Ni som har era barn placerade i familjehem

Jag har inga barn men jag kan se båda sidor. Liksom alla som har fosterhemsplacerade barn är väl inte som Lilla Hjärtats föräldrar, det finns många orsaker till att man hamnar i en sån situation.

Men vad är bäst för barnet? Traumat att växa upp i en fosterfamilj som inte är ens familj eller tas Ifrån sitt sammanhang efter ett år år? Går det att säga? Jag tror de långsiktiga konsekvenserna beror helt på den Huvudsakliga problematiken...

Det är ju inte så att fostetfamiljerna inte heller har egoistiska behov. De ser ju liksom den biologiska familjen barnen som sina egna och vill också se sig som helgen som ?räddar? barnet.

På något sätt får Inte reglerna inte bli hårda att människor som hamnar snett inte vågar söka hjälp eller vård. Man måste få hamna snett i livet och kunna få tillbaks sina barn om man tillfrisknar. En tidsperiod på 5 år skulle kanske varit rimligare.

Det händer att det "går troll" i ett ärende, och att ett par socialsekreterare bara vill vinna över föräldrarna. Det handlar bara om det, och inte om barnet. Visst kostar det, men det är ju inte de enskilda socialsekreterarna som betalar ur egen ficka, utan det gör kommunens skattebetalare. Och socialnämnden - som är tillsatt med fritidspolitiker - klubbar nästan alltid bara igenom det som socialsekreterarna rekommenderar. De gör inga egna utredningar, träffar inte barnen eller föräldrarna. 

Det allra värsta är att vi inte har kvar tjänstemannaansvaret i Sverige. D.v.s. socialsekreterarna kan göra hur mycket fel som helst, de straffas inte ändå. Och får ytterst sällan sparken. Detta är just på grund av att det är socialnämnden som fattar de formella beslutet. Här krävs det en ändring!

Tycker att det är bra att det omhändertagna barnet får stanna kvar i tryggheten i sin nya familj. Barn blir inte placerade enligt LVU om inte de biologiska föräldrarna har stora brister i sitt föräldraskap. 
Har själv haft en vän vars mamma var missbrukare. Min vän placerades hos ett familjehem där hon bodde med flera andra placerade barn och de blev som syskon. Familjen bodde i ett stort fint hus, barnen hade fritidsaktiviteter och fick åka på semestrar tillsammans. Min väns "mamma" lyckades till slut bli drogfri och min vän fick flytta hem till mamman som var arbetslös och levde på bidrag, hade tydliga spår av sitt långa missbruk i både utseendet och i handling, och min vän fick knappt ha födelsedagskalas för hennes "mamma" kunde inte styra upp sånt. Så fort min vän skulle börja gymnasiet flyttade hon till en folkhögskola för att slippa bo hos sin mamma. Hon sörjer än idag att hon inte kunde få fortsätta bo med sin familj och sina fosterhemssyskon i ett välfungerande hem, istället för att tvingas flytta hem till biologiska mamman som var som en främling. 

Du tycker att det är bra att barnen inte får komma hem, ok noterat.
Och det bygger du på EN person vid ETT tillfälle?

Sen undrar jag varför du sätter citationstecken vid ordet mamma, det var väl mamman? Eller?

-----------

Oavsett, tycker du verkligen att skattebetalarna borde finansierat ett fosterhem när barnets egen förälder tagit sig ur sin miserabla situation för att få hem sitt barn?

------------

Tror du att alla omhändertagna ungdomar vill vara kvar där soc placerat dem?
Isåfall kan jag meddela att du har fel.

Om dina barn aldrig omhändertogs så har inget LVU existerat.

Jo, jag har papper på det. Dom tog LVU men dom flyttade oss tillsammans och sen hävdas det väldigt snabbt. LVU kan också tas och barnet kan placeras hos den ena föräldern, det var vad dom sa till mig. Jag vet ju att dom gjorde fel i vårt fall så visst är det möjligt att det dom sa till mig då inte stämmer heller. Men ett beslut på LVU fanns.

Bry dig inte om de som försöker förminska dig. Du vet vad ni varit med om och det räcker.

Det som är problematiskt i den här typen av trådar är att de som fått sina barn LVU:ade och placerade i fosterhem rent generellt inte har förmåga och/ eller vilja att se sina brister och barnens behov och accepterar  därför inte den hjälp och de åtgärder som föreslås.

Har du kollat på det jag la in, Uppdrag Granskning om en katastrofal händelse som soc ställde till med?

Det förekommer att ungdomar placeras pga eget beteende också. Där behöver det inte alls finnas brister hos föräldrarna. Det är en vanlig missuppfattning (fördom) som råder bland många. Ja, i stort sett alla här i forumet faktiskt.

Det verkar som att ni tror att det bara är småknattar som placeras och att det alltid beror på föräldrarna.

Som min signatur skvallrar om så har jag personlig erfarenhet av just detta med tonåring i familjehem. (Som det heter, och inte fosterhem.) Jag har erfarenhet av den totala maktlösheten när man har en tonåring som ställer till det för sig, det är inte så jäkla lätt kan jag tala om. 

Ditt svar är irrelevant eftersom jag skrev rent generellt.Så är det ju, också. Inte sällan i dessa fall dock en kombination med bristande insikt och förmåga hos föräldrarna. Inte alltid, förstås.

Eller en reaktion på något katastrofalt som hänt i ungdomens närhet.

Så nej, inte alltid.
Iofs handlade det inte om LVU då föräldrarna var helt med på att ungdomen måste bort från sitt umgänge, så det var en SOL-placering. Hade föräldrarna sagt nej så hade det dock blivit ett LVU.

Ja och i mitt fall ledde det till att handläggaren omplaceras och stora delar av utredningen fick göras om. Jag lämnade vidare utredningen till andra handläggare och det var då saker hände.

Jag förstår dom som försvarar soc då jag hade gjort samma sak om jag inte råkat ut för det här. Jag tror alltså att dom gör rätt i dom allra flesta fallen men att det ibland blir fel vilket kan leda till katastrofala konsekvenser. 

Vi hade behövt hjälp av soc pga pappan och jag samarbetade fullt ut men nu skulle jag aldrig lita på dom igen och det är synd att vi inte fick hjälpen vi behövde.

Har du underlag för dina antaganden eller gissar du?
Har man noga utrett många fall och granskat socialtjänsten ?bakom fasaden? kan man snabbt märka att socialen tjänar på att fosterhemsplacera barn. 
Anledning 1: Majoriteten av de som jobbar inom soc har en personlig agenda angående varför de jobbar i denna bransch. Tex ?Hämnd? på sin egna dåliga uppväxt.
Anledning 2: En kommun får bidrag av staten för varje placering de gör. Så ju fler barn en kommun placerar, ju mer pengar tjänar kommunen av staten. Därmed fallerar ditt argument gällande att det kostar pengar.
Anledning 3: Varje barn som placeras och sen blir lv:at ger en bra statistik då det enbart ser ut som soc gjort sitt jobb och ?räddat? ett barn.

Tyvärr är fosterhemsplaceringar en pengaindustri än vad folk vill inse.

Och du har såklart gjort denna utredning. I vilken roll och var finns resultater av denna noga granskning att läsa?