Polisen grep honom, orolig

Mitt ex och jag kunde bråka. Hon tryckte på alla mina knappar och drev mig till vansinne ibland, men aldrig någonsin kom jag ens att tänka på att slå henne. 

Jag blir så ledsen, jag vet inte hur vi ska nå dig. 

Han har till och med fått dig att tro på att eftersom han kränker och slår bara dig är du "speciell och utvald". Detta hemska ska ses som något positivt. Det ska ses som ett kvitto på att han har känslor för dig. 

Det är upp och nervända världen detta. 

Kärlek är att älska, att vilja någon väl. Att önska det bästa för denna. Att tro det bästa om någon och hellre fria än fälla. Att vilja prata och komma överens. 

Motsatsen är att ständigt vara sur och förbannad på sin partner. Att tro det värsta om sin partner. Att vilja ändra på sin partner. Att ständigt vara missnöjd och förmedla detta till partnern. Att kränka, förlöjliga och gå på fysiskt. Att mena på att "om du gjorde si eller så, om du var mer på det sättet så skulle allt vara bra". Det är inte sant och personen som säger så tar inget eget ansvar alls. 
Då pratar man ut eller gör slut. 

Han vill ha dig som sin personliga soptunna som han kan vältra ner all skit han bär på. Han vill ha dig som sin slagpåse att avreagera sig på.
Hade det inte varit du hade det varit någon annan stackare. 

Hela ert förhållande kretsar kring honom. Och det är så han vill ha det. Hur du mår, eller om du får dina behov tillgodosedda i detta förhållande  - den tanken finns inte. 
Han bryr sig inte. Så är det bara. 

Varför är det inte viktigt för någon av er hur du mår? 

Det här inlägget är så otäckt, för precis som redan skrivits är det som taget ur en lärobok för misshandlare, eller kanske snarare en informationsskrift från kvinnojouren om hur en misshandlare manipulerar sitt offer. 

Du har skrivit att ni har ett speciellt förhållande och att det därför är svårt att förklara. Men saken är den att allt du skrivit är superjättetypiskt för misshandelsförhållanden. Det är som om du slagit upp såna informationstexter och plockat beskrivningarna från dem rakt av. 

Vet du, jag har levt med min man i 20 år. Det har hunnit bli en del tjafs genom åren. Men aldrig någonsin har han hotat, slagit eller slagit sönder något när vi tjafsat. Han har knappt ens höjt rösten. Han är nämligen en vanlig kille. 

Mannen du berättar om väljer att skada dig om och om igen för att han gillar när du är rädd. Han gillar att ha makt över dig. Han tappar inte kontrollen när han är arg - för då hade du redan varit död. Han vet vad han gör och han väljer att göra det. 

Du är ganska socialt isolerad, förmodar jag? Det är också en strategi från hans sida. Ju färre människor du har nära dig desto mer makt har han över dig. Det är inte pga kärlek han vill ha dig för sig själv. Det är pga att han gillar att bestämma över dig. 

Ta hjälp av din vän!! Du behöver även hjälp av en kvinnojour för att kunna lämna på ett säkert sätt. Läs varningstecken.n.nu och upptäck att din och mannens relation är långt ifrån unik. Den är snarare ett skolboksexempel. 

Var rädd om dig! 

Ja,absolut.
Men det jag försöker säga är att det inte spelar någon roll vad du har gjort innan.
Det finns inga ursäkter för att han misshandlar dig.
Så du måste sluta skuldbelägga dig själv.
Det är helt och hållet hans eget val att bete sig så här.

Låt säga att du börjar att anmärka och hacka på honom var och varannan dag. Han beter sig inte som du tycker att han ska bete sig. Du blir så irriterad. 
Ni bråkar en dag och du far på honom bakifrån och dunkar hans huvud i väggen. Han får ett sår i pannan och han blir alldeles tyst och går in i ett annat rum.

Dagen efter packar han sina väskor och säger att detta ställer han inte upp på. Såhär beter man sig inte mot den man älskar. Så går han.

Du hade nog förstått honom och skämts över hur du betett dig. Du hade helt och fullt förstått att detta är ditt problem och inte din partners fel.

Varför gör inte din sambo det? 

Givetvis säger han det. Och han är säkert snäll och gullig emellanåt. Kanske tom säger att han aldrig har älskat någon som han älskar dig och det är därför han får så starka känslor. 

Så gör män som misshandlar för att behålla makten över sitt offer. 

Hos många som misshandlar är självbedraget lika stort gällande det som hos deras offer. Han har överfört den föreställningen på dig. Misshandlare med något slags samvete känner sig mindre hemska när de kan inbilla både sig själva och offret att skulden är delad och, som extra befriare från skuld, "att det är så mkt starka känslor och kärlek som får det att rinna över". 
Det är precis så det känns för många som är så snärjda i lögn - Fast det istället inte är det minsta unikt att tro så. Du tror att du ska förklara något unikt för oss, "som inte riktigt går att förklara för utomstående, för man upplever det annorlunda och inte så illa". Istället är det du berättar en blåkopia av tusentals dylika förhållanden, liksom förklaringarna att det är "annorlunda". Allt du skrivit har skrivits förr, liksom alla svar för att hjälpa dig.

