orkar/vill inte leva
Jag är så färdig med livet även om jag bara är 27 år. Tycker aldrig något är roligt och har inget att se fram emot. Jag lever för jag blev till lixom och nu sitter man här och vill inget annat än att försvinna.
Jag är så färdig med livet även om jag bara är 27 år. Tycker aldrig något är roligt och har inget att se fram emot. Jag lever för jag blev till lixom och nu sitter man här och vill inget annat än att försvinna.
TS! Hur mår du? Har du landat lite mer i situationen? Jag önskar att du och Vadfanskamanhetada skulle ha kontakt med varandra utanför forumet. Jag tror ni skulle kunna dela en massa tankar. Stötta varandra osv. Tror faktiskt inte ni skulle trigga varandras mörka sidor utan dela mörkret i förtroende. I allt detta hitta några ljusglimtar. Iaf konstatera att det är jämnjävligt. Pusha varandra att i små steg återta livet. Stora kramen till er båda.
Jag hittar inte på någonting.
* De kvinnor som dejtar mest är olyckligast
* Kvinnor utan man och barn lever längst
* Man kan leva på att krama sig själv, man får oxytocin utsöndring ändå
* Kvinnor föredrar att gosa med katten framför med sin man
Alla källor hittas i min text i den äckliga tråden "Varför duger vissa enbart till KK?", där det tas upp ofattbara saker, där männen erkänner att de GÄRNA utnyttjar kvinnor till tillfälligt sex utan att vara ärliga, innan de går vidare till någon finare och bättre; www.familjeliv.se/forum/thread/82649160-varfor-duger-vissa-enbart-till-kk
Och jag menade tidigare såklart att man inte behöver en partner. Jag har inte sagt något om att man ska leva isolerad från familj och vänner. Det låter inte sunt, men i vilket fall som helst så ska man ska inte hålla på och dejta för mycket och utnyttjas. Gärna att man provar 2-3 gånger med "de bästa" (objektivt sett, de som presterar bra på alla områden som finns, de som har alla hästar på plats, men även ser bra ut), men sen får man ge upp antar jag. Hoppas inte för mycket... Pressa inte fram något som inte finns där, det är patetiskt. Man måste ha ett liv. Man kan läsa mycket istället och stimulera hjärnan framför könsorganet.
Länken ovan leder även till min onani-skola där jag skriftligt beskriver hur kvinnor kan göra om de har idé-torka. :D Vad som helst bara de inte lever i ångest och dras mot fel män, att de tror felaktigt att man måste ha någon? Då blir det lätt så fel så man bara vill begå självmord... Det är inte sunt att testa många, många killar är väldigt elaka (människor är lite generellt så, inte bara män). Singelskap är bäst, mest hållbart, och man lever längre då för man stressar mindre. Därför promotar jag det och lär gärna ut hur man gör... Men man ska inte sluta att socialisera med vänner och familj (att jag ens behöver tydliggöra detta)....
Jag hittar inte på någonting.
* De kvinnor som dejtar mest är olyckligast
* Kvinnor utan man och barn lever längst
* Man kan leva på att krama sig själv, man får oxytocin utsöndring ändå
* Kvinnor föredrar att gosa med katten framför med sin man
Alla källor hittas i min text i den äckliga tråden "Varför duger vissa enbart till KK?", där det tas upp ofattbara saker, där männen erkänner att de GÄRNA utnyttjar kvinnor till tillfälligt sex utan att vara ärliga, innan de går vidare till någon finare och bättre; www.familjeliv.se/forum/thread/82649160-varfor-duger-vissa-enbart-till-kk
Och jag menade tidigare såklart att man inte behöver en partner. Jag har inte sagt något om att man ska leva isolerad från familj och vänner. Det låter inte sunt, men i vilket fall som helst så ska man ska inte hålla på och dejta för mycket och utnyttjas. Gärna att man provar 2-3 gånger med "de bästa" (objektivt sett, de som presterar bra på alla områden som finns, de som har alla hästar på plats, men även ser bra ut), men sen får man ge upp antar jag. Hoppas inte för mycket... Pressa inte fram något som inte finns där, det är patetiskt. Man måste ha ett liv. Man kan läsa mycket istället och stimulera hjärnan framför könsorganet.
