hur svårt är det att få ensam vårdnad?
Jag och min man ska skilja oss och jag vill ha ensam vårdnad om dom men har hört att det är jättesvårt. Så min fråga lyder: vad krävs för att få ensam vårdnad om barnen?
-
-
Svar på tråden hur svårt är det att få ensam vårdnad?
-
Det är ändå den vägen du får gå. Tar du inte hjälp av FK blir det ju inga pengar alls troligen.Anonym (Ensam mamma) skrev 2017-03-10 09:01:17 följande:Får börja smsa om allt men hjälper det mig om han börjar krångla? Enligt försäkringskassan så ska man försöka själva komma överens om underhållet. Det är när han inte betalar ut som dom kan gå in och då tar det tid att få pengarna om jag förstått dom rätt.
Och spara ALLT han säger som bevis, skrivet eller om du kan spela in samtal, gör vad som krävs men att han sagt att han ska straffa dig ekonomiskt är ju ett väldigt tydligt medvetet grepp från hans sida och givetvis ska han inte komma undan med såna dumheter. Försök styra det till att ni mer och mer skriver så har du ju svart på vitt.
Om han skriker på dig i telefonen lägger du bara på luren. Svara inte om han då ringer igen utan skriv bara ett kort mess att han kan skriva det han vill för du behöver/orkar inte lyssna på hans skrikande. DU måste vända processen i de saker där det går. Du behöver inte ta att han ringer och gormar. Då visar du att du inte dansar efter hans pipa.
Det äldsta barnet skulle kunna gå till skolkuratorn och berätta hur hon har det hos pappan. då kan de ev göra en soc-anmälan och då är det inte du som gjort den utan skolan. -
På familjerätten samtalar ni föräldrar med de som jobbar där. Tyvärr bygger allt på frivillighet så vägrar han blir det svårt men å andra sidan har du det dokumenterat om det går till en vårdnadstvist, antingen att han vägrade komma alls eller om han kommer på samtalet men vägrar skriva ner ett avtal, vilket oftast är det man försöker göra i de samtalen. Då har du personalen som också ser och hör vad han säger.Anonym (Ensam mamma) skrev 2017-03-10 09:11:10 följande:Vad händer på familjerätten? Och allmänt i en vårdnadsprocess. Är det bara vi vuxna som träffas eller blir barnen indragna på något sätt?
Jag har en kompis där de var på samtal. Mannen var så otrevlig både mot henne och personalen att de, när hon ringde något år senare om en annan sak, kom ihåg dem tydligt. De lyckades trots det ändå få ihop ett skriftligt avtal som han följer hyfsat. -
Ok då får jag ta och skicka in en ansökan till FK. Jag har varit dålig på att säga ifrån men har börjat göra det nu. Jag vill ha så lite att göra med honom som möjligt.Anonym (a) skrev 2017-03-10 09:19:16 följande:Det är ändå den vägen du får gå. Tar du inte hjälp av FK blir det ju inga pengar alls troligen.
Och spara ALLT han säger som bevis, skrivet eller om du kan spela in samtal, gör vad som krävs men att han sagt att han ska straffa dig ekonomiskt är ju ett väldigt tydligt medvetet grepp från hans sida och givetvis ska han inte komma undan med såna dumheter. Försök styra det till att ni mer och mer skriver så har du ju svart på vitt.
Om han skriker på dig i telefonen lägger du bara på luren. Svara inte om han då ringer igen utan skriv bara ett kort mess att han kan skriva det han vill för du behöver/orkar inte lyssna på hans skrikande. DU måste vända processen i de saker där det går. Du behöver inte ta att han ringer och gormar. Då visar du att du inte dansar efter hans pipa.
Det äldsta barnet skulle kunna gå till skolkuratorn och berätta hur hon har det hos pappan. då kan de ev göra en soc-anmälan och då är det inte du som gjort den utan skolan.
