Går ni båda föräldrar på skolavslutningen?

På vilket sätt blir avslutningen bättre för att både jag och pappan står i en enorm hop med folk där vi inte ens syns för vårt barn, i 1.5 timmar av ibland totalt spöregn?

(jämfört med att en är där och den andra kommer hem tidigare och gör något med barnet på eftermiddagen)

Kan vi gå båda så gör vi. Senaste åren har skolavslutningen varit på kvällen vilket underlättat.

Jag har sällan varit ledig på skolavslutningsdagen, jag jobbar på förskola (tidigare skola och fritis) och kan inte ta ledigt hur som helst. De gånger det har känts extra viktigt att vara ledig har jag i gengäld kunnat vara det också just för att jag jobbat övriga gånger så någon annan kunnat vara ledig.

Jätteviktigt  för oss att stötta våra barn. Oftast har de något program att visa upp. Dessutom är det en viktig milstolpe i deras liv.

Fast oftast är det urtråkigt.

Ni som inte gillar skolavslutningarna, tycker det är tråkigt osv, vad är det ni inte gillar? Man står där i förhoppningsvis vackert sommarväder, finklädda barn som sjunger sommarsånger. Inte ett öga är torrt.

Jag tycker det är en underbar grej!

Efter tredje klass hade de inget officiellt firande med föräldrar, så de enda gångerna jag varit på avslutning efter det var efter nian (inte många föräldrar där) och studenten. Då var sambon hemma och förberedde det sista och så var vi ett gäng som tog emot sonen.

När jag växte upp så var det endast efter nian och vid studenten som föräldrarna kom.

När sambons barn gick i skolan så var det inte heller så mycket ståhej

Barnet vet att ni är där?
Måste erkänna att tanken att skippa en av barnets skolavslutningar aldrig slagit mig.

Ska tillägga att när jag var liten så var båda föräldrarna, mormor, farmor och oftast en eller båda mostrarna med på mina skolavslutningar hela vägen upp till studenten.

Nä men det var under det "medvetna" 70-talet när alla skulle vara sluskar och att fira bildning och strävan var tecken på högeravvikelse. Möjligen kunde man fira USA:s uttåg ur Vietnam eller de röda Khmerernas segrar.

Nej jag håller med. Vi går alltid båda föräldrarna och även Mormor och Morfar om de har möjlighet.

Inte innan dess heller. Det där att föräldrar ska vara med är något helt nytt

1. När jag var barn fanns det något litet krav på att kunna sjunga rent i skolkören. Idag låter det ofta för jävligt faktiskt. Mina öron gråter... Fast det var en liten kille som fick till ett trumpetsolo förra året.

2. Jag själv hade avslutning i en av Nordens vackraste renässanskyrkor. Där vi bor nu står man ute i en lerpöl, ser ingenting alls för alla långa pappor ställer sig främst och ska fotografera och man får paraplyspröt i ansiktet för det är så trångt.

3. Mikrofonrundgång händer alltid ett antal gånger och jag är jättekänslig för obehagliga plötsliga ljud. Mår dåligt i någon timme efteråt för att de som arrangerar avslutningen uppenbarligen inte är kompetenta på ljudteknik.

4. Musikläraren har gjort detta till sina 5 minutes of fame och typ knuffar undan barnen för att gå fram och waila "Amazing". Spara det till Idol snälla...

Kort sagt våra avslutningar är en dryg timmes stående ljudtortyr och man kan inte se nåt. Lite som att få biljetter bakom en pelare till en konsert med Håkan Hellström.  

Ska bli så himla skönt att flytta in till stan till hösten, så får vi väl se om det gör någon skillnad.

Ja, jag ville vara med på skolavslutningen (pappan är hemma med det yngre barnet så han är ändå "ledig". Jag arbetade några timmar innan samt några timmar hemifrån efteråt :)

Jag är 40+ min syster några år äldre. Mina föräldrar (och morföräldrar) har alltid varit med på alla avslutningar (upp till nian). Möjligt att pappa missat ngn/några då han i perioder arbetade borta.

Tror det är olika i olika samhällen helt enkelt :)

Vår dotter är bara 5 år och går inte i skolan än, men jag har tänkt att vara med på skolavslutningarna när det blir dags för det. Jag hoppas kunna få ledigt från jobbet, eller åtminstone få börja senare eller sluta tidigare beroende på vilken tid på dagen det är. Det är dock 2 år kvar till dess, så vi får se hur det löser sig.

Vi har varit med på alla avslutningar båda två (nu slutade hon femman). Men jag undrar hur länge föräldrar brukar vara med nu för tiden? När jag gick i skolan (började 1975) var det bara föräldrar med när vi slutade 1:an.

Upp till 5an fick man vara med på bonusens skolavslutningar,sen hade dom bara avslutning i klassrummet själva,sen nu i 9an så hade dom avslutning/uppträdande man fick komma på. Vet inte hur det blir i sonens skola men upp tom mellanstadiet får vi komma på avslutningarna iaf

Jag har fått gå ensam i alla år. Har bjutit in och påmint pappan om att det är skolavslutning men han har aldrig var där. I år slutade barnet sexan, vilket är rätt speciellt och är en stor grej för barnen.

Men han var inte där i år heller.

Jag tycker så synd om barnet, som aldrig haft sin pappa där någon gång. Upplevelsen blir att han inte bryr sig. Tror att barnet slutat fråga pappan om han kommer eller inte, han har inte heller någon tanke på att pappan ska medverka på föräldrasamtal utan antingen är det jag eller mina anhöriga han tänker på och frågar. Inte pappan.

Det är bara jäkligt sorgligt.

Jag håller med dig. Barn kan bli påverkade av en sån sak och faktiskt må dåligt över det. Antningen klev du på en öm tå eller så tog dom det som ett påhopp.

Till er som tagit åt er, man måste ju se till helhetsbilden. Ett barn som inte har sina föräldrar med på skolavslutningen, men som har nära kontakt med dom, hittar på saker med mera, som får tid tillsammans och som har förälder som är med på någon aktivitet eller annat ibland tar troligtvis inte åt sig.

Ett barn som däremot inte har sån god kontakt med sina föräldrar, där man sällan gör något gemensamt, spenderar lite tid tillsammans som har föräldrar som aldrig är med på aktiviter med mera. Ja ett sånt barn kan ta väldigt illa vid sig och känna sig bortglömt och oälskat