Beräkning av underhåll

Tro mig. Alla kan inte arbeta på Samhall. Du vet absolut ingenting om min hälsa. Skillnaden mellan mina sjukdomar och exempelvis en wiplashskada är mycket lång. Men det är klart. Jag kan kanske jobba med munnen vissa dagar i veckan då de inte fungerar. Jag kan sitta där och gråta av nervsmärtor så länge jag arbetar. Gärna dubbelvikt också pga mina cystor på äggstockarna. Jag har fler problem men jag orkar inte redovisa dem för dig. Jag säger bara att det finns tal till text man kan använda på mobilen så jag slipper skriva i de flesta fall. Jag kan använda händerna i cirka fem minuter. Och då har jag ändå en bra dag.

Snälla. Berätta vilket yrke jag kan få! Just det. Hur kan man inte fatta att bara ta hand om ett hushåll och ett barn är svårt nog?

Jag verkar inte tro att jag ska ha mer på grund av min ekonomi jämfört med pappans. Syftet med tråden var från början min fråga om det verkade som om han skulle betala mer och om det är värt att bråka om.

Jag har sedan valt att redogöra min ekonomi i detalj, hur mitt barns boende hos sin pappa är och huruvida han mår bättre av att bo här. På grund av dina rent ut sagt korkade svar har jag även börjat försvara min sjukpension. Är du inte nöjd snart?

Sedan ser det ut så här. Vårdnaden har inget med underhåll att göra. Det handlar om hur mycket barnet bor hos vem.

Pappan kan, som i mitt fall strunta i att betala mig som är boendeföräldern och då går Försäkringskassan in och betalar underhållet vilket aldrig är mer än snart 1723 kronor. Sedan betalar pappan i sin tur till Försäkringskassan och det kommer han inte undan.

Mer än så har pappan aldrig behövt betala och samma regler gäller vid ensam vårdnad.

Det är du som inte förstår skillnaden mellan vårdnad och umgänge. Umgängesrätt har barnet i de allra flesta fall. Om så under övervakning om föräldern exempelvis har ett allvarligt drogberoende. Det ska otroligt mycket till för att umgängesrätten inte ska gälla.

Du har ingen koll på vårdnadshavares rättighet och ansvar heller så jag föreslår att du läser på lite innan du uttalar dig nästa gång.

Det handlar om större beslut angående barnet. Vid gemensam vårdnad ska sådant bestämmas av båda föräldrarna. De kommer alltså överens om sådant gemensamt. Det kan gälla skola, vård bland annat. Finns ingen möjlighet för en kommunikation och barnet kommer i kläm är gemensam vårdnad inte så lämplig.

Något mer du vill att jag ska förklara gällande mitt privatliv eller regler kring vårdnad och underhåll?

Ja herre gud, låter som du inte ens kan uppfylla barnets grundläggande behov, på grund av din sjukdom, 

Du kan anmäla direkt till FK ang underhåll, du får dessutom retroaktivt, sedan förstår jag inte vad du menar med pappan har aldrig behövt betala? har du anmält till FK så måste han betala, svårare är det inte.

Det behövs inte mycket för att få bort umgänget, eller kraftigt reducera den, redan när man har problem med samarbetet mellan föräldrar så dras umgänget ner.

Och ja jag kan vårdnadstvister, kan det mesta och lite till, jag kan socialtjänsten och vet skillnaderna där, att familjerätten kan man skita i, men inte förstalinjen inom soc, dom kan hämta barnet om dom finner grund för det, tror inte ens du vet hur man använder dom,

Och jag har skrivit hur man vinner en vårdnadstvist, det är inte många som kan, i detalj, hur man går tillväga och vad man ska berätta,hur,bemöta allt och skuldbelägga, vad samarbetsproblem innebär och hur det påverkar barnen,vad tingsrätten tittar på, hur du använder, socialtjänsten på absolut bästa sätt, dom kan trotsa domslut, så stark är soc, tingsrätten kan inte barn men det kan soc.

Sedan jobb eller kunna arbeta, visst du gör din egna ekonomi ända till pensionen, det är bara du som får lida även som pensionär . 

Eller så ringer du o fråga den här kvinnan jag skickar med i länken, plocka upp den på en tusen del, finns flera tusen som är som henne, fråga henne om jobb, hur man kan jobba,hon vill svara hon vill hjälpa,,, hon har det säkert lika bra som du.hon är handikappad har ont och mer där till, det hon har som du inte har är VILJAN!!!!

hejaolika.se/artikel/veronicas-sju-starta-eget-tips

Nu blir jag riktigt förbannad,

Jag menade att jag inte kan sitta med smågrejer, en dator eller ens skriva med en penna. Visst, att hålla i dammsugaren gör väldigt ont. Därför tar det lång tid. Många pauser. Sedan har jag slevar, osthyvel, diskborste och allt sånt med special handtag. Det finns inte en chans att jag kan skriva på en dator om inte tal till text funkar, utföra repeterade rörelser, jag fixar inte att montera. Åh vad håller jag på med? 

