Anonym (Ledsen mamma) skrev 2019-09-10 21:40:33 följande:
Hej.
Vi är som du säger inte med i skolan och kan på så sätt inte avgöra exakt vad som händer. Jag har bara haft möjlighet att vara med i skolan en dag och då var lärarna chockade över hur bra och lätt allting gick.Jag förstår ju givetvis att jag som förälder har en annan, i brist på annat ord, pondus och att en dag trotts allt är bara en dag men jag kan liksom inte släppa tanken på att om det kan fungera problemfritt när jag är med så borde ju en kompetent elev assistent också kunna ordna upp situationen.
Det vi är mest upprörda över är ju att de under överlämningsmötet och under de första månaderna (han flyttade över i mitten av vårterminen) blivit lovad att han ska få vara BÅDE i specialklassen och den vanliga klassen. Detta skulle då ske medan han gick i ettan och sonen har då längtat och förväntat sig detta under flera månader. När han sedan börjar höstterminen och personalen säger att han enbart ska vara i specialklassen och låtsas som ingenting så känner vår son sig lurad. Han ser dem som lögnare och han har väldigt svårt att förlåta lögner för att det är FEL att ljuga och att han var inställd på något helt annat.
Det pratades tidigare om att han skulle få vara halva tiden var, så att både han fick andrum och att klasskamraterna också fick det så de kunde klara och orka att ha tålamod med honom. Det är lögnen han inte kan förlåta och som gör honom så arg. Vi föräldrar har svårt att ta bort den ilskan och besvikelsen då vi själva tycker att det här var dåligt och faktiskt lite elakt skött.
I teori åtminstone så hade jag kunnat vara hans elev assistent i skolan och ordnat upp det för honom då jag själv arbetar som det på en annan skola men vilket barn vill ha med sin mamma till skolan varje dag. Om skolan bara hade fokuserat på att samarbeta med oss och fråga oss om råd angående olika situationer, vad som hänt innan, i vilken situation osv så hade och kommer fortfarande att hjälpa dem på alla sätt vi bara kan men istället för att söka sammarbete så har de istället misstänkliggjort oss. Vi har läst massa skräckartiklar om hur vissa skolor beter sig mot npf barn och mot dess familjer och gjorde verkligen omfattande research innan vi valde just denna skola så vi förväntade oss inte detta.
Vad tror du om att få rektor och personal att skriva en konkret lista med vad vår son måste förbättra och ändra för att få en möjlighet att gå i vanlig klass? Skriftligen då så att vi kan visa upp ifall de sedan vägrar att följa vad som är bestämt? Samt erbjuda dem stöd genom min vän och kollega som är förstelärare inom specialpedagogik på min arbetsplats på en grundsärskola?
Det är klart - när en förälder är med i skolan, då sköter sig barn mycket bättre än vanligt. Det brukar vara så. Iofs händer det i undantagsfall att de inte bryr sig, då har man verkligen ett problem.
Jag kom på... hur gammal är barnet egentligen? Det kan vara viktigt här. Är det så att han går i tvåan?
Har du frågat dem, varför de inte höll sig till överenskommelsen att han skulle vara vissa lektioner i sin vanliga klass? Har det hänt något särskilt? Jo, jag är väl medveten om att ett autistiskt barn skulle se sånt som lögn, men jag hoppas att ni föräldrar förklarar för honom att det säkert inte var meningen att ljuga för honom. Då vore det förstås bra om ni vet exakt, varför det blev så. Exakta svar brukar ju barn med autism kräva. Naturligtvis borde skolan ha gett honom ett svar också, och er föräldrar.
Det är synt om ni inte kan förklara skolans agerande för honom, för då finns det verkligen risk att han så småningom också skolvägrar (jag jobbar främst med skolvägrande barn). Som sagt, de borde ha förklarat för er, men om det hade varit mitt barn så hade jag frågat lärare och eventuellt rektorn tills jag får ett svar. Annars är det som sagt risk att han plötsligt aldrig mer vill gå i skolan.
Om det går att ha en elevassistent med i klassen, det hänger ju tyvärr inte bara på ditt barn och dina möjligheter, utan även på övriga barnen och situationen i klassrum och på vilka insatser som redan finns, och om det finns pengar till att betala en elevassistent. Skolorna har ju ofta ganska ont om pengar och det fungerar oftast inte att bara välja den bästa lösningen för varje barn med särskilda behov, utan de måste då ta hänsyn till hela skolans ekonomi. De måste också kolla om det fungerar med lärartimmar till denna specialklassen och det kan hända att det blir lite annorlunda än vad som var tänkt. Men då borde man inte ha lovat det förstås, om det inte var säkert. De hade ju också kunnat säga att man kommer att försöka fixa så att han får ha några lektioner i gamla klassen när det går att ordna (och att det kanske inte går från början).
Det där med en konkret lista kan du försöka, men en risk som jag ser där är att så små barn förstås utvecklas och det som är problem nu kan ju försvinna, men nya kan dyka upp. I så fall bör ni också ha en tidsram, en termin eller ett läsår, då ni utvärderar och då ni i så fall kan planera för att han får mer tid med vanliga klassen. Däremot tror jag det där med vännen som är speciallärare är inte en bra idé. Det låter som om du tror att de inte har en aning vad man kan göra i ett sånt fall. Det lär inte heller vara problemet. Problemet brukar vara i såna fall att man har lovat föräldrarna mer än vad skolan sedan har råd med.
