Han vill göra abort men ha gemensam vårdnad?

Och ja jag förstår också att det mest rationella är att göra abort men så har jag det här lilla livet i mig och jag har längtat efter barn i flera år. Och det här kanske är min sista chans. 

Jag förstår att det är själviskt att behålla barnet. Och jag trodde ärligt att jag absolut inte skulle ha problem med abort. Men jag ser och känner och tänker på det här lilla livet som ett barn och får extrema skuldkänslor att jag ?leker gud som överväger att ta bort det?. Samtidigt som det kämpar för att få leva så funderar jag på att släcka dens liv. 

Förlåt jag förstår inte hur man svarar på olika inlägg. Är ny här och vet inte riktigt hur man gör. Jag pratar med en kurator redan men kan trots inte det bestämma mig. Känns som att behålla är fel och göra abort är fel. Hon är ett väldigt bra stöd dock! 

Men vill svara på de inlägg som skrivits:

Vi har alltså bott i samma hushåll och levt som sambo under en längre tid. Avsikten var alltså att leva ett ?vanligt svenssonliv? när vi skaffade barn. Jag har nu flyttat därifrån då jag kände att det va en ohållbar situation. 

Jag förstår att det är själviskt att behålla barnet. Och jag trodde ärligt att jag absolut inte skulle ha problem med abort. Men jag ser och känner och tänker på det här lilla livet som ett barn och får extrema skuldkänslor att jag ?leker gud som överväger att ta bort det?. Samtidigt som det kämpar för att få leva så funderar jag på att släcka dens liv. 

Jag har förutsättningar för att ta hand om ett barn själv, har bra ekonomi och arbete och har sparat pengar i flera år för att en dag bli mamma och ge barnet en bra start. 

Under den här resans gång har det också framkommit att min pappa slog min mamma innan de separerade. Flera gånger. Hon har först nu liksom berättat för mig om detta vilket känns fruktansvärt. Han är väl ingen bra pappa eg men han har inte varit våldsam mot oss. Min sambo har inte varit fysisk så. Visst har han kastat saker ibland men han har inte slagit mig, vilket jag känt kanske om han gjort det kanske jag hade fått det svart på vitt och då kanske det hade varit lättare. Så som det blev för min mamma som inte kunde gå till jobbet för hur hon såg ut. Men poängen är ju att jag eller någon annan inte vet. Jag tror inte han kommer alls vara elak mot ett barn däremot tror jag att det finns en risk att mitt liv kommer bli jobbigt. Men jag känner folk som sepererat från ?bra killar? som efter seperation totalt tappat det i kombo med barn. Har en nära vän som har ett ex som hon har barn med och han har blivit helt galen efter att de delade på sig. Så man vet ju inte även om det såklart finns olika typer av förutsättningar för något sådant. Min pappa ex va inte elak mot min mamma eller jobbig under deras delning.

Till Camilla: Tack för ditt meddelande. Jag förstår dig också. Jag ville ju eg inte att denna tråd ska handla om det utan mer om att va separerad i olika länder. Och att få barn med någon som kanske är jättejobbig mot en o så. Men ja hela historien är väl relevant för o kunna ge någon råd.

Du har ingen tolkningsföreträde för alla människor som hade mindre lämpliga pappor.

Självklart ska TS göra abort om hon vill , men det är din personliga åsikt och inte fakta att ens liv blir värdelöst om man inte växer upp med en bra pappa.  

Hur jag tänker? Jag tänker att jag inte har några vänner eller någon familj i Danmark. Jag är inte dansk? Och min pojkvän ville göra abort och tjatade om det? Tycker du det är min skyldighet att vara kvar i ett land för att jag är gravid när mannen ifråga vill göra abort? Jag har ju dessutom om du läser trådarna ovan kommit till insikt med att han psykiskt misshandlat mig under en lång tid och att det bla är därför jag inte känner någon i Danmark eftersom jag inte fått ha ett socialt liv där utan levt väldigt isolerat. 

Hej!

Jag är 35 år och oplanerat gravid med en man som jag levt tillsammans med. Där det varit uttalat att vi vill ha barn, anledningen att jag blivit oplanerad gravid är för att vi haft oskyddat sex (där han inte kommit i mig, men uppenbarligen har någon sperma slunkit igenom ändå). Det har vi haft pga jag har samtidigt gjort en äggfrysning då jag har väldigt dåliga värden och enligt läkare är "snart på väg in i klimakteriet" och både han och jag önskat gärna två barn.

Nu vill han göra abort och beter sig som en riktig idiot vilket faktiskt fått mig att lämna honom. Jag har reflekterat så mycket gällande vår relation och kommit fram till att han inte är en snäll partner alls och att han är verbalt elak och en psykisk misshandlare. Jag har faktiskt inte förstått den kontroll som han haft över mig eller hur isolerad jag varit förrän denna graviditet då jag började tänka på någon annan än MIG. Det blev så tydligt för mig att jag inte längre kan sova på soffan (får ej sova i sängen), att jag måste få äta när jag vill och hur jag vill, för jag har ett annat liv i min mage.

Han insiterar på abort. Vi ska diskutera det flera gånger men han struntar i det så jag lämnar honom efter att han blir vansinnig på mig för att jag åt en glass och inte frågade om han ville ha en. Han skriver och skriver om att han vill göra abort och om hur egoistisk jag är som överväger att behålla barnet. Grejen är den att jag är ju inget one-night-stand eller någon som lurat honom och klippt p-piller i smyg. Vi hade oskdyddat sex och vi har båda uttryckt vår längtan efter barn med varandra.

Han säger dock om jag behåller barnet så vill han ha gemensam vårdnad. Till historien hör också att han bor i Köpenhamn och jag nu i Malmö. Han pratar om att "barnet ska skickas fram och tillbaka så det kan bo hos honom varannan vecka". Det tycker jag låter direkt sinnessjukt och jag undrar om någon skulle godkänna ett sådant upplägg? Jag har pratat med kuratorer och så som säger att det känns osannolikt att ett barn ska gå i två olika förskolor etc. Att han kommer flytta till Sverige tror jag absolut inte. Han är alldeles för egoistisk och i ärlighetens namn så känns det som att han vill ha gemensam vårdnad för att kunna fortsätta att kontrollera mig och va elak mot mig.

Jag kommer ju få ensam vårdnad eftersom vi ej är sambos etc men hur funkar det då? Han kommer ju söka om gemensam vårdnad. Jag har ingen avsikt att förstöra för honom och barnet utan han får gärna träffa barnet och ha en fin relation men jag klarar inte av tanken att ha honom som i att planera med honom etc. Jag vill verkligen inte ha gemensam vårdnad.

Och nu känner jag stundvid att jag måste abort för jag tror att det finns en risk att det här kommer bli ett rent helvete för mig och för barnet och jag vet inte om jag klarar det. Jag önskar såklart jag hade kommit till insikt om detta tidigare, men den som levt med en manipulativ man som trycker ner, isolerar, ljuger och är elak kanske förstår hur svårt det är att förstå vad som händer. Den här graviditeten blev en kalldusch för mig.