Länken ovan leder även till min onani-skola där jag skriftligt beskriver hur kvinnor kan göra om de har idé-torka. :D Vad som helst bara de inte lever i ångest och dras mot fel män, att de tror felaktigt att man måste ha någon? Då blir det lätt så fel så man bara vill begå självmord... Det är inte sunt att testa många, många killar är väldigt elaka (människor är lite generellt så, inte bara män). Singelskap är bäst, mest hållbart, och man lever längre då för man stressar mindre. Därför promotar jag det och lär gärna ut hur man gör... Men man ska inte sluta att socialisera med vänner och familj (att jag ens behöver tydliggöra detta)....
Jag är den enda vuxna i hushållet, har även min dotter här. Men när hon reser iväg till farmor eller mormor, så tycker jag att det är skönt med ensamtiden som jag får. Nu blev det så att jag fick barn, men hade jag slutat upp ensam i hushållet för alltid så hade det varit toppen. Mycket space är underbart och att helt släppa taget om hur man ser ut i håret, i kläderna, i ansiktet, eller inte behöva tänka på hur högt man rapar efter maten eller om man får onanera vilken sekund som helst hur högt man vill, m.m. Man har redan tillräckligt med krav på sig när man går till jobbet eller skolan varje dag, de kraven räcker. Man är helt insnöad. Jag hade blivit galen om jag hade sociala krav på mig 24/7. Jag måste ha mitt andrum.
Ja, det är verkligen en surprise att plötsligt träffa på någon som är i ett förhållande/äktenskap sedan länge, det vet du väl själv att det hör inte till det vanliga. Varför ska man intressera sig för undantagen så himla mycket? Vi måste hitta lösningar till oss alla andra, den stora majoriteten, som inte kommer att hamna i ett långvarit äktenskap. "Hur länge håller ett äktenskap i snitt? I genomsnitt varar äktenskap som slutar med skilsmässa i elva år i Sverige, men många skilsmässor inträffar redan efter 4-5 år. När äktenskapen blir vanligare så innebär det därför att det blir vanligare att skilja sig efter några år." allafragor.com/qna/5494/vad-som-aer-viktigt-foer-att-ett-aektenskap-ska-haalla~:text=Hur%20l%C3%A4nge%20varar%20%C3%A4ktenskap%20i%20Sverige%3F%20Genomsnittsl%C3%A4ngden%20f%C3%B6r,att%20skilsm%C3%A4ssorna%20mellan%2035%20och%2049%20%C3%A5r%20gamla.
Man ska inte bygga sin lycka på sånt som kan tas ifrån en. Man ska satsa på karriären och få en depressionsresistent hjärna, då klarar man alla motgångar. Motgångar kommer det garanterat att bli. Det är visst bra att onanera kreativt för att kvinnor som är singlar länge är lyckligast. "Trots alla lyckliga par du ser på stan och ute på restauranger så visar många studier att singelkvinnor faktiskt är lyckligare." www.nuntium.se/kvinnor-som-ar-singlar-en-langre-period-ar-lyckligast-har-ar-forklaringen/ Och vi såg ju att en användare här inne ville ta livet av sig för att hon hade blivit dumpad och blockad. Så tala för dig själv, alla människor känner olika. Du är bara avundsjuk för att du inte kan komma med kreativa lösningar på allvarliga problem.
Det finns väldigt mycket som vi inte har kontroll över. Människan består av 2 hjärnor och kroppen har en egen själ och hjärna (som är utspridd). Denna heter det autonoma nervsystemet, och den kontrollerar t.ex. hjärtat, tarmarna och könsorganet. Man kan inte bestämma olyckligtvis vem man kommer att känna sexuell attraktion till. Kvinnor kan omöjligtvis känna lika mycket attraktion som en man, det är bara så man är byggd, det andra könet är genspridare och funkar mycket annorlunda mellan benen. Det finns en rolig historia som går såhär: "En kvinna vill många saker från en enda man. En man vill ha en enda sak från många kvinnor." Bådas viljor går inte att tillfredsställa? Och kvinnor borde få göra hur de vill med sin kropp och bara klona sig själva istället... Man klonar redan bruksdjur med ett fantastiskt bra resultat!
