Kommunicera förväntningar på Alla Hjärtans dag

En panikinköpt chokladask kanske inte är panik eller låg prioritet egentligen, utan en markering att visst vill jag ge dig något för jag älskar dig och det är alla hjärtans dag, men anstränger du dig inte för mig, är det såhär mycket jag tänker anstränga mig för dig. 

Det kan också bli en slags halvt humoristisk/halvt bitter tävling i att ge varandra kassa presenter om man vart gifta länge. Som hj och varmkorv på steak and bj. Liksom urvattna den dagen demonstrativt.

Eller köpa diskborstar (givetvis något fint också utöver det) som julklapp. 

Självklart är det ett alternativ som partnern får ta upp och stå för. Men det är ju just rimligt att någon inte läser tankar och vet vad den andre vill.

Vissa vill ju väldigt gärna veta vad partnern tycker är viktigt och anpassa sig för att göra någon nöjd. Andra tycker att temadagar är fjantiga och att det är viktigt att inte själv fjanta oavsett vad partner kommunicerat.

I en ny relation är det rimligt att faktiskt undersöka hur den andre är. En person som handlar julklapp i sista stund kommer nog spontant inte hitta på något på alla hjärtans dag.

Absolut, det bästa är ju om de pratar med varandra om det men då menar jag prata på riktigt, inte bara hintar, gissningslekar och förväningar om tankeläsning.

Personer som vill att deras partner är villig att anpassa sig för att göra dem nöjda är ofta personer med stort bekräftelsebehov, vilket behovet av att bli firad på alla hjärtans dag förmodligen oxå bottnar i och att spela med i andras behov av bekräftelse är inte nödvändigtvis något positivt. 

Jag håller med om att det är rimligt att undersöka hur den andra är i en ny relation men samtidigt måste man oxå förstå att det som är viktigt för en själv inte behöver vara det för andra.

Då får du väl säga det också när du pratar med honom.

Jag och min mam har varit tillsammans i 20 år pch vi pratar fortfarande inför varenda högtid och alla hjärtans dag om vilken förväntansnivp som finns på firande. Inte subtila hintar utan ganska exakt så undviker man besvikelse. 

Nej det kan man inte räkna med. I alla fall så kan man inte räkna med att den andra vet vilka dagar som är viktiga för mig att fira utan att jag ens berättat det.

Är årsdagen för när man träffades viktig, kanske tom månadsdagen för när man träffades i början av relationen? Julen, är den viktig även om man inte firar den tillsammans? 

Nej, det bästa, i alla lägen är att kommunicera hur man vill ha det och även diskutera så att det blir en rimlig nivå för båda. Man kan inte bara ha nån inre kravlista som den andre ska förstå och tillgodose, då får man kommunicera den och den andre får se om det verkar vettigt. 

Till exempel: jag vill att min partner ordnar en överraskningsfest med alla jag känner å min födelsedag. Ska jag inte kunna räkna med att min partner lägger ned lite ansträngning och engagemang för at glädja mig med det? 

Naturligtvis kan man tala om att en present inte duger för en, men bättre att göra det innan som en kommunikation, istället för at klaga efteråt som en bortskämd småunge. 

Exakt så. Vi firar inte alla högtider på exakt samma sätt varje år, det kan bero på ekonomi, ork och andra engagemang runt omkring. Men det viktigaste är att vi pratar om hur vi ska ha det och sammanfogar våra respektive förväntningar. 

Ett tips är att INTE köra med subtila hintar. Det funkar kanske på kvinnor, men vi män förstår inte detta. Säg rakt ut vad du önskar, tex.

Jag skulle vilja att vi anstränger oss lite på alla hjärtans dag. Vad önskar du dig? Vad tycker du om för typ av uppskattning?

Men dagen återkommer ju årligen? Många personer talar om det på jobbet vad de ska göra med sin partner, det är rosa prylar ute i alla affärer, allahjärtansbakelser på kondis, specialmenyer  på restaurang osv osv.

Är man inte helt blind och döv för sin omgivning borde det gå in att nåt händer.

Ska kvinnan behöva berätta varje år att barnen fyller år och att det blir julafton igen också eller finns det en gräns där män bara ser helt efterblivna ut, vad tror du?

Fast man kan ju omöjligt veta vad ens partner önskar om man inte pratar om det. Jag önskar ju inte samma sak som min mans kollegor. 

Förut tog jag initiativ och berättade om mina förväntningar,  nu tar min man initiativ och frågar om mina förväntningar. Som definitivt inte är samma nu som de var för 15 år sedan. Det varierar dels baserat på att livet förändras men också från år till år baserat på hur det känns  just då. Är det stressigt på jobbet och jag känner mig utarbetad tex så önskar jag mig helt andra saker och en helt annan typ av dag än om jag känner att livet är på topp.

Och självklart frågar jag honom också om hans förväntningar. 

Dagen återkommer, men hur människor väljer att fira den, om alls, varierar ju väldigt. 

