Skaffa sladdis eller ej?

Våra stora är 7-12 år och lillebror kom i juli. Jag ångrar det inte alls! Jag har njutit av bebistiden på ett helt annat sätt denna gång! Visst har vi väldigt många nätter som vi är vakna och ammar oss igenom, men det är det värt!

Jag tycker det är så skönt att dom stora förstår så mycket och är självgående! Blir maten sen pga amningen så är det inte hela världen. Aktiviteter puzzlar vi lika mycket som förut.

Att skaffa en liten är det bästa vi gjort!

Tack för att ni delar med er av era erfarenheter!

Det kan det säkert vara. Men mycket har nog med åldersspannet att göra ändå. Det är så vitt skilda verkligheter liksom. Hela dagen bebismys, amning, barnvagnspromenader. Å sen tok-amma bebis innan man går iväg på föräldramöte och diskuterar hpv-vaccin och mobbing på sociala medier.

Och allt börjar om, precis allt. Blöjor, rutiner och tider, BVC-besök, barnsäkra hemma, koka bebismat. Men så mysigt ändå. Hela familjen lilla gosbebis!

Det absolut bästa som hänt oss är vår älskade lille hoppsan Alfred som nu är 6 månader. (Ja självklart är alla våra barn lika älskade!)

Vi har tre stora barn som är 9,12 och 15 år - de fullkomligt avgudar sin lillebror.

Åh, jag är sååå sugen på en trea också, och blir bara mer sugen av att läsa era berättelser!

Jag har två barn sedan tidigare förhållande, en av varje och de är 6 och 8 år idag. Deras pappa och jag separerade för flera år sedan och jag har sedan dess hittat en ny kille som jag är sambo med idag. Vi har barnen varannan vecka, de avgudar varandra och exet är också så pass bekväm i hela situationen att vi faktiskt firar födelsedagar och liknande tillsammans allihop - det känns nästan för bra för att vara sant. 
Senaste månaderna har min bebislängtan kommit tillbaka med full kraft, nuvarande sambon har inga barn sedan tidigare och känner att det kanske räcker med två varannan vecka, men jag vill såå gärna ha en liten till. Just nu pågår projekt Övertala Sambon Om Allt Det Fantastiska Med Att Skaffa Barn 

Lycka till

Har han sagt själv nån gång att han skulle vilja ha egna barn?

Haha, han har hela tiden sagt att han tycker att mina två varannan vecka är perfekt upplägg, så jag kämpar lite i uppförsbacke ???? Han är en sådan person som hade blivit en underbar pappa, och han är underbar med mina barn, men han är rädd att han inte ska vara tillräckligt så därför är han inte säker på att skaffa egna. We'll see, hehe ????

Åh! Jag läser din inlägg och känner igen varje ord. Vi är i exakt samma situation men alla råd gör mig än mer förvirrad! Är så rädd att ett litet barn skulle (förlåt mitt ordval) "förstöra" det ljuvliga vi har just nu...men samtidiga har vi diskuterat en liten till typ VARJE ägglossning i fem-sex år nu! *puh*

Skönt att höra att det finns fler i samma situation! Visst är det svårt, inget litet beslut direkt. Man både vill men samtidigt är det lite för ?skrämmande?.

Här är en till. Vi har två barn på 8 och 10 år. Slits mellan tanken på att skaffa en till eller helt enkelt vara nöjd och tillfreds med det man har.

Barnen blir mer och mer självgående. Vi hittar på saker och har väldigt roligt ihop! Man kan planera och utföra aktiviteter på helt andra sätt än om man hade en liten också. Det är nog den där

"frihetskänslan/valmöjligheten" som jag är mest rädd att tappa..

Det suger ändå i magen efter en till, det är så mysigt! MEN den där mysbubblan är ingen garanti att man ens får.

Man är äldre, tröttare och för min del är kroppen mer på jakt efter vila än omöjliga yogaställningar på jakt efter leksaker och tappade nappar. Haha!

Som sagt, jag slits med tanken av nöjdhet och viljan att ha mer.

Man vet bara vad man har och inte vad man får.

[quote=78304613][quote-nick]Anonym (Velandet) skrev 2017-12-26 00:29:57 följande:[/quote-nick]

Här är en till. Vi har två barn på 8 och 10 år. Slits mellan tanken på att skaffa en till eller helt enkelt vara nöjd och tillfreds med det man har.

Barnen blir mer och mer självgående. Vi hittar på saker och har väldigt roligt ihop! Man kan planera och utföra aktiviteter på helt andra sätt än om man hade en liten också. Det är nog den där

"frihetskänslan/valmöjligheten" som jag är mest rädd att tappa..

Det suger ändå i magen efter en till, det är så mysigt! MEN den där mysbubblan är ingen garanti att man ens får.