Jag tycker inte att det räcker att känna kärlek, jag måste känna genuin attraktion till partnern också. Klart att jag har känt kärlek, jag är ganska snabb med att känna det. Det räcker med att se en främling som räddar någon annans liv t.ex., då känner jag kärlek till den främlingen. Det räcker inte att någon från det motsatta könet är snäll och typ älskvärd. Med den logiken så kan man börja arrangera äktenskap i Sverige, och bara säga till mannen innan att det räcker att han är snäll. Så ska vi inte ha det... Det är därför viktigt att båda parter tar hand om sina utseenden, sin hälsa, sin intelligens (gör sig intressanta med hobbyer, passion, kämparglöd m.m.) för att annars blir man inte vald av någon. Det är väldigt mycket mer som krävs än att bara vara "snäll". Att vara ärlig om detta gör så att fler kanske bättrar sig. Jag tjänar inget på att sänka någon.
Jag är den enda vuxna i hushållet, har även min dotter här. Men när hon reser iväg till farmor eller mormor, så tycker jag att det är skönt med ensamtiden som jag får. Nu blev det så att jag fick barn, men hade jag slutat upp ensam i hushållet för alltid så hade det varit toppen. Mycket space är underbart och att helt släppa taget om hur man ser ut i håret, i kläderna, i ansiktet, eller inte behöva tänka på hur högt man rapar efter maten eller om man får onanera vilken sekund som helst hur högt man vill, m.m. Man har redan tillräckligt med krav på sig när man går till jobbet eller skolan varje dag, de kraven räcker. Man är helt insnöad. Jag hade blivit galen om jag hade sociala krav på mig 24/7. Jag måste ha mitt andrum.
Ja, det är verkligen en surprise att plötsligt träffa på någon som är i ett förhållande/äktenskap sedan länge, det vet du väl själv att det hör inte till det vanliga. Varför ska man intressera sig för undantagen så himla mycket? Vi måste hitta lösningar till oss alla andra, den stora majoriteten, som inte kommer att hamna i ett långvarit äktenskap. "Hur länge håller ett äktenskap i snitt? I genomsnitt varar äktenskap som slutar med skilsmässa i elva år i Sverige, men många skilsmässor inträffar redan efter 4-5 år. När äktenskapen blir vanligare så innebär det därför att det blir vanligare att skilja sig efter några år." allafragor.com/qna/5494/vad-som-aer-viktigt-foer-att-ett-aektenskap-ska-haalla~:text=Hur%20l%C3%A4nge%20varar%20%C3%A4ktenskap%20i%20Sverige%3F%20Genomsnittsl%C3%A4ngden%20f%C3%B6r,att%20skilsm%C3%A4ssorna%20mellan%2035%20och%2049%20%C3%A5r%20gamla.
Man ska inte bygga sin lycka på sånt som kan tas ifrån en. Man ska satsa på karriären och få en depressionsresistent hjärna, då klarar man alla motgångar. Motgångar kommer det garanterat att bli. Det är visst bra att onanera kreativt för att kvinnor som är singlar länge är lyckligast. "Trots alla lyckliga par du ser på stan och ute på restauranger så visar många studier att singelkvinnor faktiskt är lyckligare." www.nuntium.se/kvinnor-som-ar-singlar-en-langre-period-ar-lyckligast-har-ar-forklaringen/ Och vi såg ju att en användare här inne ville ta livet av sig för att hon hade blivit dumpad och blockad. Så tala för dig själv, alla människor känner olika. Du är bara avundsjuk för att du inte kan komma med kreativa lösningar på allvarliga problem.
