Otrohet, något från savannen?

Om man frågade barn "vill du bo kvar med bägge dina föräldrar eller hellre få bo än hos din pappa med bonusmamma, än hos mamma med bonuspappa och träffa en massa bonussyskon att leka/umgås med?" så slår jag vad om att de flesta barn skulle välja alt 1. Sedan är barn duktiga på att anpassa sig så det kan gå bra ändå.

Men att det ofta inte går så bra behöver man bara läsa alla trådar här från desperata bonusmammor för att förstå. Fientliga bonusbarn som gör allt för att sabba den nya relationen. (Misstänker att min egen dotter skulle varit så. Hon skulle inte ha anpassat sig utan tvärtom hatat bonusmamma och bonuspappa och ogillat bonusyskonen.)

Att det fungerade bra för dig är ju bara anekdotisk bevisföring. Det är ingalunda så att alla otrogna lever i olyckliga och sexlösa äktenskap. Många har det bra men tycker bara att det blivit lite tråkigt och förutsägbart. Jag tycker alltså att man kan finna sig i den tråkigheten för sina barns skull. Det är ett tecken på lyx att ha tråkigt och längta efter passion och ny sexpartner. När man inte behöver kämpa för sin och sina barns överlevnad så ser man till att skapa nya problem.

Sedan är det iofs bra att det är lätt att skiljas idag mtp förhållanden med missbruk och misshandel. Där är det även barnens bästa med separation.

Åh vi har en stavningsexpert i tråden, så trevligt!

Av hela det inlägget så var det enda du lyckades uppfatta, att det var fel kön och ett stavfel. Intressant för normalt sett så brukar man ju kunna förstå innehållet i en text, dvs själva poängen, även om det inte är 100% rättstavat och även om man tagit fel på kön. För texten handlade ju inte riktigt om hur man stavar rätt eller vilken kön personen har, eller hur? Den handlade något helt annat... men det lyckades du tydligen inte ta in... på tal om läsförståelse och så.

Du har fel om du tror att vuxna människor inte blir förälskade. Människor kan långt upp i åren bli förälskade, Om du menar kär i bemärkelsen kärlek så är det nog tvärtom så att unga människor ofta inte vet vad kärlek är utan likställer detta med förälskelse. När man bildar relationen utifrån praktiska aspekter så håller de ofta inte i längden.  

När förälskelsen slår till för en av parterna så finns inte den där "försäkringen" som kärleken tillför relationen.

Ditt resonemang om att partnern inte är far till sina barn är mera en etisk fråga som knappast gäller generellt i relationer.  Det är nog lika ovanligt som att partnern erbjuder sig att åta sig faderskapet för en annan mans barn.

Man kan känna stark åtrå till någon utan att för den skull vara förälskad eller kär. 
Det är inte därför man går in i en relation, man gör det förhoppningsvis för att man har djupare känslor för sin partner.  

Jag tror att du blandar ihop korten en smula. Om du lever i en kärleksfull relation men blir förälskad i en annan så kommer den kärlek du känner för din partner att uppväga nyhetens behag med en ny.

Om du lever i en relation av rent praktiska orsaker så är chansen stor att någon av parterna hittar någon ny som de känner mera för, kanske till och med blir förälskade.

Att bli förälskad i en annan när man lever i en praktisk relation är som att göra självmål. Du kan inte kräva att en partner är trogen om känslorna inte finns där.

Iof är det ingen som sagt att vuxna människor inte BLIR förälskade, det som sagts är att de sällan blir det, dvs det sker inte lika ofta.

Och förklaringen till det är enkel, känslor är precis som allt annat med kroppen ink hjärnan, träning ger färdighet så med åren lär man sig kontrollera känslor bättre och man får en bättre självkännedom, hur man reagerar på olika saker och lär sig undvika fällor så man låter inte dem växa sig okontrollerat stora utan käver dem i sin linda så att säga och de hinner aldrig bli ett problem. Förälskelser uppstår sällan bara spontat pang redan efter första ögonkastet, det är något som oftats byggs upp i små steg, från attraktion, till intesse, osv hela vägen till besatthet, batshit crazy och kaninkokning om man låter det gå för långt.

