Det känns så fruktansvärt. När vår dotter blir ledsen över något så är det ingen som kan trösta henne. Hon är så besviken på oss föräldrar och kompisar som inte kan göra det.
Har provat allt! Får inte krama henne men brukar sitta i närheten av henne. Försöker prata lugnt och bekräfta hennes känslor. Men allt vi gör är bara fel😔
Vad kan man göra? hon kan vara ledsed i timmar ibland
Jag har läst på om det men blev inte mycket klokare. Något stämmer in på henne men mycket gör det inte.
Det känns så fruktansvärt. När vår dotter blir ledsen över något så är det ingen som kan trösta henne. Hon är så besviken på oss föräldrar och kompisar som inte kan göra det.
Har provat allt! Får inte krama henne men brukar sitta i närheten av henne. Försöker prata lugnt och bekräfta hennes känslor. Men allt vi gör är bara fel😔
Vad kan man göra? hon kan vara ledsed i timmar ibland
Oj vad hårt sagt! Gör du så mot dina barn?
Oj vad hårt sagt! Gör du så mot dina barn?
Håller inte med dig alls.
Oj vad hårt sagt! Gör du så mot dina barn?
Håller inte med dig alls.
Det har jag gjort och hon och allt jag läser om barn säger att jag gör rätt.
Låter inte som du läst någon barnpsykologi alls. Jag läser dagligen
Det har jag gjort och hon och allt jag läser om barn säger att jag gör rätt.
Låter inte som du läst någon barnpsykologi alls. Jag läser dagligen
Läs om det "pappa till tre barn" skriver utan att utgå från att han är känslokall, så kommer du se det i ett annat ljus. Det är helt i linje med den s.k. "uppmärksamhetsprincipen" i barnpsykologi som säger att beteenden som belönas förstärks. Försök hitta sätt att neutralisera ledsenheten i stället för att bemöta den med allt för mycket engagemang. (Naturligtvis efter att först ha försökt reda ut om det faktiskt finns något konkret som behöver ändras i hennes vardag först.)