• Anonym (Trött!)

    En gång strulpelle, alltid strulpelle?

    Jag älskar min sambo. Han har ett hjärta av guld, är intelligent och högutbildad, charmig, humoristisk. Men ibland verkar han ha ett konsekvenstänk som en tonåring. Sedan vi blev tillsammans har han flera gånger gjort saker som säkert känns rimliga i hans värld men som får negativa konsekvenser. Det kan vara att bråka med chefen, ställa in saker vi ska göra i sista sekunden, försova sig, lämna saker framme som katten kan skada sig på... Helt enkelt tanklösa, dumma jävla saker som en man på 40 inte borde göra längre. Just som jag tror att han börjar få ordning på saker så händer något som gör att jag bara vill skrika. Han ställer alltid till det för sig själv och inte sällan för oss båda. Och alltid när jag konfronterar honom är han som Peter Dalle i Lorry: "Tänkte inte på det". Nu väntar vi barn och jag trodde i min enfald att han skärpt sig, för han har inte gjort något klantigt på länge, men så händer något igen som denna gången fått rätt stora konsekvenser för oss. Jag vill bara lämna och avbryta graviditeten. Snälla, finns det någon där ute som har tips på hur man uppfostrar sin man? Eller är en strulpelle alltid en strulpelle?

  • Svar på tråden En gång strulpelle, alltid strulpelle?
  • Anonym (virrepärans fru)
    Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2024-07-17 13:02:18 följande:

    Vi kan förstås inte veta exakt hur allvarligt det är, eftersom TS inte har berättat några detaljer. Men TS överväger abort och att göra slut, trots att hon egentligen inte vill någotdera. Då handlar det inte bara om att lösa vardagsbestyren, som verkar vara fallet hos er. Det måste handla om brister som gör henne både osäker och orolig. 

    Hade du klarat dig utan din man? Hade du klarat att vara ensamstående förälder? 


    Vill man uppfostra ett barn med de anlagen?

    Jag har tvivlat om det jag med, men min man har specialfallet att han faktiskt föddes med en aktiv virusinfektion, och ibland har jag funderat över om det var något som hände med hans hjärna där.

    Vårt barn visar inga tecken på något av de särdrag som min man har. Barnet är varken ofokuserat, vänsterhänt, färgblint, dyslektiker eller glömskt, är väldigt lugnt generellt och har i princip aldrig haft ångest enligt sig själv.

    Så jag ångrar inget med avseende på val av pappa till mitt barn, men det är ibland synd om min man som måste leva med allt det där.
  • Anonym (Kronofogdekundens fru)

    Jag har gjort det du funderar på om du ska göra eller inte. Fast värre, min man hade ett sjusiffrigt belopp i skulder hos Kronofogden när vårt barn föddes. Vi hjälptes åt att ansöka om skuldsanering åt honom när vårt barn var bebis, och nu är det inte så många månader kvar innan han är fri.
    Skillnaden är att jag visste om det i god tid. Även om min man, precis som din, skämdes så berättade han. Det är ett av de sista tabun som finns i det nutida Sverige: att vara hos Kronofogden. Din sambo misstänkte att du skulle bli arg och besviken, och valde därför att sopa betalningsanmärkningen under mattan, tills den kom fram ändå när ni skulle söka bolån.

    Det är förstås extra besvärligt att ha en icke kreditvärdig vuxen i hushållet. När vi skulle flytta, fick jag köpa ett billigt hus så att jag skulle kunna stå på lånet och äga huset själv. Eftersom vi är gifta har vi äktenskapsförord så att huset är min enskilda egendom.
    Det är mer praktiskt att ha en kreditvärdig man, det är det, men det finns andra värden i en relation också. Min man är mitt livs kärlek, och en fantastisk pappa.

    Var och en bestämmer själv vilka röda linjer man har i ett förhållande. Det låter som om du älskar din sambo och vill ha barnet, men är svårt besviken och känner dig sviken av din sambo. Om han har ett hjärta av guld som du skriver, prata med honom om dina tankar och känslor!

  • Anonym (Sol)

    Det som oroar är att TS sambo inte sa något om betalningsanmärkningen. Ja, man kan klanta sig men man är ett team och behöver berätta vad man har gjort/inte.gjort som kan påverka den andra på ett allvarligt sätt. Väldigt omoget.

    Jag tänker på att TS gärna vill ha ett barn och är orolig för att inte hinna få det för att tiden går. Kanske är det läge att överväga om hon kan tänka sig att ha barnet på egen hand? Trots att det är mycket tungt, men kanske finns det stöd i hennes omgivning som släkt och vänner?

