Jag får inte min 11-åring att röra på sig...

Vår 11-åring var lat, gillade spela dataspel och kolla på mobilen (innan TickTock)
Visst gick han på veckans träningar men övrig tid slappade han.
Vi bestämde 1timma dataspelande om dagen.
Ville han ha mer skärmtid så fick han förtjäna den en timme fys gav en timmes skärmtid.
Nu flera SMmedaljer senare har vi en vältränad men framförallt grad och trevlig kille .

Barn gör inte som man säger, de gör som man gör. Hur mycket tränar du själv?

Själv blev jag jättesportig eftersom min pappa alltid var jättesportig. Han joggade 2 dagar i veckan i alla år och då ville jag ju också följa med och göra det. Han spelade tennis, då ville jag också vara med. Sedan, varje lördag var vi och shoppade och efteråt ville min pappa motionera så vi var varje lördag antingen i en simhall, äventyrsbad eller i en ishall och åkte skridskor ihop.

Så kontentan är: Hur mycket tränar du själv regelbundet? 3 gånger i veckan bör man motionera ordentligt som vuxen. Ser barnet att du tränar 3 gånger i veckan alltid, år efter år kommer det sätta sig hos barnet att det är så man gör.

Till er som skrivit att det är föräldrars ansvar att sätta gränser och krav:

Absolut! Det är klart att det är vårat ansvar. Hon har inte fri tillgång till telefonen. Grejen är att hon funkar inte som man tänker sig att det funkar med andra barn...att det blir lite knorr och motstånd när man ska hitta på nått. Kanske att man måste hota med att ta telefonen/plattan etc, och så följer ungen motvilligt med efter det.... Jag ska ge ett exempel på hur hon gör:

Låt säga att vi i familjen ska på på utflykt/promenad eller något annat. Klart som korvspad att hon säger att hon inte vill och vi säger att hon ska och bla bla det håller på ett tag. Tillslut säger jag att då blir det ingen telefon resten av dagen/veckan hur mycket du än tjatar. Svaret jag får då är "det gör inget" eller "jag bryr mig inte". Hon ska inte med. Och det är ju inte direkt så att man tar en 11-åring under armen och går som man kan göra med en 3-åring som trotsar. (Sen på kvällen kommer tårarna och hon vill ha sin mobil. Ångrar att hon inte bara följde med osv Men ni behöver ju inte tro att hon lärt sig till  nästa gång.....nej, då är det samma visa)
ALTERNATIVT så får vi med henne och hon förstör stämningen för resten av familjen med sitt humör och sitt provocerande sätt. Om vi andra går i normal gångtakt så tar hon yttepyttemyrsteg....vi snackar att hon kanske tar sig 1 meter på 3 minuter. Förvisso har hon följt med men hon är inte aktiv....

Jag förstår inte varför man hotar/mutar med mobil- och speltid. Det har ju ingenting med varandra att göra. Hon har fattat att det går att lirka med era mutor och hot och sätter det i system. 

Mina barn har fri tillgång till sina skårmar. Men jag förväntar mig också att de ska lägga sig i tid, göra läxor, gå på sina aktiviteter, följer med på gemensamma aktiviteter och umgås med familjen då och då. Skärmen är inget förhandlingsmedel för vare sig dem eller mig. Visst kan det knotas ibland men de vet vad som gäller.

Barn gör inte som man säger, de gör som man gör. Hur mycket tränar du själv?

Själv blev jag jättesportig eftersom min pappa alltid var jättesportig. Han joggade 2 dagar i veckan i alla år och då ville jag ju också följa med och göra det. Han spelade tennis, då ville jag också vara med. Sedan, varje lördag var vi och shoppade och efteråt ville min pappa motionera så vi var varje lördag antingen i en simhall, äventyrsbad eller i en ishall och åkte skridskor ihop.

Så kontentan är: Hur mycket tränar du själv regelbundet? 3 gånger i veckan bör man motionera ordentligt som vuxen. Ser barnet att du tränar 3 gånger i veckan alltid, år efter år kommer det sätta sig hos barnet att det är så man gör.

En sak jag reagerat på i dina inlägg, TS. Det är mycket syster. Ni åker till simhallen för att syster behöver vattenträning. Hon slutade spela pokemon go pga syster. Syster vill ha med henne ut och cykla. Syster blev mer intresserad av geocaching. Osv. Det är så klart fint att syskon vill umgås med sina syskon, men när får din 11-åring ha sin motion och sin rörelse ifred, på sina villkor utan att vara i skuggan av sin syster?

Det är säkert bara så det låter för mig i tråden för att jag är lite skadad då jag själv mest var ett bihang till min storasyster. Det var hon som gjorde/fick göra saker och för mina föräldrar var det liksom bara självklart att jag skulle vara med p det utan egen åsikt eller behov att göra saker själv eller någon av dem utan min syster. Aldrig att jag fick gå en promenad själv med min mamma, min storasyster var alltid med och tog alltid plats.