Orimlig ångest för att börja jobba

Snark. Du kan alltså inte utveckla det utan är en sådan där som ska omdirigera det på personen som ger svar på tal?

Jag ville helt enkelt se om du var en person som faktiskt kan backa dina påståenden på ett bra och intellektuellt sätt men ack, det var visst inte så denna gång. Du är bara en sådan där person som har behov av att trycka ner och vara elak mot folk för att på något förvridet sätt må bättre själv. Jag hoppas du finner sinnesro någon gång här i livet och slutar vara en taskmört genom internet. 

Och du är en sån person som måste googla ordet intellektuell eftersom du har problem med både stavningen och läsförståelsen.

TS jag förstår dig helt. Jag ska också börja jobba i höst (andra barnet) och jag kan också få ångest ibland, inte nödvändigtvis för att vara ifrån barnen, utan mer helheten, att tiden går så fort och barnen spenderar nästan mer vakentid ifrån oss än med oss föräldrar.  

Försök tänka på att ditt barn ändå kommer vara mer än dubbelt så gammalt när du börjar jobba än vad han är nu. Så lika mycket tid som du har fått med honom i ditt liv hittills, lika mycket ytterligare tid kommer du att ha med honom och lite till innan det är dags för dig att börja jobba. Om man försöker tänka på det viset så känns det förhoppningsvis lite bättre. 

Hej Ts, jag känner med dig! Mina tjejer är nu 13 månader och jag förstår precis. Jag har undrat om jag någonsin kommer att komma till den punkten att jag kommer vilja vara utan mina barn för att gå och jobba. Men typ nu för någon vecka sen kom en   tanke att jag kommer nog komma dit så småningom, men jag är inte där än. Det var så skönt bara att det tändes en liten liten sån tanke, för jag har verkligen inte känt alls så. Haft panik över det också. Jag har tänkt mycket på det. Det måste ju finnas något biologiskt programmerat i oss. Ju äldre barnen blir, desto självständigare de blir, desto lättare blir tanken att vara ifrån dem på dagarna. Vi kommer vara hemma ett tag till, antagligen tills de är 2,5 och det känns perfekt för oss. Och tills dess tror jag att jag kommer känna att det känns helt okej. massa kram!

Jag håller helt med dig. Jag tror att ju äldre barnen blir desto mer släpper den där känslan, då de blir äldre och mer självständiga. För mig var det en helt främmande tanke att sätta vårt barn på förskolan vid ett års ålder och vi hade möjligheten att vara hemma 2,5 år med bägge två och det var det bästa val vi gjort. Det är en tid man aldrig får tillbaka och att få möjligheten att spendera den tillsammans med sina barn på heltid är verkligen en gåva. 

Fint att höra att man inte är ensam i sina känslor! För mig är det en trygghet att veta att jag skulle kunna förlänga det, om det verkligen kommer till en punkt där det känns som vi inte är redo än, som familj. Tiden får utvisa!

Mycket hinner förändra sig på de månader som är kvar så försök stilla ångesten. Ditt barn kommer må bra av den stimulans som förskolan ger och du kommer behöva en dos av ditt vuxenjag utan sonen igen. 
Det är en omställning att börja arbeta igen och vardagen som kommer med det, men att ha ångest så här långt i förväg när du inte vet hur ni känner då är slöseri med stress. Passa på och njuta av er lediga tid ihop istället och sen får du ta itu med dessa tankar efter sommaren, kanske känns det annorlunda då.

Vad fint att höra! Ja jag tänker att känns det främmande så kanske det är så att det också inte är rätt val för just dig. Man måste inte göra på ett visst sätt för att någon annan tycker det är det bästa. För mig att få vara hemma ett extra år enligt normen har inte något att göra med att jag inte uppskattar egentid, ambitioner eller utveckling i mitt arbete och som person. Det handlar om att just nu tycker jag att min tid känns bäst att spendera på annat. Snart nog jobbar jag igen och förhoppningsvis många år framöver. Ingen stress på den fronten, låter tiden få ha sin gång. 

Du kan nog behöva prata med nån om dessa känslor, annars kommer du ju förstöra resten av din föräldraledighet. Njut av det här året du ska vara med barnet. De flesta mammor brukar tycka det är rätt skönt att komma hemifrån lite när de börjar jobba, du kommer ju förmodligen också känna så även om det kan kännas orimligt idag, jag vet. 

All den längtan du känt så länge gör ju att du bara vill njuta extra mycket av detta nu, och det bästa sättet att göra det är att släppa de tankarna.
Du kan prova att ge dig själv 5 min att tänka på det när tankarna kommer men när de 5 min är över så gör du nåt annat, så du inte är kvar i tanken för länge.

prata med nån, och njut av detta året!
snart är barnet 2,5 och säger nej till allt och sliter av sig kläderna innan ni ska gå ut och sparkar dig i ansiktet när du ska natta och klättrar på dig när du sitter på toa eller står utanför dörren och rycker i handtaget och skriker mamma, mamma, mamma,mamma...och du kommer längta efter en stunds arbete, tystnad och vuxensamtal. ;)

Kanske går det att ni har en övergång på någon månad eller två där du börjar jobbar 50procent och är föräldraledig 50procent och samma sak för pappan. Då blir det lite mjukare skifte från att du har varit hemma hundra och pappan jobbat hundra. 

Din ångest är inte orimlig, utan helt naturlig och riktig, lita på din intuition. Om det känns fel, onaturligt och fruktansvärt att börja arbeta och lämna ifrån din son till dagis eller någon annan, då betyder det att de inte är rätt val att göra. De som påstår annat ljuger, lyssna inte på dem, de vill inte ditt eller ditt barns bästa.

Du har rätt i att vårt samhälle är uppbyggt så, men det betyder inte att det är rätt eller naturligt, tvärtom är hela samhället upp och nervänt.

Att din ångest är rimlig bekräftas dessutom av flera nordiska forskare i ämnet. Boktips som du bör läsa "För våra barns bästa : en nordisk antologi om tidig barnomsorg, evolutionen och psykisk ohälsa": www.bokus.com/bok/9789188329233/for-vara-barns-basta-en-nordisk-antologi-om-tidig-barnomsorg-evolutionen-och-psykisk-ohalsa/

En 1,5 åring är rätt jobbig att dras med hela dagarna, det brukar vara rätt skönt att få lämna bort dom till utbildad personal som vet vad de sysslar med. Skönt att komma till jobbet och kunna dricka varmt kaffe ostört och prata med kollegorna. 
Det är långt dit dessutom, slappna av och njut av nuet istället.