Vet du vad som händer vid en orosanmälan? Barnen vill ju ha en fortsatt relation till sin pappa och dom vill inte att han ska få några problem. Jag känner att jag sitter i en dilemma. -
Familjerätten är en komunal enhet som bygger på frivillighet från föräldrarna. De försöker hjälpa föräldrarna att komma överens om något som funkar vettigt för alla inblandade. Vanligtvis får ni träffas där enskilt och/eller tillsammans för att diskuttera vad ni vill och varför. De kommer sen med förslag om hur ni kan gå vidare. Är ni överens kan de sen fastställa vårdnad, boende och umgänge.Anonym (Ensam mamma) skrev 2017-03-10 09:11:10 följande:Vad händer på familjerätten? Och allmänt i en vårdnadsprocess. Är det bara vi vuxna som träffas eller blir barnen indragna på något sätt?
Om ni tycker det är ok kan de även prata med barnen för att höra deras syn på det hela.
Blir det en domstolsförhandling kommer tingsrätten be familjerätten utreda och komma med förslag på vårdnad och umgänge. Då kommer ni bli kallade till möten och troligtvis också barnen.
-
vid en orosanmälan kommer både du och pappan utredas eftersom barnen bor hos båda. Det låter värre än vad det är. Ni kommer bli kallade till varsitt samtal med utgångsläger från att i så fall skolan har gjort en anmälan. Detta samtal är för att kunna besluta om det finns någon anledning att dra igång en utredning eller inte, men om man anser at barnet far illa på något vis undersöker de.Anonym (Ensam mamma) skrev 2017-03-10 09:38:07 följande:Ok då får jag ta och skicka in en ansökan till FK. Jag har varit dålig på att säga ifrån men har börjat göra det nu. Jag vill ha så lite att göra med honom som möjligt.
Vet du vad som händer vid en orosanmälan? Barnen vill ju ha en fortsatt relation till sin pappa och dom vill inte att han ska få några problem. Jag känner att jag sitter i en dilemma.
När du fått brevet med tiden, kan du ju ringa och fråga dem mer i detalj om hur ett sånt möte går till.
Det kan vara så att de inte anser det finns något större problem och då händer inget mer, men om de anser det finns problem går de vidare med en utredning, som kan ta några månader. Då kontaktar de skolan för att få veta mer och kanske att du och/eller pappan får komma på fler samtal. Ev vill de prata med barnet också, inte alltid de gör så.
Det är trist om barn är så rädda för sin pappa att de inte vågar berätta, för det är ju för barnens skull det i så fall ska göras en utredning.
I ett fall jag känner till fick den ena föräldern gå på ett samtal medan den förälder (där det då fanns vissa problem) fick gå tre gånger + att de sedan hade ett gemensamt samtal. Tyvärr ledde den utredningen ändå inte fram till något annat än att föräldrarna fortsätter med v.v, så så kan det ju också bli, men det du berättar låter mkt mer oroande än det jag känner till om det här fallet. -
Tack för utförligt svar! Det låter som en jobbig process. Kanske man ska ha mera underlag innan man startar en sånKjell2 skrev 2017-03-10 10:06:50 följande:Familjerätten är en komunal enhet som bygger på frivillighet från föräldrarna. De försöker hjälpa föräldrarna att komma överens om något som funkar vettigt för alla inblandade. Vanligtvis får ni träffas där enskilt och/eller tillsammans för att diskuttera vad ni vill och varför. De kommer sen med förslag om hur ni kan gå vidare. Är ni överens kan de sen fastställa vårdnad, boende och umgänge.
Om ni tycker det är ok kan de även prata med barnen för att höra deras syn på det hela.
Blir det en domstolsförhandling kommer tingsrätten be familjerätten utreda och komma med förslag på vårdnad och umgänge. Då kommer ni bli kallade till möten och troligtvis också barnen.
-
Barnet har blivit kränkta av sin pappa och utsatta för fara ett antal gånger. Dom har även bevittnat våld mot mig, både fysiskt och psykiskt. Men barnen är ändå lojala och vill inte att pappan får problem.Anonym (a) skrev 2017-03-10 13:31:15 följande:vid en orosanmälan kommer både du och pappan utredas eftersom barnen bor hos båda. Det låter värre än vad det är. Ni kommer bli kallade till varsitt samtal med utgångsläger från att i så fall skolan har gjort en anmälan. Detta samtal är för att kunna besluta om det finns någon anledning att dra igång en utredning eller inte, men om man anser at barnet far illa på något vis undersöker de.
