ekonomi i relation, vad tycker ni?

Gemensam ekonomi kan man ha om man har liknande syn på ekonomi och liknande prioriteringar. Att man ens överväger att köpa en moppebil för över 100 000 utan att diskutera det visar att man inte är kapabel att ha gemensam ekonomi med någon.

I grund och botten så får han väl göra vad han vill med sina egna pengar, som att köpa en mopedbil.
Inte så smart dock om man ska köpa bostad tillsammans och pengarna behövs till bostaden.

Han gör fel.

Vad gör han för fel?

Tillbaka till separat. Han fattar ju inte.

Sluta betala alla resor.

Han fattade, han swischade mig 10 000:- och bad om ursäkt och sade att han alltid ska inkludera mig i fortsättningen. 

Resorna har jag betalat för att jag har haft råd och velat resa Han har inte haft pengar. Han har privata utgifter som är stora, och jag har inte det, så det är inte problemet. Jag tog upp det som en del i mitt argument att jag vill att han kan berätta för mig innan han tar beslut om vad han ska göra med pengarna. 
Dels så att jag kan förstå och hinna smälta det, och inte få överhöra det vid middagsbordet. Jag skulle absolut inte säga nej till det, men jag tycker ändå att han kan säga det till mig först. 

Nja, bara om man isf har en bostad som passar den med den lägre inkomsten. Man kanske vill ha en bättre bostad än så och då är det bättre att man betalar utefter %. Tycker jag. 

TS, ska ni ha gemensam så ska ni, då ska alla större inköp diskuteras med den andra. Vad en större summa är får ni bestämma gemensamt. 

Jag föreslår att ni antingen skaffar ett gemensamt konto dit lönen går och betalar ALLT därifrån, även era egna (godkända av er gemensamt) utgifter och ev sparande. Ta sen en summa vardera som era egna pengar. 

Eller så räknar ni ut vad era gemensamma kostnader är, inkl ev sparande samt mat och sådant är per månad och sätter in den summan på ett konto. Om ni sätter in 50% eller utefter vad ni tjänar i % får ni diskutera fram. Det ni sen har över är era egna pengar att göra vad ni vill för. Men du ska absolut inte betala för din sambo från dina pengar utan spara gemensamt till sånt som ni vill göra. 

Du blir irriterad på skribenten och uppfattar det som nedlåtande att hon kallade er ekonomiska fördelning att du lät dig utnyttjas. Men även jag läste att du betalat maten för din sambo och resor därtill, förutom att ni betalat era egna utgifter. Det skulle fler än Anna i Sthlm tycka lutade åt utnyttjande, särskilt när sambon tjänar betydligt mer än du. Nu nyanserar du med att det var du som ville resa och att sambon hade egna höga utgifter som behövde prioriteras. Det var inte info som framgick innan.

Detta sagt tycker jag det är knepigt att sambon låtit dig betala för mat samtidigt som han tydligen har ekonomi att inte långt därefter lägga ut 100' till dottern. Han hade ju så höga utgifter att han inte hade råd att resa? Och höga lån hade du själv? Du var på väg in i en klassisk sambofälla där du vid en ev separation eller dödsfall sitter med den uppätna maten och han med fordon etc. Hoppas att pengarna han nu kom på att han borde föra över till dig var början till en annan fördelning och inte en engångsgrej för att gjuta olja på vågorna.

Det var nedlåtet skrivet. Genom att ifrågasätta mina ord om att jag är generös och istället dumförklara mig. 
Om du läser i tråden så att jag slipper upprepa mig, så var dessa pengar något han fick ut av att sälja lägenheten. 
Om din sambo satt i en ekonomisk knipa och du hade pengar att hjälpa honom, skulle du inte det då? Eller skulle du skriva ett kontrakt först ? Sådana människor tål jag inte, det är någon mental rubbning på dem. 
Nu hade inte min sambo tänkt till och jag var JÄTTEARG och frustrerad, men nu är det löst.

Jo vi har pratat om hur det skulle bli vid dödsfall och håller på att lösa det. 

Delad ekonomi och det från idag, nu.

Har man gemensam så lånar man inte ut så stora summor utan att diskutera det först.

Jag hade missat var pengarna kom ifrån, ja. Är det så att de kommit till efter att du betalat maten kommer det i lite annat ljus även om det var oöverlagt att ge bort dem utan att diskutera om ni nu skulle ha gemnesam ekonomi. 
Det där var inte vad som diskuterades och på god väg åt halmdocka. Men för att svara så, jo, jag skulle hjälpa till om min man satt i ekonomisk knipa om det var akut och särskilt om det var oförskyllt. Om han däremot hade gjort slut på sina pengar på överkonsumtion av typ restaurangbesök - särskilt om det inte var första gången - hade jag inte låtit honom svälta men troligen inte bjudit på resor etc. Ett lätt val iofs då jag med nuvarande fasta utgifter inte har ekonomin att förutom barnen även försörja en vuxen person mer än på grundläggande nivå.
Att neka att täcka upp med guldkant kan ju tyvärr innebära att man inte kan åka bort tillsammans. Då kan man givetvis - där ekonomin finns - välja att bjuda, inte bara för att man vill glädja den medellöse/slarvige med en upplevelse utan för att man helt själviskt tycker resan är roligare i hans/hennes sällskap.

Min man tjänar idag mindre än jag och det har aldrig stört mig att bidra till roligheter till honom, lika lite som det stört honom att betala för mig när han tjänat mer. Men ingen av oss behandlar vår ekonomi så som du beskriver att din sambo gör (är "otroligt oekonomisk", äter ute för större summor trots andra större utgifter till den grad att vi inte har råd att bidra till maten hemma). Jag tror inte det upplägget skulle vara OK för någon av oss.

Att du väljer att täcka upp för din sambo  är upp till dig, det är i normala fall inget problem för dig, du blir till och med glad av att känna dig generös. Men inte alla behöver uppfatta ett sådant upplägg som positivt eller som generöst. Beroende på egna värderingar är det lika möjligt att t ex -  som tidigare skribent - kalla det utnyttjande, kontrollbeteende (uppmuntra partnern att hamna i någon form av ekonomiskt beroendeställning) eller, som jag själv kanske skulle beskriva det, möjliggörande.(Personen kan fortsätta låta pengarna rinna mellan fingrarna för någon annan ser till att det funkar ändå.)
Det må vara provocerande för dig att situationen kan ges andra tolkningar än generositet. Det handlar dock inte om att vare sig dumförklara dig eller om skuldbeläggande, bara ett konstaterande att andra kan uppfatta situationen på annat sätt än du gör. Naturligtvis har utomstående inte detaljerna eller historiken i just er bakgrund. Det är på gott och ont. Man missar det unika men kan lättare känna igen vanliga mönster.