• Anonym (En mor)

    Går ej med på delad vårdnad.

    Vi ska skiljas, min mans beslut. Vi har ett barn, en 13-åring. Ända sen han föddes har min man och jag varit överens om att han aldrig ska behöva behöva bo varannan vecka om vi eventuellt ska skiljas. Det har min man naturligtvis glömt nu. Jag går inte med på varannan vecka eller nåt annat typ av arrangemang som innebär att sonen har två permanenta, fasta boenden. Mitt krav är att han bor på heltid antingen hos mej eller min man. Vi bor ganska nära varandra så den andra föräldern har möjlighet till att umgås med sonen i princip när som helst. Vår son är juridiskt gammal nog att själv bestämma, men han säger bara att han inte vet, inget mer än att han inte vill att vi skiljer oss. Han kan inte välja och jag tänker inte tvinga honom till det heller. I början kommer det alltså bli vi föräldrar som tar beslutet. Har jag rätt att inte gå med på Vv? Mitt erbjudande är ju att mannen får sonen på heltid så jag kommer inte tvinga honom från sonen?

  • Svar på tråden Går ej med på delad vårdnad.
  • Anonym (Beta)
    Anonym (En mor) skrev 2017-08-14 14:17:04 följande:
    Vi hade kunnat bo nära varandra. Initialt bestämde vi att maken skulle skaffa lägenhet här på orten eller på en närliggande ort som fungerade för sonen med tanke på skola och kompisar. Helst så att sonen kunde ta sej fritt mellan våra bostäder. Jag gav min man fri tillgång till våra köpoäng i bostadskön för han var den som ville skaffa lägenhet och litade på att han skulle följa det vi bestämt. Han hade möjlighet att få en här men valde en lägenhet på en ort som passade honom bäst utan att fundera över hur sonens vardagar där kommer att se ut. Jag misstänker att bästa kompisen och närheten till pubar vägde tungt i valet av bostadsort. Det enda han kollade upp var att sonen kunde få skoltaxi till skolan. När han fick klartecken till det trodde han tydligen att allt var ordnat. Jag är såklart besviken på honom som inte verkar bry sej om att sonen hos honom förlorar hela sin vardag och vilka konsekvenser det kan komma att få. Exmaken verkar inte ha tänkt alls på hur det kommer att bli för vår pojke. Om pappans önskemål om Vv går igenom kommer sonens vardagar hos honom bli ensamma eftermiddagar hos honom fram till 18:30. 2 av dom dagarna sticker sen pappan direkt efter att ha fixat mat och tränar och är borta ytterligare ett par timmar. Sonen kommer då få gå och lägga sej själv och har förhoppningsvis somnat när pappa dyker upp vid 23-tiden. Han tävlar i sin sport och 2 vardagskvällar är minimum för att hålla sej kvar i toppen. Det tänker han inte dra ner på. Det kommer att bli ganska många ensamma kvällar för sonen. Bor sonen hos mej, har pappan möjlighet att hämta upp honom här 1-2 dagar i veckan och ta med honom hem för övernattning och vardagsliv. Kanske till och med tidigare för då har han chans att jobba in timmar andra dagar. Fördelen med det är att sonen kan hänga kompisarna som vanligt efter skolan. Vill sonen får han självklart bo hos sin pappa längre eller kortare perioder också. Jag kanske är egoistisk som inte vill gå med på pappans önskemål om Vv. Jag kanske är dum som vill att sonen ska få tillbringa eftermiddagarna med polarna i stället för framför datorn. Jag vet inte.
    Då förstår jag lite bättre. Skola och kompisar är viktigt i den åldern, och att rycka upp då är nog inte bra.
  • Anonym (En mor)
    Anonym (Fix idé?) skrev 2017-08-14 15:00:16 följande:
    Ja men då märker vi ord en stund. Jag omformulerar:

    Problemet i det hela är att ni bor långt från varandra, eller hur? (och då menar jag att det tar lång tid för barnet att åka själv. Så kanske jag förtydligat nog?)
    Det är såklart ETT av problemen.
  • Brumma
    Anonym (En mor) skrev 2017-08-14 14:41:10 följande:

    Både ja och nej. Det är olika kommuner och finns inga förbindelser mellan orterna. Ska man åka kollektivt innebär det att man får först åka in till närmaste större stad - ca 4 mil och sen byta där för att åka 3 mil till pappans ort. Och tvärt om tillbaka. Jag tror jag skrev innan att det i bästa fall kunde ta 1,5 timme. Jag tror det är optimistiskt. Snarare handlar det om längre tid än så. Linjerna är inte gjorda att passa i anslutning. Det är långa väntetider. 2,5 timmes resa är nog närmare sanningen. Så ja det går att åka kollektivt, men är inget sim fungerar på daglig basis.


