Utmattad - Försäkringskassan hjälp

Backa bandet 50 år och inse att samhället inte hade samma stressnivåer som nu. Lite empati skulle inte skada även om du själv bevisligen aldrig haft några liknande besvär!

Du behöver inte förstå heller utan det är så jag resonerar. Känner att jag vill hellre bli frisk och ta tag i mina problem för att sen successivt komma tillbaka på mitt jobb innan jag lägger energi på att försöka hitta något nytt direkt.

Men jag har fått dom svaren jag behöver här och den tackar jag för!

Mmm...jag hade en man på mitt förra jobb som inte trodde på stressutmattning heller.

Sen dog hans far, han fick mer alkoholproblem pga jobbstress och frun skilde sig. Då brakade han igenom med bravur, kan jag lova. Du vet att flera arter av små gnagare/bytesdjur kan dö av adrenalinpåslaget om man skrämmer dem? 

Det var här vi lärde oss att det hos människa finns en bromsmekanism som reglerar så att adrenalinet inte ger en hjärtstopp.

Men kollegan var så stressad så hans adrenalin rasade rakt igenom den spärren och han hade då maxpuls i ett par dygn, kunde inte sova alls och svettades kopiösa mängder innan han till slut fattade att han måste ringa ambulans. Det tog tre dygn på sjukhus att få ner hans hjärta till normal aktivitet med injektioner och övervakning och hade han haft det minsta svagt hjärta hade han inte överlevt de dygnen, sa de till honom.

Sedan följde en total genomklappning med trötthet och ångest när adrenalinet släppte, och flera månaders väg för att komma illbaka. 

Numera tror även den mannen på att man kan bli stressutmattad. Men han är för all del lite trög ibland så det var nog det som krävdes, i hans fall.

Vi får väl glädjas med er som inte upplevt en utmattning.
Men tro mig, visst finns det. Och det får fler och fler erfara. Oftast de dom är mest ambitiösa och känner ett stort ansvar både på jobb och i hemmet. 

Jag hade en utmattning då min dotter fick diabetessantidigt som barnens pappa slängde ut våra gemensammabarn. Det blev en stor stress med alltihop samtidigt som min nattsömn blev förstörddå jag måste kolla hennes blodsocker 3-4 ggr varje natt.
Jag klappade ihop och jag som alltid tränat och går minst cm mil per dag kom knappt ut genom dörren. Det var fruktansvärt jobbigt och tog ca 2 år att bli hyfsat bra.
Är nu återställd och igång igen och önskar ingen att må dom jag gjorde

Vilka "stressnivåer i samhället" ?

Jag lever mitt liv som jag vill, du ditt som du vill.

Upplever du dig stressad och utmattad av ditt sätt att leva ditt liv så är det kanske läge att göra några förändringar?

Jag har faktiskt svårt att känna någon empati för individer som stressar sönder sig för att de inte har vett att lägga ribban på en vettig nivå, att de känner press från samhället att leva upp till något som de upplever stressande och utmattande.

På samma sätt har jag svårt med empatin när någon springer med huvudet först rakt in i en betongvägg och sen sätter sig o grinar om att det gör ont i huvudet efteråt.... Iaf om det gäller en vuxen individ som inte lider av någon utvecklingsstörning.Även jag har en avliden far och har gått igenom en skilsmässa, med tillhörande vårdnadstvist på köpet.

Jag upplever ingen "jobbstress" eller behov av att sitta hemma o tycka synd om mig själv medans samhället försörjer mig en längre tid för det.

Stämmer inte.
Jag är privatanställd och har fått pengar från AFA både för inkomstbortfall och för kostnad för receptbelagd medicin.

Menar du att ingen ny kunskap tillkommit och att samhället inte förändrats alls på 50 år?

Kan bara tala för min bransch, men för 50 år sedan gjorde 5st samma jobb som vi idag är 3 som skall klara. Vi kanske är mer kompetenta än de var...men är vi nästan dubbelt så kompetenta? Skulle inte tro det! Så det är oerhört mycket stressigare.

Man måste oftast jobba sjuk dessutom, för är man sjuk vet man att det blir ohållbart annars för de andra 2 man jobbar med på skiftet. Så idag är allt på minimum, så få som möjligt skall göra så mycket som möjligt och man jobbar alltid sin fulla kapacitet eller mer.

Så det är stressigare än det var för mormor eller mamma med samma yrke.

Så inte så konstigt att en del klappar ihop idag.

På min arbetsplats har antalet administrativ personal mer än femdubblats senaste 20 åren, trots samma omsättning i bolaget.

För varje "gammal räv" som går i pension inne på kontoret så slutar det alltid på samma sätt... Tjänsten bryts efter en tid upp i delar och det anställs minst 3 nya för att hantera samma arbetsbörda.
Det är ständiga omstruktureringar där ansvar flyttas runt mellan olika avdelningar och tjänster.
Av alla nya som kommer in så slutar mer än hälften inom 6mån, hälften av de som blir kvar är helt eller delvist sjukskrivna i perioder, de tar tjänstledigt för studier o en dåre har mage att meddela att hon ska gå på föräldraledigt om 3mån första dagen hon kom till jobbet...
Under min 15år på bolaget så har den administrativa sidan vuxit från 8 till runt 40-45 pers

Vi grovarbetare inom produktion står mest o hånskrattar o undrar va faan de hålls med. 

Sen kan man ju fundera på varför grovarbetarna på golvet inte "går in i väggen" trots enorma mängder övertidsarbete och fysiskt tunga arbetsuppgifter.

Nästan alltid när man hör om liknande historier i stil med "utmattning" eller "utbrändhet" så handlar det om folk inom administrativt arbete, inte sällan i kombination med diffusa ansvar och arbetsuppgifter toppat med rent uselt ledarskap.

Ja, men inom vård eller omsorg?

Sånt kallas livet, något alla går igenom. Man kan ju inte sluta jobba bara för att man går igenom livet. Särskilt inte i två år. Nej, jag tror de flesta utnyttjar det svenska systemet och tycker det är väldigt bekvämt att få stanna hemma och gotta sig med betalning än att behöva fortsätta jobba. Hade man inte fått betalt i Sverige så hade inte utmattning funnits där heller. 

Själv fungerade jag inte öht på jobbet, hade hallucinationer av sömnbrist och glömde viktiga uppgifter hela tiden. 

Jag har aldrig kunnat leva på min sjukpenning, utan har fått delvis försörjningsstöd.

Hade det inte funnits ett system alls så hade jag varit hemlös eller dött.

Svar till smiley boots.  Jag kunde inte citera.

Nej jag var inte hemma i 2 år, jag jobbade halvtid och 75 procent.

Trist att du anser att jag bara utnyttjade systemet men så var det verkligen inte. Min dotter mådde fruktansvärt dåligt och jag hade massor av kontakter med sjukvård, soc och sen nätterna på det. Min kropp orkade inte. 
Skönt att du sluppit utmattning men en dag kanske du själv hamnade där. 
Det fanns inget " fejkande" i min sjukdom , det kan jag lova dig

Jag tror det är lättare att ge upp sina överlevnadsinstinkter när det finns gratis fallskärmar att greppa tag om istället. 

Ja, alla har sin tro. Och din är annorlunda än min