Det finns väldigt mycket som vi inte har kontroll över. Människan består av 2 hjärnor och kroppen har en egen själ och hjärna (som är utspridd). Denna heter det autonoma nervsystemet, och den kontrollerar t.ex. hjärtat, tarmarna och könsorganet. Man kan inte bestämma olyckligtvis vem man kommer att känna sexuell attraktion till. Kvinnor kan omöjligtvis känna lika mycket attraktion som en man, det är bara så man är byggd, det andra könet är genspridare och funkar mycket annorlunda mellan benen. Det finns en rolig historia som går såhär: "En kvinna vill många saker från en enda man. En man vill ha en enda sak från många kvinnor." Bådas viljor går inte att tillfredsställa? Och kvinnor borde få göra hur de vill med sin kropp och bara klona sig själva istället... Man klonar redan bruksdjur med ett fantastiskt bra resultat!
Jag tycker inte att det räcker att känna kärlek, jag måste känna genuin attraktion till partnern också. Klart att jag har känt kärlek, jag är ganska snabb med att känna det. Det räcker med att se en främling som räddar någon annans liv t.ex., då känner jag kärlek till den främlingen. Det räcker inte att någon från det motsatta könet är snäll och typ älskvärd. Med den logiken så kan man börja arrangera äktenskap i Sverige, och bara säga till mannen innan att det räcker att han är snäll. Så ska vi inte ha det... Det är därför viktigt att båda parter tar hand om sina utseenden, sin hälsa, sin intelligens (gör sig intressanta med hobbyer, passion, kämparglöd m.m.) för att annars blir man inte vald av någon. Det är väldigt mycket mer som krävs än att bara vara "snäll". Att vara ärlig om detta gör så att fler kanske bättrar sig. Jag tjänar inget på att sänka någon.
Hedda; Det är inget fel med att uppmuntra TS till att finna sig själv ensam, istället för att be henne att jobba på att hitta någon. En man/förhållande kräver mycket ansträngning, och det är inte vad en person behöver som inte orkar att leva. Männen fungerar annorlunda p.g.a. annan hormonutsöndring mellan benen. Intellektuellt fungerar män och kvinnor samma, men det blir andra t.ex. sexuella behov mellan dem, och det är ett sånt jobb och forskning att förstå sig på skillnaderna. Men kort och gott, så vill inte män och kvinnor samma saker p.g.a. olika kön, men inte p.g.a. olika intellekt.
Kärlek är att kvinnan är sällskapssjuk, och mannen ska själv få tillfredsställelse i livet. Att istället leva enligt talesättet att ensam är stark är att man fokuserar på sin kropps egna behov istället och ägnar sig åt själv-utveckling. Du har inte erfarenhet av en skilsmässa ännu antar jag, det har nämligen jag. Det var väldigt jobbigt att vara gift, men man hade glömt bort hur skönt det är att vara ensam bara p.g.a. att man hunnit bli van vid annat. Det vore att slösa på resurser bara för att bevisa att män känner mer i kroppen, mer upphetsning, än vad kvinnor gör. Eller hur vill du förklara varför män kastar sig över kvinnor på dejtingsidor och kvinnor är alltid undvikande? Självklart känner män mer. Kvinnor har en längre sträcka till att kunna känna attraktion, en lång kravlista:

Kvinnor måste vara selektiva för att de försöker under 20-30 - års ålder att bygga ett bo och få en fungerande familj. Ansvaret är mest deras att barnen ska föddas "bra". Det är inte lika mycket männens ansvar, pappor lämnar oftare än mammor. Många män som är "fel" tycker att det är ett Guds straff att ta hand om sina ungar lika mycket som mamman gör. Det är väldigt olika tänk p.g.a. olika hormoner som rusar i kroppen. Inte ska TS tänka på allt det här nu, hon är fri nu och ska inte tyngas ner av någon som kommer argumentera emot henne varenda dag; "Eftersom kvinnor kulturellt sett ofta hänvisas till som det sociala könet som förväntas sätta samhället före sina egna behov, känner många av dem faktiskt att de bryter sig ut ur en bur som de har känt sig tvungna att vara i." www.tidningenhalsa.se/artiklar/artiklar/20220420/kvinnor-lyckligare-efter-skilsmassa/
