Orimlig ångest för att börja jobba

Ta inte ut något i förskott. Den dagen du går tillbaka till jobbet så kommer det säkert kännas jobbigt först men sedan säkert ganska skönt också.

Din son är bara 7 månader nu och fortfarande väldigt liten så det är klart att du känner att du inte vill lämna honom nu!
Men vid 16 månader kommer han ju vara äldre, kunna gå, busa osv, inte att man inte saknar dem då också men det kommer vara lättare att vara en längre stund ifrån. 7 h är heller inte så jättelänge och du har mycket tid med honom på em/kvällen.

Ja men det är det jag hoppas på! Att när tiden väl är inne kommer det kännas bättre och mer naturligt. Hoppas det varje fall.

Byt jobb! Känns det vidrigt att tänka på jobbet så är du på fel plats. 
Vad vill du jobba med? 

Du har absolut en poäng. Är absolut sugen på annat. Jobbar inom myndighet och är sugen på öppenvård. Men svår marknad just nu, men kommer eventuellt söka annat.

Jag tyckte mina tvillingar var för små att börja på förskola vid 16 månader, det kändes inte bra. När de var 18 månader kändes de plötsligt så mycket större och mer intresserade av omvärlden och förskola kändes möjligt. De fick börja vid 20 månader och det kändes jättebra på alla sätt både för oss föräldrar och barnen stortrivdes från första början. De gick 8-3 tills de var tre år, det var lagom tyckte vi. 

Har du funderat på vad du specifikt har ångest över? 
Jag längtade efter att börja jobba men fick ändå ångest. Insåg att jag omedvetet kopplade ihop jobb med ett barnlöst liv. Men barnet finns såklart kvar när man kommer hem från jobbet också.

Dina anhöriga har verkligen en poäng med att det inte är rimligt att fundera på inskolning varje dag 9 månader innan det är aktuellt. Då håller du ju på och hetsar upp dig inför framtiden lite väl mycket.

Om du inte mår bra, sök hjälp. Det är inte samhällets fel att saker är traumatiska och du behöver ju ta tag i ditt mående oavsett om barnet ska till förskolan, eller du ska jobba. 

Jag tänker att du troligen behöver något, eller några samtal med någon som hjälper dig att sortera lite. Det kan naturligtvis hjälpa med nån klok vän, eller anhörig, men tveka inte med att ta upp det hela med bvc. 

Det kan ju vara så att ångesten berättar att du bör skaffa ett annat jobb, men det kan ju också vara så att du fastnat i ältande och i att du är överväldigad över hur litet och sårbart ett barn faktiskt är.

Jag tycker inte att det är så konstigt att känna ångest över att lämna sitt lilla barn på förskola,  det är ju en mycket stark instinkt att ta hand om sitt lilla spädbarn, i alla fall var det så för mig.  För min del fungerade det jättebra att skjuta på förskolestarten, när barnen blev större och mognare försvann min förskoleångest helt.  Den berodde inte på att jag inte ville jobba utan på att barnen kändes för små, 

Det är verkligen en stark instinkt! Vad skönt att höra att det kan kännas rätt där och då med tiden, när det är rätt för barnet med. 

Kan inte citera av någon anledning. 
Jemp - intressant infallsvinkel, ska fundera över det! Utifrån vår historia hade det inte varit helt orimligt.

Lönnsirap - Är absolut inte främmande för proffesionell hjälp, kanske behövs här, ska överväga om det är något som kvarstår.