Utanför i sitt eget hem...

Jag har varit ihop med min man i 3 år och vi älskar varandra över allt annat. Nu har vi nyligen flyttat ihop och han har valt att sin dotter som är 9år ska bo hos oss varannan vecka. (Tidigare har hon kommit varannan helg) Å jag förstår att han vill ha henne mer men när det är barn veckor så känner jag mig sååå utanför, som om jag lika gärna hade kunnat bo själv. Lagar mat till familjen å sen är det massa gnäll om om tandborstning, dusch å sånt och sen går han upp å nattar henne i nästan EN TIMME medan jag sitter nere å väntar på att få lite ensamtid me min man men då är han så trött å jag små irriterad så vi brukar ofta gå och lägga oss istället. 
Hon vågar inte va själv så vi kan inte göra någonting utan henne, all vaken tid går till henne å hennes behov. Det är som om jag pausar mitt liv vv men känner skuld å skam över att jag känner såhär. Har inga egna barn och kan ingenting om barnuppfostran. Är det normalt att behöva natta en 9 åring? Att inte kunna lämna dom inne för att greja i trädgården? 
Har ni nått råd till mig, detta tär på mig å kommer att försämra min och min mans relation...