• Anonym (undrar)

    Hur vet man om man är sjuk, galen, eller bara konstig?

    Ville inte skriva "schizofren" i rubriken, jag vet inte om det är ok att säga så nuförtiden. En del blir ju väldigt upprörda om man säger att man är autist/isk, så tänkte att det kanske är fel att säga att man "är schitzofren". Upplys mig i så fall! Plus tänkte också på det som förr kallades personlighetsklyvning, jag tror att jag hört att det kalla något annat nuförtiden, men vet inte vad. 

    Men hur vet man om man det, eller om man är galen, eller bara är konstig?

    Jag vet ibland inte om jag pratar för mig själv eller om jag hör röster. Ibland vet jag inte ens om mina känslor är mina eller om de tillhör fiktiva karaktärer jag skapat, medvetet eller omedvetet. 

    Jag vet helt enkelt inte om jag är sjuk, galen eller bara konstig. Hjälp!

  • Svar på tråden Hur vet man om man är sjuk, galen, eller bara konstig?
  • Anonym (Sinta)

    Jag tycker i och för sig inte att det som Trådstartaren  beskriver låter som någon klockren schizofreni heller. Men jag tycker ändå att Trådstartaren ska försöka få en tid på psykiatrin och få det hela utrett. Vi kan inte gissa här. 

    På psykiatrin har de utförliga manualer att följa som ka skilja på olika svårigheter. Det kan vara något helt annat eller inget speciellt alls som TS upplever..

  • Anonym (Ellen)
    Anonym (Sinta) skrev 2025-03-31 07:57:51 följande:
    Om det är en autism eller ADHD-utredning ssom är aktuell, så är det en funktionsnedsättning, ingen sjukdom. Men det kan förstås medföra stora problem i vardagslivet.

    Om någon däremot exempelvis är självmordsbenägen, gör självskador, är psykotisk (har svårt att stanna i den vanliga verkligheten), eller får panikattacker så att de hela tiden åker till akutmottagningen, så anses de vara psykistriskt sjuka och får förtur till psykiatrisk vård.

    Psykiatrin har så väldigt dåligt med resurser, så att även om en person lider och behöver en utredning om ADHD eller autism, så får de vänta när det finns akut sjuka människor. Det är grymt, men så ser det ut idag inom vuxenpsykiatrin.
    Ja och det är ju det jag menar? om man anses allvarligt sjuk så får man tid direkt och inte om några år liksom, då ligger man långt ner på prioriteringslistan. Så då kan vi nog utesluta något allvarligare tillstånd. 
  • Soryu

    Jag är psykiater. Det är väldigt svårt att uttala sig om det du beskriver utifrån några meningar på ett forum. I mina ögon låter det du säger i sig inte alarmerande på något sätt, men om du skulle börja må väldigt dåligt och känna att livet inte är värt att leva, eller om du skulle börja känna dig förföljd eller utsatt för en konspiration, eller om andra i din närhet tycker att du börjar bli mer och mer konstig kanske det är dags att söka vård. Vissa människor har det på det sätt som du beskriver, dvs. att det kan vara svårt att veta vad man känner och att man kan ha en känsla av att tankar och känslor är lite främmande, och det behöver inte vara "sjukt" så att säga. Om det varit så här för dig under en längre tid och livet fungerar rimligt bra för dig i allmänhet, alltså med relationer, sysselsättning och mående, tror jag inte du behöver oroa dig.

  • Anonym (Sinta)
    Anonym (Ellen) skrev 2025-03-31 16:45:57 följande:
    Ja och det är ju det jag menar? om man anses allvarligt sjuk så får man tid direkt och inte om några år liksom, då ligger man långt ner på prioriteringslistan. Så då kan vi nog utesluta något allvarligare tillstånd. 
    Jamen den utredning och den väntelista som just det argumentet gällde handlade ju om Trådstartarens BROR.
    Trådstartaren har inte blivit bedömd av psykiatrin för de saker som hon upplever.

    En psykiatriker har gett råd till Trådstartaren i ett inlägg här på Familjeliv. Jag vill lägga till en sak i hennes beskrivning av oroande symtom:

    Om du upplever röster som ger direkta order till dig att du ska göra vissa saker eller som kritiserar dig hårt, så ska du också söka en tid hos psykiatrin.

    Jag tycker att det är svårt att ge råd utifrån kortfattade beskrivningar, särskilt om personen som det gäller kan ha svårt med introspektion. Det är alltid bra att få en direktkontakt med vården.
  • Anonym (undrar)
    Anonym (Sinta) skrev 2025-03-30 20:43:18 följande:
    Står din bror i kö för en neuropsykiatrisk utredning (autism eller ADHD)? De köerna kan vara väldigt långa för vuxna personer. Psykiatrin har dåligt med resurser.

    Om man däremot själv misstänker att man har schizofrena eller disassociativa symtom ("personlighetsklyvning"), så kan man få en snabbare tid. 

    Neuropsykiatriska funkltionsnedsättningar är inga sjukdomar, utan man fungerar på ett lite annat sätt att än de flesta andra. Medan schizofreni är en sjukdom, och därför kan man behöva behandling för det direkt, och då får man tid snabbare.

