Kärlek på jobbet vanligt?

Varför skulle du riskera din anställning om något hände? Företagspolicy/över- eller underställd?
Har hon visat tecken på att hon känner likadant för dig?

Det är mycket vanligt skulle jag vilja säga, att känslor uppstår på jobb. Och du riskerar inte att förlora din anställning. Varför skulle du det? Det är vanligt med relationer kollegor emellan. Däremot, ni är båda gifta, så jag skulle nog råda dig till att låta det stanna där det är idag. Men lite småförälskelse för det ju himla mycket roligare att jobba. Eller hur?

Jag är i samma situation. Känns olustigt iom att vi båda är gifta. Jag är av typen som aldrig blir kär, men han är så lik mig att jag föll som en fura.

Vi har blivit nära vänner o vi flörtar, men mer än ett par kramar har inte hänt.

Ja det är väldigt vanligt att det uppstår attraktion eller känslor mellan kollegor, det är trotts allt människor man spenderar nästan lika mycket tid med som hemma. Dock är det långt ifrån alla som väljer att ta det steget längre och agera på det. Det finns tyvärr på tok för många förhållanden som spricker av just den anledningen.

Kort sagt, känna... ok.... göra något av det.... inte ok. Det kan tyckas vara enkelt, men människor är inte alltid rationella och vi flyttar lätt våra gränser och dras med i saker vi inte alltid är så stolta över senare. Jag håller alltså inte med någon som tidigare skrev att lite romans på jobbet bara förgyller vardagen, det stämmer i princip, flirt och bekräftelse är trevligt och får oss att må bra, problemet är bara att det är som att balansera 200 meter över marken med sin familj som insats. Vissa fixar det galant andra trillar och familjen följer dem i fallet.

Det finns en anledning till att de flesta arbetsplatser inte uppskattar romanser mellan kollegor.

Det kan visst vara helt ok med kärlek och relationer på jobb. Beror helt på var det är. Men vore himla bra om båda är singlar. Det blir krångligare om båda är gifta. Kollegorna i övrigt kan ju vara kompis med ens make osv osv osv. Så det kan strula till det rejält. Är båda singlar dock så är det fritt fram. En chef som fifflar med en arbetstagare kan dock vara känsligt med tanke på avundsjuka och sånt.

Jag antog att vi pratade om enbart romantiska relationer eftersom TS nämner att problemet i deras fall är att båda är upptagna. Givetvis är det helt ok med vänskapliga relationer på arbetsplatser. Jag tror dock de allra flesta arbetsplatser inte är ok med romantiska relationer mellan kollegor eftersom det lätt leder till dramer som ställer till med problem.

Jag vet att det inte är önskvärt då det kan ställa till problem ifall det skulle ta slut. Men att det "inte är ok" kan jag inte hålla med om. Och jag har har jobbat både statligt, kommunalt och privat. Inga problem. Vid ett tillfälle tog det slut mellan två kollegor inom gruppen, men de var vuxna människor och det funkade bra.

Låter som hårklyverier.... inte önskvärt eller inte ok.. ..båda syftar på att arbetsgivaren helst inte vill att folk ägnar sig åt sånt.

Vad bra att det gick bra i dina exempel, sen kan vi kanske dra alla exempel där det inte gått så bra?

Som sagt, det finns en anledning till att arbetsgivare inte vill att man ägnar sig åt sånt på arbetsplatser.

Jag är i samma situation som du. Jag är förälskad upp över öronen i en man på mitt arbete. Jag tänker på honom jämt och vet precis var i rummet han befinner sig. Det kittlas i magen nör han kommer nära och jag blir jättenervös. Jag märker att han stöter på mig, men jag vet inte om han vill ta det till nästa nivå och jag vet inte vad jag vill. Jag älskar min man, vi har en trygg och stabil relation. Men så år det ju som så att förälskelse är så häftigt och härligt! Jag har bestämt mig för att avvakta.

Jag tycker det är okej att tänka tanken och att små flirta, det höjer både humör och det egna förhållandet.

