Vad händer om pappan vill ha bebisen den första tiden och man är separerad?

Jo, amningen är oerhört viktig både fysiskt och psykiskt för barnets hela liv. Barn överlever på ersättning, men det ska vara en absolut nödlösning. Inget som man ska experimentera med bara för någon genusfeministisk princip. 

Och du behöver inte armar eller ben heller, men det är nog bra att du har dem för DITT bästa precis som det är bäst för barnet att ammas och inte matas med flaska bara för att nån idiot till pappa fått för sig att hans rätt att träffa ungen är viktigare än ungens hälsa. 

Behöver inte och mår bäst av är två HELT skilda saker.

Jag svarade på ett påstående. 
Du säger jo, jag säger nej. Barn behöver inte ammas vilket skribenten som jag svarade påstod. 

Helt korrekt, jag behöver varken armar eller ben. 
Jag påpekade att barn inte alls behöver ammas, jag lade ingen värdering i det när jag svarade skribenten som påstod att ''barn måste ammas''. 

Vad jag tycker är att de vuxna ska lösa det så att det blir till barnets bästa. 
För MIG är det att båda föräldrarna är närvarande så mycket det bara går, funkar inte varje dag pga jobb etc så funkar inte varje dag, jag tycker dock att det är eftersträvansvärt. 

Fast om man VET att ett barn mår bäst av att ammas varför då sitta och gnälla om att barn inte behöver ammas?

Vad är det som är viktigast här? Mannens rätt att umgås med ungen till varje pris eller ungens hälsa?

Och då är det ju väldigt märkligt att du sitter och tar pappans idioti i försvar genom att hävda att barn minsann inte behöver ammas för det är ju absolut inte "till barnets bästa", eller hur?

Ja det är viktigt att ha två närvarande föräldrar och det kan det oxå få EFTER att det ammats klart. Prio ett är ALLTID barnets hälsa.

Hur löser man det om föräldrarna inte kan vara i samma rum som varandra ens? 

känner tyvärr såna personer, i det fallet pappan som hatar mamman. Han hade aldrig kunnat komma över och bara umgåtts med barnet utan krävt att ha barnet hos sig. 

jag har ingen aning om rätten skulle gå med på det för jag antar att man måste blanda in vederbörande då, men säg att pappan vill ha varannan vecka. Det kanske är så att dom inte skulle acceptera det? Att det vore rent skadligt för en nyfödd att flänga fram och tillbaka varannan vecka. 

Ingen tingsrätt i vårt avlånga land skulle döma till varannan vecka under spädbarnsåret. SÅ långt har i alla fall inte genusdumheterna gått än. 

Jag skulle råda alla ogifta mammor att förhala fastställandet av faderskapet, och att när det kommer så långt inte skriva på för gemensam vårdnad. Då kan pappan ta det till tinget om han vill, men sådana mål är inte prioriterade, så under tiden kan hon lugnt amma på och även ta ut alla föräldradagarna. Med stor sannolikhet har barnet fått ha sitt spädbarnsår i fred med mamman, innan domaren klubbar igenom gemensam vårdnad. Och inte heller då kommer domaren på en gång att klubba igenom varannan vecka, utan det blir i så fall en långt senare process, där man börjar om vid Familjerätten först. 

Är paret gifta och ska skilja sig blir det förstås svårare, för då föreligger automatiskt gemensam vårdnad (även om skilsmässan går igenom innan barnet är fött). 

Sedan skulle jag vilja säga, att när man blir förälder så får man växa upp! Man MÅSTE sätta barnet först och samarbeta om det, oavsett vad som har föregått skilsmässan/separationen. Jag hade också ett sådant tokigt par i min närhet när mina barn var små: pappan och mamman vägrade att prata med varandra. Så den ena lämnade på dagis och den andra hämtade på dagis (så såg överlämningarna ut alltså), måste de någon gång kommunicera så fick kommunikationen gå över dagisfröknarna eller lappar i barnets ryggsäck!

En gång var de tydligen tvungna att överlämna utanför en affär, för det var en mamma som berättade att hon hade sett hur de stod flera meter ifrån varandra, och den ena skjutsade sittvagnen med kraft så att den rullade över till den andre... med barnet i. Så att föräldrarna inte skulle behöva gå närmare varandra. De sa inte ett ord till varandra! Dessa båda borde någon ha ruskat om...

Jag vet inte om du medvetet missförstår eller om du inte är läskunnig? 
Jag svarade på ett direkt felaktigt påstående utan att lägga min personliga värdering i påståendet. 
När jag sedan blev ombedd att lägga en personlig värdering i diskussionen så gjorde jag det, hör och häpna att min personliga åsikt inte lirar med den konkreta objektiva faktan. 

I ett sådant fall är det enkelt, tingsrätten får avgöra och de kommer nog att bli ett mellanting då de kommer att anse att mamman ska vara boendeförälder och att pappan visst kan få egentid med barnet men att den får börja i liten skala för att utökas med tiden.

Okej! Låter bra det. 

är själv skilsmässobarn och även om vuxna inte tror det tar man åt sig när dom behandlar varandra illa. Pappa snackade alltid skit om mamma och det var som att det gick rakt in i hjärtat på mig, att jag fick ta ansvar för det. Hört fler som gjort det med. Stackars barn. 

Ja idioter till föräldrar du beskriver.

Ok!

Låter mer som att du kläckte ur dig saker du nu inte riktigt vill stå för 

Definitivt inte. 
Jag skiljer dock på fakta och egna känslor.