• Anonym (Ambivalent)

    Borde jag göra abort??

    Jag och min man har varit tsm i 20 år. Vi har villa och stadig ekonomi. 
    4 barn varav den äldsta är 13 och den yngsta snart 5.
    vi har sett fram emot ?nästa steg? i livet med lite större barn. Precis kommit ut ur småbarnsträsket, jag har nytt välbetalt jobb, kommit ikapp ekonomiskt och känner att livet är enklare.

    vi hade en svacka i höstas där jag ifrågasatte vår relation pga att jag hade känslor som svalnat. Jag tror dock det är ofrånkomligt efter så många år tsm (och just pga att vi kommit ur den värsta stressen med små barn). men vi har gått i parterapi och allt känns nu bra igen. Han är en fantastisk man på alla sätt.

    såklart så görs ett misstag och nu sitter jag här gravid i vecka 5. Vill bara gråta. 


    min hjärna skriker ?gör abort? av anledningarna ovan:
    -nästa steg i livet
    -ekonomi och livet i fas
    - nytt jobb
    - vårt förhållande har knakat (även om det är bra igen nu)
    -orkar jag verkligen ?börja om? med en liten igen? 
    -jag är också 38 år. Känner att det är för gammalt! 


    men samtidigt så vet jag ju vad jag får. vi har 4 barn sedan innan, friska, lugna och vi har ett bra liv.
    ska vi riskera det eller skulle ett nytt liv berika oss? kanske är det verkligen sista sista chansen för mig att någonsin få ett till barn (även om jag stannat i tanken vid de 4 jag redan har) 
    vad ska alla andra säga!?!? 

    just nu lutar det åt att abort.. men jag vill så gärna att ni berättar om liknande erfarenheter. Om ni valde behålla/ta bort och hur det blev? 


    tar tacksamt emot all input! 

  • Svar på tråden Borde jag göra abort??
  • Anonym (Ambivalent)
    Anonym (Nja) skrev 2025-01-10 20:50:42 följande:

    Vad är din åsikt om abort TS?Fostret växer hela tiden ,är det ok i v 20


    Jag vet inte riktigt vad jag har för åsikt, har aldrig behövt tänka på det direkt. men dömer ingen och har förståelse för de som kanske är tvungna att göra det i ett sent skede av olika anledningar. men jag skulle ha väldigt svårt för det? redan nu så läser jag om hur fostret har ett hjärta som slår och bara att tänka tanken på att jag ska få det att sluta slå är? hemskt rent ut sagt..... :( 

  • Anonym (Ambivalent)
    Hjelm skrev 2025-01-12 22:05:18 följande:

    I hela ditt inlägg låter det ju verkligen som att du inte vill ha ett femte barn, av många goda skäl (även om det inte behöver förklaras alls). Så frågan är väl snarare varför du tvekar? Känns det skamligt på något vis med abort?


    Inte skamligt det här jag aldrig tänkt. Vet att många gör det av många anledningar och jag dömer som sagt ingen och tycker att måste man göra det så är det bra att möjligheten finns. Jag tänker ju själv att jag kanske ska göra det  och om det skulle bli så så skulle jag inte tycka det vore jobbigt att berätta om det efteråt. 


    jag förstår att det låter som om jag inte vill ha ett barn till. Men det kan vara så att jag försöker intala mig själv något? nu har det landat några dagar till och alla hinder jag sett hittills känns inte lika jobbiga längre? vi skulle klara ett barn till. det är bara vissa saker som skulle sättas på paus för en stund.
    jag har fått en känsla av att det är en liten flicka jag väntar (har haft känslor med alla andra barn med och de har alltid haft rätt) och då jag endast har en tjej i barnaskaran just nu så skulle en syster göra familjen lite mer komplett på något vis. 


    det kan ju givetvis vara en kille med? 

  • Anonym (Ambivalent)
    Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2025-01-10 18:42:49 följande:
    Vill du verkligen ha ett till barn? Eller handlar det mer om att du tycker att du "borde" vilja?

    Du antyder att det är egoistiskt att vilja fokusera på sig själv, ha mer tid och ork över osv. Du är ju MAMMA och KVINNA och ska inte behöva ha något eget liv. Eller?