Har funderat på vad som skulle hända om man gick ett steg längre. Jag tänker att vi är såpass mogna att vi skulle kunna fortsätta vara diskreta och bara ge varandra glädje. Jag tänker att det man inte vet mår man inte dåligt av. Däremot är det fel moraliskt och risken finns alltid att det kommer fram, eller rättare sagt att den andra personen vill ha mer eller begår ett misstag.

Jag vet inte. Jag önskar att jag kunde se konsekvenserna tydligt innan jag fattade ett beslut.

Att vara otrogen med någon på sin arbetsplats är så otroligt dumt. När allt går fel och en vill mer än den andre, är ni då beredda på att byta arbete eller plåga er med att se den olyckliga kärleken varje dag? Eller om man efter otroheten drabbas av skuldkänslor, då är det svårt att inte påminnas om detta dagligen!

Jag skulle aldrig utsätta mig för det oavsett hur mycket känslor jag än hade för en arbetskamrat. Det är inte svårt att förstå att känslor lätt uppstår i ett nära intimt samarbete, där man inte behöver dela vardagliga, tråkiga bekymmer.

Jag tänker ofta på konsekvenser av mitt handlade. Därför skulle jag undvika att uppmuntra min arbetskamrat och försöka hålla mig så neutral som möjligt. Aldrig att jag skulle riskera ett bra arbete för en kort stunds passion med en arbetskamrat. Nya jobb växer inte på träd, och om man trivs på sitt arbete så håller man hårt i det. 

Kärlek på jobbet är nog otroligt vanligt eftersom man i princip umgås med sina arbetskamrater nästan större del av dygnet än sin sambo. Men..det är inte alltför sällan man hör om att frun/mannen kommit på det och den otrogne blir tvungen att göra ett val att sluta sitt jobb eller bli av med sin partner. Om man har extremt lätt att få ett nytt jobb så kanske man är mer benägen att hoppa över skaklarna? 

Jag hade aldrig gjort det oavsett..eftersom jag tycker man avslutar innan man har sex med någon annan än sin partner.

Jag har också tänkt den tanken många gånger på vad som skulle hända om man gick ett steg längre.
Jag har denna underbara tjej i mina tanker och hjärta i stort sett hela tiden, och jag fantiserar ofta på hur härligt det skulle vara om vi två skulle umgås helt själva någonstans en dag och ge varandra glädje. Inte bara sexuellt, utan att få komma in på djupet och lära känna henne mer.
Som sagt, det är ju såklart inte moraliskt rätt och jag är inte en som gärna vill vara otrogen, men det är väl fritt att fantisera om det hoppas jag.  

Jag har väldigt svårt att tyda signaler, men det skulle bara kännas så bra om jag fick reda på om hon känner likadant. Alla är olika, men om jag känner mig själv rätt så tror jag att jag faktiskt skulle må bra av att få veta det.
Det kan lika gärna vara så att hon inte alls är intresserad av mig, därför så vågar jag inte öppna mig för henne. Stämningen och situationen på jobbet skulle förmodligen bli rätt knasig då!

Tacksam för tips på vad jag kan använda för strategi för att luska i om hon har några känslor för mig? Utan att göra mig själv till åtlöje.

 

Jag tänker nog låta det här vara som det är nu. Det får enkelt ha sin naturliga gång och jag tänker inte lägga ned någon större energi på detta. Känslorna kanske avtar till slut, det visar sig.

Fast du verkar ju vilja göra mer än bara fantisera eller?

Det är ju liksom det som är det vanligaste minan som alla kliver på, alla tror att de kan hålla kolla på sina känslor, vadå det är väl inte fel att fantisera?, innerst inne går det givetvis omkring och hoppas på så mycket mer än bara fantasier och kommer självklart också med eller omedvetet hela tiden positionera sig så att det ska bli möjligt med mer, man kommer iaf inte direkt motarbeta det. Sen råkar det bara dyka upp en chans (vilket det ofta gör som kollegor) som man nappar på fort som attan, det är ju vad man gått omkring och önskat länge...

Och sen går man omkring och beklagar sig över.....

"huuuur kunde det bli såhär???"... fast man egentligen vet precis varför det blev så. För att det var det man ville skulle hända.  

"Det bara hände!!!" , nej det hände inte alls bara, det hände för att man ville att det skulle hända och för att man såg till att det blev så.

