Är 27 år, tjej
Senaste tiden har jag börjat tänka mer och mer på att jag i princip aldrig fått höra att jag är vacker eller fin. Allt jag har fått höra är tex smart, snäll, omtänksam, kreativ osv
Det känns tråkigt eftersom jag börjar tänka att andra kanske inte tycker att jag är fin. Jag har inte haft så bra självförtroende tidigare och de här tankarna hjälper inte mig alls..
Brukar ni få höra att ni är snygga/vackra osv ?
och kan tillägga till TS: Kan mycket väl vara så att män tycker du är snygg men ingen vågar ge dig en komplimang eftersom de riskerar att uppfattas ut som sexistiska svin.
Eller så är hon ful.
Men vem bryr sig?
Varför bryr sig TS om vad folk har för åsikter om hennes utseende? Varför är det så viktigt att höra att man är vacker? Varför räcker det inte med alla andra positiva saker hon fått höra genom sitt liv? På vilket sätt är hennes liv inte fulländat om hon inte fått höra att hon är vacker? Jag menar att det är något fel samhällsmässigt här. Att utseende är ALLT som är viktigt, det andra verkar inte göra henne glad. Bättre att sitta här och låta främlingar som aldrig sett dig säga "du är vacker" för det är något som är relevant?
Jag får väldigt sällan såna komplimanger (några gånger om året, av totala främlingar). Min mamma har en narcissistisk personlighetsstörning som har alltid försökt sänka mig med elaka utseendepikar, och jag jobbar inte i ett sammanhang när man kommenterar folks utseende. Det hade varit trevligt om min man någonsin gav mig en komplimang (för jag försöker ju göra mig fin varje dag, med fina kläder och så).
När vi skulle gifta oss kämpade jag ner mig till perfekt storlek, skaffade en solbränna, hade en jättefin klänning, fin sminkning, dyr håruppsättning gjord av frisör etc. Hade kämpat i över ett halvår för att se så bra ut som det bara gick. Inte ens då sa min partner något.
Till slut fick jag nog och frågade vad han tyckte (det gör jag aldrig annars, för ett sånt svar är ju inte värt något) och då tittade han snabbt på mig och sa "Det blir säkert bra". Det är det enda jag tänker på när jag tänker tillbaka på vår bröllopsdag. Inte ens då fick han mig att känna mig fin. Jag ger honom komplimanger ganska ofta. 
Hursomhelst. Man får ju göra det bästa av det man har och uppmärksamma det själv istället.
För sa man ju sånt, men nu skulle jag inte våga. Risken är ju att man blir uppfattad som en störd våldtäktsman.
Jag får väldigt sällan såna komplimanger (några gånger om året, av totala främlingar). Min mamma har en narcissistisk personlighetsstörning som har alltid försökt sänka mig med elaka utseendepikar, och jag jobbar inte i ett sammanhang när man kommenterar folks utseende. Det hade varit trevligt om min man någonsin gav mig en komplimang (för jag försöker ju göra mig fin varje dag, med fina kläder och så).
När vi skulle gifta oss kämpade jag ner mig till perfekt storlek, skaffade en solbränna, hade en jättefin klänning, fin sminkning, dyr håruppsättning gjord av frisör etc. Hade kämpat i över ett halvår för att se så bra ut som det bara gick. Inte ens då sa min partner något.
Till slut fick jag nog och frågade vad han tyckte (det gör jag aldrig annars, för ett sånt svar är ju inte värt något) och då tittade han snabbt på mig och sa "Det blir säkert bra". Det är det enda jag tänker på när jag tänker tillbaka på vår bröllopsdag. Inte ens då fick han mig att känna mig fin. Jag ger honom komplimanger ganska ofta.
Hursomhelst. Man får ju göra det bästa av det man har och uppmärksamma det själv istället.
Är 27 år, tjej
Senaste tiden har jag börjat tänka mer och mer på att jag i princip aldrig fått höra att jag är vacker eller fin. Allt jag har fått höra är tex smart, snäll, omtänksam, kreativ osv
Det känns tråkigt eftersom jag börjar tänka att andra kanske inte tycker att jag är fin. Jag har inte haft så bra självförtroende tidigare och de här tankarna hjälper inte mig alls..
Brukar ni få höra att ni är snygga/vackra osv ?
Orkar inte läsa hela tråden men helt enkelt är det väl så att du faktiskt är rätt ful!
Grabbarna här går väl bananas med sitt medlidande för att få sig ett ligg.
Tänk så här ts, du är inte satt till värden för att vara snygg, för att duga, för att vara till lags etc.
Är 27 år, tjej
. Allt jag har fått höra är tex smart, snäll, omtänksam, kreativ osv
Det känns tråkigt eftersom jag börjar tänka att andra kanske inte tycker att jag är fin. Jag har inte haft så bra självförtroende tidigare och de här tankarna hjälper inte mig alls..
Extremt gammal tråd men vill ändå svara:
- Otroligt vackra människor får sällan kommentarer om sitt utseende för andra tänker att "de redan vet".
Jag vet att jag ser bra ut - främlingar stirrar på mig och många män blir helt tysta/förlägna - men inte f-n säger någon det till mig.
Aldrig någonsin har någon kommenterat min intelligens heller (har 123 i IQ efter test för att överbevisa mitt ex som kallade mig korkad...).
Däremot har jag blivit kallad äcklig, töntig, snobbig, "von oben" och ful. Trots en välbehållen kropp på det också (efter två barn) och JA, jag duschar, tvättar håret och byter kläder.
Så, jag tror att du kan vara alldeles för mycket helt enkelt!!
PS Jag är inte kaxig utan tvärtom, väldigt osäker. Gaslightad, typ. DS
Extremt gammal tråd men vill ändå svara:
- Otroligt vackra människor får sällan kommentarer om sitt utseende för andra tänker att "de redan vet".
Jag vet att jag ser bra ut - främlingar stirrar på mig och många män blir helt tysta/förlägna - men inte f-n säger någon det till mig.
Aldrig någonsin har någon kommenterat min intelligens heller (har 123 i IQ efter test för att överbevisa mitt ex som kallade mig korkad...).
Däremot har jag blivit kallad äcklig, töntig, snobbig, "von oben" och ful. Trots en välbehållen kropp på det också (efter två barn) och JA, jag duschar, tvättar håret och byter kläder.
Så, jag tror att du kan vara alldeles för mycket helt enkelt!!
PS Jag är inte kaxig utan tvärtom, väldigt osäker. Gaslightad, typ. DS