    Isåfall förstår jag mer din oro för att sonen skall bli utanför.

    Jag tror dock det är viktigt för ett barn att bo mer än by med sin förälder, men - man måste ju int3 ha exakt vv heller.

    Säg torsdag till måndag hos pappan (om detta inte är daga3 pappan tränar) samt den dagen han har träning på "din" vecka.

    Gör upp några förslag där du både tar med sonens behov av båda sina föräldrar och behob av vänner.

    Gå på samarbetssamtal och få hjälp att hitta en lösning.

    Lägger du fram flera förslag visar du att du både är villig att samarbeta och sätta ditt barns bästa först. Istället för att hårdnackat köra på "ditt" mot "hans".
  • Anonym (En mor)
    Brumma skrev 2017-08-14 15:13:20 följande:
    Isåfall förstår jag mer din oro för att sonen skall bli utanför.
    Jag tror dock det är viktigt för ett barn att bo mer än by med sin förälder, men - man måste ju int3 ha exakt vv heller.
    Säg torsdag till måndag hos pappan (om detta inte är daga3 pappan tränar) samt den dagen han har träning på "din" vecka.
    Gör upp några förslag där du både tar med sonens behov av båda sina föräldrar och behob av vänner.
    Gå på samarbetssamtal och få hjälp att hitta en lösning.
    Lägger du fram flera förslag visar du att du både är villig att samarbeta och sätta ditt barns bästa först. Istället för att hårdnackat köra på "ditt" mot "hans".
    Jag redan lämnat flera förslag. Alla lite obekvämare än vad vv skulle vara. Jag tror det är där som skon klämmer hos pappan.
  • Anonym (En mor)
    Anonym (Beta) skrev 2017-08-14 15:09:50 följande:
    Då förstår jag lite bättre. Skola och kompisar är viktigt i den åldern, och att rycka upp då är nog inte bra.
    Jo det är ju så och så ska det vara. Han är på väg att bryta sej loss från oss, även om det är många år kvar tills han är mogen att stå på egna ben. Hade han varit mindre och mamma och pappa varit dom bästa i hela världen att umgås med så hade jag tänkt annorlunda. Nu har vi börjat förvandlats till dom som ger honom mat och pengar  och är hopplöst pinsamma.
  • EnAnonumius
    Anonym (En mor) skrev 2017-08-13 20:29:19 följande:
    Vi ska skiljas, min mans beslut. Vi har ett barn, en 13-åring. Ända sen han föddes har min man och jag varit överens om att han aldrig ska behöva behöva bo varannan vecka om vi eventuellt ska skiljas. Det har min man naturligtvis glömt nu. Jag går inte med på varannan vecka eller nåt annat typ av arrangemang som innebär att sonen har två permanenta, fasta boenden. Mitt krav är att han bor på heltid antingen hos mej eller min man. Vi bor ganska nära varandra så den andra föräldern har möjlighet till att umgås med sonen i princip när som helst. Vår son är juridiskt gammal nog att själv bestämma, men han säger bara att han inte vet, inget mer än att han inte vill att vi skiljer oss. Han kan inte välja och jag tänker inte tvinga honom till det heller. I början kommer det alltså bli vi föräldrar som tar beslutet. Har jag rätt att inte gå med på Vv? Mitt erbjudande är ju att mannen får sonen på heltid så jag kommer inte tvinga honom från sonen?
    VV boende har inget med delad vårdnad att göra. Delad vårdnad har ni redan.

    Om nu inte sonen vill välja så kan ni ju köra på att låta sonen välja själv vem han vill slagga hos. Om han känner för att slagga hos dig på natten mellan måndag och tisdag så låt honom göra det och virseversa, om han känner för att slagga hos pappan natten mellan onsdag och torsdag så låt honom göra det. Ni skulle ju ändå bo "nära varandra".


