Mammorna är alltid hemma mest, oavsett familjens ekonomi

Jovisst men det jag menade med det var att det gör ju att jag som mamma inte har samma möjlighet att välja när jag ska ta ut mina dagar som mannen har dels pga amningen och dels pga att man ofta behöver tid i början för återhämtning. Men det som stör mig mest är att mina dagar anses till stor del vara till för just återhämtning för det gör det ju inte för pappan. Hade jag opererats, eller för den delen fått skador, av en annan anledning än just barnafödande hade jag blivit sjukskriven men nu hade jag ju ledighet att ta ut så då blir jag inte det oavsett hur och om jag faktiskt klarar av vardagen själv eller inte. 

Jag har inget emot att man delar lika, jag och pappan har delat i princip lika dock fick jag några dagar utav honom. vi delade så trots att jag hade lägstanivå och inget jobb att komma tillbaka till. Pappan har ju dock inte tagit ut sina dagar i ett svep. Med kommande barn kommer vi förmodligen dela helt lika. Det som stör mig är att många vill kräva att man ska dela lika utan att ens vilja diskutera varför lika kanske inte alltid är rätt eller för den delen rättvist. eller varför man pratar om föräldraledighet olika beroende på om det är mamman eller pappan som är ledig. Sen är det ju så att alla familjer ÄR olika och VILL olika och jag tycker att det ska få vara upp till varje familj. :) 

Visst finns det säkert flera olika anledningar till att inte kunna eller vilja ta ut FP, men jag tror faktiskt att många helt enkelt inte orkar eller inte är läskunniga nog att sätta sig in i Försäkringskassans regler om hur föräldrar kan dela upp sina dagar beroende på sina förutsättningar. Av lathet och/eller okunnighet kommer man därför fram till att det är bäst att mamman är hemma och tar ut de flesta dagar.

Jag brukar försöka svara i föräldrapenningstrådar och när jag eller t ex några av ni andra som redan svarat i den här tråden kommer med långa, detaljerade förklaringar på hur man faktiskt KAN göra så får man ofta ungefär svaret att "ojojoj va krångligt, nu blir det aaalldeles för mycket att förstå sig på, känns som gröt i huvudet - jaja tack vi får se hur vi gör". Många orkar inte pussla och ha sig.

Sedan tror jag också att det fortfarande är fler män än kvinnor som har flexibla jobb där man kan jobba hemma vissa dagar utan att ta ut FP eller vab. Man är alltså med barnet hela dagen men uppbär vanlig lön eftersom man jobbar igen den tiden på kvällar när barnen lagt sig. Man kan alltså vara med barnen utan att det syns i statistiken. Min man (forskare) har t ex aldrig tagit ut en enda egen sjukdag utan bara stannat hemma en eller flera dagar när han varit krasslig, bokat om möten och tagit igen jobbet senare. Jag som lärare kan förstås inte göra så vare sig med egen sjukdom, föräldraledighet eller vård av barn. Därav lär vi kunna vara ett sådant par som gör statistiken skev.

Sista stycket i mitt inlägg ovan förklarar förstås inte alls hela skevheten i uttag men det är nog ändå en del i förklaringen. Men å andra sidan går det ju inte bara att titta på uttaget av FP och VAB och dra för mycket slutsatser om vem som faktiskt är hemma flest dagar, just eftersom ganska många som sagt vobbar, och flera som har ekonomi till det och känner till reglerna är hemma hela barnets första år utan att ta ut FP, eller åtminstone tar ut så få FP-dagar som möjligt. Då kanske mamman varit hemma ett helt år men på pappret har hon tagit ut NOLL dagar, medan om pappan går hem efter ettårsdagen och direkt börjar ta ut fem dagar per vecka (eftersom många återigen inte känner till reglerna i detalj där han t ex hade kunnat vara hemma med SGI-skydd i tre månader) - då ser det ju helt plötsligt snabbt ut som att pappan varit hemma MER. Liksom i fallet med pappor som tar ledigt antingen fredag eller måndag och sedan tar ut FP även lördag och söndag, då ser det ju också ut som att han varit ensamt ansvarig mer än han troligen faktiskt varit (om det inte är så att mamman arbetar helg). Så det är nog inte så enkelt att dra slutsatser om uttag kontra faktisk tid med barnet.

Så jobbet är viktigare än barnen?

Vi hoppas kunna dela ungefär lika med nästa barn. När första föddes hade min man fått sin första anställning någonsin och hade ingen SGI. Jag tog ett år och han fyra månader.