    Problemet är väl då att sambon blir särbo, och inte alls uppskattar situationen. Han har ju lite fler år på sig att skaffa familj och har kanske svårt att klara ett barn på egen hand. 

    Ibland kanske det är realistiskt att ändå skilja på att skaffa  barn och  ha en partner. Man kanske inte behöver ha partner först och sedan skaffa barn. 

    Det är om det är mycket viktigt för TS att få egna barn.

  • Anonym (Sommarlov)

    Kronofogden? Så han tar inte ens ansvar för sin ekonomi? Vill du verkligen vara låst till den mannen i minst 18 år?

  • Anonym (P)
    Anonym (Trött!) skrev 2024-07-15 14:16:11 följande:
    Han är heller verkligen ingen dålig människa. Han klantar sig frekvent, ja. Men mer kärleksfull och omtänksam människa får man leta efter.
    Anonym (Trött!) skrev 2024-07-17 14:50:59 följande:

    Att han ätit upp all mat när han vet att jag är helt slut och illamående när jag kommer hem är irriterande men överkomligt. Eller att han skyller på dålig sömn för att inte hjälpa mig genom att själv åka till apoteket, så att jag måste sitta helt grön i ansiktet på buss tur och retur (vi har ingen bil och jag är väldigt illamående på buss) kan jag väl leva med.



    Hur menar du att han är kärleksfull och omtänksam? Att inte vilja lyfta ett finger för att hjälpa dig är inte "klantigt" eller att man är en "strulpelle", det är ogint och inte omtänksamt. 
  • fröken88

    Nu har det gått några månader och jag undrar TS hur har det gått?

    Jag förstår att du inte vill vara i den här relationen, men om det kanske är din sista chans att få barn så kanske du kan behålla barnet i alla fall? 

  • Anonym (Trött!)

    Jag valde faktiskt att behålla. Kanske mot bättre vetande men så snart jag kom ur "illamående-dimman" kändes det som att jag fixar detta oavsett om han är med eller inte. Hittills är han med och har bättrat sig, så vi får se hur det blir. Jag har också enormt stöd ifrån "svärföräldrarna", så jag är inte lika orolig längre. Även om han skulle sjabbla till det längre fram så finns det ett fint nätverk som täcker upp. Och mina vänner är väldigt exalterade över knytet som ska komma så där finns också hjälp om så skulle behövas. 

  • Anonym (jury)

    Tycker inte att medvetet förtigande omkring att man hamnat hos Kronofogden när man bor och planerar en framtid tillsammans bara kan kategoriseras som att man är en klantig StrulPelle med tonårsaktigt konsekvensstänk.

    Han må vara högutbildad, charmerande och med ett hjärta av guld, men han har också brister som övertrumfar dessa positiva egenskaper. Vad annat förtiger han kan man undra?

  • fröken88

    Vad skönt att höra! Det kommer säkert gå bra för dig och barnet oavsett vad som händer med relationen. Grattis till graviditeten och snart barnet!  ♥️

    Sedan får vi väl se vad som händer med relationen, men jag tycker att det du beskriver, att inte kunna se bortom sig själv, är rätt allvarliga brister även om avsikten inte är att skada eller såra andra. De exempel du berättade om vad säger han egentligen när du berättar om hur du upplever saker och ting? (För jag utgår ifrån att du faktiskt berättat att det inte är särskilt sympatiskt att låta sig gravida sambo må dåligt på grund av hunger eller trötthet. 

    /Från en gravid kvinna till en annan. 


    Anonym (Trött!) skrev 2024-08-31 14:05:50 följande:

    Jag valde faktiskt att behålla. Kanske mot bättre vetande men så snart jag kom ur "illamående-dimman" kändes det som att jag fixar detta oavsett om han är med eller inte. Hittills är han med och har bättrat sig, så vi får se hur det blir. Jag har också enormt stöd ifrån "svärföräldrarna", så jag är inte lika orolig längre. Även om han skulle sjabbla till det längre fram så finns det ett fint nätverk som täcker upp. Och mina vänner är väldigt exalterade över knytet som ska komma så där finns också hjälp om så skulle behövas. 


  • Anonym (A)

    Tror tyvärr att det är personlighetsdrag som är svåra att ändra på. Hade försökt fokusera på att få honom att vänta upp och rådfråga dig innan han fattar viktiga beslut. Är hjärnan klantig lär hans handlingar annars fortsätta att vara det. Det var ungefär den förändring jag själv fick igenom hos min sambo (men sen separerade vi ändå). 

Svar på tråden En gång strulpelle, alltid strulpelle?