Och ja, det är bra att man tillsammans diskuterar hur man ska fira högtider i sin familj eller med personer i son omgivning. Inte tyst förvänta sig att människor ska förstå hur man vil, ha det och uppfylla de kraven. Av olika skäl kanske man inte firar på exakt samma sätt varje år heller, man har sämre ekonomi ett år, ska fira julen med hans föräldrar, ena barnet är på läger när pappans födelsedag inträffar osv. Då pratar man med varandra och gör upp en plan för dagen. 

Och Alla hjärtans dag firar man väl åt båda hållen, inte bara mannen som ska uppvakta?

Man är väl två i ett förhållande, dvs båda två ska väl fira/firas? Det med barnen, köper din partner egen present och du en egen till era gemensamma barn? Man pratar väl och planerar tillsammans? 

När man läser här så märks det tydligt att de som har krav på sin partner och de som ofta är besvikna, det är dom som inte kommunicerar. 

Jag och min man pratar varje år om julen, ska vi köpa julklappar till varandra eller inte. Vid födelsedagar köper vi något lite, bok, några lotter osv. Bröllopsdagen, ibland firar vi, ibland inte. Men vi pratar om det innan. Vi firar inte sådana dagar med presenter, utan vi gör något, middag ute t ex. 

Det är väl mer det att kvinnor inte gnäller om att det är så jävla jobbigt att göra nåt för sin partner en gång om året, vad jag har sett. 

Jag resonerar utifrån det jag läst från hundratals andra kvinnor. Min egen situation hör inte hit.

Det behöver pratas mer om varför många män är så mycket sämre på att visa omtanke. Det finns på riktigt kvinnor som har män som inte köper julklappar till sina egna barn, som inte ens vill betala hälften där fast de bor ihop och det är hon som gör allt jobbet med att veta vad barnen vill ha, gör inköpen och slår in presenterna. 

Att man själv råkar ha det bra innebär inte att man behöver vara blind för andras verklighet. Och just det är ju också en anledning till att män blir lämnade- de lever i en fantasivärld där de ska bli servade med det mesta, tills en dag hushållerskan ruttnar på det och ber dem dra.

Istället för att framtidens män fortfarande ska stå och vara förvånade den dagen (vilket det ofta skrivs om i både forskning och tidningar) tänkte jag ge dem lite ledtrådar till varför en man hamnar i den situationen. Så kan de fundera på om det är värt att ändra sig och bli lite mindre ego. 

Eller så gör män oxå massor med saker för sin partner som kvinnan inte ser utan lägger bara märke till just den enskilda saken som gubben missat eller ignorerat.

Alla hjärtans är EN dag på året, men för vissa verkar det nästan vara så att det är det enda som räknas och det spelar ingen roll vad man gjort resten av året, missar man alla hjärtans så är det katastrof.

Så den intressanta frågan här är snarare varför lägger vissa så irrationellt mycket vikt på en sketen dag när det snarare borde vara summan av vad man gjort för sin partner under ett år som borde vara viktigare?

Så om jag planterar petunior i rabatten och bakar scones varje söndag för att jag har bestämt att det är viktigt för dig så ska du alltså vara nöjd med det, för din egen önskan om en ny skruvdragare eller att ha sex på stranden på din födelsedag räknas så klart inte? Jag har ju redan gjort andra saker...



Om min partner så gör precis allt annat som jag inte bett om (eller rentav gör bättre själv), men skiter i att göra saker som jag faktiskt bett om, hur är det att vara omtänksam- då skiter han ju i vad jag tycker är viktigt, eller hur?

Allvarligt, du låter som min salig svärmor, som inte kunde fatta att ingen blir glad för att hon köper presenter till dem som hon själv vill ha istället för det folk faktiskt önskar sig.

Varför är det alltid kvinnans uppfattning om romantik och uppvaktning som räknas på alla hjärtans dag?

Att beklaga sig över han bjöd inte ut henne på dyr restaurang leder till att hon får sympati och att mannen anses dålig.

Men att mannen beklagar sig över att hon inte klädde sig sexigt och gav honom oralsex utan krav på motprestation...leder även det till att mannen anses dålig.

Män kan liksom inte vinna här,  det är kvinnans dag inte bägges, det är därför steak and bj day blir så viktig. 

Nöjd och nöjd, är man någorlunda normalt funtad så fattar man iaf att ens partner då gör saker för en och går inte runt och gnäller om att personen inte gör något. Men är man en bortskämd liten diva som är van vid att alltid få exakt det man vill på exakt det sätt man vill så kommer man såklart inte fatta det... så ser man ju bara det man inte får och går runt och gnäller och känner sig "obekräftad".

Ja om du ser på din man som en vovve som du kan dressera att göra precis som du vill på befallning eller tom helst utan att du säger nåt så kommer du såklart vara ständigt besviken. Om du däremot ser honom som en individ med egen vilja, egna åsikter och smak så kanske det klarnar för dig.

Allvarligt, du låter som en bortskämd 5-åring som lägger sig på marken och sprattlar när den inte får som den vill.

Om perspektiven?

Tanten säger ibland att på tis blir det flintastek och avsugning, då vet man att man ska köpa en kvast på väg hem från kneget. Inga svåra frågor och ett glatt humör 😊