Förstår varför ditt ex inte svarar dig på sms.

Du har en karaktär av självömkan.

Att växa upp med enbart en sjuk mamma är inget jag önskar något barn, speciellt när han har en frisk pappa, men din självömkan får dig inte o inse det.

Jag förstår att pappan har två barn på heltid, han har dom för att han är en bra pappa, han gör saker med dom, lever med dom tar ,sitt ansvar,och verkar vara en bra förälder.

Men dig vill han inte veta av, inte svårt o veta varför, du har aldrig slutat jaga han, aldrig slutat bråka, släpp din egoism och låt sonen få ett liv utan krig och bitterhet,väx upp ta ditt ansvar som förälder, om inte annat för din son skull.

Börja kriga om vårdnad och försöka få mer i underhåll när sonen är 14 år, visar att du bråkat rakt igenom hela sonens uppväxt, ditt ex har två barn som är yngre, visar att han lämnat dig för flera år sedan.därför svarar inte ditt ex, han vill inte bråka mer, 14 år räcker, han sa det säkert redan när sonen var 8 år.

Förstår varför ditt ex inte svarar dig på sms.

Du har en karaktär av självömkan.

Att växa upp med enbart en sjuk mamma är inget jag önskar något barn, speciellt när han har en frisk pappa, men din självömkan får dig inte o inse det.

Jag förstår att pappan har två barn på heltid, han har dom för att han är en bra pappa, han gör saker med dom, lever med dom tar ,sitt ansvar,och verkar vara en bra förälder.

Men dig vill han inte veta av, inte svårt o veta varför, du har aldrig slutat jaga han, aldrig slutat bråka, släpp din egoism och låt sonen få ett liv utan krig och bitterhet,väx upp ta ditt ansvar som förälder, om inte annat för din son skull.

Börja kriga om vårdnad och försöka få mer i underhåll när sonen är 14 år, visar att du bråkat rakt igenom hela sonens uppväxt, ditt ex har två barn som är yngre, visar att han lämnat dig för flera år sedan.därför svarar inte ditt ex, han vill inte bråka mer, 14 år räcker, han sa det säkert redan när sonen var 8 år.

Hej TS!

Jag har inga svar på dina frågor ang underhåll. Men jag är uppväxt med en ensamstående mamma som också är förtidspensionär. (jag måste säga att det är märkligt när andra tar sig rätten att veta bäst hur ens situation ser ut, vad man klarar/inte klarar och hur man ska spendera sina pengar. Aldrig att det skulle vara okej om man själv la sig i deras liv på det viset!) Min kontakt med pappa har aldrig varit speciellt bra och jag ville inte åka till honom, försökte alltid komma med undanflykter typ "vi ska på kalas till moster" eller nåt annat för att slippa. Jag har bara skummat igenom stora delar av tråden här och är inte jätteinsatt i er situation, men jag har förstått att din son känner ungefär samma när det är dags att åka till pappa. Givetvis borde han inte behöva eftersom han inte verkar må bra av det och för att han är så pass stor att han kan avgöra själv om han vill eller inte (menar ABSOLUT INTE att du tvingar honom till något, utan mest att det är en svår situation att lösa på ett bra sätt. I mitt fall var det så att jag inte ville till pappa och ville helst att mamma skulle ringa honom och säga att jag inte kommer, men hon ville inte det eftersom han då trodde att det var hon som hindrade mig från att träffa pappa, vilket hon aldrig någonsin gjort.)

Gällande ekonomin (jag vet att du inte bett om tips men jag skriver ändå det jag kommer på så får du göra vad du vill med den informationen, ta till dig eller strunta i ). Det finns en organisation som heter Giving People som hjälper barnfamiljer med mat, kläder, hygienartiklar och annat nödvändigt, kanske värt att kolla upp beroende på hur behovet ser ut? Annars, som många andra skrivit i tråden: fonder och stipendium. I min stad finns det en bok på biblioteket med info/kontaktuppgifter för en massa fonder/stipendier man kan söka, kanske finns nåt liknande där ni bor eller så gissar jag att det finns mycket info på nätet. Jag vet att min mamma flera år i rad fick hjälp av kyrkan, de hade nån fond man kunde söka pengar från och vi fick kanske ett par tusen innan jul under några års tid vilket var till stor hjälp. Man kan prata med en diakon och se vad de erbjuder för hjälp. Gällande mobil, jag vet inte vad Hallon Stor kostar men annars kan man ha Comviq fastpris för 145 kr/månad, svårt dock om man har bindningstid på sitt nuvarande men ja. När jag gick på gymnasiet fanns nåt som hette Extra tillägg somman kunde söka om föräldrarna hade små inkomster, vi fick några hundra i månaden utöver studiebidraget. Vet inte om det fortfarande finns men kan vara värt att kolla upp när din son börjar gymnasiet.