När du fått brevet med tiden, kan du ju ringa och fråga dem mer i detalj om hur ett sånt möte går till.
Det kan vara så att de inte anser det finns något större problem och då händer inget mer, men om de anser det finns problem går de vidare med en utredning, som kan ta några månader. Då kontaktar de skolan för att få veta mer och kanske att du och/eller pappan får komma på fler samtal. Ev vill de prata med barnet också, inte alltid de gör så.
Det är trist om barn är så rädda för sin pappa att de inte vågar berätta, för det är ju för barnens skull det i så fall ska göras en utredning.
I ett fall jag känner till fick den ena föräldern gå på ett samtal medan den förälder (där det då fanns vissa problem) fick gå tre gånger + att de sedan hade ett gemensamt samtal. Tyvärr ledde den utredningen ändå inte fram till något annat än att föräldrarna fortsätter med v.v, så så kan det ju också bli, men det du berättar låter mkt mer oroande än det jag känner till om det här fallet. -
Han hörde nyss av sig på mess. Det här skulle vara första helgen han tog dom från fre kväll till sön kväll. Han hade förberett och sagt till barnen.
Han messar nu att OM JAG VILL SÅ KAN HAN TA BARNEN IKVÄLL OCH LÄMNA TILLBAKA DOM IMORGON EFTERMIDDAG.
Vi har inte ens startat med vh umgänge och han börjar redan ändra som han vill. -
Nej!Anonym (Ensam mamma) skrev 2017-03-10 13:46:02 följande:Tack för utförligt svar! Det låter som en jobbig process. Kanske man ska ha mera underlag innan man startar en sån
Gör så här snarast. Kontakta familjerätten, förklara läget och be om hjälp. Funkar inte det kontaka ett proffs (advokat) och dra igång en stämning via tingsrätten -
Säg nej och hänvisa tiller tidigare överrenskommelse,. Fredag till söndag. Ger du efter kommer han bara fortsätta köra över dig hela tiden.Anonym (Ensam mamma) skrev 2017-03-10 13:53:53 följande:
Han hörde nyss av sig på mess. Det här skulle vara första helgen han tog dom från fre kväll till sön kväll. Han hade förberett och sagt till barnen.
Han messar nu att OM JAG VILL SÅ KAN HAN TA BARNEN IKVÄLL OCH LÄMNA TILLBAKA DOM IMORGON EFTERMIDDAG.
Vi har inte ens startat med vh umgänge och han börjar redan ändra som han vill.
På måndag ringer du familjerätten.
-
Är så arg så jag vet inte vad jag ska göra.
Jag skickade inte barnen i fredags så han ringde barnen idag och säger till dom att de ska dit idag utan att ens diskutera det med mig. Han ber barnen fråga mig om TT är ok medan han är kvar i telefon och jag var tvungen att ge med mig för att inte verka elak som förvägrar dom att träffa sin pappa.
Han tog dom efter lunch och lämnade tillbaka dom strax innan läggdags. Barnen kommer in vrålhungriga och ledsna. Han hade inte gett dom nåt att äta på hela dan. Han hade inte ens umgåtts med dom. Pappa satt bara framför datorn hela tiden sa barnen. Han hade inte ens pratat med dom. Och speciellt dom äldsta hade saknat honom och trott att han skulle hitta på nåt med dom iallafall. Tur att jag skickade med blöjor till lilltjejen för precis som jag trodde så hade han inte ens det hos sig.
Vad kan jag som mamma göra? Kan jag kräva nåt eller är det så det kommer vara? -
Fy vad sorgligt, vilken ledsamt usel pappa barnen har.Anonym (Ensam mamma) skrev 2017-03-12 21:01:06 följande:
Är så arg så jag vet inte vad jag ska göra.
