4 åring kan inte prata

Det gäller möjligen folk som är normala till psyket (och inte alla av dessa heller) , men f.d. missbrukare är ju sällan det och kan reagera precis hur som helst, ärligt talat.

Jag förstår din tvekan TS men något borde verkligen göras. Du kan inte låna en bok på bibblan om vad barn brukar kunna i olika ålder och visa henne, så kanske hon själv förstår att de behöver hjälp?

Penelope Leachs "Barn de första fem åren" tyckte jag var bra, t.ex.

De är vänner skriver ts, så mamman borde känna förtroende för ts. Helt klart bättre att ts pratar med sin vän än anmäler mamman.

Mamma är fd missbrukare, så jag tar för givet att hon inte går på droger nu.

De är vänner skriver ts, så mamman borde känna förtroende för ts. Helt klart bättre att ts pratar med sin vän än anmäler mamman.

Mamma är fd missbrukare, så jag tar för givet att hon inte går på droger nu.

Det kan mycket väl bli så att mamman tar mycket illa upp om TS påtalar att barnet inte utvecklas normalt. Det behöver man inte vara missbrukare för att bli ledsen över, de flesta föräldrar blir ledsna när sådan kommer på tal. Men om man säger det på ett varligt och inkännande sätt så kan man öppna för en diskussion. Och man måste nånstans sätta barnets behov av stöd före förälderns behov av att inte höra sanningen. 

Om mamman är arbetslös och söker jobbvarför har hon inte sonen på förskola? Ts är du säker på att hon inte har något sorts vårdbidrag flör sonen?Det kanske finns omständigheter  kring  detta.

Är ju inte så konstigt han inte kan det om ingen lärt honom det. Jag har 2 fyraåringar, och båda kan klä på sig. Men inte kom det gratis, utan både dagis och här hemma har dom ju övat. Ofta så låtsas dom att dom inte kan, så att jag ska göra det. Latheten tar liksom över. Men jag är säker på att ingen av dom hade klarat det själv utan all övning dom fått.

Talet kan ju vara försenat av många orsaker. Men hon behöver ju ta honom till BVC för bedömning av det. Mina har inte ett klart tal, men dom kan sätta ihop långa meningar/berättelser och har ett stort ordförråd. Men sedan saknas det bokstäver.
Det har inte går på dagis så kräver ju ett engagemang från förälderns sida. Man lär ju inte sig utan vägledning. Eller ja, det gör man väl till sist, men visst hjälper det till ordentligt att bli visad och lärd.

Nej hon har inget vårdbidrag för honom. Han är ju inte "sjuk" på papper.

Fast jo, självklart ska en fyraåring kunna klä på sig själv utan övning? Det lär de sig oftast av sig själva i tvåårsåldern.

Janå mina kunde verkligen inte det när dom var två år. Och på dagis ser jag alla dagar hur personalen klär på dom som är två år, och även tre år. Så tror inte det hör till normaliteten att en tvååring kan det. Men finns ju säkert de också.

Däremot så har dom ju ett stort intresse för kläder när dom är två år (hade mina), men det att dra en mössa över huvudet kallar inte jag kunna klä på sig.

Jag har haft många 4åringar genom årenpå förskolansom varit envisa och vägrat klä på sig.När alla andra barn gått ut.har de fått fart.Mamman tycker väl det går snabbast att hon klär honom..

Hur har det gått TS?

Säg åt din vän att sätta barnet i förskola. Hon MÅSTE ha barnomsorgon ordnad om hon är arbetssökande. Bor hon med barnets pappa?

Det är inget man behöver lära ett barn med normal utveckling, "kan själv"-stadiet brukar annars vara den stora brytpunkten.

Däremot ett barn som inte har normal utveckling behöver mer stöd och hjälp.

Hej allihopa. Lite uppdatering!

Mamman i fråga är klassisk "mycket snack lite verkstad", dvs det hon säger hon ska ta tag i tas inte tag i. Jag har pratat med henne om sonens utveckling och hur bra det är att ha ungen på dagis (jag har barn i samma ålder). Men hon blev defensiv och ville förklara hur jobbigt hennes liv har varit och hur hon fortfarande kämpar.. jag förstår henne! Men hon försummar ju son just nu pga hennes egna mående..

Hon säger att sonen inte orkar gå så därför använder hon vagn. Men om hon inte låter sonen träna på att gå, hur ska han då orka? Hon klär på honom för "han kan inte själv".. pojken kan inte ens ta på/ta av sig skorna för att han inte når till fötterna pga magen. Inte konstigt att han lägger på sig vikt när hon alltid bär eller kör honom i vagn :o alltid när vi umgås så sitter han med något att äta framför Tv:n..

Mamman har berättat att när pojken föddes så skrek han inte. Han gav inte ifrån sig ett ljud på nästan 2 dygn.

Mamman bor inte med barnets pappa. Hon har bott ensam med barnet sen han var typ 2 år cirka! Hon träffar dock killar då och då och har sällskap av en man nu.

Pappan bor cirka 3 timmar därifrån med sin sambo och deras barn (inga gemensamma). Delad vårdnad men han har umgänge varannan helg. Vet att han har försökt få mamman att gå med på varje helg men det har hon sagt nej till.

Vet inte vad jag ska göra längre.. helt ärligt känner jag mig påverkad av detta. Går runt och tänker på det och känner hur irriterad jag blir på min vän. Hon lyssnar ju inte heller på något av det jag säger, utan det är så synd om henne bara..

Barnet behöver gå på förskola och få komma till bvc. Fattar hon inte ens det så behöver hon stöd från socialtjänsten. Det är min åsikt.

Pappan kan väl söka hjälp hos bvc? Prata med honom?

Uppfattat det som om pappan är typisk helg-pappa! Har ingen kontakt med honom direkt heller. Jag vet inte vad jag ska göra. Antar att jag får strunta i detta bara..