    Om man har autism så har man oftare lite svårare att titta inåt och få ordning på känslorna, var de kommer ifrån och så. 

    Så jag råder dig till samma sak som de andra som har skrivit här i tråden. Kontakta psykiatrin och be om en tid för att du undrar över en del saker som tankar/röster. Så får du hjälp att reda ut det hela och slipper gå omkring och oroa dig och undra. Stå på dig om de är tveksamma till att ge dig en tid!
    Ja, precis, han står i kö för utredning om adhd. Jag har själv en autismdiagnos sedan tonåren, så det hade inte varit så förvånande om han också har något liknande.  Min poäng var att köerna är fruktansvärda, och jag vet att det tar lång tid.
  • Anonym (undrar)
    Soryu skrev 2025-03-31 16:51:32 följande:

    Jag är psykiater. Det är väldigt svårt att uttala sig om det du beskriver utifrån några meningar på ett forum. I mina ögon låter det du säger i sig inte alarmerande på något sätt, men om du skulle börja må väldigt dåligt och känna att livet inte är värt att leva, eller om du skulle börja känna dig förföljd eller utsatt för en konspiration, eller om andra i din närhet tycker att du börjar bli mer och mer konstig kanske det är dags att söka vård. Vissa människor har det på det sätt som du beskriver, dvs. att det kan vara svårt att veta vad man känner och att man kan ha en känsla av att tankar och känslor är lite främmande, och det behöver inte vara "sjukt" så att säga. Om det varit så här för dig under en längre tid och livet fungerar rimligt bra för dig i allmänhet, alltså med relationer, sysselsättning och mående, tror jag inte du behöver oroa dig.


    Jag har alltid varit lite så här men det har blivit värre med tiden. Grejen är väl det att jag alltid varit ensam, men jag är nu mer ensam än någonsin, så att säga. 
  • Anonym (undrar)

    Så här har det låtit hemma hos mig idag, bland annat:

    Någon annan: Har du ätit något idag?
    Jag: Inte än.
    Någon annan: Gör det. Om du diskar sen och går en prommenad så får du en pepparkaksmuffins.
    Jag: Ok. 
    *fixar mat. diskar*
    Någon annan: Glöm inte att ta fram en pepparkaksmuffins ur frysen.
    Jag: Jag är ganska barnslig, eller hur? *rotar i frysen*
    Någon annan: Kanske, men det kan man behöva ibland

  • Anonym (Sinta)
    Anonym (undrar) skrev 2025-03-31 19:19:10 följande:

    Så här har det låtit hemma hos mig idag, bland annat:

    Någon annan: Har du ätit något idag?
    Jag: Inte än.
    Någon annan: Gör det. Om du diskar sen och går en prommenad så får du en pepparkaksmuffins.
    Jag: Ok. 
    *fixar mat. diskar*
    Någon annan: Glöm inte att ta fram en pepparkaksmuffins ur frysen.
    Jag: Jag är ganska barnslig, eller hur? *rotar i frysen*
    Någon annan: Kanske, men det kan man behöva ibland


    Det du skriver skulle kunna  vara vad man kallar en vanlig inre dialog. Plötsligt kan tanken  "det är tvättid idag" dyka upp. Och då liksom svarar man på den med  att börja tänka kring det "nu ska jag gå igenom kläderna här, för att se om någon av dem ska med i tvätten". Inget konstigt med det. 

    Men om du känner dig osäker så tror jag att ett samtal med någon i psykiatrin kan hjälpa. Det kan räcka med ett samtal, där de kan gå lite djupare än vad som man kan göra här i en chatt.

    Det känns osäkert för mig att bedöma något besttämt nu här i Familjeliv, utan att ha någon möjlighet att samtala med dig.

    Ring och be om en tid. Det gör ju inget om du får vänta ett tag, bara du får en kontakt. 
  • Anonym (Treo)
    Anonym (undrar) skrev 2025-03-30 19:31:46 följande:
    Hur vet man om man är sjuk, galen, eller bara konstig?

    Ville inte skriva "schizofren" i rubriken, jag vet inte om det är ok att säga så nuförtiden. En del blir ju väldigt upprörda om man säger att man är autist/isk, så tänkte att det kanske är fel att säga att man "är schitzofren". Upplys mig i så fall! Plus tänkte också på det som förr kallades personlighetsklyvning, jag tror att jag hört att det kalla något annat nuförtiden, men vet inte vad. 

    Men hur vet man om man det, eller om man är galen, eller bara är konstig?

    Jag vet ibland inte om jag pratar för mig själv eller om jag hör röster. Ibland vet jag inte ens om mina känslor är mina eller om de tillhör fiktiva karaktärer jag skapat, medvetet eller omedvetet. 

    Jag vet helt enkelt inte om jag är sjuk, galen eller bara konstig. Hjälp!