Jag skickade inte barnen i fredags så han ringde barnen idag och säger till dom att de ska dit idag utan att ens diskutera det med mig. Han ber barnen fråga mig om TT är ok medan han är kvar i telefon och jag var tvungen att ge med mig för att inte verka elak som förvägrar dom att träffa sin pappa.
Han tog dom efter lunch och lämnade tillbaka dom strax innan läggdags. Barnen kommer in vrålhungriga och ledsna. Han hade inte gett dom nåt att äta på hela dan. Han hade inte ens umgåtts med dom. Pappa satt bara framför datorn hela tiden sa barnen. Han hade inte ens pratat med dom. Och speciellt dom äldsta hade saknat honom och trott att han skulle hitta på nåt med dom iallafall. Tur att jag skickade med blöjor till lilltjejen för precis som jag trodde så hade han inte ens det hos sig.
Vad kan jag som mamma göra? Kan jag kräva nåt eller är det så det kommer vara?
Mitt råd är att skriva ner allt, spara alla sms och mail. Säg till honom att i fortsättningen kommunicerar ni enbart via mail och sms. -
Skriv ner alla såna här grejer. Datum och vad som hänt.Anonym (Ensam mamma) skrev 2017-03-12 21:01:06 följande:
Är så arg så jag vet inte vad jag ska göra.
Jag skickade inte barnen i fredags så han ringde barnen idag och säger till dom att de ska dit idag utan att ens diskutera det med mig. Han ber barnen fråga mig om TT är ok medan han är kvar i telefon och jag var tvungen att ge med mig för att inte verka elak som förvägrar dom att träffa sin pappa.
Han tog dom efter lunch och lämnade tillbaka dom strax innan läggdags. Barnen kommer in vrålhungriga och ledsna. Han hade inte gett dom nåt att äta på hela dan. Han hade inte ens umgåtts med dom. Pappa satt bara framför datorn hela tiden sa barnen. Han hade inte ens pratat med dom. Och speciellt dom äldsta hade saknat honom och trott att han skulle hitta på nåt med dom iallafall. Tur att jag skickade med blöjor till lilltjejen för precis som jag trodde så hade han inte ens det hos sig.
Vad kan jag som mamma göra? Kan jag kräva nåt eller är det så det kommer vara?
-
Jag ska börja ta all kommunikation via mess så jag har underlag på det som bestäms. Men jag måste prata med honom idag om umgänget för jag måste lita på att dom får mat hos honom iallafall. I värsta fall får jag börja skicka med matlådor till barnen för speciellt 2 åringen klarar sig inte utan mat så långa tider. Jag måste även komma på hur jag ska lägga fram att han borde skippa datorn och umgås med barnen när han väl har dom utan att han blir sur.
-
Nej - curla inte för honom. Låt bli att skicka barnen dit innan ni har en överenskommelse på familjerätten med schema och lite grundregler.Anonym (Ensam mamma) skrev 2017-03-13 07:06:24 följande:
Jag ska börja ta all kommunikation via mess så jag har underlag på det som bestäms. Men jag måste prata med honom idag om umgänget för jag måste lita på att dom får mat hos honom iallafall. I värsta fall får jag börja skicka med matlådor till barnen för speciellt 2 åringen klarar sig inte utan mat så långa tider. Jag måste även komma på hur jag ska lägga fram att han borde skippa datorn och umgås med barnen när han väl har dom utan att han blir sur.
Ring familjerätten idag. Är du inte berädd att sätta emot kommer du i alla framtid få dansa efter hans pipa, curla med mat, kläder, skjutsning, leksaker, pengra mm. Välj!
-
Jag förstår att du under många år har kuvats och att du är så nedtryckt att du inte tror att du har rätt att ställa några krav. Det är skittufft att då helt plötsligt våga säga emot.Anonym (Ensam mamma) skrev 2017-03-13 07:06:24 följande:
Jag ska börja ta all kommunikation via mess så jag har underlag på det som bestäms. Men jag måste prata med honom idag om umgänget för jag måste lita på att dom får mat hos honom iallafall. I värsta fall får jag börja skicka med matlådor till barnen för speciellt 2 åringen klarar sig inte utan mat så långa tider. Jag måste även komma på hur jag ska lägga fram att han borde skippa datorn och umgås med barnen när han väl har dom utan att han blir sur.
