Ångest som inte går att hantera?

Finns jättemycket att säga om detta :) Två väldigt snabba saker:

(i) det är skillnad på primära känslor/grundkänslor och sekundära känslor; t ex ilska är en sekundär känsla, som kommer som följd av primära känslor (t ex rädsla), så ja, du har absolut en poäng, fast i just det här fallet tvärtom :)

(ii) alla känslor (speciellt de primära känslorna, där rädsla/ångest ingår) fyller en i grunden sund funktion, och är alltså inte sjukliga. Det är när de ställer till det för en i vardagen - och ffa när de inte kommer som en rationell respons på något - som de blir sjukliga. Detta gäller alla känslor, vilket innebär att även ilska, känsla av svek etc. kan vara sjukligt.

Det blev ett väldigt snabbt svar det här... men om du är intresserad finns det som sagt hur mycket som helst att läsa och säga om detta :) 

Så skönt! Det tog mig ca en månad innan jag försiktigt kunde börja dricka lite kaffe igen. 

Din sömn borde också bli bättre om du lyckas dra ner koffein ett tag.

Jag tar inget koffein efter kl 14 på dagen för det halveras i kroppen på ca 4-5 timmar och 25% finns fortfarande kvar efter 8 h. Koffein kan störa ens sömn så att den blir "grundare" även om man inte vaknar helt, så att man blir mer trött på morgonen och då vanligen vill ha mer koffein... Och så blir det en ond cirkel.

Vill börja med att säga att du INTE borde sluta med dina tabletter utan att ha pratat med läkare och absolut inte ?cold turkey?. När jag slutade med mina för ett antal år sedan trappades de ner mycket försiktigt och då hade jag ändå milda med låg dos. Det kan ge mycket bieffekter och ställa till med en hel del. Var rädd om dig!

Sedan vill jag tipsa om medicinsk hypnos. Det var det som hjälpte mig att få bukt med mina panikattacker. Slutade vara rädd för dem efter ett tag och nu har jag bara någon om året. Men det gäller att hitta rätt behandlare och att han/hon står med på listan av de som är utbildade och godkända. Det kostar en del, men prioriterade det under en tid och det var ett av de bästa val jag gjort.

Det är tufft när det är andningen paniken sätter sig på. Själv vaknar jag (numera mycket sällan) av panikattacker ibland där jag tror att jag inte kan andas. Halsen känns ihopsnörd, pulsen rusar och jag tycker inte att jag får in någon luft. Min strategi är att kolla vad klockan är, hämta en papperspåse och sätta mig på golvet. Jag ?andas i en fyrkant? i papperspåsen (gör så att man hyperventilerar mindre) och kollar klockan igen efter ett tag. Om det gått ca fem minuter vet jag att det är en panikattack, annars hade jag ju redan tuppat av eller dött. Då brukar det gå att börja slappna av lite, även om det tar tid. Det är ju just känslan och tanken att det kanske är på riktigt, något allvarligt, som är skrämmande.

Håll i och håll ut, det är en tuff period just nu men det kommer bli bättre. Min ångest har blivit mycket bättre nu när jag är runt 30 och livslusten är på topp. Jobbar heltid, träffar folk och innan corona slog till åkte jag kollektivt och gick på stan etc. När man väl fått en panikattack blir man så rädd för att få en igen att det är lätt att isolera sig, göra färre och färre saker. Men då växer rädslan. Du behöver, även om det är fruktansvärt jobbigt, ta tillbaka ditt space och kämpa för att utvidga bubblan. Det är viktigt att ha någon att prata med under tiden, som en psykolog. Se till att söka bra behandling och försök se vad som ligger bakom. Kolla upp medicinsk hypnos.

Det finns hopp <3

Tjenare update, Har varit mycket bättre dom senaste veckorna inte upplevt så många attacker som jag hade innan har dock ringde psykatrin som jag har kontakt med och förklarat läget hur allvarligt det är, men dom säger tyvärr det är fullt så jag får ingen hjälp med någon slags samtalsbehandling eller liknande det enda dom kan göra är att skriva ut medicin då dom säger att dom har fullt finns inga lediga tider osv, Så får nog ta hand om detta själv då ingen hjälp finns inom vården :) 

Jag pratade självklart med läkare innan jag slutade med SSRI :) 

Och dom sa att jag måste välja privata men då undrar jag hur dyrt det är? =) någon som vet?

