orkar/vill inte leva
Jag är så färdig med livet även om jag bara är 27 år. Tycker aldrig något är roligt och har inget att se fram emot. Jag lever för jag blev till lixom och nu sitter man här och vill inget annat än att försvinna.
Jag är så färdig med livet även om jag bara är 27 år. Tycker aldrig något är roligt och har inget att se fram emot. Jag lever för jag blev till lixom och nu sitter man här och vill inget annat än att försvinna.
Du kanske har borderline. Jag känner med dig. Jaf har känt så hela livet. 8 år var jag första gången jag tänkte tanken på att ta livet av mig. sedan småbarnsåren har livet varit en lång kamp och jag har inte velat vara med. När man mår så under längre tider och inser att man inte är som de allra flesta runt omkring, man är den fyrkantiga klossen som aldrig passar i det runda hålet måste man inse att man säkert har en psykiatrisk diagnos. det finns behandlingar och hjälpmedel som underlättar livet. Även om man har jobbigt får man ta en liten stund i taget och försöka fokusera på att göra det så bra som möjligt för alla runt omkring, kanske engagera sig i kyrkan eller volontär verksamhet. Mediciner kan lindra kraftiga svängningar och sömnproblemen, kalendrar för planering och tid att andas. acceptera att du inte funkar enligt mallen och anpassa livet efter detta. Gå i samtal.
Backa ur relationerna du har svårt att bemästra osv.
Man kan lära sig nya saker även om man är i ett förhållande, men det går fortare om man lär sig själv och verkligen fokuserar. Det beror på hur högt man siktar, om man vill stanna på lekmansnivå eller bli en mästare. Jag pluggar till kemist på heltid och jag får verkligen stressa för att få in 7 pluggtimmar per dag (hinner nästan inte), då jag pluggar koncentrerat och får mycket gjort. Jag har raster emellan varje timme. Sen ska man även hinna promenera/träna för att tänka klarare, köpa mat, laga mat, städa hemma o.s.v.. Jag är även introvert och återhämtar mig i ensamhet, och inte genom att föra långa konversationer med andra. Om jag ska orka med en kille och tillfredsställa honom på olika sätt, samtala, resa, massera o.s.v. så måste jag offra jättemycket av skolan och jag kommer inte nå lika långt i karriären, tyvärr. Det är ett faktum. Så det vill jag inte göra.
Det händer väldigt sällan att en kvinna har högre sexlust än en man, jag vet inte om undantagen av det slaget intresserar mig så mycket. Det är mer givande att se "hela bilden", tycker jag. Jag avrundar för att komma någon vart och inte snöa mig in på detaljer. Om jag känner 10-20 % attraktion till någon så avrundar jag till 0 (varför fundera så mycket egentligen?). Det krävs mycket för att jag ska satsa på någon, jag kommer inte ge upp min frihet för något inte särskilt bra. Det har alltså underlättat för mig att se saker i svart eller vitt, det har blivit ett "högre tempo framåt" p.g.a. ett sånt synsätt på världen.
Britney Spears är en sexsymbol utöver att vara sångerska. Skandalerna med henne var många och hon är en av dem k*taste kvinnor som jag hört talas om. Eftersom hon hade rollen som förebild så började alla håna henne att hon inte alls har talang, när hon började ligga runt. Programledare sa öppet till barn som sjöng att bättre med en som dig än 10 st. Britney, o.s.v. Hon vart hatad för sin promiskuösitet. Sedan gifte hon om sig när hon var 40 typ, och skiljde sig ungefär 1 år efter det. När hon mådde dåligt så gjorde hon gruppsex en gång där hon var den enda kvinnan, och det var typ 5 män inblandade. Hon agerade så en gång, och inget mer. Varför gjorde hon inte mer sånt om kvinnor är så k*ta? Tror du att de 5 övriga, de männen, ville göra allt igen, eller inte? Kan du försöka förklara varför hon inte tar för sig mer trots sådan kvinnlig sexlust? Eller har de utnyttjat henne och hon tappade lusten efteråt?
