• anonym gullviva

    Vår situation är så udda! Eller?

    Känns som min o sambons situation är otroligt udda, men det kanske den inte är? 
     
    Vi har varit ett par i 20+ år, upp och ner där mina känslor är utanpå och hans inombords, men vi har aldrig pausat, gnisslat eller ens funderat på en separation. Vår kärlek har alltid varit grundad i betong och vi är verkligen allra bästa vänner. 
     
    Sen hände ngt i våras. Sambon bytte jobb, från ett osocialt mansdominerad yrke till ett helt annat med mkt nytt folk och han som är rätt osocial blommade upp och fick nya fina arbetskamrater. Han mådde superbra! Och då mådde vi alla bra! (tung tid med dottern med ångest och lite allmänt vardagsstress) 
     
    Han blev mkt god vän med en tjej på jobbet, han pratade mkt om henne, hon anförtodde sig för honom då hon inte hade så mkt vänner. Jag tyckte det var fint men ngt kändes inte rätt.. De började träffas efter jobbet o promenera och prata. 
    Och en kväll hade de sett på film och han kom hem med världens ångest då de hånglat. 
     
    Han berättade alltså direkt och mådde superdåligt av det. 
    Jag blev såklart chockad o vädligt ledsen men inte arg! Besviken sviken... Men genuint inte arg. Vi pratade mkt om det efter och de fortsatte träffas som vänner då han mådde bra av det, kanske dumt men alternativet var att kasta ut honom men det ville jag inte. Inte kasta bort 20 år kärlek o vänskap. 
    Det gick rätt så bra från och till, absolut svartsjuk och mkt ångest från bådas håll när han började känna att han han tyckte om henne mer och mer. Men vi var hela tiden öppna o pratade mkt. 
    Han visste inte vad han kände och jag vara beredd för familjens skull att bara låta tiden gå ett tag, andas... 
    Vi umgicks hemma, och han sov alltid hemma och vi hade mkt sex som var fantastisk! Han sa ofta att han aldrig vill mista mig, hur allt än blir. Att skulle vi separera skulle det vara som allra bästa vänner. Och jag kände exakt likadant!
    Men hoppet att han inte skulle lämna fanns alltid...
    Tyvärr blev min ångest för jobbig så vi bestämde att vi ska pausa "oss", bo i hop som vi gör och reda ut allt i lugn o ro med barn hus ekonomi. Men att jag skulle kunna släppa på svartsjukan o ångesten.
     
    Inte lätt men faktiskt blev jag lugnare!
    Jag släppte alla mina misstankar mot deras sms, vad de gjorde när de sågs. Nu var det inte min sak på ngt sätt? Och han var mkt öppen med det mesta. 
    De inledde en relation o i går sa han att han vill vara med henne, exklusivt.
    Men att vi ska separera som vänner och inte skynda med ngt. Som vi redan bestämt. Vi grät kramades, ja vi hade även sex... Som ett avslut? 
     
    Otroligt smärtsamt.  Men vi är så fruktansvärt tighta! Vi kan gå från gråt till skratt på en minut.
    Vi har haft fantastisk sex och pratat mer än någonsin! Till och med haft sex fast vi sagt att det är över. Vi känner så mkt för varann! Är det galet om vi båda mår bra av det?? 
    Nu ska det vara de 2 så då gissar jag att sexbiten försvinner men vi vill fortsätta göra saker ihop, umgås. 
     
    Och han säger att man aldrig vet vad framtiden bär med sig, men att han aldrig vill mista mig eller familjen helt. Att vi är en del av varandra för evigt. Han tänker på oss varje dag och undrar om han gör rätt, men han mår så bra med henne.
     
    Jag känner honom utan o innan o tror genuint på hans ord. Jag är fortfarande inte ett dugg arg. Sorgsen mest.
    Det går upp o ner men när vi träffas mår jag så bra!
     
    Tanken är bo kvar  ihop över årsskiftet sen börja se över försäljning av hus etc. I lugn o ro.
     