    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • Anonym (En mor)
    EnAnonumius skrev 2017-08-14 15:50:49 följande:
    VV boende har inget med delad vårdnad att göra. Delad vårdnad har ni redan.

    Om nu inte sonen vill välja så kan ni ju köra på att låta sonen välja själv vem han vill slagga hos. Om han känner för att slagga hos dig på natten mellan måndag och tisdag så låt honom göra det och virseversa, om han känner för att slagga hos pappan natten mellan onsdag och torsdag så låt honom göra det. Ni skulle ju ändå bo "nära varandra".


    Jag hade fel om det där med delad vårdnad. Mitt försvar: Jag är ny i skilsmässobranschen.

    Vi kommer bo 2,5 mil från varandra. Viss planering krävs med tanke på att han kommer åka skolskjuts från den orten han inte går på skolan på.

  • Aniiee

    ur sonens synvinkel så är det här vad jag hör från TS:

    "Jag älskar mina principer mer än jag älskar dig. Mina principer säger att du inte får bo varannan vecka hos mig och varannan hos pappa. Om du vill det så kommer jag antingen fängsla dig eller överge dig. Jag tvingar dig att välja vilket."

    Inte konstigt att grabben inte vill säga hur han vill ha det, för han fattar ju att han förlorar vad han än säger.....


    Litter your world with your gems of thoughts and deeds
  • Anonym (Fix idé?)
    Anonym (En mor) skrev 2017-08-14 15:06:49 följande:
    Ja det är såklart ETT av problemen. Är inte det självklart? Nu är ju sonen beviljad skolskjuts men skulle han åkt kommunalt från pappans lägenheten fram och tillbaka till skolan skulle det ta honom mellan 4 och 5 timmar varje dag. Varför undrar du ens om det är ett problem?
    Nej, det är inte självklart. Hade du formulerat frågan kring det hade det varit självklart. Nu ligger fokus på att DU inte vill ha VV.
    Aniiee skrev 2017-08-14 16:11:48 följande:

    ur sonens synvinkel så är det här vad jag hör från TS:

    "Jag älskar mina principer mer än jag älskar dig. Mina principer säger att du inte får bo varannan vecka hos mig och varannan hos pappa. Om du vill det så kommer jag antingen fängsla dig eller överge dig. Jag tvingar dig att välja vilket."

    Inte konstigt att grabben inte vill säga hur han vill ha det, för han fattar ju att han förlorar vad han än säger.....


    Precis så.
  • Anonym (En mor)
    Aniiee skrev 2017-08-14 16:11:48 följande:
    ur sonens synvinkel så är det här vad jag hör från TS:

    "Jag älskar mina principer mer än jag älskar dig. Mina principer säger att du inte får bo varannan vecka hos mig och varannan hos pappa. Om du vill det så kommer jag antingen fängsla dig eller överge dig. Jag tvingar dig att välja vilket."

    Inte konstigt att grabben inte vill säga hur han vill ha det, för han fattar ju att han förlorar vad han än säger.....
    Om du vill veta så är det enda min son hört från mej när det gäller boendet följande: Din far och jag ska bo på olika adresser. Du kommer att ha fri tillgång till oss båda och få bo hos båda hur mycket du vill. Har du några funderingar kring det? Jag har inte styrt honom åt något håll. Aldrig sagt något negativt om pappans lägenhet. Alla diskussioner mellan pappan och mej om boendet har skett när sonen varit borta eller hos familjeterapeuten och sonens kurator.
    Det du tror sonen har hört stämmer inte. Jag lyssnar när han pratar men styr det inte åt något håll.

    Vänd på det: Sonen kommer bo varannan vecka hos mej och varannan vecka hos sin far. Varannan vecka har han gångavstånd till skolan och kan fritt hänga med sina kompisar. Varannan vecka åker han skolskjuts hem. Inga kompisar tillåts åka med. Han är hemma själv till 18:30 - 19.00. Inga kompisar att umgås med. Två av dessa kvällar kommer pappan hem och vänder snabbt, ger sej av och tränar och kommer sen hem kl 23 när sonen somnat.  Hur ska jag motivera sonen att bo hos sin pappa dessa veckor? Hur gynnar det sonen att

  • mammalovis

    För det första så är ju frågan varför kravet på/kravet att inte ha varannan vecka är så stort hos er båda. Med tanke på sonen är kanske inte varannan vecka det bästa alternativet alls, men att sonen får halva tiden var med er, just för att få mer tid med kompisar OCH med båda föräldrar. Barn vill sällan välja för eller emot någon förälder.