Jag är en sån som tycker att det är onödigt att prova på att ha förhållanden för många gånger. Jag är tidsbesparande för att hinna mer, och min största mardröm är att kämpa för att bygga upp något med någon, och att allt sedan kastas iväg (att man bryter upp), och jag har i efterhand uppnått 0 i livet. Jag tycker att det är okej att under särskilda omständigheter prova på att ha ett förhållande 3-4 ggr i livet, men det är onödigt att prova mer än så, om det inte funkade innan... Det är löjligt att ha en sådan "jakt" som huvudsyssla, och jag kommer aldrig att ändra åsikt. Det är bra att släppa allt i tid. Dessutom ser jag vad dåligt folk mår p.g.a. varandra och de är gravt understimulerade. Det skulle gjort många gott att se över sitt fokus i livet.
Man kan lära sig nya saker även om man är i ett förhållande, men det går fortare om man lär sig själv och verkligen fokuserar. Det beror på hur högt man siktar, om man vill stanna på lekmansnivå eller bli en mästare. Jag pluggar till kemist på heltid och jag får verkligen stressa för att få in 7 pluggtimmar per dag (hinner nästan inte), då jag pluggar koncentrerat och får mycket gjort. Jag har raster emellan varje timme. Sen ska man även hinna promenera/träna för att tänka klarare, köpa mat, laga mat, städa hemma o.s.v.. Jag är även introvert och återhämtar mig i ensamhet, och inte genom att föra långa konversationer med andra. Om jag ska orka med en kille och tillfredsställa honom på olika sätt, samtala, resa, massera o.s.v. så måste jag offra jättemycket av skolan och jag kommer inte nå lika långt i karriären, tyvärr. Det är ett faktum. Så det vill jag inte göra.
Det händer väldigt sällan att en kvinna har högre sexlust än en man, jag vet inte om undantagen av det slaget intresserar mig så mycket. Det är mer givande att se "hela bilden", tycker jag. Jag avrundar för att komma någon vart och inte snöa mig in på detaljer. Om jag känner 10-20 % attraktion till någon så avrundar jag till 0 (varför fundera så mycket egentligen?). Det krävs mycket för att jag ska satsa på någon, jag kommer inte ge upp min frihet för något inte särskilt bra. Det har alltså underlättat för mig att se saker i svart eller vitt, det har blivit ett "högre tempo framåt" p.g.a. ett sånt synsätt på världen.
Britney Spears är en sexsymbol utöver att vara sångerska. Skandalerna med henne var många och hon är en av dem k*taste kvinnor som jag hört talas om. Eftersom hon hade rollen som förebild så började alla håna henne att hon inte alls har talang, när hon började ligga runt. Programledare sa öppet till barn som sjöng att bättre med en som dig än 10 st. Britney, o.s.v. Hon vart hatad för sin promiskuösitet. Sedan gifte hon om sig när hon var 40 typ, och skiljde sig ungefär 1 år efter det. När hon mådde dåligt så gjorde hon gruppsex en gång där hon var den enda kvinnan, och det var typ 5 män inblandade. Hon agerade så en gång, och inget mer. Varför gjorde hon inte mer sånt om kvinnor är så k*ta? Tror du att de 5 övriga, de männen, ville göra allt igen, eller inte? Kan du försöka förklara varför hon inte tar för sig mer trots sådan kvinnlig sexlust? Eller har de utnyttjat henne och hon tappade lusten efteråt?
Jag är en sån som tycker att det är onödigt att prova på att ha förhållanden för många gånger. Jag är tidsbesparande för att hinna mer, och min största mardröm är att kämpa för att bygga upp något med någon, och att allt sedan kastas iväg (att man bryter upp), och jag har i efterhand uppnått 0 i livet. Jag tycker att det är okej att under särskilda omständigheter prova på att ha ett förhållande 3-4 ggr i livet, men det är onödigt att prova mer än så, om det inte funkade innan... Det är löjligt att ha en sådan "jakt" som huvudsyssla, och jag kommer aldrig att ändra åsikt. Det är bra att släppa allt i tid. Dessutom ser jag vad dåligt folk mår p.g.a. varandra och de är gravt understimulerade. Det skulle gjort många gott att se över sitt fokus i livet.
Halloj TS!
Hur har du det? Har du tagit dig igenom jul- och nyårshelgerna? Du får gärna uppdatera om du vill och orkar skriva. ❤️
Halloj TS!