    Kommer vi kunna fortsätt vara bästa vänner som vi vill?
    Skulle han komma i morgon o säga ta mig tillbaka skulle jag inte ens tveka. Vi har så.mkt historia, så sammanväxta. Men känner att vara hans vän skulle betyda så mkt... 
     
    Har vi en chans att fixa detta på ett bra sätt? 
  • Svar på tråden Vår situation är så udda! Eller?
  • Anonym (Hm)
    Anonym (A) skrev 2024-03-20 13:04:03 följande:
    Kan? Är väl redan mycket förvirrande för dottern att hennes föräldrar fortsätter leva som bar samtidigt som pappan har en annan. 
    Ja, det är det säkert, mycket förvirrande
  • anonym gullviva

    Väljer att inte ta upp situationen med vår dotter i tråden mer då det är svårt att sätta sig in i då jag ej vill berätta all bakgrund förutsättningar eller fakta här. 

    Hon mår bra. 

  • molly50
    Anonym (Hm) skrev 2024-03-20 13:10:09 följande:
    Ja, det är det säkert, mycket förvirrande
    Ja,precis.
  • molly50
    anonym gullviva skrev 2024-03-20 17:17:21 följande:

    Väljer att inte ta upp situationen med vår dotter i tråden mer då det är svårt att sätta sig in i då jag ej vill berätta all bakgrund förutsättningar eller fakta här. 

    Hon mår bra. 


    Skönt att hon mår bra. Men vet hon att ni ska skiljas?
  • anonym gullviva

    Update

    Bor nu i varsin lägenhet sedan ca 1 månad 
    Dottern bor med mig
    Hon vet typ att han dejtar ngn, gillar det inte men accepterar det på ngt vis mår ej dåligt av det

    Han och jag? 
    Tror vi nästan setts varje dag sedan flytten.  Hjälpt varandra massor i lägenheterna, både skruvat upp daler men även gjort inköp. Mm. 
    Sedan har jag bilen så han har behövt låna den rätt mkt för att både köpa möbler men även öka och leta egen bil så då har vi setts vid överlämning mm. 
    Tränar ihop. 

    Känner att jag mår mkt bättre när vi ej bor i hop. 
    Kan slappna av på ett annat sätt inte hela tiden undra vart är han när. Kommer han hem? 
    Nu hörs vi av och bestämmer när vi ska ses

    Mkt sena kvällar hos honom senaste tiden
    Mest gått dit efter gym eller hämtat bil men blivit kvar, sett på tv... Har han umgåtts med den andra kan det ha blivit så sent som vid 22-23 men vi har verkligen velat träffas. Båda är så vana vid att Prata och träffas varje dag i över 20 år.. Vi kan inte släppa taget helt..

    När vi ses har vi mer att prata om än innan då vi bara setts hela tiden.. Vi har roligt!
    De 2 är ett par men går mkt upp o ner, från super seriöst till att hon är sur över ngt eller för trött att ses.. Tror det är då han funderar lite på vad han gjort/valt. 
    De är väldigt Olika.. Olika bakgrund o kultur. 
    Det är nog mkt spännande för honom men även jobbigt. 

    Vi har ett band vi har svårt att klippa. Men vet att kommer han satsa fullt på henne kommer vi behöva backa rejält.. 
    Men jag känner ej att jag gör ngt fel just nu. 
    Jag träffar min Dotters pappa, min allra bästa vän..
    Hon vet inte om att vi ses så Ofta.. Men det får vara hans val inte mitt. 

    Nej jag känner ej att jag vill ha honom tillbaka just nu.. Detta arrangemang är perfekt för mig! 
    Hemma i lugn o ro med dottern, gör det jag vill när jag vill. Sen ses vi i gör ngt i princip varje dag, allt från en snabbis till halva dagar /kvällar.. Vad vi känner för.

    Enda jag saknar är att sova bredvid honom på natten och bli omhållen.... 

  • Anonym (Hmm)

    Hejsan,  hur funkar det nu för dig? Har du kommit över honom och är han fortfarande ihop med den andra?
    Har du kanske rent av börjat dejta?

  • Anonym (nyfiken)

    Ja, undrar också: kunde du till sslut släppa honom? 

  • anonym gullviva

    Missar era inlägg!