Om du läser din egen text igen så ser du liksom tydliga tecken på det...

Du skriver att du inte alls vill vara otrogen och att du vill bara låta det vara fantasier...sen skriver du att du vill kunna tyda tecken och veta vad hon känner... om du inte vill att det ska bli nåt vad spelar tecknen för roll då? Om du inte vill att det ska bli nåt varför vill du veta om det är besvarat?... Mao du vill inte alls att det bara ska stanna vid fantasier, du vill att det ska bli mer och du kommer se till att det blir så, sen kommer du skylla det på att "det bara blev så", vilket som sagt är rent skitsnack.

Mitt förslag är att du slutar hyckla med både dig själv och andra, det är ju liksom rätt så uppenbart vad det är du vill trotts att du kanske inte gärna vill erkänna det för dig själv. Om du på allvar menar de du säger om att du inte vill vara otrogen se då till att jobba för att de blir så och inte som nu säga en sak och jobba för raka motsatsen.

Du har förmodligen rätt i allt du skriver. Tack!

Skönt att höra att det finns andra som är i samma situation. Är han också upptagen och hur länge har detta pågått för dig? Vad får du för typ av signaler och hur stötar han på dig?

Ja, visst är det skönt att någon är i samma sits. Tycker det jobbigaste med den här förälskelsen är att jag inte kan ventilera den med någon. Jag kan inte direkt ringa en vän och berätta att jag är förälskad i en gift kollega...

Det har pågått sedan i våras, jag fick upp ögonen för honom under en konferens, han noterade det och det märktes att han blev smickrad. Vi utbytte blickar, hade en otrolig personkemi, skrattade tillsammans i större sällskap och jag kände att han alltid hade koll på var i rummet jag befann mig. Vi var även mer fysiska än vi hade varit tidigare - en hand på axeln etc - vi klaffade helt enkelt.

Så var det hela våren, sedan blev det dags att gå på lång semester, för mig hela 11 veckor. Näst sista dagen "tå flörtade" en lång stund han samtidigt som han tittade på mig och log. Dagen efter fick jag inte chans att säga hej då riktigt, vilket verkligen gnagde mig under semestern. Jag skickade ett mejl med en jobbfråga för att få kontakt, han svarade först i augusti. Inte direkt verkningsfullt.

Efter semestern kändes det annorlunda. Jag kan inte avgöra om han backade eller om det var jag. Plötsligt hade jag blivit blyg för honom, mitt hjärta slog i hundratio när han var nära och jag ville fly. Samtidigt ville jag inget hellre än att vara nära. Olikt mig på alla sätt. Det måste vara en väldigt märklig situation för honom, när jag en dag är väldigt trevlig och nästa försöker undvika honom - jag har alltså pendlat fram och tillbaka i månader. Jag bara skrattar åt mig själv, har aldrig tidigare blivit så nervös av en mans närvaro.

Jag tog mod till mig och kontaktade honom för några veckor, ville så gärna vara ensam med honom och lära känna honom bättre, efter mycket om och men tog vi en fika för att diskutera arbete. Vi hade JÄTTEtrevligt. Vi pratade om allt mellan himmel och jord.

Dagen efter hälsade han knappt. Jag förstod ingenting. Jag behövde hans hjälp med en arbetsrelaterad sak och mejlade honom. Han svarade inte, veckan senare går jag fram och frågar om han sett mejlet. Han säger att han inte har gjort det och ser på mig helt uttryckslöst. Nu har det gått fyra dagar sedan dess och jag har fortfarande inte fått svar. Jag förstår ingenting. Han har väldigt mycket på sitt bord just nu och det är möjligt att han inte prioriterat mitt mejl. Rent arbetsmässigt blir jag rätt irriterad, det är en enkel fråga som jag måste ha svar på annars kan jag inte gå vidarebefordra det ärendet.

Privat känner jag mest förvåning. Jag känner att jag inte orkar med det här pendlandet i vår relation. Jag vill att vi ska vara goda vänner som vanligt, jag vill inte att han ska titta uttryckslöst på mig.