TS måste komma till bukt med sin understimulering. Om hon känner sig det minsta ensam så borde hon nå ut till familj och vänner och träffa dessa, helt kravlöst. Ställa upp för någon, visa t.ex. empati för sin mamma och hjälpa till med något, o.s.v.. Att skriva upp sig på kvällskurser och skaffa nya hobbyer är viktigt, hålla igång hjärnan. Jag kan rekommendera aikido (självförsvar). Jag går på denna aktivitet tillsammans med min dotter varje måndag och torsdag. Vi ska inte lägga ner innan vi har svart bälte och svarta byxor. Det är väldigt roligt att lära sig så mycket nytt, och denna har mindre inslag av meditation också och stora inslag av stretching. Väldigt skönt, och så räddar man livet på sig själv eller någon annan också om behovet finns. Jag blir galen av faktumet att inte alla kvinnor går på självförsvar. Alltså finns det massa saker som behöver göras som är viktigare än att skaffa en medioker, tråkig man. Det är nya tider nu och det finns roligare saker att göra.
Om du/ni känner att ni på riktigt är påväg att ta livet av er ring 112! Självmordstankar är ett symtom på ett dödligt sjukdomstillstånd och inte rationellt. Om någon annan försökte mörda dig skulle du väl inte tänka att den personen var frisk, så varför skulle det vara friskt av dig att mörda dig själv? Tyvärr har vi inte en fullt fungerande psykiatri men den kan iaf hålla dig vid liv i ett akut stadium. En djup depression handlar inte om understimulering och det är mer skadligt än hjälpsamt att påstå det. Du behöver veta att du har ett lika stort mänskligt värde som alla andra, och du behöver respektera dig själv på samma sätt som du respekterar andra, känna samma empati med dig själv som du gör med andra, vara din egna bästa vän och din egna bästa förälder till "det lilla barnet" i dig. Andra människor kommer och går, och den här kroppen och det här livet är det enda du har, så bli vän med det och ta hand om dig själv, om du vet hur man ger kärlek till andra så kan du ge det till dig själv. Vad skulle du göra om det var ditt eget barn som mådde som du nu mår, hur skulle du hjälpa det? Gör det för dig själv.
Du kanske har borderline. Jag känner med dig. Jaf har känt så hela livet. 8 år var jag första gången jag tänkte tanken på att ta livet av mig. sedan småbarnsåren har livet varit en lång kamp och jag har inte velat vara med. När man mår så under längre tider och inser att man inte är som de allra flesta runt omkring, man är den fyrkantiga klossen som aldrig passar i det runda hålet måste man inse att man säkert har en psykiatrisk diagnos. det finns behandlingar och hjälpmedel som underlättar livet. Även om man har jobbigt får man ta en liten stund i taget och försöka fokusera på att göra det så bra som möjligt för alla runt omkring, kanske engagera sig i kyrkan eller volontär verksamhet. Mediciner kan lindra kraftiga svängningar och sömnproblemen, kalendrar för planering och tid att andas. acceptera att du inte funkar enligt mallen och anpassa livet efter detta. Gå i samtal.
Backa ur relationerna du har svårt att bemästra osv.
Om du/ni känner att ni på riktigt är påväg att ta livet av er ring 112! Självmordstankar är ett symtom på ett dödligt sjukdomstillstånd och inte rationellt. Om någon annan försökte mörda dig skulle du väl inte tänka att den personen var frisk, så varför skulle det vara friskt av dig att mörda dig själv? Tyvärr har vi inte en fullt fungerande psykiatri men den kan iaf hålla dig vid liv i ett akut stadium. En djup depression handlar inte om understimulering och det är mer skadligt än hjälpsamt att påstå det. Du behöver veta att du har ett lika stort mänskligt värde som alla andra, och du behöver respektera dig själv på samma sätt som du respekterar andra, känna samma empati med dig själv som du gör med andra, vara din egna bästa vän och din egna bästa förälder till "det lilla barnet" i dig. Andra människor kommer och går, och den här kroppen och det här livet är det enda du har, så bli vän med det och ta hand om dig själv, om du vet hur man ger kärlek till andra så kan du ge det till dig själv. Vad skulle du göra om det var ditt eget barn som mådde som du nu mår, hur skulle du hjälpa det? Gör det för dig själv.