    Förlåt om jag låter lite raljerande, men jag blir lite bekymrad när du ser det som egoistiskt, och "världens sämsta skäl" att vilja avsluta graviditeten av de skäl du anger. Som om det vore moraliskt fel?

    Du har redan fyra barn. Ingen kan anklaga dig för att inte ha gjort din del när det gäller att befolka detta land. Du och din man har nyligen genomgått en äktenskaplig kris, samt verkar ha fullt upp med det ni har. Och fyra friska barn är ingen garanti för att nästa barn blir friskt, det finns dessutom annat som npf, förlossningsskador och liknande.

    Sen kan det förstås vara tvärtom också. Känslomässigt kanske både du och din man gärna vill ha barnet. Du skriver att det på sätt och vis skulle vara härligt med en bebis till, osv.

    Är det så du känner - ja då hamnar ni ju i ett annat läge. Då är det bättre att behålla och ta det som det kommer. Era andra barn kommer ändå att vara ganska stora om några år. De kommer fortfarande att behöva er, men inte på samma sätt som när de var mindre.

    Men oavsett vad ni beslutar er för, är det vanskligt att fråga andra hur ni borde göra, eller hur de skulle ha gjort. Det finns nämligen inga rätt och fel här. Alla är olika. Det som är rätt för andra behöver inte vara rätt för er.

    Många hade aldrig velat ha ens tre eller fyra barn. De hade nöjt sig med ett eller två och sedan sett till att det inte blev fler, med hjälp av preventivmedel eller sterilisering, samt gjort abort vid behov. Andra hade aldrig klarat av att göra abort, oavsett hur många barn de hade innan. Och åter andra hade kanske valt det ena eller det andra, beroende på situationen.

    Många säger det - be inte om andras åsikter. jag vet att det inte spelar någon roll i slutändan men det känns ändå skönt att stöta och blöta det lite kanske med andra som varit med i samma situation. som säger att det faktiskt blev bra. (Oavsett) 

    jag anser såklart att jag kan ha fokus på mig själv, jag tar mig faktiskt tid att göra saker för mig själv redan idag. det är viktigt ur min egen hälsas skull för det ger mig ork att orka med vardagen. och då pratar jag kanske om en timmes träning eller en natt på hotell för att ta igen lite sömn. Inte resa bort en vecka själv. Utan mer korta pauser där jag samlar energi. Jag ville komma i god form i år men det är såklart ingenting som inte går att skjuta på.. 

    min man är ledsen han säger att han gärna vill ha barnet och att allting skulle lösa sig. Han tänker på vem det är och tycker synd om mig som mår så dåligt nu över hela situationen? men han kommer aldrig pressa mig eller försöka övertala mig att göra det ena eller andra han kommer stå bakom vilket beslut det än blir. han får det att låta så enkelt. Plats - vi löser det! Pengar - det löser sig! han ser inget som helst problem. Inte ens när våra nuvarande barn har kaosat en hel dag och man sitter som två fågelholkar. Jag säger - och du vill ha en till!? inte ens då tvivlar han.

  • Anonym (Nja)

    Ja.Hur går det TS?Har du bestämt dig nu.

  • Anonym (Kram)

    Skickar en stor kram!

    Varit i din situation, vi hade till och med separerat under en period men hittade tillbaka och hade det bättre än på många år. Vi hade då tre barn i hög- och mellanstadieålder. 

    Fick reda på att jag var gravid och vågade först inte säga någonting till maken. Var så rädd att rucka på det som äntligen var bra och hade en sjuk tanke om att göra abort i hemlighet. Men började kräkas nåt förskräckligt så maken förstod utan att jag behövde säga nåt. Han tyckte inte att abort var självklart utan att vi skulle ta oss en rejäl funderade innan vi valde att göra något oåterkalleligt. 

    Vi beslutade efter mycket om och men att behålla. En liten sladdis som en del av vår nystart. Berättade för barnen som faktiskt blev väldigt glada. 

    Vid det första ultraljudet i vecka 12 fick vi reda på att det var två (!!) små bebisar i magen. Då gick jag igenom ett par veckor med starka tvivel, men maken var stöttande och barnen var helt fantastiska. 

