Måste man välja mellan hund och karriär?

Sällskap? En familjemedlem. Någon som hänger med ut på våra äventyr i skogen såväl som myser i soffan på kvällen. 

Planen är inte att skaffa en arbetande hund, utan en mindre sällskapsras. Självklart kommer vi att lägga tid och kärlek på hunden, men inte 6 timmars aktiv träning om dagen direkt? promenader, skogsäventyr, joggning, cyckling och vanliga tricks? :)

Isf skulle jag rekommendera att börja m att läsa på om vad hundar behöver och skapa mig en uppfattning därefter. Min pyttelilla "sällskapshund" kräver mer mental stimulans än vad min bordercollie gör. Alla hundar har fysiska och mentala behov i varierande grad men behöver inte va så svårt  lite nosework, trick o promenadäventyr så kommer man långt :)

Så för att summera era tankar:

Det är inte möjligt att kombinera ett heltidsjobb (som de flesta har) med att skaffa hund (och vara en bra hundägare)? Trots att vi kommer att spendera 4/5 arbetsdagar tillsammans med hunden? 

hade hoppats på iallafall en med positiv erfarenhet av att både jobba heltid och ha hund? :)

Vi får väl hoppas att någon mer svarar, som är lite mer positivt inställd?
För oss går det inte utan att vi känner att vi hela tiden har dåligt samvete gentemot hunden eller "beklagar oss" outtalat och inom oss själva att vi inte lyckas med det som vi borde. Antingen så är det hunden som blir lidande eller vi själva eller våra arbeten (vi är båda akademiker så har höga krav både på oss själva och från våra arbetsgivare). Men vi tror att om vi går ner i tid så att vi lägger mindre tid på arbete så är det lösningen för oss. För vi vill verkligen ha hund.

Jag känner så väl igen längtan men jag tänker så här att det inte är sjyst mot hunden som slussas runt till olika "flockar" som det innebär med dagmatte/hunddagis osv.
Jag har insett att hund blir det som pensionär om jag fortfarande har hälsan, intresset och längtan.

TS: Jag blir så galet glad av att läsa din frågeställning. Önskar att betydligt fler skulle tänka efter före.

jag jobbar med hund och ser alldeles för många som missat detta.
viktigaste aspekten i din frågeställning är vad för hund ni vill skaffa.
vissa typer av hund innebär att mer eller mindre anpassa hela sitt liv. Andra fungerar utmärkt så som du beskriver dina tankar kring hundlivet.

viktigt att tänka på är att det inte enbart handlar om arbetande raser utan även småraser med taskig mentalitet kan innebära stora anpassningar.
välj en lågtempererad sällskapsras med stabil mentalitet och naturlig samarbetsvilja och var noga med val av uppfödare så kommer det funka utmärkt.

Självklart kan man jobba heltid och ha hund så länge jobbet tillåter att ni gör avbrott under dagen för långpromenad och aktivering och att orken/intresse finns att motionera och aktivera hunden innan/efter jobbet.

Nu har jag en äldre hund som är med mig på jobbet men hon får 1 timmes promenad innan jobb, 30 minuters lunchpromenad, några rastningar under dagen , 1 timmes promenad efter jobbet och sen en kortare kvällspromenad. Jag lägger ca 3-3,5 h/dag på henne men då är hon ingen krävande hund utan vilar snällt mellan promenaderna på jobbet. 

