Desperat bonusmamma

Ts det är väl ändå dags att avsluta?

Även om du lyssnar på dottern och drar ner på tiden visar han ju vilka åsikter han har?

För om du tänker efter så säger han ju att DIN dotter inte ska få bestämma, men att HANS barn ska få göra det - hans argument till att inte dra ner på tiden var ju att hans barn vill träffa dig.

Den här mannen bryr sig inte om din dotter alls! Ni kommer ju aldrig kunna bli en bonusfamilj för i hans ögon kommer familjen vara han och hans barn och du.
Och din dotters känslor betyder inget alls.

Om du fortsätter det här hoppas jag att din dotters pappa sätter ner foten! Om du inte kan se att din nya kille är skadlig för din dotter och avslutar, så kommer det vara bättre att hon bor på heltid hos sin pappa istället. Visst då förlorar hon ännu mer tid med dig, tid hon vill ha, men hon kommer slippa en vuxen i sitt liv som skadar henne psykiskt.

Hur länge hade han varit singel när vi ni blev ihop?

Röda flaggor som viftar här är att han vill att du ska bo hos dem när han har sina barn för att han inte kan/vill/orkar ta hand om dem själv och vill att du gör det. Och så försöker han ge DIG dåligt samvete fastän det är han som verkligen borde ha det. Vilken jävla gris. Du sätter din dotter främst, han sätter sin bekvämlighet först. Morrrrr.

Jag misstänker att han har många värdelösa egenskaper som du inte ens nämner här. Tycker du ska signalera tydligt att det är dags att ta ett steg tillbaka och att du bara vill umgås på era barnfria veckor!

Jag får ont i magen när jag läser vad du skriver här TS. Bra att du inte viker dig för hans vilja. Om jag vore i din situation hade jag avslutat relationen, hans resonemang är obehagligt och manipulerande.

Så du ska ta hänsyn till hans barn men han ska inte ta hänsyn till ditt barn?

Jag hade släppt den där snubben direkt. Att han målar upp din nioåriga (nioåriga!) dotters behov av sin mamma som ett problem är mer än lovligt manipulativt och sjukt. Och att han frågar dig hur han ska förklara för sina barn? Det är inte ditt problem. När fy fan, han är ingen fin kille, det där kommer sluta illa. Släpp honom nu innan han manipulerat sönder din hjärna helt. Det har redan börjar ju, eftersom du inte själv kan ta ställning till om huruvida hans påståenden är rätt eller ej.

Som flera redan har skrivit TS, det är dags att ansluta. Ni är för olika. Han vill ha en ny familj. Han bryr sig inte om din dotters känslor utan tycker att hon bara ska anpassa sig. 

Han kanske backar nu om du står på dig, men i längden kommer han inte att backa, utan fortsätta manipulera dig och ge dig dåligt samvete tills du ger med dig. Då sviker du din dotter.

Även om du inte ger med dig, kommer detta att leda till bråk och att du mår dåligt. Så kan man inte bygga en relation. 

Han behöver hitta någon som vill det han vill. Du behöver hitta någon som vill vara särbo och nöjer sig med att träffa din dotter ibland, åtminstone de första åren. Sen får man se vad som händer. Men den man du träffar nu har alldeles för bråttom och tänker bara på sina barns behov.

Kärnproblemet? 

Det är inte ett problem att din dotter behöver sin mamma, det är naturligt. 
Kvalitetstid är övervärderat, barn behöver mycket tid med föräldrar, kvantitet är viktigt. 

han visade enormt mycket omtänksam het fram till nu. 

därför blir jag så förvånad samtidigt.
han visar min dotter mycket intresse och gör mycket för henne. Men i detta problemet så fattar jag ingenting.

han separerade i januari? de hade avslutat ett tag innan. 

 

Är det din dotter som är 9år eller din särbo? 

Han låter faktiskt som en vuxenbebis, ?men jag då? tänk på mina behov!? 

Din relation till honom kan vara tillfällig, relationen till din dotter är för alltid. Om du inte tar hennes sida nu så kommer det påverka er relation. Då vet hon att du inte backar hennes behov och att en man som relativt nyligen kommit in i hennes liv, hans behov går före hennes.

Helt ärligt förstår jag inte hur detta ens kan bli en diskussion? Jag hade sagt ?min dotters behov kommer alltid gå först, det borde du förstå som också är förälder. Hon är 9år och detta är en stor omställning för henne, vi kan ses 1 gång på barnveckor och oftare under barnfria veckor, så får vi ta det därifrån.? Kan han inte acceptera det? Då är det bäst att avsluta?

Oj, du/ni blandade alltså in era barn redan innan han separerat helt från sin förra relation? Låter väldigt oansvarligt.

det låter helt klart som han är typen som inte klarar att vara ensam om han så snabbt har ett driv efter att skapa en bonusfamilj. Hade jag varit du så hade jag funderat på om det är dig han vill vara med eller en ny familj.