Ja alltså, att ha en inkomst när man har familj är viktigt. Att ha en fast tjänst är bra, byter man blir det ofta provanställning i 6 månader och dessutom kan det vara svårt att börja ett nytt jobb med att vara ledig. Att, som nyförlöst, börja sälja hus och flytta till billigare är inte min dröm heller, det skulle vara oerhört stressande. Dessutom har min man varit väldigt engagerad i barnen och en jättefin kontakt med dem. Nu har vi precis fått tredje barnet och har det väl förspänt med en rejäl buffert och arbetsgivare som visar förståelse, men det är inte så lätt att bara fixa när man är 26, precis påbörjat sin karriär och inte är riktigt insatt i allt som har med föräldraledighet att göra. Så det är en ganska märklig frågeställning du har. Tror du lugnt kan utgå från att alla föräldrar vill sina barns bästa faktiskt, även om inte det alltid stämmer med dina preferenser.

Dela lika är en sak, att staten ska/inte ska bestämma över våra föräldradagar är en annan. Men det jag verkligen inte kan förstå det är att i såna här diskussioner (inte i denna hittills korta tråd ännu) verkar vara nån sorts majoritet där pappan inte kan ta ut några dagar över huvud taget. Att dagarna måste brinna inne och det blir såååå orättvist. Vafan, kom igen?! På rikigt, hur många män har såna jobb att man inom 4 år (eller mer, tänker på det här med hur många dagar man får spara) inte har möjlighet att ta ut ett gäng föräldradagar?
 
Som skrivet ovan kan man ju ta ut på helgen. Man kan kombinera med semester. Ta ut en strödag då och då. Finns det verkligen så himla många som aldrig har möjlighet att vara ledig ens en endaste liten eftermiddag? En sån skulle faktiskt inte jag välja att skaffa barn med...

Och jag kan faktiskt tycka att argumentet att mannan tjänar så långt över taket att man förlorar ofantliga summor per månad vid ledighet inte heller håller. Dels är det ju faktiskt så att många arbetsgivare erbjuder någon form av föräldralön. Dels kan jag också tycka att om man tjänar mycket mer än medelinkomst borde man kunna spara (borde ha ett rejält sparande sen innan också!) när man vet att ett barn är på ingång att man har råd med inkomstbortfall den tiden det innebär att ta ut sina reserverade dagar.

Men jag kanske har en skev verklighetsuppfattning. 

Syrrans sambo är kock. Funkar inte heller riktigt. Så han har bytt jobb. Gjorde han ett halvår innan de ens började försöka. Man får väl planera lite??

Så smarta var inte vi för 10 år sen:) Kunde inte föreställa oss att det skulle vara några problem. Men det var det...

Våran familj får man väl kalla undantaget!

Eftersom min man tjänar mest så har han varit föräldraledig mest. Jag har givit honom dagar från mig.

Jag arbetar deltid och får inte ut så mycket. Min man arbetar heltid så med afa-försäkring så får vi ut 90% av hans lön. Vissa veckor har han tagit ut semester även för att få ut en bra inkomst varje månad.

Känns dumt att jag som tjänar minst ska ta ut mest föräldraledighet....

Verkar smart!
Dessutom så är du ju ändå hemma mer om du jobbar deltid...

Vi gjorde så med första barnet, den som tjänade mest tog ut flest SGI-dagar. Men sen kom jämställdhetsbonusen och då tjänade vi på att dela lika. Nu får man se vad som händer med bonusen efter jul, verkar inte helt 100% klart ännu... Jag har iallafall inte hittat info om detta.

När mannen är hemma mest är det smart och när kvinnan är det är det inte smart? Logiskt!

Ja pengar är alltid ett argument och aldrig att få en god relation till sitt barn ("det kan man få ändå!" Ja men tror ändå att den som träffar barnet 90% av tiden under de första 1-2 åren får en bättre relation). En aspekt man bör ta hänsyn till om man nu ska snacka ekonomi (utöver det som TS tar upp) är _framtida_ lön! Löneutvecklingen är lika stor för båda parter om man delar, annars är det lätt att den som är hemma mest sackar efter, speciellt om man får flera barn. Det kan alltså allt annat lika vara mer ekonomiskt på sikt att dela.

Sen är det ju alltid fritt val att låta bara ena föräldern vara hemma, men man kanske inte ska få statligt bidrag då...? Alltid sånt gnäll om att få bestämma själv - ja gör det! Men då får ni själva finansiera er ojämställdhet! :)

Första barnet var jag hemma med i tre veckor. Jag utbildade mig till mäklare och risken var stor att man var tvungen att börja om från början pga nya utbildningskrav om man slutade mitt i, så min sambo fick ta hela föräldraledigheten själv. Jag var förstås hemma när jag inte hade föreläsningar, men sambon var den som tog mest ledighet. Jag hade ju ingen SGI heller så jag tog knappt ut några dagar på pappret heller, det skulle ju ställa till det med CSN och så vidare.

