Skilsmässa och separation

För mig känns det lite så också även om han har en bostad där och sådär så är det ju som att när han är här så är detta hans hem. Detta gör att det är svårt att sparka ut ifrån. 

Jag kommenterade bara för att nyansera att det kan se olika ut och att det inte är svartvitt. Det är ju inte hur Skatteverket definierar det som är grunden för hur det faktiskt förhåller sig.

Jag ser det som att han har rätt att vara här när han kommer till Sverige därför att han äger halva huset samt att det är våra gemensamma barn som bor här. 

Vi är dessutom nära vänner. Jag menar att just detta gör att det blir mer komplext än en ?vanlig? separation/skilsmässa. 

Jag håller med dig att jag hittar bortförklaringar. Men det känns för mig verkligt att det är särskilda omständigheter. Men jag är kanske för involverad för att se det klart  Därför bollar jag här.
Jag är oerhört tacksam för all input jag får  

Jag flyttade ifrån honom (till Sverige) och ordnade en bostad till mig och barnen. Den bostad jag fick tag på var en lägenhet där det visade sig att det pågick knarkhandel på vår innergård och barnen var rädda. Vi valde då att gemensamt köpa ett hus för att barnen skall ha en tillräckligt stor bostad och som är belägen på ett sådant sätt som vi önskar för barnen.

Jag vill inte bo ihop med honom men vi har skaffat bostaden ihop men inte för att bo tillsammans med varandra.

Men vi är nära vänner och det hela känns svårt. 

De flesta som skiljer sig kanske inte fortsätter som vänner och därmed känner med den andra och att det hela blir jobbigt för denne. 

Men du har kanske rätt, det kanske är samma sak om man bara försöker se till vad det är. Men jag tycker det är svårt.
Han lever troligtvis i villfarelsen att det här ä en bra lösning dessutom. Så jag tror inte att han vill ?flytta?/inte komma och hälsa på här. Men att vi ska skiljas är inget problem. Vi är ju eniga om att vi inte borde gift oss. 

Så ett alternativ är att se det som att vi har skaffat bostaden till barnen och att jag skaffar egen lya och huset är tillgängligt för den som vill och kan och att det i första hand är barnens bostad. Då kan vi hänga med varann om vi vill men jag kan välja att vara min egen när det passar. Men det här skulle betyda att vi liksom fortsätter att vara bundna till varann på ett sätt jag skulle vilja slippa. 

Är jag hopplös?  //

Jag kommenterade bara för att nyansera att det kan se olika ut och att det inte är svartvitt. Det är ju inte hur Skatteverket definierar det som är grunden för hur det faktiskt förhåller sig.

Jag ser det som att han har rätt att vara här när han kommer till Sverige därför att han äger halva huset samt att det är våra gemensamma barn som bor här. 

Vi är dessutom nära vänner. Jag menar att just detta gör att det blir mer komplext än en ?vanlig? separation/skilsmässa. 

De flesta som skiljer sig kanske inte fortsätter som vänner och därmed känner med den andra och att det hela blir jobbigt för denne. 

Så ett alternativ är att se det som att vi har skaffat bostaden till barnen och att jag skaffar egen lya och huset är tillgängligt för den som vill och kan och att det i första hand är barnens bostad. Då kan vi hänga med varann om vi vill men jag kan välja att vara min egen när det passar. Men det här skulle betyda att vi liksom fortsätter att vara bundna till varann på ett sätt jag skulle vilja slippa. 

Är jag hopplös? 

De flesta som skiljer sig kanske inte fortsätter som vänner och därmed känner med den andra och att det hela blir jobbigt för denne. 

Men du har kanske rätt, det kanske är samma sak om man bara försöker se till vad det är. Men jag tycker det är svårt.
Han lever troligtvis i villfarelsen att det här ä en bra lösning dessutom. Så jag tror inte att han vill ?flytta?/inte komma och hälsa på här. Men att vi ska skiljas är inget problem. Vi är ju eniga om att vi inte borde gift oss. 

Så ett alternativ är att se det som att vi har skaffat bostaden till barnen och att jag skaffar egen lya och huset är tillgängligt för den som vill och kan och att det i första hand är barnens bostad. Då kan vi hänga med varann om vi vill men jag kan välja att vara min egen när det passar. Men det här skulle betyda att vi liksom fortsätter att vara bundna till varann på ett sätt jag skulle vilja slippa. 

Är jag hopplös? 

Det som jag tänker är unikt är att eftersom relationen varit lite speciell hela vägen så blir det konstigt. Jag tänker att de flesta som är gifta och har barn ändå har spenderat den mesta tiden tillsammans. Att man har umgåtts med varandra på kvällar och helger till exempel. Vi har alltid hängt för oss själva. Vi har ju till och från under relationen inte bott ihop. Kanske inte pratat med varandra på flera veckor ibland.  (Utan att det är något konstigt mellan oss.) Vi bodde inte ihop när jag väntade första barnet till exempel. Jag körde in själv när det var dags att föda.

Men det kanske är vanligare än jag trodde med det upplägget.

Vi måste dessutom umgås och prata med varandra mer nu när vi ska avhandla detta än vi gjort sammantaget under relationen. (Nästan) 

Men som sagt, skilsmässa för att få bollen i rullning.