Dumpa!Ni har träfftas och dejtat i ett år, ni har varit ihop i 6 månader, ni har träffats med barnen i fyra månader och han har varit separerad i fyra månader?
Exakt hur tänkte ni då? Speciellt han?

Jag lät han ta det beslutet Angående sina barn.

Jag kan också tycka det gick fort från hans sida.

Jag får också känslan att han inte kan vara ensam

Ta ditt vuxenansvar ts. För din dotter är du och hennes pappa familj. Det är normalt för ett barn att träffa sina föräldrar varje dag, nu är det bara varannan vecka. Övriga personer är nya främmande människor. Det är normalt för ett barn att vilja ha egen tid med sin förälder när man ses så sällan. Hur kan det ens vara en frågeställning. Varför skulle barnet ens vilja träffa sin "nya familj", det är ju inget hon valt eller automatiskt känns bra eller naturligt bara för att du träffat någon ny. Jag förstår ibland inte vuxna människor som inte alls kan sätta sig in i hur det är för ett barn!!

Förstår att du ser han på ett fint sätt, han visade fina sidor i början och visar intresse för din dotter när ni alla ses. MEN, när ni inte ses skyller han på DIN kära lilla dotter. Förstår att du är förvirrad, denna snälla man, han säger si och så nu, hur ska jag tolka det? Stämmer det som han säger? Min känsla, mitt hjärta blöder för att möta min dotters BEHOV. Men har jag fel? 

Det är vad jag tolkar ifrån dig, det du sagt. Det du känner kring din dotter är friskt, är korrekt, din kompass. Lita på den känslan. Tyvärr har han fel, tyvärr är han snäll för att vinna dig och din tillit. Vad han ska säga till sina barn är verkligen inget du ska bry dig om. Han lägger fram det som att det är ditt problem, som att du har orsakat något. Så är det inte. 

Tyvärr TS har du träffat en man som inte är hälsosam för din familj. Din dotter och er fina relation ska du vårda, visa med ord och handling att hon räknas, att hon respekteras och att du också respekteras/är värdefull. Vi är vuxna och det innebär att vi måste ta beslut som är jobbiga för oss men som är gynnsamma i längden och det är att värna om er själva. Han är manipulativ och det kommer ge mer lidande i framtiden. Du klarade sig utan honom för ett år sen, det kan du göra igen. Din dotter och du är ett team, fortsätt livet vidare med henne.

Tack för era ord. Det uppskattas. 

jag känner vi testat Oss fram men insett det slott bakut. Såklart är min dotter viktigast. Jag lovar er att inte vika mig. Jag skulle aldrig vika mig oavsett om jag skrivit här eller inte. Jag ville bara få åsikter 

Han är väl inte ensam när han är med sina två barn?Precis. Tänk om någon skulle säga att man från och med nu måste spendera fyra dagar i rad med en helt ny främmande familj och om man säger att man inte vill så är det något fel på en. Det skulle aldrig en vuxen acceptera. Men barn ska acceptera allt. De ska till och med tycka att det är roligt!

Då skulle dottern få tre dagar tillsammans med mamman utan bonussyskon. Dagar då de kan välja att göra saker själva, bara de två.  Att TS sedan får mindre tid på egen hand med sin kille är kanske en uppoffring hon är villig att göra för sin dotters skull.

Äsch, blandade ihop två trådar. Sorry. Trodde de hade alla barn varannan vecka och var barnfria varannan. 

Här finns väl inget annat att göra än att låta killen och hans barn stå tillbaka, och träffa dem mindre inder tiden hon har dottern. 

Skönt att höra att du lyssnar. Men samtidigt så startade du ju tråden för att du tyckte det kändes fel så det du fått här är väl mest bekräftelse i vad du själv egentligen redan tänkte. Och förhoppningsvis får du styrka att inse att du tänker bra i situationen, det är ju verkligen en ovanlig samstämmighet i den här tråden. 

Lycka till!

Flickan är nio år. Hon är fortfarande ett litet skolbarn, hon är inte en tonåring. Utifrån vad du skriver verkar din pojkvän sätta krav på henne som inte är åldersadekvata eller rimliga. Hon har inte omättligt behov av sin mamma, hon har istället en rätt till sin mamma. Det är barnets rätt. Du som vuxen och som mamma har en skyldighet att ge det som barnen behöver, som är närhet, styrka, kärlek.

Ett barn som är nio år som uttrycker att hon/han vill vara mer med sin mamma och mindre tid med mamma tillsammans med mammas pojkvän samt pojkvännens barn har kanske ett behov av att ha mer egentid med sin mamma.