Är min sorg över att hon lämnat mig verkligen befogad?

Var du fortfarande och är fortsatt attraherad av henne?

Nej.

Jag är dock övertygad att vi skulle kunna attraherad av varandra om vi arbetade på våra problem.

Vilka problem?

Vi har inte kommunicerat våra behov av varandra samt själva på ett tydligt sätt. Jag har tagit henne för givet och hon har haft en intensiv period på jobbet. Under tiden gav jag henne allt utrymme men stöttade tyvärr inte. 

Vi har båda två inte känt oss uppskattade av varandra eller prioriterade.

Sammantaget har vi därför tillåtit oss att glida ifrån varandra. Vi har därmed inte jobbat på problemen eller på att ?smörja? relationen. 

Det är synd och ledsamt då vi i övrigt har alla förutsättningar för att skapa oss ett fint liv. Men det är komplicerat nu.

Ja då låter det ju som att ni inte jobbade på förbättring. Tog det enkla vägen och separerade.

Oavsett hur ömsesidigt det var så är det en förlust. Förlust av de drömmar du hade, förlust av den kärlek du tidigare kände. Att du nu känner sorg är helt naturligt, vid förluster så sörjer vi.
Acceptera att du sörjer, men ingen sorg varar. Sorg har flera stadier oavsett vad man sörjer. Förnekelse (nej, det kan inte ha blivit såhär), ilska (varför gjorde hon såhär), förhandling (om jag bara hade gjort såhär) depression ( man sitter i ett svart hål och ingentig betyder nåt) sedan acceptans (ja, nu blev det såhär, det är bara att gå vidare). Man fladdrar mellan de olika stadierna, några går man snabbt förbi, men förbi måste man.
Glöm inte att äta, få i dig vätska och gå utomhus.

Det är helt normalt. Man investerar ju ändå känslor i relationen och man sörjer när det tar slut. Det är bara så. Och det ska vara så. Annars skulle det ju inte vara något djup på känslorna. Men den processen hjälper också till att mogna, man lär sig mycket av det. Gör det bästa av det! Distrahera dig om det känns för mycket, men gå ändå genom processen, den är bra för något också. 

två veckor?

Saknar du henne eller sörjer du det som inte blev? 

Båda är helt ok att sörja. 

Jag genomgick en skilsmässa för 8 år sedan och även om det var ett ömsesidigt beslut var det en riktigt jobbig tid känslomässigt efteråt. Man investerar mycket tid och känslor i ett förhållande. Tomheten jag kände efter att hon hade flyttat var det värsta. Det var många trevliga minnen vi delade på och vi är fortfarande goda vänner. Det verkar som ni gick isär som vänner och det är ju bra det och det är OK att sörja.

Ja hurså? 

Är inte så säker på att det är sorg över att hon dumpat dig som du känner. Utan kanske sorg att er kärlek försvann. Eller sorg över att du inte försökte mer. Sorg över att det inte blev som du tänkt dig. Eller bara jobbigt att bli dumpad.

Ja så kan det mycket väl vara