    Det verkar ju mest troligt att mamma bor kvar i huset och pappan i den nya lägenheten. Sedan framgår det inte vilka dagar som pappan tränar, om det är på regelbunden basis eller om han kan välja dagar för det spelar roll i ekvationen. 
    Men säg att pappan tränar dag 1 och 4 och att sonens träning är närmast pappans ort dag 3. Då kan sonen bo natten mellan dag 2 och 3 samt 3 och 4 hos pappa. Sedan bor han hos dig natten mellan dag 4 och 5 sam 5 och 6. Sedan skulle ju sonen kunna välja eller alternera var han vill bo, men bor natten mellan 7 och 1 hos dig. Han skulle ju kunna bestämma med kompisar dagen innan och vara hemma i huset eller hos kompisen tills pappan hämtar honom på väg hem från jobbet. Då får han ungefär lika mycket tid med er båda och mycket tid med kompisar.

    Då får han prova på livet med växelvist boende och vet vad han kan välja bort eller för senare. Kanske passar det honom bäst med varannan helg till sist eller någon annan lösning som du verkar önska.

    Om sonen istället ska behöva välja VEM han vill ha det huvudsakliga boendet hos får ni kanske ha en prövotid. Första och tredje månaden bor ena föräldern i huset andra och fjärde den andra föräldern. Då får ju sonen en rimlig chans att känna på vad som blir bäst. Självklart inte ultimat för föräldern, men om sonen ska behöva vara delaktig bättre.

    Ett så "ungt" barn har svårt att föreställa sig hur det skulle bli. Jag tror sonens önskan är att INTE behöva välja mellan er och samtidigt få mycket kompistid. Tyvärr går inte den ekvationen ihop med er livssituation. 

    Jag har en 12-årig bonusdotter som bor hos mamma och är vh här samt veckor på sommaren. Vid behov skiftar vi helger/splittar dem också för tjejens bästa. För hennes del är det svårt nog att förstå konsekvenserna runt att välja hur hon vill fira jul. Det tog lång tid (läs flera år) innan hon kom fram till att hon ville somna dagen innan där hon skulle fira julafton. Innan dess hade hon sovit hos mamman, firat julmorgon där, sjungit med mammans familj (heligt för mamman) innan hon firade med pappa, farföräldrar, kusiner m fl på kvällen, juldagen med mormor och den släkten samt annandagen med pappans morbröder och kusiner. Konsekvensen av hennes val kan nu blir att vi aldrig firar jul som hel familj någon av juldagarna då min dotter oftast åker iväg juldagen och annandagen och bara våra gemensamma barn är hemma. Å andra sidan kommer hennes syskon här aldrig firat midsommar med henne, då hon väljer sommarstället ... Då har hon ändå haft separerade föräldrar sedan hon var 1,5 år. Med detta sagt kommer barnet/ni föräldrar få välja åt barnet många gånger som inte är det han önskar!

  • EnAnonumius
    Anonym (En mor) skrev 2017-08-14 16:04:58 följande:
    Jag hade fel om det där med delad vårdnad. Mitt försvar: Jag är ny i skilsmässobranschen.

    Vi kommer bo 2,5 mil från varandra. Viss planering krävs med tanke på att han kommer åka skolskjuts från den orten han inte går på skolan på.

    2.5 mil ja då blir det ju ett litet nytt ljus.

    Men gör som så här. Låt sonen bo kvar på orten där han har sina vänner och skola, tillsammans med den förälder som skall bo kvar.
    När han sedan har landat att ni har skilt er, kanske om 6 månader eller så, så kan han ju själv besluta då om hur han vill ha det. Men ni båda under den tiden aktivt visar, i enad front, att han inte behöver välja en av er utan att ni stöttar honom i hans beslut oavsett vad han beslutar sig för.


