Få en 10-åring att somna och sova hela natten

Lås dörren

Eller inte. Visst kan det vara så att ungen gör det på rent jäkelskap, men det är högst osannolikt.

Oj jösses, bortskämt och bortklemad unge..
Har själv en kille på 10 år och han hoppar i säng själv i gillestugan mellan 20-21 på vardagar utan problem.
Helger får han vara uppe hur länga han vill men klockan 21.30 ikväll sa han att han var trött och gick för att borsta tänderna och knalla ner för att sova..

Hur gjorde vi? jo vi började tidigt när dom han var under året att med att han fick eget rum och vi har alltid haft underbara nattningar..
Dom mindre syskonen är precis likadana..

Rådet är väl mest att säga ifrån han är ju iaf 10 år och inte en bebis längre..

Låter inte klokt. Normalt för en 1-åring inte en tioåring.
En tioåring kan läsa själv på kvällen. Sedan säger man , nu är det släckning och efter en stund god natt. Om man har svårt att sova eller vaknar under natten ligger man själv i sängen. En tioåring kan hantera det själv.

Men det är ju en 10åring? Ge barnet verktyg för att kunna somna om och kanske ha bättre rutiner. Mörkare rum? Nattlampa? Läs en bok om han vaknar? Andningsövningar? Gå och lägga sig senare? Mer eller mindre fysiska aktiviteter? Varva ner innan läggdags och inte massa skärmar. Inte äta mat så sent. Är man 10 behöver man faktiskt inte väcka en vuxen varje gång man vaknar.

Men visst testa madrass på golvet till att börja med. Men som sagt när man är så stor behöver man inte väcka en vuxen varje gång..

Om barnet har det jobbigt med byten så försök byta på morgonen eller åtminstone ändra bytesrutinerna? Och föräldrarna behöver prata - och ffa lyssna - på vad barnet säger. En 10åring kan ju också komma med egna tankar och idéer.

TS, är det väldigt viktigt för dig att sova ihop med din sambo de veckor ni har pojken? Annars kanske din sambo kan sova med pojken i hans rum, så kanske de båda kan få lite ordentlig nattsömn. Sen kanske man kan säga att en dag i veckan får pojken sova själv och försöka somna om själv, efter ett tag blir det två dagar och så vidare. Vad har mamman för rutiner och lösningar på problemet? Har hon fler barn? En ny sambo?

Om han är 10 borde han väl vara tillräckligt stor för att själv kunna hjälpa till och hitta en lösning på problemet?

Är han bara närhetssökande eller är det att han är mörkrädd ex.

Många kommuner har föräldrajourer dit man kan ringa och få hjälp att bolla olika barnfrågor, kanske skulle kunna vara värt att kolla upp för jag har lite på känn att det kommer bli många svar i stil med detta här..

Lite sent nu i den här grabbens fall med att ge honom eget rum när han är under året. Han är tio nu och problemet måste väl hanteras därifrån.
Jag kan kontra med att min nioåring ofta sover med mig, trots att han har eget rum och egen säng. Ibland behöver jag sova ensam och då respekterar han det. Han har i princip sovit med mig sen han var bebis, men har ändå inga problem att somna och sova i egen säng vid behov. Så han är också bortklemad, om man vill se det så, men har trots det inga som helst problem med ensamsovning. Så vissa saker är nog delvis individuella och beror inte bara på fostran.

TS beskriver ju att han söker närhet för att känner sig otrygg inte för att han är "bortklemad".

Det allra viktigaste är att trygga honom. Och samtidigt långsamt arbeta för att han ska känna sig lika trygg i sin egen säng.

Inte 10-åringens fel att ha separerade föräldrar och växelvis boende. Och inte den enda otrygga 10-åringen i det här landet som söker närhet från annan familjemedlem nattetid. Att förvänta sig att barn ska må bäst av att sova ensamma i eget rum är en kulturell konstruktion.

Sök professionell hjälp om det är svårt ????.

Jo håller med att det är sent i detta fall men det finns kanske fler med mindre barn som läser..

