Råd kring 7.5 åring

Herregud, hon är 7,5. Det låter som att du inte är äldre än så själv, då du borde veta och begripa att barn ?ljuger?. Deras hjärnor är inte vuxna förrän efter 25 så hon har rätt lång bit kvar att utvecklas till en ansvarstagande vuxen. Att straffa henne för att hon beter sig som barn gör i den åldern visar ju bara vilken olämplig och omogen förälder du är.

Jag vill också tillägga att sådana här tankar har nog alla föräldrar. NEJ NU är det nog! NEJ NU ska ungen lära sig veta hut! Sen vacklar man. :) och tur är väl det!

Jag har varit konstant osäker runt mycket runt mina barn. Idag är de i tonåren och jag kan villigt erkänna att de flesta bråk varit rätt meningslösa och när vi hamnat i dålig spinn har det ALLTID slutat med att jag tillslut fått ta ett nytt grepp på situationen och det greppet har inte varit straff eller konsekvenser utan att ÖSA på med kärlek och empati. Det är sådant som bryter cirkeln. Och man får ge sig själv lite empati också. Men då gäller det att man ser vad man gör fel och förlåter sig själv. Så verkligen: det är inget konstigt att vara osäker som mamma. Och efter långa perioder av tjafs så känner man inte så mycket kärlek. Men den finns där! Och din dotter älskar dig - det är det enda barn kan göra. Hon är helt beroende av dig och pappan för att överleva och bandet är starkare än något du resonera kring.

Håller helt med här. Det är SVÅRT att vara förälder. Och man kan inte förvänta sig att man kommer att göra allt precis rätt hela tiden, man är ju bara människa, och barnen är också bara människor med alla sina egenheter, förväntningar och olika utvecklingssteg.

Men man kan alltid backa, säga förlåt, rätta till, börja om. Och det är ju också nåt man vill lära barnen, att man kan ändra sig när man tänkt efter, att man sa dumt förut men nu vill man säga förlåt för det. 

tack för fina ord. Enkelt att vräka ur sig skit på någon annan bakom en skärm va? Du känner inte mig jag känner inte dig. Men du förstår väl att såna grova saker du skriver till någon annan som kanske mår jätte dåligt över att man helt enkelt just nu är lost i sin roll som mamma kanske mår så dåligt att man kanske t.om kan avsluta sitt liv efter så brutala ord och påhopp du utger just nu. Lyckligtvis mår jag inte så dåligt men jag är starkt emot nätmobbning. Man kan ge konstruktiv kritik men att kalla mig olämplig föräldrar och du känner inte ens mig? Jag gör allt för mina barn och det räcker för mig att jag veta det. Men att känna sig osäker ibland och be om råd är inte fel i min värld.

Nu låter du verkligen olämplig om du är såpass instabil och reagerar med att hota om självmord när du får kritik..!