Hur tänker ni som lever i nästan sexlösa relationer?

För mig börjar det närma sig sex år sen vi hade sex sist. jag är mannen och alla krav under småbarnsåren gjorde att jag tappade lusten, men det var väl fler saker inblandade också. Min fru är lite svår iom att hon helst vill att vi är tillsammans hela tiden och att hon ofta känner sig förfördelad, att hon gör allt etc vilket inte stämmer och känns lite tråkigt för mig då jag ägnar mig åt arbete, hushåll och barn mellan ca kl 7-22 varje dag och får aldrig någon paus känns det som medan hon träffar vänner på kvällen ibland, har betydligt fler tjänsteresor än mig osv då hon kommer hemifrån.

tidigare klagade hon att vi aldrig hade sex men samtidigt tog hon heller aldrig initiativ till det. för mig känns det svårt att ha lust på kvällen när det är mycket irritation och klagande från henne under dagen.

men för ca ett år sen började min lust komma tillbaka och jag har tagit initiativ några gånger, men hon är alltid trött.. före sommaren bestämde jag att under sommaren skulle det ske och men hittills har det inte blivit något. kanske vill hon straffa mig för att jag inte tagit initiativ tidigare. Det lutar mer åt att jag försöker ordna det på annat håll och sen försöka hålla ut i förhållandet två år till eller så, tills barnen blir större och mer självständig. 

sexet är ju inte allt men det finns även andra saker jag inte är nöjd med i förhållandet och jag grubblar en hel del om det är värt att göra slut eller ej, men tänkte iaf försöka göra ett allvarligt försök att få igång kärlekslivet innan jag ger upp.

Jag stannar för att min man är min familj. Vi har levt ihop i över 25 år vi har det bra, fint hus som vi älskar. En hund.

Men det skaver i mig till och från. Det är jag som har mer lust här. Och ibland är jag osäker. Jag lyfter det försiktigt han säger att han vill men han tar aldrig initiativ och hamnar i försvarsställning. 

Man vänjer sig helt enkelt. Om man vill prioritera relationen så kan man väja sig av med sex. Självkontroll helt enkelt. 

Jag stannar för att min man är min familj. Vi har levt ihop i över 25 år vi har det bra, fint hus som vi älskar. En hund.

Men det skaver i mig till och från. Det är jag som har mer lust här. Och ibland är jag osäker. Jag lyfter det försiktigt han säger att han vill men han tar aldrig initiativ och hamnar i försvarsställning. 

Jag vet inte vad som var värst; den perioden när jag hade mycket lust och min man väldigt lite, eller nu när jag har vant mig av med lusten och klarar mig bättre. Det är sorgligt. Det är alltid den som inte vill som "vinner" och som heller inte är bekymrad.

Jag vet inte vad som var värst; den perioden när jag hade mycket lust och min man väldigt lite, eller nu när jag har vant mig av med lusten och klarar mig bättre. Det är sorgligt. Det är alltid den som inte vill som "vinner" och som heller inte är bekymrad.

Jag vet inte vad som var värst; den perioden när jag hade mycket lust och min man väldigt lite, eller nu när jag har vant mig av med lusten och klarar mig bättre. Det är sorgligt. Det är alltid den som inte vill som "vinner" och som heller inte är bekymrad.

Vi har ett underbart liv tillsammans, med resor, hobbies, barnen m.m.
Då sexlusten för den ene försvann och inte kom tillbaka trots tid, respekt, diskussion och försök, så frågade jag om min andre hälft var öppen för att ha just ett öppet förhållande, hen var inte det.

Så nu strular jag runt på sidan av utan partnerns vetskap, hen vet inget och vi fortsätter leva lyckligt ihop på samma gång som min sexlust tillfredsställs utan partnerns ångest om att inge kunna ge mig det.

Vi har ett underbart liv tillsammans, med resor, hobbies, barnen m.m.
Då sexlusten för den ene försvann och inte kom tillbaka trots tid, respekt, diskussion och försök, så frågade jag om min andre hälft var öppen för att ha just ett öppet förhållande, hen var inte det.

Så nu strular jag runt på sidan av utan partnerns vetskap, hen vet inget och vi fortsätter leva lyckligt ihop på samma gång som min sexlust tillfredsställs utan partnerns ångest om att inge kunna ge mig det.