Funderar på att vara rak och ärlig, säga att jag tyckte att det var något ha i luften innan sommaren och att jag sedan dess varit nyfiken på var det kunde leda. Sedan avsluta med att "om det är det dom besvärar dig så släpper vi det. Jag respekterar dig som person och tycker om dig. Jag vill att vi fortsätter ha en positiv arbetsrelation och jag vill inte att du känner att du måste vara avståndstagande för att markera för mig".

Är det en dum ide? Jag vet inte vad som händer, känner mig mest förvirrad och vill få bort den här klyftan som har uppkommit senaste veckan. Jag vill samtidigt känna att han verkligen vet att jag är intresserad, att han har det som utgångspunkt då jag så många gånger signalerat motsatsen.

Nu babblade jag på om mitt eget dilemma :) Hur har det gått för dig?

Såhär tänker jag ang flirt/otrohet eller vad det nu är. Vi börjar från början och hit tror jag inte så många tar sig.

Titta dig i spegeln och fundera på vad du ser, och framförallt vad du vill se. Vill du se en person som flirtar, är otrogen eller bara är lite öppen för förslag? Kanske, kanske inte. Om du inte vill se det, gör följande.

Tänk genom hur mänskliga relationer och attraktioner uppstår och utvecklas. Nu pratar jag om romantiska relationer framförallt på arbetsplatsen och uifrån min förståelse av världen.
Det börjar med att du ser kollegan och tycker hen är fin att titta på. Ni kanske pratar någon gång och du upptäcker att hen är trevlig, inte socialt efterbliven och luktar lite gott.
Ni börjar nu se till att ses vid kaffemaskinen och ler lite, skojar lite osv. Någonstans här kommer ni börja fundera på om x gillar mig också, tycker hen att jag luktar rosor osv? Ni börjar passera några gränser även om ni rationaliserar det för er själva, det kan handla om omotiverad kroppskontakt som kramar, handpåläggning etc. Kanske blir det mail eller sms som har karaktär av privat ärende men ni säger till er själva att det är ju jobbrelaterat.. Men det är det inte, eller hur? För ni söker bekräftelse. Här kan det också börja bli lite luncher? Kanske äter ni i matsalen tillsammans eller sticker iväg och äter ute. Det är ju för att Lasse/Lisa är en så god vän, hen förstår ju mig. Särskilt om det är en Lasse vi pratar om ska du som kvinna förstå en detalj här. När Lasse börjar bete sig som din bästa väninna och lyssnar, förstår och stöttar, då har Lasse något i kikaren Män som beter sig som kvinnor gör det av en anledning, och det är att komma nära henne.

*Konstpaus*
Här kommer vrål och mothugg, jag tror från kvinnorna. Inte är min vän sån som du insinuerar! Han vill inte ligga med mig! Nej, Adam du snackar som du förstår.
Men... Lasse vill ligga. Om det inte blir ligga kommer han givetvis aldrig att säga att han vill ligga. För då är liksom chansen borta. Men testa honom gärna. Motbevisa mig. Blanda följande; en del Lasse, en del alkohol och en del avskildhet typ konferensresa, hotellövernattning eller liknande. Om Lasse inte vill ligga då utan bara skedar dig en hel natt. Då ska jag äta upp min hatt.

Lisa då, när hon börjar prata om sin sambo som är si och så. Lite tråkigt, lite annat som inte heller det är bra. Vad vill hon då? Ja, hon vill ju visa dig att hon är öppen för lite förslag. Hur långt hon vill gå, det vet bara hon, men det här är dörröppnaren där Lasse kan sätta igång, och likadant åt andra hållet. Nu raljerar jag lite grann, men inte försöker ni ligga med kollegan som säger sig ha det perfekta förhållandet?

Okej, varför skriver jag såhär? För att jag tog en titt i spegeln en gång. Och jag såg en liten osäker kille som gömde sig bakom muskler, tatueringar, knull med andra än partnern osv. Ni vet, de där manliga attributen och beteendena en del lägger sig till med. Han såg stark ut på utsidan men insidan var lite svagare. Då funderade jag bland annat på att sluta vara otrogen.
Hur gör man det då undrar alla? Är det att inte köra in k*ken när tant Elsa på ekonomiavdelningen tagit av sig trosorna? Nej, mina vänner det gör man inte. Då är det redan kört.
Man är inte otrogen genom att inte delta i det här eviga flirtandet på jobbet. Just det, på jobbet. Det är där Lasse och Lisa håller till och bara väntar på att just du ska bekräfta hen, prata om din egen otillräckliga relation och så vidare tills ni har antingen mentalt eller fysiskt passerat den gränsen som din partner inte hade gillat.

