Gravid och lämnad för en annan kvinna
Jag är gravid i vecka 22 och förra veckan valde min sambo att lämna mig för en kollega.
Det hela uppdagades för 4 veckor sedan när jag märkte att han smsade med någon. Jag frågade vem han pratade med men då ljög han och blev han arg över att bli ifrågasatt. Han hade varit på middag med kollegor samma kväll och när jag skulle hämta honom kom han inte ut på bestämd tid. 45 minuter senare fick jag gå in på restaurangen för att leta rätt på honom och finner honom ensam kvar med en kvinnlig kollega. Jag får genast obehagliga vibbar men erbjuder mig ändå att köra hem kvinnan då jag inte vill att hon ska gå hem själv på kvällen. Jag ifrågasatte min partner varför de var ensamma kvar och han inte hade svarat, men han hade inget bra svar på det. Jag förstod snabbt att det var henne han smsade med och dagen efter tog jag hans telefon (för första gången under vårt förhållande) och hittade kärleksförklaringar dem emellan. Min partner skyddet det hela på att han var full och att han var nervös inför att få barn. Han bad om en andra chans och trots min dåliga magkänsla så gav jag honom en ny chans, mest för barnet i magens skull och för att jag vill att vi ska vara en familj.
Dagarna innan julafton upptäckte jag att han återupptagit kontakten med kollegan och situationen eskalerade snabbt. Han vill först att jag skulle förlåta honom och dagar senare hade han ångrat sig och ville lämna mig. Han sa att saker inte fungerade mellan oss pga gamla händelser och han målade upp en bild av mig och oss som lämnade mig helt paff. Mannen som bett om min hand, vi som planerade ett bröllop och barnet som växer i min mage. Han hade bestämt sig, jag var inte för honom och nu skulle han lämna mig. Sedan dess har mycket kommit fram om hans relation med kollegan och han har varit otrogen och ljugit för mig de senaste veckorna, fram tills han blev påkommen igen.
Personlighetsförändringen han har uppvisat den senaste tiden skrämmer mig något oerhört. Han bemöter mig med iskyla, avvisar mig, ignorerar mig och förminskar mig. Jag trodde aldrig att han skulle kunna behandla mig på det här sättet. För en vecka sedan var jag hans allt och han skulle älska mig i oändligt. Nu är jag ingenting.
Vi träffades idag för att prata igenom separationen och återigen drog han upp saker som han tycker var fel i vår relation, vilket sårar mig oerhört, för jag vet ju innerst inne att det inte var jag som var problemet. Det jobbiga nu är att jag är gravid och att pappan till mitt barn inte var den jag trodde att han var. Han vill inte vara med mig och kommer inte att finnas där för mig så som jag behöver honom. Jag måste flytta hem till min mamma och söka stöd hos familj och vänner. Det kommer vara 4 timmar emellan oss och jag mår illa när jag tänker på den här andra kvinnan och vad dem två har gjort bakom ryggen på mig. Mitt hjärta går itu när jag tänker på mitt barn och att hålla honom i mina armar. Han kommer bo hos mig och det kommer dröja länge innan jag kan lämna honom hos hans pappa. Den första tiden måste jag vara med när de umgås eftersom det är en lång resa vilket betyder att jag måste försöka upprätthålla en god relation med pappan. Men tanken på den andra kvinnan äter upp mig. Jag vill inte att hon ska hålla min son i sina armar. Det hon och barnets pappa har utsatt mig för under graviditeten är oförlåtligt.
Så hur gör man? Ni som lämnar bort era barn till era otrogna partners och personen de var otrogen mot er med. Hur hanterar man en sån här situation? Jag vill göra det bra men jag kan inte tänka en enda klartanke just nu. Allt det här känns bara så onaturligt och omänskligt.