    Skulle säga så här

    Konstig - Gör saker som ibland får negativa sociala konsekvenser.
    Galen - Gör saker som får allvarliga negativ konsekvenser och man har svårt att leva ett normalt liv.
    Sjuk - Man är i behov av vård.
  • Anonym (Ellen)
    Anonym (undrar) skrev 2025-03-31 19:19:10 följande:

    Så här har det låtit hemma hos mig idag, bland annat:

    Någon annan: Har du ätit något idag?
    Jag: Inte än.
    Någon annan: Gör det. Om du diskar sen och går en prommenad så får du en pepparkaksmuffins.
    Jag: Ok. 
    *fixar mat. diskar*
    Någon annan: Glöm inte att ta fram en pepparkaksmuffins ur frysen.
    Jag: Jag är ganska barnslig, eller hur? *rotar i frysen*
    Någon annan: Kanske, men det kan man behöva ibland


    Skulle detta på något sätt vara skadligt? Även om denna röst kommer utifrån och bara du hör den här rösten, om detta inte på något sett är skadligt så är det okej att ha den här typen av egenheter. 
  • Anonym (Någon..)

    Någon sa till mig en gång att så länge man är rädd för att bli psykiskt sjuk så blir man det inte, eftersom man då har en medvetenhet om vad som är sjukt och inte. Schizofrena, t.ex. vet inte om och förnekar ofta att de är schizofrena/ sjuka.

    För en schizofren är det sjuka "normalt".

  • Anonym (undrar)
    Anonym (Ellen) skrev 2025-03-31 20:25:30 följande:
    Skulle detta på något sätt vara skadligt? Även om denna röst kommer utifrån och bara du hör den här rösten, om detta inte på något sett är skadligt så är det okej att ha den här typen av egenheter. 
    Ingen aning, det är ju det jag undrar.
  • Anonym (Sinta)
    Anonym (undrar) skrev 2025-04-01 17:57:26 följande:
    Ingen aning, det är ju det jag undrar.
    Jag tror att du ändå ska fråga psykiatrin. Men jag tror inte att det är någon fara med det som du beskriver!

    Att föra en inre dialog med sig själv är inte ovanligt.

    Man kanske tänker "du får inte glömma att köpa potatis". Sedan svarar man genom att tänka exempelvis "Jag ska komma ihåg att köpa potatis och gurka". 
  • Meddelande borttaget
  • Anonym (Sinta)
    Anonym (SkolSköterskansViktKontrollant) skrev 2025-04-02 23:02:32 följande:

    Det där är lite individual, det finns många olika symptom som påminner om liknade psykiatriska diagnoser som ni nämnt, skitzofreni är en grad av ska vill kalla det medvetande ( för i realitetens ska den skilja sig mellan människor ) det är när den inte går att separera mellan individer som det blir lite svårare dvs en frekvens kan vara okej på en plats mellan tex människor / it / radio / tv-å etc, men helt fel någonstans, där måste individen veta själv om andra skadar en eller känns pressande Obehagligt. 


    Det är viktigt att ta avstånd från viss sens moral som kan kännas kränkande, annars skadas en trygg igenkänd anknytning dem allra flesta har redan inprogrammerat sedan kanske barnsben. 


    Ibland är psykiatrin fel, ibland handlar det om brott. 


     


    Det här är väldigt oklart skrivet.
  • Soryu
    Anonym (Sinta) skrev 2025-03-31 17:15:46 följande:
    Jamen den utredning och den väntelista som just det argumentet gällde handlade ju om Trådstartarens BROR.
    Trådstartaren har inte blivit bedömd av psykiatrin för de saker som hon upplever.

    En psykiatriker har gett råd till Trådstartaren i ett inlägg här på Familjeliv. Jag vill lägga till en sak i hennes beskrivning av oroande symtom:

    Om du upplever röster som ger direkta order till dig att du ska göra vissa saker eller som kritiserar dig hårt, så ska du också söka en tid hos psykiatrin.

    Jag tycker att det är svårt att ge råd utifrån kortfattade beskrivningar, särskilt om personen som det gäller kan ha svårt med introspektion. Det är alltid bra att få en direktkontakt med vården.
    Ja, det var ett viktigt tillägg!

    Det är många där ute i samhället som hör röster utan att för den sakens skull ha en psykisk sjukdom. Vi har alla en inre dialog och för vissa människor kan detta kännas som en lite främmande närvaro inom en själv. I mer uttalade fall kan det te sig som en utifrån kommande röst, och när personen börjar bli övertygad om att det faktiskt är en röst som inte kommer från dig själv så börjar vi se på det som ett psykotiskt symtom.

    Jag tycker att du ska kontakta psykiatrin om du känner dig orolig. Ofta finns det mottagningar för personer med psykossjukdomar - psykosmottagningar. Se om du hittar en sådan i närheten av där du bor och ring dit och fråga hur du ska göra för att få en bedömning av dem. Det kan vara att de vill att du ska skriva en egenremiss och skicka dit, eller så vill de att du ska gå via läkare på vårdcentralen så då får du vända dig dit först. Eller så räcker det med att du bara berättar om dina problem på telefonen så får du en tid för bedömning.

    Vården av patienter med psykossjukdomar brukar vara någonting helt annat än mycket annan psykiatrisk vård, med mycket kortare väntetider osv.
Svar på tråden Hur vet man om man är sjuk, galen, eller bara konstig?