    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • Anonym (En mor)
    EnAnonumius skrev 2017-08-14 21:47:16 följande:
    2.5 mil ja då blir det ju ett litet nytt ljus.

    Men gör som så här. Låt sonen bo kvar på orten där han har sina vänner och skola, tillsammans med den förälder som skall bo kvar.
    När han sedan har landat att ni har skilt er, kanske om 6 månader eller så, så kan han ju själv besluta då om hur han vill ha det. Men ni båda under den tiden aktivt visar, i enad front, att han inte behöver välja en av er utan att ni stöttar honom i hans beslut oavsett vad han beslutar sig för.


    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
    Det är precis så jag tänkt. Vill sonen sen bo Vv ja då får det bli så. Vill han något annat, ja då går det också. Tanken är att jag ska bi kvar här men jag har erbjudit pappan att göra det i stället om det är alternativet för att inte riva upp tillvaron för sonen.
  • Anonym (En mor)
    mammalovis skrev 2017-08-14 21:13:30 följande:
    För det första så är ju frågan varför kravet på/kravet att inte ha varannan vecka är så stort hos er båda. Med tanke på sonen är kanske inte varannan vecka det bästa alternativet alls, men att sonen får halva tiden var med er, just för att få mer tid med kompisar OCH med båda föräldrar. Barn vill sällan välja för eller emot någon förälder.

    Det verkar ju mest troligt att mamma bor kvar i huset och pappan i den nya lägenheten. Sedan framgår det inte vilka dagar som pappan tränar, om det är på regelbunden basis eller om han kan välja dagar för det spelar roll i ekvationen. 
    Men säg att pappan tränar dag 1 och 4 och att sonens träning är närmast pappans ort dag 3. Då kan sonen bo natten mellan dag 2 och 3 samt 3 och 4 hos pappa. Sedan bor han hos dig natten mellan dag 4 och 5 sam 5 och 6. Sedan skulle ju sonen kunna välja eller alternera var han vill bo, men bor natten mellan 7 och 1 hos dig. Han skulle ju kunna bestämma med kompisar dagen innan och vara hemma i huset eller hos kompisen tills pappan hämtar honom på väg hem från jobbet. Då får han ungefär lika mycket tid med er båda och mycket tid med kompisar.

    Då får han prova på livet med växelvist boende och vet vad han kan välja bort eller för senare. Kanske passar det honom bäst med varannan helg till sist eller någon annan lösning som du verkar önska.

    Om sonen istället ska behöva välja VEM han vill ha det huvudsakliga boendet hos får ni kanske ha en prövotid. Första och tredje månaden bor ena föräldern i huset andra och fjärde den andra föräldern. Då får ju sonen en rimlig chans att känna på vad som blir bäst. Självklart inte ultimat för föräldern, men om sonen ska behöva vara delaktig bättre.

    Ett så "ungt" barn har svårt att föreställa sig hur det skulle bli. Jag tror sonens önskan är att INTE behöva välja mellan er och samtidigt få mycket kompistid. Tyvärr går inte den ekvationen ihop med er livssituation. 

    Jag har en 12-årig bonusdotter som bor hos mamma och är vh här samt veckor på sommaren. Vid behov skiftar vi helger/splittar dem också för tjejens bästa. För hennes del är det svårt nog att förstå konsekvenserna runt att välja hur hon vill fira jul. Det tog lång tid (läs flera år) innan hon kom fram till att hon ville somna dagen innan där hon skulle fira julafton. Innan dess hade hon sovit hos mamman, firat julmorgon där, sjungit med mammans familj (heligt för mamman) innan hon firade med pappa, farföräldrar, kusiner m fl på kvällen, juldagen med mormor och den släkten samt annandagen med pappans morbröder och kusiner. Konsekvensen av hennes val kan nu blir att vi aldrig firar jul som hel familj någon av juldagarna då min dotter oftast åker iväg juldagen och annandagen och bara våra gemensamma barn är hemma. Å andra sidan kommer hennes syskon här aldrig firat midsommar med henne, då hon väljer sommarstället ... Då har hon ändå haft separerade föräldrar sedan hon var 1,5 år. Med detta sagt kommer barnet/ni föräldrar få välja åt barnet många gånger som inte är det han önskar!
    Anledningen till varför jag inte vill att sonen ska bo varannan vecka i en lägenhet, i en annan kommun, mestadels ensam på eftermiddagar och kvällar utan möjlighet till att umgås med kompisar har jag skrivit om tidigare. Hade vi däremot bott på samma ort så hade jag övergett mina gamla principer om att vv inte är bra och testat det.

