Gravid vid 52?

Det är mycket dumheter som har blivit tillåtet i Sverige, p.g.a. att PK-normen är så stark här. Man får tänka själv också. "Hade jag velat vara det barnet? Varför, varför inte?"

Fel och fel, men jag är endabarn och har alltid saknat syskon. Det finns liksom en tom plats i hjärtat, där min bror eller syster skulle ha varit, och den kan inte fyllas av någon annan. Man kan ha goda vänner, men bandet blir aldrig så starkt och exklusivt och självklart och livslångt, som med ett syskon. Man kan alltid bli utbytt i väninnans liv, när hon hittar någon som är skojigare än man själv är... men en syster hade inte kunnat skaffa sig en annan syster. Det bandet hade man haft livet ut, och det är en stor miss att inte ha det. 

Jag tycker inte att man ska beröva barn syskon, om det finns en möjlighet att ge dem det. Och dessa kvinnor som skaffar barn ensamma, skaffar så gott som alltid bara ett barn. Vilket inte är så konstigt, för det är väldigt jobbigt att vara 100 procent ensam med ett litet barn, för att inte tala om två. 

Varför skriver du Sverige, som faktiskt ändå har rätt mycket hårdare regler än många andra länder. I många andra länder finns det ingen åldersgräns (det är ju många som åker utomlands pga detta)

Jo, jag vet att det finns länder som är värre. Ukraina t.ex.. Nu ligger det en massa övergivna bebisar där på sjukhusen (eller under dem...), som har odlats i fattiga ukrainska kvinnors kroppar, och beställarna kan eller vill inte hämta dem nu. SÅ hemskt. 

Men även länder i Väst-Europa
www.eggdonationfriends.com/sv/ivf-egg-donation-abroad-the-most-popular-destinations/

Ja? Inget blir väl bättre av att privata kliniker i andra länder kan arbeta ännu mer oetiskt än i Sverige, p.g.a. slappare lagstiftning. De bryr sig inte om hur det blir för barnen, de vill bara tjäna pengar. På Cypern finns det - eller fanns det, vet inte om han praktiserar fortfarande - en gynekolog som accepterar 60-åriga kvinnor för IVF... Han har fördömts av läkarkåren internationellt, för övrigt. 

Nu faulerar du fritt igen. Skriver du Harlequinböcker? Du jore utmärkt som författare till det annars.

Hans fru får ju ta det med honom, förhoppningsvis är mannen ärlig med att han varit/är spermadonator. Han är också i Sverige medveten om att barnet kan komma att kontakta honom. lite part of the deal.

Han är heller inte pappa till barnet juridiskt så några testamenterade pengar får det inte.

Varför hittar du på egna scenarior som inte kommer ske?

Andra endabarn har trivts toppen. En del människor med syskon hade hellre varit endabarn. Där kan du verkligen enbart tala för dig själv.

Nej, men jag har översatt Harlequinböcker! :) Dock handlar dom inte om ensamma kvinnor som skaffar barn med insemination. Nuförtiden kan huvudpersonen faktiskt säga till en väninna att hon funderar på något sådant, alldeles i början... men sedan träffar hon ändå alltid en Lord med ärvda pengar och stort slott, som har gått på Eton och Cambridge, och vid första anblicken av hjältinnan känner att det är HON som ska föda hans heir and spare till slottet och den adliga titeln! Så vår hjältinna behöver aldrig uppsöka Storkkliniken!

Då förstår jag lite mer var ditt språk kommer från.

Förolämpande inlägg som inte bidrar någonting till diskussionen 

Min tråd dock. Ledsnat på XXX som alltid går in för att förminska kvinnor med överdrivna historier.

https://www.expressen.se/amelia/therese-53-skaffade-tredje-barnet-sjalv-sliten/

Mamma vid 53 med egna ägg. Citat ? År 2000 blev nio kvinnor över 49 år mammor, år 2020 hade samma siffra stigit till 59?...

Det står ju uttryckligen "provrörsbefruktning" i artikeln! Så helt säkert inte hennes egna ägg. Om en ensamstående kvinna har egna ägg kvar, kan man bara göra insemination runt tiden för hennes ägglossning. Mycket snabbare, enklare och billigare. 

? Sedan tidigare hade hon sparat nedfrysta ägg, men eftersom Therése ännu inte har kommit i klimakteriet, kan även hennes befintliga ägg användas vid befruktningen. ?

Jaha OK. Men såhär då: "hon kan omöjligen ha blivit gravid på naturlig väg".

Eller hur. Vi var fyra syskon tills min bror dog för två år sedan nu i mars. Vi hade INGEN kontakt och vi tre som är kvar ses aldrig eller hörs av! Jag var ju tacksam att jag inte stod min bror som dog nära för jag behövde ju inte sörja. Inte en minut även om det ju får en att tänka på sin egen dödlighet mer......! Man kan ju ha en romantisk syn på livet och tro att syskon står upp för varandra och finns där..........MEN det kan vara helt tvärtom.

Visst, men skaffar man bara ett barn, så finns det INGEN chans att han eller hon ska ha ett syskon med sig genom livet. Och även om man inte gillar sitt syskon, så kanska moster-systerbarn, faster-brorsbarn ha glädje av varandra, vid något tillfälle. Eller kusinerna.

Vi går emot ett läge där nationalekonomin kommer att kollapsa, för att vi inte kan bära alla människor som inte kan eller vill försörja sig själva. Och då blir det var och en för sig själv igen, det kommer inte att finnas någon arbetslöshetsersättning eller socialbidrag eller sjukpenning eller gratis sjukvård. Då är det bra att ha en släkt att vända sig till...

Så du tänker dig det svenska samhällets undergång? Hela världens?

Fast ptja, om hon blev gravid med egna ägg som inte var frysta kunde hon ju det om hon inte varit ensamstående?