Hur har du det? Har du tagit dig igenom jul- och nyårshelgerna? Du får gärna uppdatera om du vill och orkar skriva. ❤️
❤️❤️❤️❤️
Men vilken skitstövel!! Du förtjänar någon som älskar dig tillbaka!! Men kärleken gör en blind, jag har varit där. Även om jag inte haft ett förhållande fram tills nu så har jag dejtat skitstövlar. Den förra är den värsta jävla människan jag mött och ändå försökte jag in i det sista?? Förstår inte hur jag kunde vars så blind. Men han fick att tro att det var jag som var problemet, han gjorde aldrig fel och han var så ?perfekt?. Nu vet jag att han var problemet, inte jag. Men det tog tid.
Jag tror helt ärligt att jag mår bäst ensam. Att inte leva i en relation. Osäkerheten är så jävla jobbig att ständigt fundera på om han verkligen älskar mig eller att han vilken sekund som helst kommer dumpa mig. Usch. Nä, när detta tar slut så ska jag leva ensam.
Men då har du ju lösningen på problemet redan! Du ska byta jobb och du har kommit fram till att du mår bättre av att leva ensam. Toppen! Det är en bra början, sen ser du till att gå i terapi så ska du se att det utvecklar sig.
Du får jobba lite för förändring.
Halloj TS!
Hur har du det? Har du tagit dig igenom jul- och nyårshelgerna? Du får gärna uppdatera om du vill och orkar skriva. ❤️
Har tyvärr inget råd TS, utan jag vill säga att jag också sitter i samma situation. Jag funderar på självmord.
Mitt liv är ett helvete, och har varit det sedan 2004.
Så skönt att höra av dig! Blir glad! TACK!
Klokt att ta kontakt med BM eller gyn. Helst Gun för att diskutera ett bra och för dig fungerande p-medel. Det lär bli bättre.
Du ser! Lite lagom low key firande funkar ju bra. Håller med om att det är skönt att slippa all hysteri. Vila i att det blev en bra jul. Ta det med dig till nästa gång. Fila på ditt mående över lag. Bygg din egen värdegrund. Var rädd om dig. Kom ihåg att DU är värdefull. För många fler än du tror. Här har du en till! Kram kram!
Har tyvärr inget råd TS, utan jag vill säga att jag också sitter i samma situation. Jag funderar på självmord.
Mitt liv är ett helvete, och har varit det sedan 2004.
Stackarn Jag själv har haft perioder i livet då jag mått VÄLDIGT dåligt och jag kände som du gör inombords, men jag delade sällan med mig till andra om hur jag känner. Jag har varit hos olika psykologer förr i tiden, men även läst hobbypsykologi på nätet. Jag har suttit och resonerat med mig själv, varit psykolog åt mig själv, och det har kunnat hjälpa tillfälligt. Men du kanske mår sämre än vad jag gjorde så kontakta psykolog så snart du bara kan.
Jag ska säga vilket som jag sa till mig när jag mådde mycket dåligt. Men först, du vet väl om att du själv består av 2 själar? Den ena själen är den logiska hjärnan (skallen), men kroppen har också en egen hjärna och själ. Denna heter det autonoma nervsystemet. Båda hjärnorna består av nervceller, men bukhjärnan har du ingen kontroll över, denna som styr hjärtat, tarmar och könet t.ex.
Prata alltså med dig själv som om du skulle ha pratat med ett litet barn. Tala in förstånd in i den andra hjärnan som reglerar dina olika känslor och sinnesstämningar. När jag mådde som värst så sa jag saker till mig själv som "Det är lika svårt för alla. Alla har varit med om t.ex. ett brustet hjärta." Tala om för dig själv att du inte är den första och sista som känner som du gör. Sedan borde du ta naturläkemedel varje dag (jag själv skulle inte orka utan, det är väldigt 50/50 i samhället ifall man behöver naturläkemedel eller inte. Så du är inte konstig ifall du tar dessa varje dag). Rosenrot kallas även för kosttillskott, och det är inget konstigt att inta denna när man mår dåligt. Bäst är att även variera sig med ashwagandha, valeriana, saframyl positive mood (av saffran) och hackad vitlök som stått framma 15 min. Dessa påverkar känslor och mående.
Jag vet mycket väl hur det är att må dåligt, men gå även till psykolog. Känslor kommer och går har min psykolog berättat. När du börjar må dåligt så kan du börja fokusera på en klocka och vänta och andas i t.ex. 10 min, så kommer du se att den onda känslan har släppt sen. Känslor håller inte i sig konstant, så titta på klockan och gör en tidtagning. Ta ett naturläkemedel, andas, så mår du bättre. Sånt brukar psykologer säga av vad jag minns, och mycket annat, så prata med dessa. Kram.