Jag vill inte att pappan ska ha barnen på halvtid

OBS! Kan tillägga att vi inte diskuterat detta än. Jag oroar mig för att ta upp det pga vet inte hur han kommer reagera.

Om inte ni skulle komma överens själva, vilket är det bästa för barnen förstås, så är ju första steg att kontakta familjerätten. De baserar sin bild av er situation utifrån intervjuer, både enskilda och tillsammans (kanske mer, det var några år sedan jag var i kontakt med dem själv).

Om familjerätten skulle se att dina ord stämmer överens med hur han verkar i relation till barnen, så kanske de rekommenderar att gå på din linje. Om inte får du nog tufft att få igenom dina önskemål baserat på det du säger.
Du kan ju alltid dra det ännu längre, men jag tror du får svårt att få igenom det såvida man inte ser att din man saknar förmåga totalt att se till barnens behov. Det är ju barnens intressen som står i fokus (att ha rätt till båda föräldrarna), inte era.

Det bästa som hände i mitt förhållande till min pappa var att mina föräldrar skilde sig. 

Med det vill jag ha sagt att du måste identifiera vad som är i rädsla för att barnen ska fara illa, och vad som är ovana och att han idag lastar över för mycket på dig.

När du separerar och har barn, så tappar du möjlighet att få det på det sätt du tycker är "bäst"!

Det är rimligt att anta att din nuvarande som de. kommer ha en egen vilja och egna tankar om vad som är rätt och fungerar. Att inbilla dig att du kommer kunna styra så att barnen är hos dig majoriteten av tiden och lite hos pappan är inte realistiskt.

Det är helt omöjligt att gissa hur din partner skulle reagera igen separation. Kanske skulle han få massa råd av andra att faktiskt ha barnen lika mycket som dig och det är vanligtvis det som är rimligt.

Eftersom du inte har pratat med honom än, så vet du inte vad han tycker.  Här blir du nog tvungen att komma överens med honom, det finns inte verkligen anledningar att utesluta honom. Men jag tror säkert att ingen av er är helt verklighetsblind. Jag menar, kanske är han bara glad att inte behöva ta lika mycket ansvar för barnen som du? Du kan ju föreslå att han kan ha de lite mindre medans de är så små och att man ökar så småningom när de är lite äldre? Han kanske skulle gå med på det? 

Förstår din känsla men den instinkten är inte nödvändigtvis bäst för barnen även om det känns så just nu. Det är beskyddarinstinkten men på sikt talar nästan allt för att barn gynnas allra mest av att ha två föräldrar och de utvecklar sin egna relation till respektive förälder. 

Har själv en 2-åring och en till bebis på G med mitt ex som jag inte lever ihop med längre. Vi fasade in boende hos honom över rätt lång tid med 2-åringen. han fick börja med att ta henne några timmar själv på kvällen (då jag också tog all FL och hon ammade länge osv Så var det en rimlig start). Sen testade vi en natt, det gick bra. Successivt ökade vi till 2-2-3 schema varannan vecka som nu faktiskt fungerar på pappret (massa annat som vi tjafsar om däremot men det hör inte hit). 

Tycker 2-2-3 funkar super som upplägg i stort. Går Max 3 dagar för barnet vilket motsvarar typ en helg, samtidigt hålls varannan-vecka principen vilket underlättar långsiktig planering osv. Men viktigt att både barn och föräldrar får vänja sig så
inget behöver ju ske över en natt! 

Försök att utgå ifrån barnens bästa och sortera i vilken känsla som egentligen ligger bakom invändningar mot delad tid Så som kontrollförlust eller att du skulle älska barnen mer eller har rätt till mer tid pga hur det har sett ut.Vänd på det? Finns en engagerad pappa så har barnen grymma förutsättningar till ett bra liv med er båda!  

Av det du beskriver så kanske det inte ens är säkert att pappan vill ha barnen 50/50? Vissa personer är ju så som du säger att man ska ha det rättvist "bara för att". Men samtidigt inser man sina begränsningar och kanske passar han på om ni går isär att "slippa" ha dem mer än på helgerna eller varannan helg. Det vet du inte förrän du tar upp frågan. 
Men går ni via familjerätten så lär de vilja att ni försöker börja med att dela 50/50 om det inte finns något annat som framkommer i deras samtal med er.