Hur berättar jag på bästa sätt, för min nära vän som lider av ofrivillig barnlöshet, att jag är gravid?

Du talar om att du är gravid. Bara sakligt, blanda inte in känslor. 
Jag vet inte, men kanske sms är enklast. Då frestas du inte att gå in på känslor samt att hon får smälta det i lugn och ro.
Sedan säger du ingenting mer om graviditet eller bebisar. Bara om hon ställer frågor, då svarar du.

Jag skulle skriva ett meddelande till henne så hon kan få reagera som hon vill utan att behöva ta hänsyn till dina känslor. Lycka till 

Skicka meddelande, istället.
Hon får läsa den i lugn och ro

Tycker det är lite märklig reaktion av din väninna. Det är såklart jobbigt att vara i din väninnas sist, men livet runt omkring henne kan inte stanna för alla andra. 

Jag har varit din väninna. Tog 8 år av aktivt för sökande innan jag blev gravid med ivf. Och visst var det jobbigt med alla som blev gravida runtomkring. Har gråtit många liter tårar på vägen. Men att säga att man aktivt tar avstånd känns lite konstigt. Vad menar hon. Att alla ska trippa på tå? Så funkar det inte, men kanske har någon varit lite extra klumpig och det blivit för mycket  

Jag tror det bästa  sättet du kan göra är att säga det till henne när ni träffas. Utan krusiduller. Säg någonting typ. Jag vet att det här är jobbigt för dej. Jag förstår om du blir ledsen, men jag vill att du ska få veta det av mej personligen och inte på omvägar. Sen säger du att det är ok om hon inte orkar träffa dej i perioder och att det är ok att hon säger ifrån om du råkar klampa över någon känslig gräns. Hon kanske blir ledsen men det hör sättet var det som jag uppskattade mest. 

En av mina bästa vänner försökte i flera år, det var missfall efter missfall, hennes syster blev gravid och hon sa att självklart var det jättejobbigt samtidigt som hon självklart var glad för hennes skull, det som hon tyckte var jobbigt var dock inte själva faktum att syster (och andra vänner för den delen) lyckades få barn, det var gnället, tjat om foglossning, sömnlösa nätter osv osv när hon skulle göra nästan vad som helst för att vara i den situationen, att hon på något sätt förväntades ge sympati när hon mådde så dåligt själv, det var det hon försökte ta avstånd ifrån 

Det är inget märkligt att sätta gränser, läser det som att hon mest sagt detta till TS inte skällt ut vännerna precis. Om man verkligen inte klarar av någon just nu är det inte fel att tillfälligt ta avstånd. Speciellt om de spammar med bebisbilder eller klagar över graviditetssymptom när någon av dom lär veta om situationen...

Säg det till henne när ni träffas och inte via ett meddelande.

Säg det bara, dra inte in hennes situation för den vet hon ju om. Låt henne få veta långt före eventuella offentliga tillkännagivanden.

vet att alla är olika men ändå spännande att du får så olika svar. 

När jag och min bästa kompis var i samma situation så hade vi redan innan bestämt att om hon blev gravid förre mig så skulle hon skicka ett SMS. Inte för att jag missunna henne på något sätt men för mig var det ett sätt att skydda oss båda.

Hon blev gravid först och jag blev väldigt ledsen när smset kom, inte för att hon var gravid utan för att jag inte var det. Men jag samla mig och kunde möta henne på bästa sätt när jag sen ringde upp. 

Hade jag varit dig så hade jag skickat ett SMS. Så att hon får reagera själv och för att skydda dina egna känslor med. om nu hon skulle reagera på ett dåligt sätt. Du behöver inte skriva så mycket mer än att du är gravid.

Grattis till graviditeten.

Svårt att ge ett "skräddarsytt" råd när man inte känner henne personligen, men jag tror det bästa är att bara säga som det är. Hur jobbig hennes situation än är så stannar inte omvärlden, och hennes chanser att bli gravid påverkas inte heller av någon annans graviditet. Jag tror och hoppas att jag hellre hade velat att min väninna delade med sig av sin bebislycka och jag fick dela den samtidigt som jag också förde min kamp, än att känna det som att andra smög på tå runt mig och tyckte synd om mig.

Jag tycker inte det är så märkligt att ta avstånd.. Jag har aldrig varit i just den situationen , har iförsej fått två missfall men har tre barn och väntar fjärde. Men jag har varit med om annat som har gjort att jag har mått dåligt av att se vissa saker.

Till exempel efter jag fick mitt andra barn, förlossningen var fruktansvärt traumatisk (grät i 10 timmar ungefär och trodde mitt barn inte skulle klara sig) och slutade med akutsnitt på grund av en läkarmiss , trodde dessutom att jag kanske inte kunna få fler barn på grund av komplikationer. Och så var jag ensamstående , hade blivit lämnad under graviditeten. Jag hade svårt att se både sånt som hade med graviditeter att göra på grund av traumat med förlossningen och att se lyckliga kärnfamiljer eftersom jag var ensamstående med en liten bebis så jag slutade följa några jag kände på Facebook och Instagram på grund av det (på Facebook brukar det inte ens märkas att man bara slutar följa).