Man får helt enkelt ställa sig lite vid sidan av det här och se på spektaklet istället. Det är inte helt utan underhållningsvärde när man ser hur enkla människor är. Det är som att de likt en spåtant som ser framtiden i kaffesumpen, ser spänning och förströelse i kollegan, eller ännu värre till och med den stora kärleken.
Lasse, stackars Lasse, som ni bara träffar på jobbet. Ni vet ju inte att han är kass på att städa och ta hand om sina ungar. Dessutom dricker han några öl för mycket på fredag och somnar i soffan.

Eller vänta tills ni får höra om Lisa Hon som är så go, alltid fin och fräsch på jobbet. Och så sexig, henne skulle man bara ta stenhårt, eller hur? Men hemma hos Lisa knullas det inte som förr. Hon är ju på jakt efter en ny karl som kan bekräfta henne, det är hennes drog. Det är ju bara under nyhetens behag hon är kåt, sen är hon lika torr som Kalahariöknen.

Oj, vilket inlägg. Mitt längsta någonsin. För sakens skull får jag väl säga att om ni nu bara vill piffa till livet lite och inte har något bättre förslag så kör på.

Ta kollegan, men vi som står lite längre ifrån... Just det, jag som sitter i hörnrummet och är sådär lite tråkig mot er av motsatt kön på kontoret. Kramas inte. Flirtar inte. Bara jobbar, går därifrån och gör mina grejer. Jag ser er. Rätt genom er tillfälliga glädje och rus när ni får ny uppmärksamhet.
Ni hävdar ju att ni är trogna egentligen. Ni skulle ju aldrig göra något... Men det gör ni redan. Ni har redan börjat känna på det och usch, ni gillar det.

Kanske är relationen svår hemma. Ungar, räkningar, bilen ska besiktas... Tråkigt, eller hur? Kanske blir ni inte sedda hemma, vad vet jag. Men allt det här som mynnar ut i att det behövs något nytt, något spännande. Jag ska ge er en sjuk och hissnande tanke. Den är min egen, men använd gärna efter behov. Allt det här handlar om er själva. Er otillräcklighet, er osäkerhet osv... Ni behöver inte Lasse eller Lisa för den delen. Det är bara en gång till ni gör samma sak, dvs tar in en ny person och den personens förtjusning i er tar ni som att ni duger och är fina. Tänk om just du, precis du där borta, kan byta ut Lasses gillande mot ditt eget. Du kanske kan bekräfta dig själv. Vilken sjuk grej alltså. Lite narcissistisk och sånt. Sån är jag iaf. För mig är det grymt. Jag vet ju att Lisa och alla andra är där om jag ändrar mig. Under tiden kan jag veta att det räcker med att jag inte i hennes ögon är motbjudande, och sedan säger rätt saker vid rätt tillfällen. Då vill hon ligga. Och så är ni, det är min mening ni kvinnfolk som ger er in i den här kollegaleken.

Ja, avslutningsvis så sitter jag här. Och ser er. Och inte är det vackert, det är inte unikt bara för att du känner att Lasse/Lisa är unik. Det är de inte. Men du är! Du kan iaf vara om du vill.

Och jag då? Undrar ni såklart. Varför så bitter? Jo för att jag ställde mig utanför den här cirkusen. Vad hände? Jo min fru fick ju en så go kollega. Han förstår, han lyssnar. Detaljerna besparar jag er, de är ändå inte särskilt unika

Tamejtusan, det mest insiktsfulla och klokaste inlägg jag läst på länge. Stark igenkänning på beteenden hos många kvinnor och män på arbetsplatser. 

Hej, NalleN.
Varför ger du inte bara din kollega en hint om läget, då slipper du gå och fundera och lägga energi på det plus att hon troligtvis inte kommer göra en stor grej av det om hon inte känner likadant,utan bara bli smickrad. Om hon känner likadant kan ni väl prata om läget.