Polisen grep honom, orolig

Budskapet i det inlägget är att normala män slåss inte, även om de blir provocerade. De tänker inte ens på att slåss. 

Försök att inse att vad din karl gör är onormalt och kriminellt. Lämna! Du kan inte ändra honom. Rädda dig själv!

Varför vill du inte han ska blir dömd när han begått ett brott?
alltså jag blir så upprörd!!!
Det är väl jättebra att han blir dömd? Tror du verkligen han kommer att sluta slå annars? Nej det kommer han inte!!!
Å jag blir så upprörd på dig!!! Varför tillåter du honom att slå dig??? Grrr!!! 

Han blev tagen av polisen och när han släpptes kom han tillbaka och var fly förbannad för att polisen kommit.

Det är en mycket sjuk reaktion som tydligt visar att han anser att det han gör mot dig är helt ok. Ja han har till och med rätt att bli upprörd när han blir tillrättavisad! Inte ska polisen komma och lägga sig i när han bankar på dig.

Om någon ska vara arg är det ju du! Du borde vara fruktansvärt arg och han borde vara rädd för att komma hem. Er relation borde ha varit över. 

Istället är det du som är rädd. Som känner att det är din uppgift att städa undan bevisen på hans misshandel av dig och ert hem. 

Ring kvinnojouren. Nej de kommer inte att tycka att det du lever i är ganska ok och inte så akut.
De kommer att vilja att du kommer dit så snart du bara kan. Samtidigt vet de också hur svårt kvinnor tyvärr har för att lösgöra sig från dessa män. Det måste vara ditt beslut.

Men återigen TS: välj livet. Välj att leva. Välj att inte vara hans spillra som lever i tystnad längre. 

Hmm ja men jag vet att han skämdes och att han var rädd själv, typ för vad allt det här skulle leda till, typ att det skulle vara slutet mellan oss etc oh han visar det i ilska, förbannad, blir elak etc istället för att visa sina ursprungskänslor så Jag Förstår alltid honom varför han blir arg etc., det är som att jag tycker synd om honom någonstans och vill finnas där för honom i fett. Hör ju hur sjukt det låter när jag skriver det?jag vet att det inte är min uppgift att rädda honom men när man lever i ett förhållande så bryr man sig ju om varandra, vill förstå och försöka hjälpa?

Han tar ju alltid förr eller senare tillbaka att han sagt, gjort eller varit som han va, även om jag i samma veva får höra Varför han blev så- dvs min del i det, även om jag mycket väl redan vet Min del i det, utan att han ens behöver nämna det längre, men nej jag tycker väl ändå inte det rättfärdigar hans beteende. 

Nu blev det här mer en diskussion i mitt huvud som jag skrev ner, snarare än ett svar. Men ändå. 

Ja jag kan ju ringa anonymt och prata med dom, jag behöver ju uppenbarligen bolla med någon, märker jag ju, när jag skriver med er här. Tack för allt stöd och uppbackning <3

Så du ?hjälper? honom genom att ställa upp som hans slagpåse. På vilket sätt har han hjälpt dig? Vad har du gjort som berättigar att han slår dig blodig och traumatisread. Du är helt utmattad av all misshandel. 

Du måste vakna nu och inse vilket bisarrt resonemang du insjuknat i och söka hjälp att ta dig därifrån. Det vore perfekt om han försvann så du kan ta tillbaka din hjärna från hans hjärntvätt. Varför är du rädd för att han ska bli straffad?

Du kanske krånglar till det för mycket? Vad vet du:

-han misshandlar dig
-du vill inte bli misshandlad

finns alltså ingen lösning än att ta dig från honom. Nästa gång blir värre. Sen att det inte är så enkelt är en helt annan fråga. du behöver hjälp från kvinnojouren. har du vänner och familj så måste du berätta för dessa. I många misshandelsförhållanden så har förövaren sett till att kapa banden till kvinnans familj och vänner. om du känner igen det så kan du också känna dig trygg i att återuppta kontakten,.

TS, hur går det för dig?

Det är bra om du har kommit till den insikten.
Det är en bra början.
Det du kan göra är att ringa kvinnojouren igen och be om skydd.
Och gör det när han inte är hemma så behöver han inte få veta.

Jag har aldrig medverkat så mannen har alltid släppts. Denna gång var misshandeln "tyvärr" på öppen gata framför flera vittnen så jag kan inte rädda honom mer. Jag är på skyddat boende och han är häktad. Lider med dig.

Så bra att du kommit till den insikten. Inte konstigt att du känner dig uppgiven. Det är inte och kommer inte att vara lätt. Men, det är ändå lättare än alternativet, att finnas kvar i det där helvetet och med stor risk att det går som för "Anonym (Kvinna)"  att misshandeln går så långt att du dör. 

Det kommer som sagt inte vara lätt, men du kommer inte vara ensam! När du väl bestämt dig, då finns hjälp att få. Du kan självklart ringa till kvinnojouren fler gånger före också, för att få hjälp och mod. Att du kommit till insikt är den viktigaste biten. 

Noterade du att Anononym Kvinna skrev att hon aldrig velat medverka i någon anmälan/utredning? Att misshandeln nu skedde på öppen gata med flera vittnen så nu kan hon inte rädda honom mer. Har han förstått att vara henne tacksam? Kommit till insikt om att han inte ska misshandla henne mer? Börjat behandla henne inte bara mindre uselt, utan bra? Nej, istället har det trots hennes räddningsförsök bara eskalerat och så mycket att hon varit död om inte misshandeln skett utomhus och en släkting kunnat ingripa. 

Du kan omöjligt rädda mannen! Och, det finns ingen som helst orsak till att du ens ska försöka rädda honom då han inte vill bli räddad, utan bara vill fortsätta att bryta ner dig både fysiskt och psykiskt.

Den du däremot kan rädda - det är dig! Du har nu kommit en liten bit på rätt väg och det är starkt. Fortsätt så! Ta stöd av kvinnojouren och om det finns någon i din familj eller någon vän, granne eller arbetskamrat du kan anförtro dig åt. Troligt är väl att mannen sett till att du inte har många kontakter alls, för att snärja in dig mer och bryta ner dig mer. Kanske har någon familjemedlem eller vän försökt försökt varna dig för honom eller få dig att se att han behandlar dig illa men du inte velat lyssna? Du behöver inte tänka att du därför inte kan kontakta dem. De kommer inte säga "Vad var det jag sa - skyll dig själv" utan vara glada för att du nu vill bryta dig loss. Och skulle någon inte fatta, be den kontakta kvinnojouren så kan de berätta hur det funkar i destruktiva relationer, varför man inte går utan försvarar och stannar kvar. 

Stort lycka till och en varm kram till dig!