Hur tänker ni som lever i nästan sexlösa relationer?

För mig är det att jag vill ha sex med min fru men hon vill inte pga mediciner.
Jag tänker inte lämna henne och hon tycker att jag skall ha en älskarinna, men det är inte så lätt då jag är gift, vem vill träffas för att ha sex med en annan man liksom?

Jag levde i en sexlös relation i tio år, stannade av bekvämlighet och för att han var bra med min son.

Hade absolut noll lust och gav honom valet att stanna och leva utan sex, eller flytta ut.

Efter tio år orkade jag ändå inte med honom längre och sonen hade blivit vuxen.

Varför man är kvar i sexlösa relationer? Om man är den som saknar sexlust så är det ju ingen större svårighet. Om man däremot har sexlust och ens partner inte har det, så finns det flera tänkbara orsaker. Pliktkänsla, dåligt samvete för att lämna om partnern som saknar sexlust är i någon psykologisk eller medicinsk kris, en förhoppning om att lusten ska komma tillbaka och säkert kombinationer av ovanstående eller helt andra orsaker. Några av ovanstående stämmer in på min relation.

Hos oss är det hon som inte har lust, har varit så i mer än två år. Det är av psykiska och fysiska själ. Vi har väl haft sex ca: 17 gången under dessa år. Från 4-6 ggr i veckan till ingenting i princip. Nu har vi inte haft sex på 5 månader och runka är inte samma sak. 
Men jag stannar för jag vet att vi kommer börja ha mer sex snart, hon har även lovad det, jag älskar henne och ser en framtid med henne. Det var de 4,5 första åren som vi hade mycket sex.

Jag hänger kvar för barnens skull. Men nu närmar det sig tiden då jag måste välja på riktigt. Vara kvar i ett sexlöst förhållande eller gå vidare på egenhand. Det lutar mot en separation. Man har ju några år kvar att leva och då kan man ju försöka ha ett sexliv så länge det funkar.

Lika bra, så din partner slipper dig och dina löjliga krav.

Oj nu svarade du nog till fel person. Jag skrev inget om krav.

Är det inte ett krav för att stanna menar du?
Så lät det iaf i din text.

Tycker du inte ens om din partner så är det väl bara att gå? Ungarna vänjer sig.
Gör det på en gång så hon slipper dig.

Ah ok det blev missvisande eller ett syftningsfel. 
Vi har inte sex och jag lägger ingen skuld på henne, vi är ju två som agerat så vi hamnat i den här situationen. 
Det där med att det bara är att gå är inte så lätt för alla av olika anledningar. Hade jag upplevt det som lätt hade jag gått redan.
Vill hon slippa mig så har ju hon sina val att göra. 
Att separera för att "glädja" den andra låter konstigt för mig. Man ska väl göra saker för sin egen skull.

Myrsine, jag kan inte svara dig i pm. Jag vet ej varför. Jag försöker snart igen.