Och som allt annat är människor olika bra på olika saker vilket även gäller att hantera känslor, några klarar det utan problem andra har svårare för det, kanske  för att de sällan upplevt såna känslor och har inte lärt sig kontrollera dem, eller för att de överromantiserar dem och intalar sig själva att så fort man får en känsla så behöver man inte kontrollera dem utan ska nära dem så mycket man kan istället och då lär man sig heller kontrollera sina känslor.

Det du tar upp nu är mao rena känsloargument. Givetvis kan man absolut tappa känslorna för sin partner om man inte trivs i sin relation, det kan man göra även om man trivs, och givetvis kan man säkert bli förälskad i någon annan om man med eller omedvetet har känselspröna utanför relationen, MEN man måste inte agera på det om man inte vill. Och även om man väljer att agera på det så kan man göra det på olika sätt, det behöver inte bli en okontrollerad shitstorm om man inte låter det bli det. Så det handlar alltså inte om att känna eller inte känna, hur mycket man känner utan snarare om hur van/bra man är på att hanterar känslor.

Det är alltså detta som jag finner provocerande, att förklara och ursäkta otrohet med att det är våra instinkter från savannen. Vi vet faktiskt inte hur det var då, såvida du inte menar när vi var apor och då närmast som dvärgchimpanserna.

Så när vi levde på savannen betvivlar jag att man levde i tvåsamhet som i dagens samhälle. Man låg nog lite med allt och alla. 

Jag är inte så säker på att vi blir bättre med åren på att hantera känslor. Jag tror att vi är samma människa genom åren men vi blir bättre på att prioritera. 

Du talar om att människor är olika duktiga på att hantera känslor, det kan jag hålla med om, men jag ser det inte som positivt att leva i en relation med en partner som kontrollerar sina känslor. Jag tror inte att problemet ligger där, utan att man går in i relationer baserade på attraktion och eller praktiska skäl.

Ja, när det gäller relationer är känslorna och därmed känsloargument på sin plats, 

Det här med förälskelser är inte så enkelt som du beskriver. Du talar om att attraktion byggs på och att man på något sätt medvetet låter det ske. Det låter lite väl utstuderat tycker jag. Vi är olika och vi hanterar känslor olika men jag tror att när det gäller förälskelser så är det inget vi kan styra över. Dok tror jag att inte alla blir förälskade över huvud taget. och att blanda in attraktion i förälskelsen.  Man kan mycket väl känna attraktion utan att vara förälskad.  Vad man sen gör av den är ren prioritering Är min nuvarande relation värd att värna? mm

Människor utvecklas över tid i allt annat varför skulle inte det även gälla känslor?

Om det vore som du påstår så barn aldrig lära sig hantera känslor och vi skulle alla springa runt och bete oss som barn även som vuxna, vi skulle gå lös på varandra när vi blev arga, vi skulle bajsa/kissa i byxan när vi blev nödiga, KTB skulle inte existera, jag menar hur ska man kunna bota höjdrädsla (en känsla) om människors känslor är ristade i sten och de kommer förbli så livet ut? Det är liksom ganska överbevisat att känslor går att kontrollera och hanterad om man vill det. Problemet ligger inte i om man kan, problemet är oftast om man vill det.

Det är väl klart att alla måste kunna kontrollera sina känslor i en relation, hur skulle folk annars bete sig när de tex blev arga? Besvikna? eller vilken negativ känsla som helst? Kärlek/kåthet är ju inte den enda känslan människor kan uppleva, det är bara en i mängden. Men av någon anledning har vissa fått för sig att just vissa känslor (kärlek/kåthet) är så speciellt, unikt och fantastisk att samma regler inte gäller för dem. Och eftersom de har den inställningen så kommer de heller aldrig lära sig hantera den sortens känslor som de bevisligen lärde sig hantera andra slags känslor.

