Stanna kvar efter 4 års otrohet. Någon mer?

Nu var det ju inte mig du fågade men jag blev nyfiken och Googlade lite.

Jag skulle nog våga påstå att skilsmässobarn inte blir sämre människor men dom har ju helt klart sämre förutsättningar än vad barn har som lever med båda föräldrar.

Dock är det ju upp till båda förädrar att jobba för att barn ska trivas efter en skilsmässa.

https://www.forskning.se/2017/01/12/vaxelvist-boende-bast-for-skilsmassobarnen/

 

 

http://xn--skilsmssa-02a.se/artiklar/tecken-skilsm%C3%A4ssobarn-annorlunda

Skilsmässobarn blir nog bättre människor då både mamman och pappan mår bra. Att växa upp med en ledsen och nervös mamma och en runtknullande pappa blir det nog sämre barn av skulle jag säga. 

TS du vet lika mycket som jag och alla andra här att du kommer ALDRIG att kunna lita på honom igen. Risken att han går tillbaka till sin älskarinna är troligvis större än att han inte gör det.

Han har ju varit ihop med henne i 4 år! Det är alltså mer en ett fylle knull.

Ja jag vet hur svårt det kan vara att lämna men jag kan garantera dig att när du väl bestämt dig kommer du aldrig att ångra dig!

Ibland är faktiskt gräset grönare på andra sidan... 

Njae, det stämmer att en skilsmässa kan vara traumatiskt för barn och påverka dem starkt. Men samtidigt är det ju inte heller bra för barn att leva i ett destruktivt förhållande. Hur många barn med en alkoholiserad eller störd förälder hade inte mått bättre som vuxen om föräldrarna valt att skiljas istället för att fortsätta tillsammans.

Jag tycker det där är lite missvisande. Om man jämför med LYCKLIGA familjer som håller ihop stämmer det säkert, om man jämför med OLYCKLIGA familjer så stämmer det kanske inte lika bra.

En sak jag lärde mig av min egen skilsmässa är att det som är mest förödande för barn är osäkerhet. När de inte visste hur det skulle bli, så mådde våra barn betydligt sämre än när de fick reda på vad som skulle hända och hur det skulle bli. Självklart var de ledsna men då slapp de åtminstone gå omkring med magknip och undra och mådde mycket bättre (det fick vi bekräftat av skolan som vi förklarat läget för och bett dem hålla ett öga på dem)

Citat Anonym (Förstår):

Som sagt, jag är i samma sits och kämpar med detta. Som fan. I vår relation har jag alltid haft överläge. Vet inte varför, kanske för att jag behövde och tog mycket mer frihet i relationen. Jag reste mycket (i flera månader) och lämnade honom själv, fick mycket uppmärksamhet från män (utan att göra nåt fysiskt) och fick honom ofta att känna sig otillräcklig. Han säger att jag bröt ner honom, hans självkänsla. Jag krävde all uppmärksamhet men gav lite tillbaka. Jag känner igen mig i den beskrivningen. I båda fall när han gick över gränsen var kvinnorna (vet att detta är lågt av mig) mycket fulare än mig. Han säger att han hade ett behov att känna sig beundrad och uppskattad, att någon skulle känna att de har tur att han vill ha just dem. Det var den känslan han var ute efter. Med mig kände han att jag hade nöjt mig och att jag skulle kunna dra när som helst. Och helt ärligt, det var så jag betedde mig. Det gör inget av det han gjorde okej, det vet jag, men det hjälper mig att inte se honom som enbart ett minster. Vi har gått i terapi och fått lite svar på varför han har låtit sig brytas ner. Det är människor som redan bär inom sig övergivenhetsproblem från barndomen som beter sig så i relationer. Han är uppvuxen med en mamma som kom och gick som hon ville (ungefär som jag) och en känsla av att han inte var tillräcklig för att få henne att stanna. Han förklarar sin otrohet som ett försök att återta makten, att hämnas på mig utan att jag vet och få känna sig beundrad. Upprepar, ingen ursäkt alls, men det är samtidigt otroligt starkt att få lära känna sin partner på djupet efter sp många år tillsammans. Och sig själv, för jag har också haft mina skäl till att bete mig som jag gjorde. 