Men jag tycker att en på 10 år borde ha lärt sig för minst 5 år sen att sova i eget..

Jag håller med dig, men jag tror inte att vårt tyckande förändrar TS situation nämnvärt. :) Jag tycker definitivt att barn ska vara så trygga i sig själva att de kan somna och somna om själva, men alla barn är inte det. Och det beror inte bara på hur de har blivit fostrade. Tänk om din tioåring imorgon skulle råka ut för något traumatiskt som gjorde att han skulle vägra skutta ner i gillestugan och somna själv, eller ens sova i gillestugan över huvud taget. Han kanske skulle vara i så stort behov av er föräldrar för en tid, att han måste sova mellan er i sängen eller åtminstone i samma rum. Hur skulle du ställa dig till det?
Jag gillar mycket av det du skriver skarpt, men ibland är dina åsikter lite för bergfasta så att jag undrar hur du skulle klara av en stor förändring i din välordnade familjeidyll. Antagligen skulle du fixa det galant :) Det var mer en reflektion om att allt inte alltid blir som man först tänkte och att man inte alltid kan styra så att saker blir som man vill ha dem.

Men stackars pojken... Vad säger pappan? Varför fortsätter han såhär? Han och exet måste ju agera gemensamt. Barnpsykolog..?

Tack

För nån månad sen så vart grabben lite rädd att gå ner till gillestugan själv för att sova, han hade sett nåt obehagligt på tv.
Jag följde med ner och visade vart vi i huset har kameror och brandvarnare som direkt kopplar upp sig mot Verisure och dom skickar väktare vid behov..
Han har en kamera precis utanför dörren till sitt rum samt en brandvarnare utanför rummet.
Kameran täcker upp hela undervåningen och det finns ytterligare 2 brandvarnare som kommer att larma om nåt kommer sa jag till honom han sa underbart och hoppa upp i sängen och somnade på 2 röda..

Madrass på golvet i ert sovrum så att han själv tassar in och lägger sig utan att väcka er, tycker jag är det bästa.

Det vi gjorde för att få sonen att sova i sitt eget rum var att ställa in en extra säng till en av oss föräldrar där, som vi turades om att sova i. När han vaknade på natten såg han mig eller hans pappa, så behövde då inte kliva upp och somnade om istället. Efter några veckor slutade vi sova i hans rum och sonen låg kvar i sin säng ändå. Så vi lyckades bryta hans vana att komma in till vårt sovrum. Han var ca 4-5 år då, men kanske funkar även för äldre barn.

Annars är alternativet med en madrass på golvet i ert rum bättre.

Sedan kan pappan fundera på att göra om läggningsrutinen. Är bättre att läsa, prata och mysa en stund, men låta barnet somna själv. Kanske i kombination med att aktivt umgås med sonen på kvällstid, för att visa att pappan finns där och intresserar sig för honom. Prata om alla pojkens tankar och känslor på dag/kvällstid, istället för att de stör alla på natten.

Problemet här är att vi alla vaknar upp x antal gånger per natt för att kolla så att allt är som det var när vi somnade...somnar då pojken i pappas famn så registrerar hjärnan att något är " fel" då,han vaknar till och väcker honom helt= pojken kommer in till er.... Det sambon bör göra är att natta pojken i hans rum,läsa för honom ,krama o gosa en stund sedan säga godnatt och sätta sig bredvid sängen tyst och stilla och sitta kvar tills pojken somnat Succesivt flyttar sig pappan längre och längre bort från sängen tills han tillslut sitter utanför rummet När pojken vaknar till på natten kan man antingen gå in och sätta sig där man satt när han somnade eller lägga en madrass på golvet i ert rum... Lite beroende på vad man orkar ...( bästa sättet är som regel att gå in o börja om i rummet men då vaknar man själv mer....) Har ni mamman med er så hon kan köra samma race på sina veckor underlättar det ..... Bered er på att det kommer ta ett tag..pojken har somnat i pappas (och mammas?) famn i 10 år...den vanan bryter man inte i första taget... Lycka till