Andra barnet var jag hemma med i tre månader. Min dåvarande chef (som jag dumt nog berättade att jag var gravid för när jag sökte jobbet) ville inte att jag skulle vara ledig mer, annars fick jag sparken (självklart sjukt olagligt) och dagarna före julafton/strax innan jag var tvungen att vara tillbaka på jobbet lyckades jag få ett annat jobb - så jag hade inget val, jag behövde ju ett jobb. Tack vare det sitter jag nu som ekonomichef på ett annat företag så jag är glad att jag tog den chansen.

Nu med tredje barnet så planerar jag att vara hemma ett år (jag kommer jobba nån dag i månaden) och jag ser fram emot det oerhört mycket, jag kunde bara inte släppa det där att jag missat att få vara hemma och sitta på första parkett när de där första sakerna händer. Jag tjänar mer än min sambo men det spelar ingen som helst roll. 

Så trots att min sambo har varit hemma överlägset flest dagar med våra andra barn, så får jag inte chansen att ta igen det riktigt som jag ville eftersom det ju är fler dagar som nu är reserverade till pappan. Men visst, syftet är väl det där relationsfrämjande. 
För oss har det inte stämt ett dugg att den som varit hemma mest fått bäst relation. Jag kan inte ha en bättre relation med mina pojkar än jag har. Så nä, det kanske inte alls är det som är viktigast? Jag tycker inte att staten ska gå in och bestämma hur man vill göra, för det kan finnas så många andra faktorer som spelar in. Bättre att de fortsätter med morötterna isåfall, som jämställdhetsbonusen, som ju ska uppmuntra de som väljer bara utifrån sin ekonomiska situation. 

Det har jag aldrig skrivit!

Dessutom har de i detta fallet säkert varit så att kvinnan varit hemma mer eller lika som mannen. Det enda man får i info är att kvinnan jobbar deltid = hemma mer än mannen. Och därför har mannen tagit ut fler SGI-dagar än kvinnan. Det behöver inte innebära att mannen är hemma mer än kvinnan...

Det betyder bara att de varit smarta och räknat på hur de kan maximera pengarna för familjen, så att barnen har sina föräldrar hemma mer än om mannen jobbat heltid + att de får ut mest pengar från FK.

 

Jag har tidigare skrivit att jag tycker att dela lika på dagarna om det är mest ekonomiskt för familjen. Annars bör man ta ut iallafall sina 60/90 dagar då det går att göra detta så att man tjänar på det ekonomiskt.
Jag brukar skriva att jag tycker att man ska vara ledig med sina barn + att jag tycker att man ska ta u alla dagar så att de inte brinner inne. Det är onödigt att inte passa på att mysa med sitt barn, när man får betalt för att göra så...

För oss har det varit viktigt att dela lika även på ledigheten. Dels för att vi har kunnat spara pengar så att vi kunnat vara hemma länge med barnen och vi tycker att det är viktigt att de har starka band med båda föräldrarna = båda bör vara hemma mycket med barnen.

Statistiskt sett är det säkert så. Statistik är en sak och pekar åt ett håll. Men att säga att det ALLTID är så är fel.

I vårt fall har pappan varit hemma otroligt mycket mer, vårt första barn gick bara på förskola i snitt 2 dagar i veckan. Resten var de hemma tillsammans.
Och jag tjänar mest. Så vi är väl de som avviker i så fall.

Men att säga statistiskt sett har väl aldrig någonsin inneburit att det alltid är på det viset, det visar ju bara trenden överlag genom hela befolkningen.

Vill man dela lika så är det väl bara och göra det? Varför stör det andra? Vi kunde inte dela lika att jag blev av med jobbet under graviditeten och vi levde på en inkomst. Maken jobbar skift och fick långa perioder hemma med oss endå. Hade jag haft mitt jobb kvar så hade han ändå tjänat 14000:- mer än mig så vi hade gjort likadant ändå. Är så glad att vi är klara med barn nu och inte måste dela lika bara för att andra tycker att vi ska. Alla familjer är olika och prioriterar olika. För oss var det att låta honom jobba så vi slapp lämna på förskolan vid 1 års ålder.

Min bästa kompis man är den som städar och lagar mat, generellt sett. Han är också den som tagit ut mestadelen av föräldradagarna. Han är servicetekniker. Hon överläkare. Löneskillnaden är ca 40.000 kr.