    Nu har vi två små 2-åringar som tultar omkring här hemma och allt har gått över förväntan. Vi valde att vara hemma tillsammans de första 4 månaderna och det var verkligen underbart att få den tiden ihop som par och nyblivna föräldrar. 

    Vi ångrar oss inte en sekund, som någon sa så ångrar man aldrig ett barn. 

  • Anonym (5)

    Har en vän som har barn med ungefär samma åldersintervall på de äldre. Sedan blev hon gravid med 4:an och 4:an kunde ju inte vara ensam... Så det blev en femma också. 

    Det är en syskonskara som är rätt tight där storasyskonen har älskat sina småsyskon (nästan hela tiden, syskon kan ju också bråka 😂). 

    Du behöver ju inte få en som är kalasjobbig i fem år. Om ett par år kanske du kommer tycka det är ljuvligt med ett småbarn kontra tonåringar. Det vet jag att min kompis uppskattade. Att inte ha alla ägg i samma (tonårs-)korg utan ha blandade åldrar. 

    Oavsett val så kommer det bli bra. Ibland känner man att det är rätt att ha de barn man har också. 

  • Anonym (Ambivalent)
    Anonym (Kram) skrev 2025-01-15 07:52:05 följande:

    Skickar en stor kram!

    Varit i din situation, vi hade till och med separerat under en period men hittade tillbaka och hade det bättre än på många år. Vi hade då tre barn i hög- och mellanstadieålder. 

    Fick reda på att jag var gravid och vågade först inte säga någonting till maken. Var så rädd att rucka på det som äntligen var bra och hade en sjuk tanke om att göra abort i hemlighet. Men började kräkas nåt förskräckligt så maken förstod utan att jag behövde säga nåt. Han tyckte inte att abort var självklart utan att vi skulle ta oss en rejäl funderade innan vi valde att göra något oåterkalleligt. 

    Vi beslutade efter mycket om och men att behålla. En liten sladdis som en del av vår nystart. Berättade för barnen som faktiskt blev väldigt glada. 

    Vid det första ultraljudet i vecka 12 fick vi reda på att det var två (!!) små bebisar i magen. Då gick jag igenom ett par veckor med starka tvivel, men maken var stöttande och barnen var helt fantastiska. 

    Nu har vi två små 2-åringar som tultar omkring här hemma och allt har gått över förväntan. Vi valde att vara hemma tillsammans de första 4 månaderna och det var verkligen underbart att få den tiden ihop som par och nyblivna föräldrar. 

    Vi ångrar oss inte en sekund, som någon sa så ångrar man aldrig ett barn. 


    tack. Vad fint det blev för er <3 och tvillingar - wow! 

  • Anonym (Ambivalent)
    Anonym (5) skrev 2025-01-15 08:18:27 följande:

    Har en vän som har barn med ungefär samma åldersintervall på de äldre. Sedan blev hon gravid med 4:an och 4:an kunde ju inte vara ensam... Så det blev en femma också. 

    Det är en syskonskara som är rätt tight där storasyskonen har älskat sina småsyskon (nästan hela tiden, syskon kan ju också bråka 😂). 

    Du behöver ju inte få en som är kalasjobbig i fem år. Om ett par år kanske du kommer tycka det är ljuvligt med ett småbarn kontra tonåringar. Det vet jag att min kompis uppskattade. Att inte ha alla ägg i samma (tonårs-)korg utan ha blandade åldrar. 

    Oavsett val så kommer det bli bra. Ibland känner man att det är rätt att ha de barn man har också. 


    Har faktiskt en bekant som gjorde precis samma sak - blev oplanerat gravid med nr 5 och skaffade då även en nr 6 för att de skulle ha varandra nära. Men så tänker jag inte att jag ska jobba. 


    tack för positiv input! 

  • Anonym (Ambivalent)
    Anonym (Nja) skrev 2025-01-14 20:47:55 följande:

    Ja.Hur går det TS?Har du bestämt dig nu.