Det var så under en tid sen blev det lättare. Om man behöver göra det för att klara av en situation så tycker jag att man har all rätt till det. Samma sak om man behöver ta lite avstånd från någon under en tid. Jag är själv gravid nu som sagt och hade förstått om jag hade någon vän som kämpade och inte orkade ha kontakt precis nu. Som tur är så är en vän till mig som har försökt i flera år faktiskt gravid nu också. 

När jag befann mig i den situationen så hade jag uppskattat ett sms. Inte för att jag på någotvis inte önskade mina vänner lycka utan för att när allt var som värst kunde jag inte alltid kontrollera mina känslor och jag hade dött ännu mer inombords ock skämts ihjäl om jag hade brustit ut i gråt när en av mina närmaste vänner berättade denna lyckliga nyhet. Även om mina vänner är bland de finaste man kan tänka sig och aldrig hade dömt för det så ville jag inte få en sådan reaktion. De ställde upp så mycket för mig genom alla skitår av ofrivillig barnlöshet och en stor del av vår vänskap kretsade kring min situation under en lång tid. Då ville jag inte att även deras graviditeter på något sätt skulle handla om min barnlöshet. Jag ville kunna bete mig som en bra,stöttande vän utefter min kapacitet. Men hjärnan och känslorna lyssnar inte alltid på varandra. Så jag hade uppskattat att få läsa först så jag kunde vara mitt bästa jag när vi pratade. Men det är bara vad jag hade uppskattat, alla är olika. Minns inte om jag någonsin bad mina vänner om detta, det enda jag kan minnas att jag bad om var att om de ville göra ett stort avslöjande - när fler än oss närmaste deltog- att ge mig en headsup om möjligt och givet att de själva kände att det var ok. Jag valde även att inte delta på en av deras babyshower - hade enorma skuldkänslor för min hjärna matade just detta om att "världen fortsätter gå", "andras liv kan ej stå still", "deras lycka har inget med din olycka att göra" osv. Men jag hade precis fått mitt trettonde missfall och jag hade det bara inte i mig mer.

Nej, usch jag avrundar här för det drar upp så mycket men ts jag tycker du verkar vara en otroligt fin och omtänksam vän. Gör på det sätt som din magkänsla säger - du känner din vän bäst. Och stort grattis till din graviditet!🌼

Har varit i din väns sits. Det är jobbigt att höra även om man kan vara glad egentligen för någon annans skull. Berätta på telefon eller hemma hos henne så att hon har utrymme och möjlighet att reagera som hon gör ❤️

Grattis till graviditeten!

Jag levde under många år med sekundär barnlöshet och genomgick assisterad befruktning. För mig var besked via sms det bästa. Även om jag önskade att jag bara kunde känna glädje över andras graviditeter väckte de nyheterna så mycket egen sorg, att det var skönt att slippa ha den gravida eller andra människor omkring mig då. Utan att få känna vad jag kände och sedan svara. Skulle likt någon skrev ovan också invänta de frågor din vän ställer, inte skriva mer information än nödvändig om din hälsa, av symptom osv. 

Tids nog kommer din vän kunna glädjas med dig, men låt henne göra det i sin takt och på sitt sätt.

Jag tänker så här: Första och främst säg det när ni är ensamma så hon i lugn och ro kan reagera själv. Det om något uppskattade jag när kollegan berättade att hon va gravid, hon visste att vi försökt länge och valde därför att berätta det enskilt för mig. Utöver det prata inte om graviditeten utan endast om hon ställer frågor. 

Har varit och är fortfarande i samma situation som din vän, mitt råd skulle vara att skicka ett SMS. Skulle starkt avråda från att överraska henne med denna nyhet, det kommer inte vara kul för varken henne eller dig om hon reagerar dåligt. Jag blev helt överraskad av en sån här nyhet från en släkting (visste inte ens att de försökte få barn) efter att jag varit öppen med våra problem och IVF. Var traumatiskt och har nu också tagit avstånd och undviker att träffa vänner som jag tror kan vara gravida. Har också haft vänner som skickar bilder från ultraljud utan nån förvarning när de vet att jag själv kämpar. Hade en vän som skickade SMS till mig, uppskattade det och att jag fick chans att gråta ut ifred och faktiskt kunna vara glad när vi väl sågs. Tycker det är fint att du frågar om bästa sätt att berätta för henne och förstår hur svårt det är. Skulle dock inte göra nån stor sak av det, bara berätta rakt på sak.

Och till TS: Fint att du vill ta hänsyn till din vän. Som ofrivilligt barnlös kan jag bara hålla med alla som råder dig att ta det via sms.

Det är, i alla fall för mig, fullständigt utmattande att hålla god min, gratulera entusiastiskt och ställa nyfikna frågor när jag inte har fått tid att förbereda mig. Och precis som många redan skrivit - man vill ju inget hellre än att reagera med den glädje som den som lämnar graviditetsbeskedet önskar sig. Särskilt för en nära vän! Hoppas innerligt att du kan glädjas fullt ut åt din graviditet oavsett hur beskedet mottas av din vän ❤️