Att det låter värre när det kommer på pränt är inte för att det "inte är så illa, egentligen" - Det är för att de tillstånd ni rör er mellan i ert förhållande, även våldet, blivit normaliserat. Därför tycker du att det låter värre "när man pratar om det" och du tycker att ånger, försoning och kärleksfulla uttryck kompenserar. Och att "det var lite ditt fel också". 

Det är det största bedrägeriet i kärleksrelationens världshistoria att man slår den man älskar, just för att man älskar denna så mkt, eller "för att den betyder så mycket" eller "man är så rädd att förlora denna så man tappade det helt". Som misshandlad partner hamnar man dessutom ofta i att man hellre får stryk för att efteråt få ånger och bedyranden om kärlek, än en kall rygg och tigande. Då kan man t.o.m tänka sig att "tjafsa" eller "provocera" (som den som slår kallar det) för att inte ignoreras och tassa på tå runt vresigheten eller kylan. T.o.m få för sig att "man är alltid två om ett bråk". Ni är inte alls två om att du är rädd, förnedrad och blåslagen. Punkt.

När man upplever att man inte kan lämna (än!): Tala med någon som ger andra bilder i ditt inre, andra möjligheter, som blir synliga och trovärdiga för dig. Bilder om framtiden. Alla här i tråden ser precis hur farlig han redan är, och farligare blir de alla. (Många här inne har även egna erfarenheter av misshandlare). Bilden av honom som mördare är för långt ifrån ditt medvetande, varför du behöver släppa in någon som undanröjer det som hindrar dig i tanken och förvränger framtidshopp. Hans förändringspotential är det alltså inget hopp om, utan synen du har på allt du tror du inte kan få när du lämnar behöver vändas till verkliga bilder och verkligt hopp. 

Och läs. Läs om misshandel. Mekanismer som gör att man stannar och liknande. Hur mkt kontrollerar han din tlf? Hur mkt är du själv? 

TS, han har manipulerat dig till att tro att han behandlar dig så här för att han älskar dig och därför kan "ta ut det" på dig. Att hans psykiska och fysiska våld är ett bevis för hur mycket du betyder för honom. Samt att det delvis är ditt fel eftersom ni "bråkar".

Du köper allt detta eftersom du inte har någon annan än honom (?) och eftersom du verkar ha egna problem (?)

Du låter isolerad och hjärntvättad. Du behöver komma bort från våldet, men om du lämnade honom idag skulle du förmodligen gå tillbaka så fort han blev snäll igen. Ensamhet kan vara lika svårt som våld. Har du verkligen ingen annan? Släktingar, vänner du kan kontakta?

Du behöver stöd från omgivningen. Många lämnar våldsamma partners, men det är jättesvårt att stå ensam i det hela. Jag tror också att du skulle behöva en samtalskontakt. Du behöver hjälp att reda ut dina egna problem samt se saker och ting klart. Du kan även ringa en kvinnojour och rådfråga. Det kan du göra även om situationen inte är akut.

Du vet att de flesta män inte slåss för lite tjafs va? De flesta slåss inte alls. Möjligen i nödvärn eller i extrema situationer, men inte annars. Likväl älskar de sina partners. På riktigt, till skillnad från din karl. Våld är aldrig ett uttryck för kärlek.

Jag har tjafsat med min man många gånger. Vi bråkar sällan, men är verkligen inte alltid överens. Jag tjafsar inte i onödan, men går inte på tå heller, det ska man inte behöva göra i en sund relation. Min man kan ta det. Hade han inte kunnat ta det utan att bli våldsam eller överdrivet arg, hade jag lämnat för länge sen och absolut inte skaffat barn med honom.

Ts, jag tänker inte skriva en massa om hur du måste lämna för jag fattar själv hur jobbigt det är att höra det när man inte vill. Jag ville bara med mitt inlägg rekommendera en sak då jag såg att du skrev att du inte vågade dokumentera dina skador då han kanske kan se det.

Mobiler brukar ha en hemlig app (samsung har det iallafall, har för mig att iPhone också har det) som du kan få tillgång till genom att aktivera det och sedan välja ett lösenord. Där finns kamera, anteckningar och några appar till. 
Anteckna datum, vad som hände osv och bilder där om skadorna är synliga. Sedan kan man (via samsung iaf, osäker på andra mobiler) dölja själva "hemlig app" så den inte syns bland andra appar, så han kommer inte se att du har den. 

Du förlorar inget på att börja dokumentera allt, kanske behöver du det då om du en dag väljer att lämna. 

jag förstår att du är passiv när det gäller att agera för att lämna. Antagligen kommer han att ge dig en tid med mjukhet och snällhet innan nästa misshandel äger rum. Den kommer att bli successivt värre. Du tar också en risk när du lämnar, och här behöver du stöd från polis och kvinnojour. 

det du håller på med är en överlevnadsstrategi som dessvärre inte kommer att gynna dig. Desto längre du låter det fortgå desto mer riskabelt blir det för dig. Du måste agera nu, även om det är skrämmande. Finns bara det alternativet egentligen, och det vet du.