Olika pappor - sämre mamma?

Skratta på du, har du så svårt att erkänna att du sa emot dig själv så du måste försöka sätta dig på den som uppmärksammade det?

En man som skaffar en unge som får sex halvsyskon med olika fäder kan knappast ses som en bra förebild, för övrigt. Såvida det inte var ett "olycksfall i arbetet".

Du hade inte behövt kommentera, tror inte TS bryr sig om att du går på mig! Kan absolut vara ett olycksfall i arbetet. Det kan också vara så att männen kanske gärna ville bli biologisk pappa eftersom han inte har några egna. I vilket fall som helst så önskar jag dig en fortsatt bra dag!

Äh, vi lämnar det där nu. Inget att tjafsa vidare om. 
Jag kan bara inte låta bli att påpeka när någon talar emot sig själv, nästan lite av ett "tic".
Är likadan med syftningsfel och andra språkliga kullerbyttor.

Tack detsamma, alltså ha en fortsatt bra dag! 

Känns nästan som trolltråd? Kan inte vara vanligt att ha barn med 5 olika?

Jag har faktiskt barn med 3 olika .. Tre barn, skiljer 15 år mellan äldsta och yngsta. Och jag väntar ett fjärde , samma pappa som yngsta och vi är fortfarande tillsammans. Jag skulle inte vilja ha barn med någon mer. Känner faktiskt ingen som har barn med fler än tre olika. Och ja det kan vara pinsamt att berätta men brukar mest skämta eller skratta lite åt det när jag berättar för nån.

Det har väl ändå funkat ok , äldsta är vuxen nu och har flyttat till eget och pappan till mellanbarnet är knappt inblandad , träffar henne bara ibland så pappan till yngsta är mer som en pappa till henne. Kan tänka mig att det är svårare på ett sätt om alla pappor är med i bilden och man ska få ihop varannan vecka.

Om tråden är seriös.. även om man har 7 barn med samma pappa kan jag tänka mig att det är svårt att räcka till till alla ..och nej det är inte samma sak som förr i tiden när alla hade massa barn, då var det ofta syskonen som fick vara ?föräldrar? och många barn överlevde inte ens till vuxen ålder. Så ja , 7 barn med 5 olika, då känns det kanske som att man inte är en lika bra mamma som någon som har färre barn med färre pappor. 

Det finns de som har så många barn. Jag har en släkting som har 7 barn med 5 olika pappor. 3 olika pappor låter också rörigt. 

Det blir nog svårare att göra så barnen får ett bra, stabilt och tryggt liv. Kanske inte omöjligt men det gör definitivt allting mycket mer komplicerat. Och det är du som har skapat de omständigheterna så det är ju en risk du valt.

Jag som har barn med två olika pappor, men väldigt stor ålderskillnad (närmare 20 år) får mer som regel än undantag frågan om det är samma pappa.

När jag svarar att äldstas pappa varit död flera år innan barn nummer två föddes, så brukar det bli tyst.

Absolut kan det bli lite rörigt men som jag redan skrev är äldsta vuxen och utflyttad och mellanbarnets pappa träffar bara henne ibland. Så det är egentligen bara en pappa (pappan till yngsta och barnet i magen) som är med i vardagen. Så det blir inte så väldigt rörigt ändå.

Att få barn med tre olika vad inget jag hade planerat direkt men det blev så. Som sagt skiljer det 15 år mellan äldsta och yngsta och 10 år mellan äldsta och mellanbarnet.

Menade inte att jag inte tror att det finns de som har så många barn, jag har en bekant som har 6 barn (3 pappor). Men nej jag har faltiskt aldrig hört talas om nån som har barn med 5 olika, det var därför jag tänkte att tråden kanske inte var seriös. Har som sagt aldrig träffat nån som har barn med fler än 3 olika, jag tycker det är mycket även om jag själv har det. 

Jag skulle aldrig skaffa barn innan jag levt med mannen i fem år.

Jag vill veta vems gener det är jag för vidare, lära känna hälsostatus, släkt och socialt sammanhang, att det är fungerande och stabilt. Att man i tillräckligt stor omfattning delar planer och drömmar inte bara för kommande året utan för livet.

Så jag hade aldrig kunnat få mer än tre barn (5 år + graviditet+ någon tid innan separation), även om de skulle varit med olika män och back-to-back relationer. 25-32-39 är absolut max.

Att skaffa barn lättvindigt med flera män efter att de första två flytt från sitt ansvar tyder för mig på romantiska vanföreställningar, dålig impulskontroll, omedvetenhet om ekonomiska realiteter och frekvensen separationer, olika diagnoser eller alltihop.

Det är väl vettigt men alla resonerar inte som du.
Fem år är ganska länge och man kanske inte är purung och har tid att vänta.

Hur gammal var du när barnen föddes?