Jag önskar dock att jag inte pendlade så mycket. För jag hamnar i ilska och bestraffning med jämna mellanrum och jag tror att detta bidrar till att förstöra oss. Jag har också hämnats när jag var på en resa senast och han vet inte om det. Det ger mig en hemlig känsla av upprättelse, samtidigt som det väckte massa självförakt. Dessutom var det en väldigt bra upplevelse fysiskt vilket har gett mig mersmak. Jag tror detta också förstör våra chanser att lyckas ta oss igenom detta. Det värsta ör dock tilliten. Att jag inte litar på honom som jag gjorde förut. Att jag kan hamna i tankar om att han gjort mycket mer ich skulle det stämma skulle denna bräckliga konstruktion rasa på en sekund. Jag vill inte förlåta någon som fortsätter ljuga.

Anonym (Förstår) Om jag inte missminner mig hade du en lång tråd om din mans otrohet som jag följde. Tyckte oerhört synd om dig och hur du hamnat i en situation där ingen borde hamna. Du verkade vara en bra tjej med sunda värderingar.

Så läser man sedan att du är (enligt dig själv) en ganska dominerande person
och din man hamnar i underläge. Du vet om detta, men väljer att köra på som vanligt. Du är ute och reser i tjänsten, träffar en massa olika människor av båda könen, får sexuella erbjudanden men avstår mm. (Klapp Klapp hurra.)

Allt detta är säkert din man medveten om, och detta gör att han till sist är otrogen.
Han har ingen stolthet kvar och känner förmodligen sig väldigt underlägsen i ert förhållande.
Fel, jag vet..... och jag tyckte då, att din man var ett jä...la kräk som kunde göra så mot dig.

Sen läser man att du inte är ett dugg bättre själv ?? Istället för att försöka reda upp problemet eller ta ut skilsmässa, ligger du med nån tjur och tycker det är så jäkla bra att det t.om ger mersmak????
Du verkar dessutom raljera om det här i tråden, och även i din egen mot slutet, ivrigt påhejad av några andra kvinnor.
Nä, ta dig i kragen och tala åtminstone om för din man att du oxå varit otrogen, eller har du inte straffat honom nog ännu, du som har alla möjligheter (du är ju kvinna)

Ditt beslut är logiskt, du vill upprätthålla en fasad av en lycklig familj för andras åsikter om dig är mer skrämmande än att bo ihop med någon som inte älskar dig.

Du vet om innerst inne att han ljuger. Han ljuger för dig nu lika genomskinligt som han gjort dessa 365 +365+ 365 +365 dagar varenda dag varenda timme varenda minut inför dig bakom dig och hans ego är och förblir det viktigaste för honom.

Jag har inga egna erfarenheter men jag har läst mycket på forum och hört andra som har erfarenheten och där lyder samma regel. Den otrogne partnern ångrar sig, är jätteledsen, bönar ber går terapi, gör allt för att bevisa att du ska förlåta och lita på honom igen och vad händer då? Han är otrogen ~ igen.

Ibland med samma person han varit med innan. Ibland med en ny. Han har inte moralen du har, så han mår inte dåligt av att ljuga, och knulla och ha affärer, han tycker han förtjänar en kvinna på sidan om som är allt du inte är, han tycker hans kuk är för mycket för att begränsas till en kvinna, han tycker det är spännande och ger han självförtroende att inte bli påkommen det är en sport i hans ögon och han kommer aldrig vara den du vill att han ska vara.

Dina barn vill ha en lycklig mamma, du är deras förebild, ska du säga åt din dotter att du stannade med pappan fast han låg med en annan kvinna? Vad blir du i din dotters ögon då? En sorglig svag kvinna är vad du blir. Och dina barn kommer vara arg på båda er föräldrar som skådespelat er kärlek för de.

Min mamma har inte varit med om otrohet men hennes man kan lika gärna ha varit det han var aldrig hemma aldrig engagerad i deras barn, hon stannade ändå med honom i TIO ÅR. Innan hon fattade att han kommer aldrig bli den man den pappa hon vill att han ska vara.

Hon fick ha barnet på OB dagis / ta in barnvakt när hon jobbade men hon har aldrig mått så bra och känt sig så fri som då han flyttade ut. Deras barn märker att mamma mår bra och att hon inte tillåter någon behandla henne illa. När barnet blir äldre kan han få höra att de separerade för att de inte trivdes tillsammans och att man ska göra slut när man inte mår bra ihop. Deras barn kommer inte döma de.