    Pappan tränar regelbundet och tävlar på elitnivå. Två dagar i veckan, inklusive lördag och söndag är minimum vad han kan tänka sej att träna den veckan han tänkt ha sonen.

    Sonen kommer inte behöva välja initialt vem han ska bo hos. Den biten sköter vi vuxna. Han kommer aldrig få frågan av mej vem av oss han väljer. Han kommer inte behöva välja heller. Jag tror det kommer bli ganska naturligt att han flyttar mellan oss i olika längre eller kortare perioder så småningom.
  • silhuett

    Kan bara svara utifrån min egen erfarenhet..

    Jag hade barnen mindre än varannan vecka under flera års tid, vilket framförallt det yngre barnet tyckte var jobbigt. Han tyckte det var väldigt orättvist att de inte fick vara hos mig lika mycket som hos sin pappa.

    Numera bor de varannan vecka (de är 11 och 13 år gamla) och det fungerar utmärkt. Å andra sidan har jag också gjort det aktiva valet att skaffa en lägenhet i samma stadsdel som deras pappa, så att de ska ha nära till skola och vänner även hemifrån mig.

    För övrigt bor jag även själv på två olika ställen, varannan vecka med mina barn och varannan vecka med min pojkvän. Det enda jobbiga är avståndet mellan lägenheterna (4 mil), men annars funkar det utmärkt. Jag känner mig "hemma" i både hans och min egen lägenhet, och vårt gemensamma barn som föds inom en månad kommer också få pendla mellan två hem de närmaste åren.

    Är det omöjligt för er att någon av er flyttar närmare den andre?

  • Anonym (Va?)
    Anonym (En mor) skrev 2017-08-13 21:22:18 följande:

    För en 5-åring är kompisarna inte lika viktiga. Bor en 13 -åring varannan vecka 2 mil bort utan möjlighet att träffa dom är risken stor att hamna utanför.


    Ni skulle ju bo så nära varandra att ni kunde träffas när som helst skrev du ju nyss?
  • Anonym (En mor)
    Anonym (Va?) skrev 2017-08-15 05:49:52 följande:
    Ni skulle ju bo så nära varandra att ni kunde träffas när som helst skrev du ju nyss?
    Jag skrev att vi kommer bo ganska nära varandra. Att vi föräldrar kunde träffa honom när sim helst.
  • Anonym (En mor)
    silhuett skrev 2017-08-14 23:57:44 följande:

    Kan bara svara utifrån min egen erfarenhet..

    Jag hade barnen mindre än varannan vecka under flera års tid, vilket framförallt det yngre barnet tyckte var jobbigt. Han tyckte det var väldigt orättvist att de inte fick vara hos mig lika mycket som hos sin pappa.

    Numera bor de varannan vecka (de är 11 och 13 år gamla) och det fungerar utmärkt. Å andra sidan har jag också gjort det aktiva valet att skaffa en lägenhet i samma stadsdel som deras pappa, så att de ska ha nära till skola och vänner även hemifrån mig.

    För övrigt bor jag även själv på två olika ställen, varannan vecka med mina barn och varannan vecka med min pojkvän. Det enda jobbiga är avståndet mellan lägenheterna (4 mil), men annars funkar det utmärkt. Jag känner mig "hemma" i både hans och min egen lägenhet, och vårt gemensamma barn som föds inom en månad kommer också få pendla mellan två hem de närmaste åren.

    Är det omöjligt för er att någon av er flyttar närmare den andre?


    Nej, det är inte möjligt med en flytt närmare varandra. Vi hade kunnat bo på samma ort. Vi hade köpoäng i bostadskön för att kunna få en fin lägenhet här. Nu valde min man utan att kolla med mej att ta dom poängen och skaffa en lägenhet 2,5 mil bort.
Svar på tråden Går ej med på delad vårdnad.