JAG KAN INTE SLÄPPA HONOM - Jag är besatt

Va? Kommer du ihåg vad den hette?

Det var en större mängd trådar men jag tror att alla av värde försvann. Kan inte direkt säga tyvärr...

Nej!!!! FAAN!!Tro inte på honom....Han har blandat ihop mig med en annan användare...
Men vilken trams..Fan pratar du om?!!

Du blandar ihop mig med en annan tråd!!

Jag är en helt annan person, som pratar om en annan kille.

Det är jag som t.ex träffade killen i vintras. Jag vet inte vilken trådskapare du blandar ihop mig. Men sluta upp med att påstå massa saker.

Som jag sagt i de tidigare trådarna - limerence. Sök stöd och råd på det här internationella forumet tillägnat just detta fenomen: www.reddit.com/r/limerence&utm_source=share

Du har inget att förlora på det, men allt att vinna.

Ah, jag blandade kanske också ihop dig med en annan - inte samma som de andra i tråden tror dock - men mitt svar gäller då fortfarande.

https://www.familjeliv.se/forum/thread/81165553-kan-jag-fa-hjalp-med-att-analysera-honom

Varsågod!! Där är tråden och jag vart lite ''känd'' för att ha skapat fåtal tråd om samma kille och för att få hjälp med kärleken. Många gånger fick jag responsen av olika användare att jag bör lämna honom ifred.

Så han och jag har inte haft sex.

Jo, jag "tog" den på en gång när du förklarade att du träffade honom i vintras. Jag var en av dem som uppmanade dig att lämna honom ifred.

Ah, då förstår jag vem du är.

Har läst antagligen större delen av de trådarna också. Det är inte som att man pangboom ändrar sig så radikalt och plötsligt tar in vad folk säger som denna tråd antyder. Då söker man riktig hjälp istället för att locka in andra att skriva mer svar som man inte kommer att ta in, möjligtvis uppdaterar en gammal tråd.

Detta är mina tankar efter att ha läst din ursprungliga tråd.

1. Du vågar inte ta initiativ.
2. Du överanalyserar och förstorar små skeenden som sannolikt inte har någon större betydelse såsom en blick eller ett ordval.

Men vad bra att du har nått insikten att du varit osunt besatt av denna man!

Jag tänker att punkt 1 och punkt 2 ovan, hör ihop. Eftersom du inte vågar ta kontakt med killen är det förstås lättare att istället analysera och tolka små tecken in absurdum och måla upp olika scenarion som inte är verklighetsförankrade.

Jag har haft en manlig vän som också har haft det här problemet. Han vågade inte fråga tjejen eller ta initiativ trots middagar och annat. Detta medförde att han slutligen inte fick henne, utan han träffade en annan kvinna som tog initiativ själv så han slapp. De blev tillsammans men han var fortfarande kär i den han inte vågade fråga.

Det blir en sörja när man inte vågar vara tydlig i det man känner och vara rak mot den andra. 

Så ett ytterligare tips till dig är att du jobbar med ditt "mod", och tar chansen nästa gång du blir förälskad. Våga fråga så slipper du analysera situationen i minimala bitar och dessutom blir det lättare att gå vidare när man har fått ett tydligt avslut med ett tydligt "nej".

Men snälla TS, häng inte upp ditt liv på en kille. Finns betydligt roligare och mer givande saker i livet. (Jag vet, har levt med två olika män, men aldrig mer ett förhållande för mig). 

Sysselsätt dig med andra saker som du tycker är roligt så kommer du snart över honom.

Håller med

Mannen i mitt hjärta - Varför och hur har han kunnat påverka mig så mycket?

Denna man är unik. Men det är bara han som fått mig att bli påverkad såhär. Men hur i all sina dar har jag kunnat falla så oerhört djup för honom? Jag har inte kunnat gå vidare. Tråd efter tråd och tillsägelse efter tillsägelse ifrån andra användare att han är inte intresserad av mig.

Att jag fallit såhär djupt för honom är galet och det vet jag nu! Jag talar inte om för mina väninnor om hur mycket jag tycker om honom. Jag skäms, tänk om alla människor jag pratar om, om honom, kanske också tänker som alla andra användare har skrivit till mig?

Jag kan inte släppa honom. Jag försöker själv tänka på djupet vad det är om honom som fått mig att falla såhär.

Ibland känns det som om jag bara vill skriva till honom och fråga om jag får umgås i hans lägenhet eller om han vill komma över till mig. Vi umgås i samma kompisgäng och gjort det sedan förra vintern. Så vänskapen är stabilt nog för att göra sådär och bara umgås, utan att det blir konstigt. Men ändå, känner en del av mig att jag är för blyg för det.

Jag är galen och vet inte hur jag skall gå vidare, jag tänker från och till: ''Varför vill han inte ha mig?!'' Jag försöker gå vidare, men kan inte rå för mina tankar och känslor!!

Hej TS, hur har det gått för dig? Jag har själv idag kommit till det stadiet att jag inser att jag måste göra ngt radikalt. Jag har tänkt på samma person i 2,5 år. Han avslutade vår relation pga att han träffat en annan. Inget han sa då men det kom fram med tiden. Trots att det nu gått 2,5 år sen detta skedde så har jag inte kunnat komma vidare. Vissa dagar är bättre och vissa sämre. Idag är en sämre dag där jag har bestämt att detta är inget liv och jag vill ge upp på riktigt nu. Jag har ätit antidepressiva osv länge och enda gången det känns ok är när jag proppar i mig massa lugnande mediciner. Jag har insett att jag är besatt och detta är sjukt, ingen kan nog hjälpa mig. 

Jag har egentligen allt man kan önska i livet bortsett från detta. Bra utbildning, bra jobb, ekonomiskt oberoende, ser bra ut osv. Så det känns som att detta blev min nitlott i livet. En hangup som inte vill gå över. Vet inte vad jag vill med detta, bara lite pepp att det finns fler därute. Om du har tagit hjälp, hur har det gått?