Kvinna: Har du någonsin slagit en partner?

Ja mitt ex när jag kom hem efter en operation under min graviditet och fick veta att han varit otrogen medan jag var på sjukhuset

Nej. Det har aldrig fallit mig i att slå min partner. Det är inte min grej helt enkelt. Han har inte heller slagit mig någon gång om det är av intresse.

Det är en sak när det gäller självförsvar. Det har jag inget emot. Men att slå en annan människa, som dessutom förmodligen älskar en och har stor tillit till en, är för mig sjukt. Man är inte frisk. Vare sig det är en man eller kvinna. 

Aldrig.

Jepp, mitt ex. Efter att han hade örfilat mig då ansåg jag det var på sin rätt att han fick en smäll tillbaka.

Vid två enskilda tillfällen, i två olika förhållanden med några årtionden emellan.

Första gången när jag var 20 och jag och min dåvarande kille blev osams på fyllan.

Andra gången när jag och min dåvarande make hade en djäkla gräl i samband med vår skilsmässa, då fick han en örfil som gav honom ett litet blåöga.

Idiotiskt i båda fallen så klart, har aldrig förutom dessa gånger varit ens nära att slå någon.

Min exman medgav senare att han lätt hade kunnat förhindra örfilen men att han valde att låta det ske då han ville ha något att hålla emot mig. Vi har förlåtit varandra och är på vänskaplig grund med varandra, det var speciella omständigheter då tycker vi båda och vi hade ett 20 år långt förhållande utan sådana dumheter bakom oss. 

I fallet med min ungdomskärlek var det dock jag som var dum, full och förbannad och trängd då han anklagade mig för något som var sant - att jag var intresserad av hans kusin. Jag valde attack i stället för att be om ursäkt och göra slut, vilket jag så klart borde gjort - men man är inte alltid smart när man är ung och full.

Är 48 år idag och tror aldrig det kommer ske att jag örfilar någon igen, oavsett hur onykter jag skulle bli. 

Förlåt, med det där var ju galet kul

Jag levde under några år tsm med en missbrukare, jag själv har aldrig missbrukat.

En dag kom han hem efter att ha varit borta i 4-5 dgr utan ett ljud. Fällde nån spydig kommentar om att det var MITT fel att han inte kommit hem. Klassiskt pundartugg liksom.

Då efter flera dagars ångest, orolig, ledsen, rädd...då brast det och jag högg honom med en galge rätt in i nyckelbenet.

Det var en mycket destruktiv period och relation som verkligen tog fram det värsta i oss båda två.

Sedn jag lämnade honom har jag inte haft ens ett enda gräl med efterföljande 2 partners. 

Jag kan inte försvara mitt handlande där och då. Men det är ett helvete att leva med missbrukare och man blir så dränerad och nedtryckt och anklagad. Jag levde i den relationen i 5,5 år o det här hände precis i slutet på den.

Det är ungefär lika vanligt. Det finns dock två stora skillnader, de misshandlande männen slår oftare betydligt hårdare så kvinnorna får större skador, samt männen som misshandlats håller tyst om det.

Det brukar sägas att kvinnor inte anmäler, men det är inget jämfört hur det är bland männen.

Men han hade ett stort ansvar till att det blev så. Han provocerade dig och du blev mer eller mindre pressad till att slå honom. Han är skyldig. Inte du

Ja kanske, jag vet inte. Det blir bara så när jag blir arg.

Inget du skall be om ursäkt för eller känna dåligt samvete över. Det är hans fel

Hur menar du nu? Rådet att gå innan första slaget gäller minst lika mycket om man är på väg att utdela det.

Fast du blir inte. Du väljer att slå honom. Kan du inte låta bli, ska du inte ha en relation. Man ansvarar för sina egna handlingar.

Fast det är ju inte sant. Det blir blir så eftersom du väljer att ta till våld.
Fast du blir inte. Du väljer att slå honom. Kan du inte låta bli, ska du inte ha en relation. Man ansvarar för sina egna handlingar.

Varje våldshandling är ett aktivt val.

Xchimeras inlägg är ironi/sarkasm.

Fast den hen svarar verkar ju mena allvar, håller på och tramsar om "att det bra blir så" och det blir det ju inte. Att ta till våld är ett aktivt val.

Det är ju bara att låta bli.