Alla människor behöver lära sig kontrollera sina känslor, oftast redan som små, annars skulle de inte kunna fungera i grupp, hela vår civilisation bygger ju på att vi kan bete oss någorlunda drägligt oavsett vad vi känner, annars hade vi gått lös på varandra med påkar så fort vi blev sura.

Förälskelse är en jätteskön känsla men de är fortfarande bara en känsla som alla andra och kan man lära sig kontrollera andra slags känslor så kan man lära sig kontrollera det med.

Är du tillbaka igen dyker upp som gubben i lådan

Ska den bedragne också kontrollera sina känslor och bete sig civiliserat?

Ja, självklart. Om vi levde som på savannen skulle däremot den bedragne slå ihjäl rivalen. Men nu vi  insett att vi ska behärska våra instinkter och känslor. Alltså arg har man rätt att bli, men att misshandla och slå ihjäl har vi inte rätt till och oftast klarar vi av att behärska oss. "Savannen" är ingen godtagbar ursäkt, varken för otrohet eller misshandel.

Och samarbeta om barnen på ett civiliserat sätt. Främja en bra kontakt med den andre föräldern.

Absolut ALLA behöver lära sig hantera känslor, men det betyder ju inte att man måste vara kvar i en relation med en otrogen partner. Man kan säga hej då hur civiliserat som helst och och söka sig en ny partner 

Det beror ju lite på hur den andra föräldern beter sig, ALLA behöver kunna kontrollera sig innefattar ju även otrogna människor. Vill man bli behandlad som en civiliserad människa så får man ju bete sig som en sån. Beter man sig som ett djur så får man ju oxå acceptera att bli behandlad som en sådan.

Gäller det alla eller gör det inte det? Du skriver lite motsägelsefullt. Och nu handlade det inte om hur någon vill bli behandlad, det handlade om ifall människor ska bete sig civilicerat och kontrollera sina känslor som du påstod. Men det kanske också är OK att vara otrogen då om den andre betedde sig ociviliserat först, beter man sig som ett djur så får man oxå acceptera att bli behandlad som en sådan

Ja, vad är det du inte förstod med alla?

Problemet är ju att alla beter ju sig inte civiliserat och då kan man ju heller inte sen komma och kräva att bli behandlad som en civiliserad person. Tycker man det är ok att bete sig som ett djur när man är i en exklusiv relation och knullar runt frisk för att man anser sig vara en savann-människa så kan man ju inte sen kräva att bli bemött som en civiliserad person, då har man ju gjort sitt val och får acceptera att bli bemött som en sån. 

Det är ganska enkelt. Beter du dig en som en civiliserad människa så blir det bemött som en sån, beter dig som ett djur så blir du bemött som ett sån.

Fast jag skrev inget om att någon otrogen skulle kräva det. Det handlade ju om att DU påstår att människor ska inte agera med känslor utan bete sig civiliserat och kontrollera sig

Japp jag påstår alla människor ska kunna och kan hantera sina käns,or om de vill. Men det håller du inte med om eller? .

Hum... Du verkar ha ett högt känsloläge och kan knappast jämföras med oss vanliga människor. När vi visar våra känslor så gör vi det i på ett normalt sätt, inga excesser utan lugnt men tydligt. 

Vi vanliga människor behöver inte gå i terapi för att kontrollera våra känslor tvärtom kan vi behöva öva oss på att visa våra känslor.

Du missuppfattar det här med förälskelse det är helt andra hormoner som styr den än andra känslor. Jag säger inte att man inte kan motstå att agera på dem utan vi prioriterar den redan existerande relationen mot en relation vi inte vet något om. Men känslorna finns alltid där oavsett.

Förälskelse är en positiv känsla något som livar upp oss. Något vi kan behöva när vardagen blir alltför grå.    

Då anser du att även bedragna ska kunna göra det.