Men framförallt: du och din son, ni har varandra. Jag är säker på att du gör det bästa för honom och att du kämpar på till 100%. Du är den viktigaste vuxna personen i hans liv. Det finns personer som inte tycker att det är optimala förutsättningar och att man inte kan ge sina barn allt osv osv men vadå, ska man bara få finnas om man är perfekt på alla sätt och vis?! 

Jag har idag ingen kontakt med min pappa men en väldigt bra relation till min mamma som vi odlat under alla år, hon är den som har funnits där för mig, min stora trygghet under hela min uppväxt. Det har inte varit lätt alla gånger varken ekonomiskt eller på andra sätt men pengar och det materiella är inte allt, en varm, trygg och kärleksfull relation/anknytning är det bästa du kan ge ditt barn. Jag önskar er all lycka 

JAG HAR FÅTT SVAR PÅ MIN FRÅGA. Tack till er som besvarade just den. I övrigt har jag för att försvara mig redovisat min privata ekonomi, sonens mående och förhållande till sin pappa, vårdnad och varför jag är sjukpensionär. Jag blir fruktansvärt provocerad och ledsen när folk skriver att alla sjukpensionärer egentligen kan arbeta och att min dåliga ekonomi därför är mitt egna val.

På grund av dessa kommentarerna och allt OT lämnar jag nu tråden.

Vet inte om du kanske kikar in i tråden men gör ett försök.

Såg i tidigare inlägg att sonen har Hallon Stor pga att han behöver obegränsat med samtal. De har ändrat de andra abonnemangen så att de också har obegränsat med samtal & sms. Min dotter har Hallon Liten och har det så.

Har tyvärr inget annat vettigt att komma med. Lycka till!

Tack för ditt fina svar! Din mamma har uppfostrat dig väl och du har säkert haft en bättre barndom än de bittra och trångsynta personerna som tror att de kan döma mig och tror sig veta allting. Jag är glad för din skull eftersom du skriver att du har fått det.

Du har alldeles rätt. Kärlek, trygghet och kommunikation är det allra viktigaste. Jag tror också att det mest är vi föräldrar som känner frustration över allt det man skulle vilja ge men inte kan.

En fördel vi sjukpensionärer inte får glömma: Vi finns alltid där. Folk jobbar många timmar för att ha råd med prylar och annat de annars inte hade haft råd med. Att vara sjuk är inte roligt men jag är tacksam över all tid tillsammans med sonen det ändå ger mig. Det betyder mycket att ha en förälder som hinner prata om hur skoldagen har varit. Tid att förhöra läxor om han vill. Titta på en film tillsammans eller vad som helst.

Det är så lätt att man av dåligt samvete inte tänker på det positiva utan väljer att straffa sig själv för något man inte kan hjälpa eller göra så mycket åt.

Jag uppskattar verkligen alla tipsen du skrev. Tusen tack och all lycka till dig och din mamma också

Hej TS!

Jag har inga svar på dina frågor ang underhåll. Men jag är uppväxt med en ensamstående mamma som också är förtidspensionär.

Men framförallt: du och din son, ni har varandra. Jag är säker på att du gör det bästa för honom och att du kämpar på till 100%. Du är den viktigaste vuxna personen i hans liv. Det finns personer som inte tycker att det är optimala förutsättningar och att man inte kan ge sina barn allt osv osv men vadå, ska man bara få finnas om man är perfekt på alla sätt och vis?! 

Jag har idag ingen kontakt med min pappa men en väldigt bra relation till min mamma som vi odlat under alla år, hon är den som har funnits där för mig, min stora trygghet under hela min uppväxt. Det har inte varit lätt alla gånger varken ekonomiskt eller på andra sätt men pengar och det materiella är inte allt, en varm, trygg och kärleksfull relation/anknytning är det bästa du kan ge ditt barn. Jag önskar er all lycka 

(mitt förra inlägg blev fel, jag citerade fel inlägg. det var detta jag skulle citera. ber om ursäkt, är ny här).