Hur tänker ni som lever i nästan sexlösa relationer?

För mig är det att jag vill ha sex med min fru men hon vill inte pga mediciner.
Jag tänker inte lämna henne och hon tycker att jag skall ha en älskarinna, men det är inte så lätt då jag är gift, vem vill träffas för att ha sex med en annan man liksom?

Jag levde i en sexlös relation i tio år, stannade av bekvämlighet och för att han var bra med min son.

Hade absolut noll lust och gav honom valet att stanna och leva utan sex, eller flytta ut.

Efter tio år orkade jag ändå inte med honom längre och sonen hade blivit vuxen.

Varför man är kvar i sexlösa relationer? Om man är den som saknar sexlust så är det ju ingen större svårighet. Om man däremot har sexlust och ens partner inte har det, så finns det flera tänkbara orsaker. Pliktkänsla, dåligt samvete för att lämna om partnern som saknar sexlust är i någon psykologisk eller medicinsk kris, en förhoppning om att lusten ska komma tillbaka och säkert kombinationer av ovanstående eller helt andra orsaker. Några av ovanstående stämmer in på min relation.

Hos oss är det hon som inte har lust, har varit så i mer än två år. Det är av psykiska och fysiska själ. Vi har väl haft sex ca: 17 gången under dessa år. Från 4-6 ggr i veckan till ingenting i princip. Nu har vi inte haft sex på 5 månader och runka är inte samma sak. 
Men jag stannar för jag vet att vi kommer börja ha mer sex snart, hon har även lovad det, jag älskar henne och ser en framtid med henne. Det var de 4,5 första åren som vi hade mycket sex.

Jag hänger kvar för barnens skull. Men nu närmar det sig tiden då jag måste välja på riktigt. Vara kvar i ett sexlöst förhållande eller gå vidare på egenhand. Det lutar mot en separation. Man har ju några år kvar att leva och då kan man ju försöka ha ett sexliv så länge det funkar.

Lika bra, så din partner slipper dig och dina löjliga krav.

Oj nu svarade du nog till fel person. Jag skrev inget om krav.

Är det inte ett krav för att stanna menar du?
Så lät det iaf i din text.

Tycker du inte ens om din partner så är det väl bara att gå? Ungarna vänjer sig.
Gör det på en gång så hon slipper dig.

Ah ok det blev missvisande eller ett syftningsfel. 
Vi har inte sex och jag lägger ingen skuld på henne, vi är ju två som agerat så vi hamnat i den här situationen. 
Det där med att det bara är att gå är inte så lätt för alla av olika anledningar. Hade jag upplevt det som lätt hade jag gått redan.
Vill hon slippa mig så har ju hon sina val att göra. 
Att separera för att "glädja" den andra låter konstigt för mig. Man ska väl göra saker för sin egen skull.

Myrsine, jag kan inte svara dig i pm. Jag vet ej varför. Jag försöker snart igen.

Jag stannar för att min man är min familj. Vi har levt ihop i över 25 år vi har det bra, fint hus som vi älskar. En hund.

Men det skaver i mig till och från. Det är jag som har mer lust här. Och ibland är jag osäker. Jag lyfter det försiktigt han säger att han vill men han tar aldrig initiativ och hamnar i försvarsställning. 

Man vänjer sig helt enkelt. Om man vill prioritera relationen så kan man väja sig av med sex. Självkontroll helt enkelt. 

För mig börjar det närma sig sex år sen vi hade sex sist. jag är mannen och alla krav under småbarnsåren gjorde att jag tappade lusten, men det var väl fler saker inblandade också. Min fru är lite svår iom att hon helst vill att vi är tillsammans hela tiden och att hon ofta känner sig förfördelad, att hon gör allt etc vilket inte stämmer och känns lite tråkigt för mig då jag ägnar mig åt arbete, hushåll och barn mellan ca kl 7-22 varje dag och får aldrig någon paus känns det som medan hon träffar vänner på kvällen ibland, har betydligt fler tjänsteresor än mig osv då hon kommer hemifrån.

tidigare klagade hon att vi aldrig hade sex men samtidigt tog hon heller aldrig initiativ till det. för mig känns det svårt att ha lust på kvällen när det är mycket irritation och klagande från henne under dagen.

men för ca ett år sen började min lust komma tillbaka och jag har tagit initiativ några gånger, men hon är alltid trött.. före sommaren bestämde jag att under sommaren skulle det ske och men hittills har det inte blivit något. kanske vill hon straffa mig för att jag inte tagit initiativ tidigare. Det lutar mer åt att jag försöker ordna det på annat håll och sen försöka hålla ut i förhållandet två år till eller så, tills barnen blir större och mer självständig. 

sexet är ju inte allt men det finns även andra saker jag inte är nöjd med i förhållandet och jag grubblar en hel del om det är värt att göra slut eller ej, men tänkte iaf försöka göra ett allvarligt försök att få igång kärlekslivet innan jag ger upp.

Varför inte skaffa en sexdocka? Visst, det kan kanske bli litet känsligt när lilla frun skall städa garderoben och möts av Submissive Miss Molly med fylliga bröst, smiskvänlig rumpa och en skälmskt leende sugmun. Men hon kanske tänker: Åh, vad skönt! Nu slipper jag äntligen!

Det låter lite som det klassiska "jag har inget problem med det alltså har vi inget problem heller".

Jag var i ett sånt förhållande. Hon hade verkligen ingen lust till skillnad från mig men hon ville heller inte prata om det. Kommunikation var jätteviktigt för henne, så länge vi inte pratade om sex. Hon far som många andra här på FL och trodde att hennes världsbild var den rätta. Att de flesta tjejer inte är särskilt intresserade av sex.

Kan säga att sen det tog slut har jag mått mycket bättre. Särskilt som jag hittat en älskarinna som är 60+ och älskar sex i alla dess former.