MEN, det är nu du väljer hur barnen ska ha det i många år framåt. Antingen fortsätter du att lägga dig platt så fort pappan säger något, då får barnen ingen som helst trygghet, de vet inte från en dag till en annan om de ska vara hos mamma eller pappa, de kan inte lita på sin pappa och de kan inte heller lita på sin mamma (eftersom hon lyder pappans minsta vink), osv. Eller också sätter du ner foten och kräver skriftligt avtal (via familjeenheten/familjerätten hos kommunen eller via Tingsrätten), då kommer barnen få höra en del skit om dig från pappan men de kommer kunna lita på dig, de vet vilka dagar de ska vara hos mamma och vet även att pappan förmodligen inte hämtar dem när det är deras helg men att mamma då finns där för dem. De får en helt annan trygghet.
Du behöver inse att oavsett vilket val du gör för dina barn så kommer deras pappa inte vara en okej förälder. Han kommer inte ge dem ordentligt med mat, skickar du med matlådor kommer han straffa dig genom att inte ge dom till barnen. Han kommer snacka skit om dig, oavsett om du gör som han vill eller om du sätter ber foten. Han kommer skita i barnen när det passar honom (eller när han vill straffa dig). Han kommer skita i att ta hand om dem hemma hos sig och sitta framför datorn. Osv.
När du väl vågar sätta ner foten och ni ska skriva ett avtal så se till att få med så mycket detaljer som möjligt. Det ska tex stå att han har ett 2-timmarsfönster för att hämta barnen (tex fredag från förskolan senast kl 16, eller tex fredag 16-18) annars blir det inget helgumgänge. Det ska stå att han ska stå för blöjor (och toapapper), välling och övrig mat. Det ska stå att ni båda har rätt till 2x1 vecka semester med barnen, vem som får välja veckor först vilket år och vilket datum veckorna ska vara valda (om det är hans tur att välja först och han skiter i att välja till det utsatta datumet så har du rätt att välja först). Det ska stå exakt vem som kör i vilken riktning (det bästa är att han hämtar när umgänget börjar och att du hämtar när umgänget slutar). Det ska stå att barnen ska hämtas på förskolan (alternativt din hemadress) och att du sen ska hämta dem på hans hemadress, annars kan du ge dig på att de plötligt befinner sig x antal mil bort hos en kompis till honom på söndagen (bara för att reta dig).
Du behöver helt enkelt ställa in dig på att du har några tuffa år framför dig. Du kan antingen ge med dig varje gång han säger något och ha tjafs och krångel och otrygga barn i många år. Eller också sätta ner foten nu med en jobbig strid i några månader och sedan få ett lugnare liv med trygga barn. -
Ja, det normala är att man ska dela. Barnen är ju lika mycket hans.Anonym (Ensam mamma) skrev 2017-03-09 18:21:09 följande:
Jag och min man ska skilja oss och jag vill ha ensam vårdnad om dom men har hört att det är jättesvårt. Så min fråga lyder: vad krävs för att få ensam vårdnad om barnen?
-
Och om pappan (som i ts fall) inte ens vill ha ett fastställt umgänge utan bara vill träffa barnen när han själv har lust? Ska man fortfarande dela lika då?Anonym (Heloise) skrev 2017-03-13 11:03:56 följande:Ja, det normala är att man ska dela. Barnen är ju lika mycket hans.
-
Hej!
Jag förstår exakt hur du hade det och varför du har stannat 10 år med mannen.
Jag har kämpat 17 och sen 31mars 2017 har barnen nästan ingen kontakt alls med sin sk pappa. Jag är nyfiken hur det gick för dig med ensamvårdnad mm. Jag kämpar för att ha den men exet är extremt elak ( har diagnosen Narcissism) både mot barnen och mig, särskilt mig. Min huvudförhandling närmar sig (den 28 nov) och därför alla tipps och goda råd välkomnar jag. Hör av dig hur du har det.