Får era barn "ge igen"?

Och barnen har vett att säga "nej, nu har vi knuffats en gång var så nu är det bra? menar du?

Och om din son knuffar tillbaka så att den andre flyger som en vante, tror du den pojken nöjer sig med att knuffa din son nästa gång då? Eller kanske den pojken kanske börjar sparkas eller slåss på riktigt?

Förstår du inte att det eskalerar om man gör på det sättet?

Är du inte vuxen nog att förstå att våld föder våld och att det rätta sättet är att lösa det genom att se till att de vuxna på skolan förstår problemet?

Den som har hyggliga problem med att följa regler är ju du och din son likväl som pojken som knuffas från början.

Och vad är då skillnaden mellan barnet som knuffas och ditt barn? Båda knuffas. tror du verkligen på riktigt att "våld" löser "våld"? Att knuffar löser knuffar? Jag häpnar en smula här och hoppas att mina ungar inte kommer i vägen för dina knuffande ungar som dessutom verkar lära sig hemma att det är okej att knuffas. 

Jag vill [...] å ett år.

Din son är 10 år och förstår nog skillnaden mellan att försvara sig (ok) och hämnas (inte ok). Med mindre barn brukar jag köra att först försöker du lösa konflikten själv (använda ord!) fungerar inte det så försök att gå undan, fungerar inte det så hitta en vuxen. 

Det blir ju lite draget till sin spets för din son dels för att det är hans boll. Går han så slutar spelet för alla, i skolan och på rasten borde alla som vill få vara med, samt att fotboll kräver att alla kan följa reglerna (något som inte ens vuxna spelare verkar klara av - rött kort!). Och dels genom att han är så pass stor att han inte upplever den lille killen som ett hot. Skulle det hjälpa att be rastvakten vara domare? Kan man ta upp det på klassrådet? Om du lyssnar på din som, hur skulle han tycka att den bästa lösningen såg ut?

Jag är glad att det löste sig för din son. Verkligen! Men jag vidhåller att det är fel väg att gå.

Det gick bra den här gången, men hade det inte precis lika gärna slutat med att din son hamnat i slagsmål tre mot en?

Om vuxna på skolan är så oförmögna att lösa konflikter måste detta påtalas, gång på gång, det måste ändras. Om så inte för din son, så för de som inte kan eller vågar stå upp för sig själva.

De plågar inte din son längre, men tror du uppriktigt att de inte har ett nytt offer? Så är problemet löst eller struntar du helt enkelt i det nu eftersom det inte drabbar din son?

Stor skillnad på barn som försvarar sig och på barn som oprovocerat ger sig på andra barn. Ja, tråkigt att en del barn har diagnoser men större barn speciellt vet ju ändå vad som är rätt och fel, oavsett diagnos. Det är ju jobbigt att bli knuffad även om barnet som står för knuffandet har en diagnos. Och ofta lär sig bara de som mobbar eller beter sig elakt mot andra genom att man ger tillbaka fysiskt tyvärr. Detta verkar vara ett vanligt problem i många klasser, där barn med en diagnos beter sig illa mot de andra barnen. Jag vet att det är provocerande men ibland upplever jag att det daltas för mycket med barnen som agerar ut och de andra barnen lär sig acceptera det dåliga beteendet för x bara är sån. Är det inte så att många som sitter i fängelse tex har adhd? Uppenbarligen finns det ett samband i aggressivt beteende och en del diagnoser, det betyder inte att den barnet utsätter, för det är att utsätta andra även om man har en diagnos ska behöva stå ut med det för barnet har diagnos. Antar de andra barnen inte ens vet om detta. Sen förstår jag uppenbarligen att alla föräldrar vill skydda sina barn. Så ni vars barn har diagnoser som är rädda de andra barnen ska vara elaka eller ge tillbaka är fullt förståeligt. Men precis så känner de föräldrar vars barn blir utsatt för någon utan dessa spärrar man normalt har. Får man inte heller den markeringen är det ju också att säga beteendet är okej. För personalen kan ju egentligen inte göra så mycket mer än att ta bort barnet från situationen och de hindrar inte barnet att göra samma sak nästa dag, och igen och igen och igen.