    Uppdatering...

    Vi ses fortfarande... I princip dagligen
    Vi kan inte släppa varandra men jag vill ej bli ett par igen då jag ej tror jag kommer kunna lita på honom fullt ut.

    Så vi fortsätter hänga och ha sex.
    Enda ultimatumet jag satt är att jag ej delar honom sexuellt med ngn annan. Utan börjar han intressera sig för ngn annan så måste han säga till mig
    Och jag tror inte han skulle våga såra mig igen på samma sätt och samtidigt har jag valt denna udda relation själv . Och jag kan gå när jag  vill.

    Vi mår bra när vi ses , har börjat släppa ihop igen vilket jag nog saknat mest , vår gamla gemensamma humor.  Ibland har jag dippar  när min egen osäkerhet tar över, känslan av att bli bortvald eller övergiven.

    Om den andra skvinnan finns kvar?
    Jo på sätt och vis. De ses men har ej haft det bra på väldigt länge. Hon är mkt speciell och stundtals väldigt otrevlig långa perioder . Han har risnett hur lite de har gemensamt och att han har noll sexuell attraktion till henne. Och hon har sagts tt sex ej är viktigt och ingen av dom har tagit initiativ till det på snart ett år.
    De ses ett par ggr i veckan men bara för att han ska skjutsa henne någonstans, handla ngt eller passa hennes husdjur.
    På sin höjd en promenad.
    Men de är aldrig hemma hos varandra längre i princip.

    I mina ögon är de ej ett par längre och han har tröttnat sen länge så hennes riktiga sidor kommit fram.
    Jag har tom hört deras telefonsamtal om jag varit hos honom och det finns inte mkt känslor kvar kan jag säga.

    Men finns anledningar till att han ej dumpar henne fullt ut,  då han känner att hon kan göra mkt skada yrkesmässigt. Går ej in på detaljer.

    Jagbtirvs i situationen just nu. Han inser det jag sett länge att de ej passar ihop jag har aldrig trott på deras relation.och det känns rätt skönt att hon får smaka lite på sin egen medicin även fast hon ej vet om att vi ses. Elakt? Tja... Tycker ej hon var så sjyst att vara delaktig i att spräcka en familj..
    Jag skulle inte göra det mot ngn random tjej men hennes ha rjag noll sympati för. Speciellt när jag hör hur hon beter sig mot mitt ex.
    Vi pratar fortfarande ibland om allt som hänt och han är genuint besviken på sig själv. Har kommit fram att han ett tag mådde så dåligt över det han gjort att han ville skada sig själv.
    Han har svårt att visa känslor men när han väl öppnar sig är det genuint.

    Vill jag ha honom tillbaka? På vissa plan ja men tror ej jag skulle våga ännu vad gäller att lita på honom helt. Jag har alltid lidit av grym svartsjuka!! 
    Så vi tar en dag i taget gör de tvi mår bra av just i nuet

    Vi stöttar varann hjälper varann ja typ som vi var ett par.
    Men utan förpliktelser men som sagt med mitt enda krav att han måste vara ärlig med det intima.
    Är ej rädd att han och den andre kommer bli intima igen, det tåget har gått för  dom nu ska se bara reda ut vad för förhållande de egentligen har.

    Jag vill bo ensam jag trivs ensam
     Jag vill träffa honom o göra trevliga saker, sen går vi hem var för sig. Vi vill ej gå tillbaka till vardagslunken fast jag ibland saknar den med men är rädd att det skulle vara allt för tidigt för det.
    Jag måste hitta mig själv än mer, bli starkare i mig själv, innan jag kan släppa in honom ,eller ngn alls, i mitt liv till hundra procent igen .

  • Anonym (Vfyijhyytfv)
    anonym gullviva skrev 2023-11-05 10:52:44 följande:

    Jag vill gärna känna mig arg, hata honom, känna mig manipulerad.. Men jag känner verkligen inte så och det är det som gör mig så förundrad! 
    Därav tråden, för det känns inte som ngn normal reaktion? 