    Hjärnan säger nej. Hjärtat säger ja. 


    igår tog jag mig i kragen och tänkte ?nej? det här ska jag genomföra. 


    idag har jag gråtit hela dagen och varit otroligt emotionell. till råga på allt har jag precis fått veta att en väldigt nära person till mig också är gravid? i samma vecka.  Jag har gråtit och gråtit och tänkt att jag måste ju ha kvar det här lilla livet! 

    har fortfarande kvar tiden på abort mottagningen. Fredag kl 9. Men jag har ännu inte bestämt mig.. jag har samtidigt bokat in mig på inskrivning hos BM. Hur sjukt? jag vet inte vad jag vill. Önskar att någon bara skulle säga åt mig - GÖR SÅ. 

  • Anonym (Kram)
    Anonym (Ambivalent) skrev 2025-01-15 14:41:46 följande:

    Hjärnan säger nej. Hjärtat säger ja. 


    igår tog jag mig i kragen och tänkte ?nej? det här ska jag genomföra. 


    idag har jag gråtit hela dagen och varit otroligt emotionell. till råga på allt har jag precis fått veta att en väldigt nära person till mig också är gravid? i samma vecka.  Jag har gråtit och gråtit och tänkt att jag måste ju ha kvar det här lilla livet! 

    har fortfarande kvar tiden på abort mottagningen. Fredag kl 9. Men jag har ännu inte bestämt mig.. jag har samtidigt bokat in mig på inskrivning hos BM. Hur sjukt? jag vet inte vad jag vill. Önskar att någon bara skulle säga åt mig - GÖR SÅ. 


    Lyssna till ditt hjärta (magkänslan). Man ångrar aldrig ett barn, men kan ägna en livstid att ångra det (barnet) som inte blev. 
  • Anonym (Magkänsla)

    Jag var i samma sits för 1,5 år sedan. Var så ambivalent, bokade tid för abort. Såg hjärtat slå. efter några veckor beslöt vi oss för att behålla, när jag äntligen hade kommit över på den sidan och se positivt på ett nytt liv, så sker något. I v 13 på kub hittar man inga hjärtslag. Bebis hade avslutat sig själv. Jag mådde så dåligt, insåg där och då att jag aldrig skulle kunna göra en abort. Såg svart i en månad?

    ett par månader senare blir jag gravid igen och nu har jag en bebis i famnen och ett gäng syskon runtomkring. jag är så lycklig!

    med tanke på hur ambivalent du är, kan du må väldigt dåligt av en abort i efterhand. det är sådant man inte kan veta i förväg.

  • Anonym (M)
    Anonym (Ambivalent) skrev 2025-01-15 14:41:46 följande:

    Hjärnan säger nej. Hjärtat säger ja. 


    igår tog jag mig i kragen och tänkte ?nej? det här ska jag genomföra. 


    idag har jag gråtit hela dagen och varit otroligt emotionell. till råga på allt har jag precis fått veta att en väldigt nära person till mig också är gravid? i samma vecka.  Jag har gråtit och gråtit och tänkt att jag måste ju ha kvar det här lilla livet! 

    har fortfarande kvar tiden på abort mottagningen. Fredag kl 9. Men jag har ännu inte bestämt mig.. jag har samtidigt bokat in mig på inskrivning hos BM. Hur sjukt? jag vet inte vad jag vill. Önskar att någon bara skulle säga åt mig - GÖR SÅ. 


    Att en mycket nära är gravid och dessutom i samma vecka försvårar det ytterligare. Om du väljer abort, finns det alltid ett barn nära som är precis lika gammalt som ditt barn hade varit och tanken på att det kunde varit två som stojar omkring tillsammans. 

    Lycka till med beslutet!
  • Anonym (Ambivalent)

    Imorgon är det dags. Idag är jag inne på abort. min man är ledsen men stöttande. 


    jag får se hur jag känner imorgon.. :( 

  • Anonym (Ambivalent)

    Jag kom till besöket Helt labil. när barnmorskan frågade om jag bestämt mig och var säker på mitt beslut så bröt jag ihop totalt och grät och sa Nej. Jag vet inte. 


    vi gjorde UL och allt såg bra ut. hjärtat har börjat slå. 


    Nej - jag kunde inte genomföra aborten. Nu står jag här på sjukhustoaletten och gråter och inser att jag högst troligt kommer få ett femte barn. Jag skiter i vad alla tycker. Det här är min lilla bebis och jag kan inte ta bort det :/ det går inte. Hela min kropp skriker nej. 


    jag har några veckor till på mig men som det känns nu så kommer jag högst troligt inte ändra mig. 