Hedda; Det är inget fel med att uppmuntra TS till att finna sig själv ensam, istället för att be henne att jobba på att hitta någon. En man/förhållande kräver mycket ansträngning, och det är inte vad en person behöver som inte orkar att leva. Männen fungerar annorlunda p.g.a. annan hormonutsöndring mellan benen. Intellektuellt fungerar män och kvinnor samma, men det blir andra t.ex. sexuella behov mellan dem, och det är ett sånt jobb och forskning att förstå sig på skillnaderna. Men kort och gott, så vill inte män och kvinnor samma saker p.g.a. olika kön, men inte p.g.a. olika intellekt.
Kärlek är att kvinnan är sällskapssjuk, och mannen ska själv få tillfredsställelse i livet. Att istället leva enligt talesättet att ensam är stark är att man fokuserar på sin kropps egna behov istället och ägnar sig åt själv-utveckling. Du har inte erfarenhet av en skilsmässa ännu antar jag, det har nämligen jag. Det var väldigt jobbigt att vara gift, men man hade glömt bort hur skönt det är att vara ensam bara p.g.a. att man hunnit bli van vid annat. Det vore att slösa på resurser bara för att bevisa att män känner mer i kroppen, mer upphetsning, än vad kvinnor gör. Eller hur vill du förklara varför män kastar sig över kvinnor på dejtingsidor och kvinnor är alltid undvikande? Självklart känner män mer. Kvinnor har en längre sträcka till att kunna känna attraktion, en lång kravlista:
Kvinnor måste vara selektiva för att de försöker under 20-30 - års ålder att bygga ett bo och få en fungerande familj. Ansvaret är mest deras att barnen ska föddas "bra". Det är inte lika mycket männens ansvar, pappor lämnar oftare än mammor. Många män som är "fel" tycker att det är ett Guds straff att ta hand om sina ungar lika mycket som mamman gör. Det är väldigt olika tänk p.g.a. olika hormoner som rusar i kroppen. Inte ska TS tänka på allt det här nu, hon är fri nu och ska inte tyngas ner av någon som kommer argumentera emot henne varenda dag; "Eftersom kvinnor kulturellt sett ofta hänvisas till som det sociala könet som förväntas sätta samhället före sina egna behov, känner många av dem faktiskt att de bryter sig ut ur en bur som de har känt sig tvungna att vara i." www.tidningenhalsa.se/artiklar/artiklar/20220420/kvinnor-lyckligare-efter-skilsmassa/
TS måste komma till bukt med sin understimulering. Om hon känner sig det minsta ensam så borde hon nå ut till familj och vänner och träffa dessa, helt kravlöst. Ställa upp för någon, visa t.ex. empati för sin mamma och hjälpa till med något, o.s.v.. Att skriva upp sig på kvällskurser och skaffa nya hobbyer är viktigt, hålla igång hjärnan. Jag kan rekommendera aikido (självförsvar). Jag går på denna aktivitet tillsammans med min dotter varje måndag och torsdag. Vi ska inte lägga ner innan vi har svart bälte och svarta byxor. Det är väldigt roligt att lära sig så mycket nytt, och denna har mindre inslag av meditation också och stora inslag av stretching. Väldigt skönt, och så räddar man livet på sig själv eller någon annan också om behovet finns. Jag blir galen av faktumet att inte alla kvinnor går på självförsvar. Alltså finns det massa saker som behöver göras som är viktigare än att skaffa en medioker, tråkig man. Det är nya tider nu och det finns roligare saker att göra.