    Just nu är vi separerade men bor under samma tak. Igår sa han att de två ska försöka som ett par.  Men att han kommer umgås med familjen speciellt dottern då. 
    Vad som händer idag vet jag inte men att jag inte är arg eller liknande just idag är för att detta var ändå väntat? Det har varit öppna kort hela tiden och han har sagt att han inte fattar varför jag inte kastat ut honom. 
    Men jag vill inte kasta ut ngn jag växt upp med, levt över halva livet med. Ngn jag fortfarande bryr mig om. 
    Och nej han har inte gjort detta lättvindigt, han har haft grov ångest. Men vi har hela tiden kunnat prata om det. 
    Och vi vill båda få ett bra avslut för vår skull men även för dottern. 

    Glömde säga tidsspannet men de blev närmare vänner efter sommaren, hånglet var för kanske 2 mån sen?  Så det är relativt färskt ändå. 

    Sen säger väl normen = otrogen kasta ut. 
    Men finns det inte flera nyanser av detta? Måste man alltid följa normen? 


    Kan det vara så att den kärlek du känner för honom är av gammal vana? Därav att det inte känns så jobbigt för dig nu? 

    Frågan är dock om hans nya vet om att ni har haft sex trots att de nu är ett par och inte ni...

    Att starta sitt nya förhållande med att vara otrogen med din gamla partner är inte sunt. 
  • anonym gullviva
    Anonym (Vfyijhyytfv) skrev 2025-06-14 06:42:19 följande:
    Kan det vara så att den kärlek du känner för honom är av gammal vana? Därav att det inte känns så jobbigt för dig nu? 

    Frågan är dock om hans nya vet om att ni har haft sex trots att de nu är ett par och inte ni...

    Att starta sitt nya förhållande med att vara otrogen med din gamla partner är inte sunt. 
    Tagit upp detta förut
    Nej hon vet ej om att vi ens träffas mer än om det gäller vårt gemensamma barn
  • Anonym (A)
    anonym gullviva skrev 2025-06-14 08:58:40 följande:
    Tagit upp detta förut
    Nej hon vet ej om att vi ens träffas mer än om det gäller vårt gemensamma barn
    Tro mig, hon vet att ni har haft sex. Och sorry, men han gör sex på två håll. Win-win för honom. 

    Jag hoppas för din skull att ni använder skydd. 
  • anonym gullviva
    Anonym (Vfyijhyytfv) skrev 2025-06-14 06:42:19 följande:
    Kan det vara så att den kärlek du känner för honom är av gammal vana? Därav att det inte känns så jobbigt för dig nu? 

    Frågan är dock om hans nya vet om att ni har haft sex trots att de nu är ett par och inte ni...

    Att starta sitt nya förhållande med att vara otrogen med din gamla partner är inte sunt. 
    Och såklart en del i det är gammal vana eller ja att vi haft varandra i över 20 år varje dag, vi har varit de vi berättat allt för.. de enda vi öppnat upp oss för de enda som vet allt om varandra.
    Så självklart supersvårt att släppa en sådan person som varit ens allt i så många år! 
    Och vi kommer nog alltid älska varandra, det säge  vi båda två. Men att det just nu ej är ett fast förhållande vi kan ha elle bo ihop.
    En del av mig vill att vi starta om NU, men jag vet att såren fortfarande finns där och att jag inte kan ta det steget innan jag känner att jag kan släppa allt som hänt och lita på honom igen.
    Tror tinners inne han aldrig skulle kunna göra om det han gjort så jag såg hur han mådde efter och att han berättade precis efter det hänt.
    Sen är det mer hans val efteråt  som skadat vårt förhållande. 

    Sen vet jag att han innerst inne inte tycker det var värt att lämna allt för henne men att han både känner sig fast och skäms för mkt för att komma tillbaka till mig fullt ut. För han ser på mig att jag fortfarande inte läkt helt och han inte vill såra mig igen 

    Allt vi gör nu är på mina villkor det är vi helt öppna med.
    Det fungerar för oss just nu.
    Jag vill ej släppa min bästa vän och jag vill ej ha ngn ny relation med ngn annan.

    Just nu
Svar på tråden Vår situation är så udda! Eller?