Du säger att du vill höra någon som varit med om liknande. Varför räcker det inte med alla 99% av inläggen som säger att han bara ljuger för dig fortfarande?

När allt detta kommer kring, varför inte för första gången vara äkta och ärlig mot dig själv och berätta för någon annan sanningen, och våga vara mänsklig att fel i livet händer, relationer spricker, och sluta hålla uppe fasaden av lycka och hantera olyckan och bli lycklig på riktigt istället?

Tycker du att du är värd att må bra?

4 år, det är som att han varit en helt annan person i ett helt annat liv med en partner och deras seriösa förhållande.

Han är säkert en sån där klassisk man som sagt att han ska lämna TS och gifta sig med sin älskarinna men gör aldrig det för han tänder på att lura två kvinnor samtidigt och ha båda trånandes efter honom.

Som vanligt riktas ilskan mot "slampan" inte mot hennes man som manshorat sig i 4 år och gjort det absolut största sveket man kan göra som en partner. Rikta ilskan mot den det gäller - ditt svin till partner.

Hej alla!

Detta är en annan medlems tråd och jag vill inte på något sätt "stjäla" plats i hennes tråd med min egen situation.
Jag har i min egen tråd, fått otroligt många svar, tips och råd, andras tankar osv.

Men jag befinner  mig  i en liknande situation som TS gör och har en fråga som jag hoppas att ni vill svara på.

Min fru har också haft ett förhållande. Med sitt ex. Två ggr.
Första gången 2009, i ca 9 månader. Jag kom på dem och de avbröt.
Sen igen från tidigt 2014 till mitten av 2017, alltså över 3år. Jag kom på dem.
Till skillnad från TS situation, så har deras relation varit över etern.
Ett hemligt mailkonto, Facebook, Messenger, FaceTime mm.
De har gjort allt och skickat alla typer av bilder, filmer, live-sexat via FaceTime osv. Men inte träffats irl (vad jag vet och kan se i bevisen jag har).

Anser ni att det är en förmildrande omständighet eller en på något sätt snällare variant av otrohet, när de inte har träffats irl?

Vill ni veta mer om min situation, så ta gärna en titt på min tråd.
Jag är ytterst tacksam för alla svar jag fått där men vill gärna ha tankar från så många människor som möjligt.
www.familjeliv.se/forum/thread/78284997-frun-otrogen-igen

Jag säger här som i din egna tråd - det finns inga som helst förmildrande omständigheter av att dom (kanske) inte varit "fysiska" med varandra. Eller är det okej om du har FaceTime sex med ett av dina ex? Nej, trodde inte det!

Och bara för att hon inte var fysisk med den mannen har hon säkert fixat den biten på annat håll. Varför hålla på med 2 när man kan ha 3 eller 4...

Håller med och dessutom hur VET man att personen inte varit fysisk? Det är ju inte så att en person som går bakom ryggen på sin partner på det ena eller andra sättet utmärker sig för sin ärlighet. Det är väl snarare mer regel än undantag att folk ljuger arslet av sig när de bli påkomna med att göra något dumt.

Nej så snabbt beslut är omöjligt att ta enl min mening. Själv har jag fortfarande inte bestämt hur jag vill ha det trots att det gått 2.7 år sedan det uppdagades att min man haft en annan kvinna i 20 år. Jag har hunnit flytta ifrån honom 1år men också flyttat tillbaka. För min svägerska tog det 3 år innan hon tog ut skilsmässa efter en otrohet. Det är väldigt oredigt i huvudet första tiden och då kan besluten bli ödesdigra. Jo jag förstår att du har små barn att ta hänsyn till men hur mår barnen om föräldrarna inte mår bra?

TS, hoppas allt är bra med dig, under omständigheterna.
Nu har det gått ett tag sedan du kom på din man att ha fortsatt kontakt med den andra kvinnan.
Hur går det för er? löser ni det eller är det skilda vägar som gäller?
Hur långt har ni kommit? vad sa din man när du kom på honom andra gången?

Finns du kvar här och orkar svara?

Förstår om du inte vill eller orkar svara. Men vill och orkar du prata med någon i nästan exakt samma situation, så tveka inte att skicka pm.

Styrkekramar om du läser detta!