Önskar åsikter om pappa byta jobb pga barns högskolestudier...

Till TS, jag har 2 barn i din sons ålder.
Här kommer mina tankar.
När min dotter började universitet var det mycket lära känna varandra aktiviteter, en tjej sa upprepade ggr ni måste anpassa er efter mig för jag har autism. En elev kopplade inte hur han ska interagera i grupp, dessa slutade ganska fort.
Vi har flera bekanta som pluggat men sedan inte kunnat jobba pga sin psykiska ohälsa.
Har ni pratat med personalen på tänkta högskola?
Ska du sitta i en billig lägenhet i storstaden, orolig över sonen och bara leva för att curla honom i 3 år.

Varför flyttar ni inte din dina hemtrakter i sommar, sonen får ett år på sig att förbereda sig på att bo själv och mogna innan han söker till sin utbildning.

Du är orimlig ja. Pappan behöver såklart inte flytta med sitt vuxna barn (inte du heller) och inte för att stötta dig heller. 

Vill barnet ha er med?

Självklart ska pappan inte behöva flytta pga att den vuxna sonen ska studera på universitetet. 

Hade vi diskuterat en 5 åring som behövde extra stöd och anpassningar för hela skolgången så är det rimligt. Nu är det tre år på högskolan. Jag har själv autism och haft en mamma som klamrat sig fast. Otroligt jobbigt är det. Hur länge tänkte du att du skulle övervaka din son? Han måste få trygghet med andra än sina föräldrar för att få ett fungerande liv på riktigt. 

Det hela är så absurt så jag inte ens vet var jag ska börja...

Herre Gud!

Du "tycker" att dit EX (!) ska säga upp sig och flytta från det ställe han trivs på, har sin levande förälder på och vill ta över barndomshemmet från..

OCH du planerar vart ditt barn ska flytta efter sina högskolestudier

Ja ja alla andra har redan sagt det så ...

Din tanke eller barnets? 

Du och barnets pappa lever inte tillsammans så du har ingenting att säga till om vad gäller hans väl. Inte ens om ni hade levt tillsammans hade du haft något att säga till om. 

Exakt varför ska du flytta med ert barn till studieorten?

En person med högfungerande autism behöver inte hjälp på den nivån. Om barnet inte är redo att flytta hemifrån har du, ledsen att säga det, gjort ett mindre bra jobb. Även barn med högfungerande autism kan lära sig det i god tid innan man flyttar för studier. 

Du använder ditt barn som förevändning för driva igenom ditt önskemål att din ex-man skall bo nära dig. Som tidigare inlägg redan skrivit , tydlig offermentalitet.

Det är också ett manipulativt tankesätt som bär tydliga kännetecken av Kvinnobebis.

Självklart är det helt orimligt att be ditt ex säga upp sig från sitt jobb för att du är orolig att du inte kommer hitta i den nya staden..? Herregud. Klart du inte kan kräva nåt sånt av ditt ex, oavsett hur enkelt du tycker det vore för honom att få nytt jobb eller gå tillbaka till det gamla. 

Om du har sån extrem ångest över flytten att du får problem med hälsan är det något DU måste ta ansvar över och söka stöd och hjälp för. Ditt ex har inget med det att göra. Sen bör du låta ditt barn växa upp och utvecklas. Du kommer inte alltid vara där, och då måste ditt vuxna barn vara redo för det. 

Det var så länge sedan jag besökte familjeliv, att jag hade totalt glömt bort hur dömande o nervärderande folk här inne är,
Kvinnobebis, misslyckad som mamma osv....
Ett enda inlägg såg vad jag skrev o vred inte till det så att det handlade om mig o det tackar jag för.

Att du vill flytta är helt ok. Du gör som du vill. Men ditt ex behöver absolut inte flytta för att du vill. 

Sedan bör du börja tänka på att släppa taget om ditt vuxna barn, så denne får chans att själv utvecklas. Ja, h*n har autism men h*n är knappast oförmögen att ta hand om sig själv eller att studera och bo för sig själv. 

Du kan inte hänga upp hela ditt liv på ditt vuxna barn. 

Du vill flytta till dina hemtrakter. Då gör du det. 
Ditt ex vill bo kvar, då  gör han det. 
Ditt vuxna barn flyttar till staden denne ska studera på högskola. 

Alla blir nöjda. 

Vad ditt vuxna barn gör efter sin utbildning är upp till denne. 

Vad tänker du att "personalen" på högskolan ska göra?

Om ts vuxna barn har toppbetyg är knappast studierna ett problem. Det kan dock bli problem med det sociala, men det är inget "personalen" på högskolan kan göra något med. 

Ja, det är hårt på FL. 

Men jag kan försäkra dig om att alla som skriver in är minst lika ruttna själva. Allting går ut på att låtsas att man är bra själv och döma andra.

Varför ska du flytta med barnet till den nya staden? Är det för att du behöver stöd och hjälp? Eller är det för att barnet inte klarar sig själv?
Vad tycker barnet?
Min spontana tanke är att det bästa kanske är att du flyttar till dina hemtrakter och att barnet flyttar själv till studieorten. Pappan kan hjälpa barnet med det praktiska och stötta i början. 
Hur låter den planen? Är det något du tror hade fungerat? Om inte - varför?

Men alltså väx upp. Du säger själv att du vill att ditt ex ska ta tjänstledigt eller säga upp sig från sitt jobb för att flytta med dig och ert vuxna barn i minst ett år, tills ni börjar lära er hitta och lära känna personer på den nya orten. Det är helt galet att tänka att det vore rimligt.

Om du själv oroar dig till den grad att du blir illamående och får problem med blodtrycket är det faktiskt något DU måste ta itu med själv. Ditt ex har inget ansvar här. Du måste växa upp.