det låter som om det skulle funka för er om ni kommer att jobba hemma 4 dagar av 5 så länge ni har bra passning den sista dagen. För vår del blev det absolut något som påverkade karriären negativt (eftersom det var det du ville ha fokus på). Min man fick tyvärr ta smälleni detta fall. vi hade ungefär som er med möjlighet till hemarbete några dagar var. Efter ett tag blev jag erbjuden nytt jobb och vi kunde pussla så att det funkade med hunden Trots att jag inte riktigt i samma mån hade möjlighet att jobba hemifrån då. i min nya tjänst ingick också ca 2 övernattningar utomlands per månad. bara övernattningarna blev ett problem eftersom de inte alltid var samma dagar. Det var alltså svårt för min man att planera in det så att det passade bra med hans jobb. Det löste sig alltid, men det blev en del sura miner när han behövde jobba hemma just onsdag till fredag en vissa vecka och hans chef då hade planerat in möten eller att min man skulle hålla en presentation på plats någon av dagarna. Då var det ändå bara 2 nätter per månad. Men det  hängde över oss hela tiden. Jag kände mig elak som inte kunde hjälpa till och min man kände en stress över att bara lösa det. 

efter ett tag så blev även min man erbjuden en annan tjänst. Det var absolut ett steg uppåt och något han verkligen ville göra. Däremot var det inte hemarbete på samma sätt och han skulle i snitt ha 1 övernattning borta per månad. Ingen av våra tjänster gick direkt att gå ner på deltid. Det slutade med att han fick tacka nej för att vi inte Fick ihop det med hunden. Vi kände att det inte var rimligt att ha hundvakt föera dagar i veckan. 

min man har nu fått motsvarande tjänst trots allt, men då flera år senare efter att hunden inte längre Finns, men han är nu väldigt efter sin plan på hur karriären skulle se ut. 

Det låter ungefär som det vi sitter i just nu. Det är förstås val man gör längs med vägen och vi VILL ha hund. Samtidigt finns en överhängande stress och i det så ska ju inte hunden bli lidande. 

Nu blir detta inte riktigt vad du frågade om men vill ändå berätta min historia.
Jag har aldrig trott att vi skulle kunna ha hund, ungarna har tjatat och jag har sagt nej.
Men vi brukade låna en vovve på helgerna ibland och när hans familj fick stora problem med att kunna ha kvar hunden beslöt vi oss för att ändå prova.
Han är en 4- kilos sällskapshund som då var 8 år. I början var han lite otrygg av sig då han flyttat runt mycket men efter ett tag blev han cool . Jag har kunnat åka hem på lunchen för att rasta honom och jag och min dotter har hjälpts åt att rasta honom. Han är ju lite äldre och kan både gå långpromenader men även vara nöjd med kortare svängar då vi haft mindre tid.
Han är alltid med oss när vi är hemma, sover med oss och hänger i soffan på kvällen.
Min dotter har lärt honom massor med tricks , det är en liten smart och lättlärd vovve som nu är helt nöjd med sitt liv med oss. Och vi gav honom ett tryggt och bra hem utan småbarn som han inte tycker om.
Summan av kardemumman är att vi fick en hund fast vi inte trodde vi kunde och han fick ett superbra liv . Jag kan lätt tänka mig att bli adoptivförälder igen åt en vovve som hamnat fel. Blir mer av win-win då. Även om jag förstår mångas önskan av en valp.
Om man väljer en ras som inte är superkrävande så är en hund väldigt nöjd så länge den får vara med. Och ni kommer vara hemma massor så jag tror er hund blir en lycklig vovve.
Iallafall en liten historia om hur det kan bli. 
Lycka till med det ni bestämmer er för 

Jag är ensam med hund. När jag skaffade henne hade jag ett jobb där hon kunde följa med, därav ansåg jag att det funkade att skaffa hund. Sen pluggade jag, gick också väldigt bra att ha hund samtidigt. Men när jag började jobba heltid på kontor dök väldigt många problem upp. Löste det tack vare att jag delvis kunde jobba hemma och att mina föräldrar ibland jobbade hemma, annars skulle det aldrig gå. Nu har en förälder gått i pension så då är hon dör under dagarna. 

Men som mitt liv ser ut nu skulle jag inte skaffa ny hund. Älskar henne och nu är hon äldre, men det blir nog ingen mer hund efter detta. Det är ett otroligt stort ansvar och det är mycket som jag fått tacka nej till pga av hunden.