Man är äldre, tröttare och för min del är kroppen mer på jakt efter vila än omöjliga yogaställningar på jakt efter leksaker och tappade nappar. Haha!

Som sagt, jag slits med tanken av nöjdhet och viljan att ha mer.

Man vet bara vad man har och inte vad man får.

[/

Precis! Man blir mer nojig också. Tänk om det skulle hända nåt vid förlossningen eller om man skulle få ett sjukt barn. Varför äventyra det man har... Samtidigt är det väl rätt liten risk för det, men ändå. Längtan finns dock där och biologiska klockan tickar. Åldersskillnaden på barnen blir ju också större ju längre man väntar. Åhhh...

Det ironiska i allt detta är att vi har alla förutsättningar egentligen. Ekonomin finns, det finns rum i huset, bil osv osv..

Jag tror att mycket av vårt velande beror på att vi inte har några planer framöver. Liksom lite rastlöshet som kryper fram när man får så mycket tid över.

Just NU är jag pigg och orkar. Men NU kan jag också ge mig själv återhämtning när jag önskar. Det kommer jag inte kunna med en liten som kräver dygnets alla timmar.

Våra barn har varit superlätta under småbarnsåren. Tänk om 3an blir rebellen?

Lik förbannat så har man svårt att förlika sig med tanken på att 8 åringen är och förbli minstingen i familjen.

[quote=78304719][quote-nick]Anonym (Velandet) skrev 2017-12-26 01:14:08 följande:[/quote-nick]

Det ironiska i allt detta är att vi har alla förutsättningar egentligen. Ekonomin finns, det finns rum i huset, bil osv osv..

Jag tror att mycket av vårt velande beror på att vi inte har några planer framöver. Liksom lite rastlöshet som kryper fram när man får så mycket tid över.

Just NU är jag pigg och orkar. Men NU kan jag också ge mig själv återhämtning när jag önskar. Det kommer jag inte kunna med en liten som kräver dygnets alla timmar.

Våra barn har varit superlätta under småbarnsåren. Tänk om 3an blir rebellen?

Lik förbannat så har man svårt att förlika sig med tanken på att 8 åringen är och förbli minstingen i familjen.

[/

Jo precis, vi har också det ordnat med jobb, ekonomi och bostad, så där är det inga problem. Tänker också framåt, om några år när barnen börjar bli 15-16, känns som att medelålderslivet kommer lire för fort... Som att man inte känner sig riktigt färdig med barn än, men det skulle vara väldigt krävande samtidigt att börja om med allt.

Gammal tråd men hur har det gått för er?

Gammal tråd, men hoppas någon ändå vill svara.

Är 36 år och har precis fått reda på att jag är gravid. Vi har två gemensamma barn som 12 och 9, pojke och flicka. Båda blev till med hormonbehandlingar och nu kommer detta helt naturligt och oplanerat. Vi försökte få en trea 2014, jag blev gravid men fick missfall. Besvikelsen var så stor att jag inte orkade fortsätta känslomässigt eller utsätta mig själv för fler hormonbehandlingar så vi lade ner bebisverkstaden.

Jag vet inte alls vad jag vill, trodde aldrig jag skulle känna så här om jag väl skulle bli gravid. Är så rädd för att ?förstöra? vardagen, att min kropp inte ska orka pga av mina svåra ryggproblem, att de två andra barnens liv blir förstört. Vi har dessutom bott i vårt nybyggda hus i 1,5 år som inte alls anpassat för 3 barn. Vi hade planer på att åka till Australien och USA med våra barn kommande år...och nu vet jag varken ut eller in.

TS om du ser detta, hur blev det?

Oj har inte sett detta innan! Vi fick en sladdis 2019. Ångrar det inte en sekund, det var så otroligt mysigt att få uppleva bebistiden igen och nu har vi en busig 2-åring. Syskonen är också väldigt glada för sin lillasyster. Tycker inte det varit något problem med tanke på aktiviteter och så, minstingen följer med på det mesta och det blir ju också lättare ju större hon blir.

Hur gick det för er?

Hej TS!
Jag valde att göra abort som jag sen ångrade djupt. så nu står jag här, ett par år äldre, barnen än större och velar igen.

kanske borde söka professionell hjälp. blir så less på mig själv. 

tack för att du svarade och så himla roligt att det blev bra för er. Skriv gärna igenom du ser detta 

ha det fint

Hej! Vad tråkigt att höra 😞 Hur gjorde du sen då? 
Jag har velat 1 år nu men i sommar så ska vi börja. 

Hej! Vad roligt att du uppdaterade några år senare 😃 
Vad roligt för er att ni valde ett till barn. 
Ett barn som nu bör närma sig sig 6 år? 
Vill du berätta lite mer om hur livet blev?