Skönt att det varit bättre! Och bra att det var med läkarhjälp du slutade.

Vården rör sig väldigt långsamt, har tyvärr inte koll på vad det kostar privat eftersom det är snart tio år sedan jag själv gick. Men kolla runt och mejla de som du tycker verkar intressanta. Fråga om behandlingsmetoder och pris.

Underbart att höra att det funkat bättre på sistone!! Håller tummar och tår för att det får fortsätta så <3

Runt 1000 spänn per gång får du räkna med om du går helt i egen regi - dvs helt ohållbart för de flesta :/. MEN, många privata mottagningar har avtal med landstinget, så att det blir betydligt billigare - i många fall precis samma som om du gick i landstingets regi, med frikort etc. Sen finns det ju både traditionella och online-alternativ. Kolla upp Mindler till exempel; jag har aldrig haft med dem att göra själv, eftersom jag är stamkund på "vanliga" psyket sen typ urminnes tider, men jag känner andra som har testat och tycker att de är bra. Kolla den här länken: mindler.se/sa-fungerar-det/ 

Lycka till!!

obekvämt o träffa en psykolog via videosamtal fan, hatar sånt där hellre irl än videosamtal 

Märkte också en sjuk grej igår som jag aldrig upplevt kände en slags tvång när jag skulle svälja att det skulle fastna i halsen och att man skulle kvävas, har aldrig upplevt detta förut men orkar inte tänka på det mer men skumt att det bara kom så där

Enda chansen man har till hyfsad vård, psykologer osv är att få remiss till Allmän psyk. Att harva runt i primärvården där de snålar med allt, och vägrar ge sjukskrivningar är helt värdelöst och gör en sämre. MIndler skulle jag aldrig kunna tänka mig. Bara oseriösa "mjölkarföretag". De kan ju lika gärna erbjuda livemöten om de nu vill vara med i gamet och förtjäna sitt namn. Har haft några skumma videomöten med myndigheter i Coronatider som varit tekniskt undermåligt och frutansvärt som att gå tillbaks till stenåldern. Man har inte hört något knappt och fått koncentrera sig mer på tekniken än på budskapet. En stor del av behållningen med att gå i terapi är ju ögonkontakt och kroppsspråk och mötet med en medmänniska. ¨Många med ångest och psykiska sjukdomar lider ju av sociala svårigheter och ensamhet.

Om man inte har råd att gå privat kan man i vissa fall få gå hos elever på olika utbildningar. St Lukas är en stiftelse som har reducerad terapi tex. Men ge inte upp försöket att få remiss.

Vad kan du göra? Ångest som inte går att hantera....skriver du som rubriken...
Jag tycker att en utvärdering av din livssituation vore bra. Finns det saker som får dig att må bra/dåligt fysiskt och psykiskt. Vilka finns i din omgivningen. Hur ser det ut med kost, motion, sömn etc. Små bra rutiner varje dag är bättre än något stor grej ibland.

Kanske kan du skriva dagbok för att få ut dina tankar o känslor. Måla abstrakt eller motiv och dansa fritt till musik. Utan att någon inte du själv eller ngn annan ska bedöma det du skapar. 

Jag tror att din ångest skapar rädsla och ångest för att du får ångest, du undviker saker som ger ångest, till sist blir det rädslan som styr dig. 
Vad är det som är farligt egentligen? Det känns hemsk men va jag förstår så kan man få syre fast det inte känns så man kvävs inte. Hjärtat slutar inte slå och man har inte hjärtinfarkt fast man har bröstsmärtor.

Finns det ngn du kan berätta för i närheten, lite grann. Kan du hitta forum på nätet för folk som har det som dej men vill göra ngt åt det. Inte bara klaga o tycka synd om.

Låna böcker i ämnet ångest och läs på. Kunskap är makt. Ta tid hur lång tid ett anfall tar och peppa dig själv att uthärda om du vet hur lång tid som det verka ta.

Tror KBT kan vara bra. Att utmana sina rädslor och tankar. Du har allt att vinna, för du vill väl inte sitta hemma när andra är ute och har roligt. 

Skäms inte för om du drabbas av panikångest o skakar, om du ändå tänker så prata med ngn så att du bearbetar det. Men man kan inte rå för panikångest och ska inte skämmas för det....

Du är värdefull och förtjänar att må bra!! Lycka till med att kämpa och leva livet!