  • Anonym (Kram)
    Anonym (Ambivalent) skrev 2025-01-17 09:18:18 följande:

    Jag kom till besöket Helt labil. när barnmorskan frågade om jag bestämt mig och var säker på mitt beslut så bröt jag ihop totalt och grät och sa Nej. Jag vet inte. 


    vi gjorde UL och allt såg bra ut. hjärtat har börjat slå. 


    Nej - jag kunde inte genomföra aborten. Nu står jag här på sjukhustoaletten och gråter och inser att jag högst troligt kommer få ett femte barn. Jag skiter i vad alla tycker. Det här är min lilla bebis och jag kan inte ta bort det :/ det går inte. Hela min kropp skriker nej. 


    jag har några veckor till på mig men som det känns nu så kommer jag högst troligt inte ändra mig. 


    Stor kram vännen! Grattis till ett litet hjärta som slår. 

    Jag vet att det känns omvälvande just nu. Vid rutinultraljudet i vecka 12 när vi fick reda på att det var tvillingar så bestämde jag mig nästan igen för att göra abort. Men vi hade redan bestämt oss för att fullfölja. Fram till vecka 14-15 mådde jag uselt och var inte alls säker i mitt val, men maken var väldigt stöttande och min stora trygghet. 

    Din man verkar vara en fin person, sök trygghet och tröst hos honom. Och våga glädjas åt er lilla bebis, det hjälper till i bearbetningsprocessen. 
  • Anonym (Ambivalent)

    Tack snälla. det ger mig hopp att höra att fler har tvivlat men att det ändå blivit väldigt bra Hjärta

  • Anonym (5)
    Anonym (Ambivalent) skrev 2025-01-17 09:18:18 följande:

    Jag kom till besöket Helt labil. när barnmorskan frågade om jag bestämt mig och var säker på mitt beslut så bröt jag ihop totalt och grät och sa Nej. Jag vet inte. 


    vi gjorde UL och allt såg bra ut. hjärtat har börjat slå. 


    Nej - jag kunde inte genomföra aborten. Nu står jag här på sjukhustoaletten och gråter och inser att jag högst troligt kommer få ett femte barn. Jag skiter i vad alla tycker. Det här är min lilla bebis och jag kan inte ta bort det :/ det går inte. Hela min kropp skriker nej. 


    jag har några veckor till på mig men som det känns nu så kommer jag högst troligt inte ändra mig. 


    Ibland önskar jag att man likt instagram, facebook med mera kunde sätta ett hjärta på en del inlägg. 

    Ta hand om dig själv i helgen och se till att bli bortskämd av dig själv och/eller av din man på det sätt du gillar bäst. Om det är att ta en fika med bästa kompisen, få läsa en bok i lugn och ro, gå ut och gå, titta på en innebandymatch, spela spel med hela familjen är oviktigt, bara du gör något där du känner att du mår bra av. Där du kan släppa tankarna en stund på allt. 

    Om folk börjar kommentera fem barn, ja då har de uppenbarligen inte mycket annat att prata om eller så är de avundsjuka. Allt över normen är ju bara konstigt ibland. Att bara ha ett barn är precis lika konstig.

    Ta hand om dig själv, mannen och familjen i helgen. Hjärta 
  • Anonym (Nja)
    Anonym (Ambivalent) skrev 2025-01-17 09:18:18 följande:

    Jag kom till besöket Helt labil. när barnmorskan frågade om jag bestämt mig och var säker på mitt beslut så bröt jag ihop totalt och grät och sa Nej. Jag vet inte. 


    vi gjorde UL och allt såg bra ut. hjärtat har börjat slå. 


    Nej - jag kunde inte genomföra aborten. Nu står jag här på sjukhustoaletten och gråter och inser att jag högst troligt kommer få ett femte barn. Jag skiter i vad alla tycker. Det här är min lilla bebis och jag kan inte ta bort det :/ det går inte. Hela min kropp skriker nej. 


    jag har några veckor till på mig men som det känns nu så kommer jag högst troligt inte ändra mig. 


    Svårt men styrka till dig!Det ordnar sig tillslut.Försök tänka på positivt ..
Svar på tråden Borde jag göra abort??