Min sambo är snyggare än mig...

Gläds åt komplimangerna, fokusera inte allt på dig. Du är väl hemmablind, många kanske tycker att han är supersnygg medan du bara är normalsnygg.

Har fått förvånade kommentarer ibland över hur supersnygg min tonåring är, då säger jag bara ja naturligtvis, det är ju mitt barn. Jag är nog mer normalsnygg. 

Du har ju lyckats överleva detta i 10 år, så fortsätt på samma sätt. 

 

Du behöver inte säga något drygt tillbaka, men däremot är det helt klart på sin plats med kommentar som "är det så pass förvånande att min sambo ser bra ut?" eller liknande. Kan sägas med glimten i ögat, och kommer att få personen att skämmas och tänka till. Det är ju rent ohyfsade kommentarer du fått, och om de är sagda utan att menas som sådana så kan du verkligen markera att du uppfattar deras förvåning som opassande. 

Bara för att andra tycker att din sambo är snygg betyder det inte att de tycker att du är ful. Det behöver inte handla om dig och ditt utseende överhuvudtaget. Kanske reagerar de så starkt för att din sambo verkligen är ovanligt snygg och det är sällan de träffar på så snygga människor IRL, utan bara ser dem på film/TV annars?

Om du tar illa vid dig, så svara dem tillbaka. Fråga varför de blev förvånade över din snygga sambo. Om du inte frågar dem får du inte veta varför de reagerar som de gör, utan du blir utlämnad åt din egen utseeendenoja. 

Låter - mellan raderna . som att du önskar att du vore en fräsigare fru till sin ungdomlige make. Sätt igång då! Gå ner några kilo så att dubbelhakan och midjefläsket försvinner och dina drag blir mer definierade. Beställ tid hos stans bästa frisör och skaffa en klädsam frisyr och en hårfärg som passar dig. Lär dig att sköta din hy och se till att få sminktips.  Med en nättare figur är det roligare att köpa nya kläder. Satsa på dig själv!

Njae. Är väl mer bitter över hur livet blev. Att han ser bra ut och jag förfallit beror ju på något. Att han är en mansbebis säger väl en del. Jag har stressat mig till utmattning under dessa tre åren medan han levt upp till sig tonårsaura genom att spela datorspel och dricka energidryck. Jag har noll egentid och endast fokus på barnen, medan egentid är det enda han har. Såklart att han har varken rynkor eller stresskilon. 
Jag sköter om mitt utseende i övrigt. Går regelbundet till frisören, sminkar mig dagligen, köper regelbundet nya kläder och försöker hålla mig up to date. Ser väl hyfsat bra ut enligt mig själv, förutom de extra kilona och hyn. Har gått till diverse hudterapeuter osv men inga krämer för 1000 tals kronor hjälper tyvärr. Verkar som att jag får dras med denna huden. Har gjort en del behandlingar mot rynkor osv som hjälpt, men just finnarna och kvisslorna verkar envisare. Provat både Skincitys Paulas choice, Alex cosmetics via hudterapeuten, Apotekets egna serier, L'Oréal osv men det som funkat bäst är Cerave även om det inte är 100%.

Min kropp mor förmodligen som den gör pga utmattning, för lite sömn, oregelbunden kost osv och det är väl det som är svårast att förändra med den livssituation jag har just nu.

Din sambo kanske är snyggare än dig men han låter som en betydligt sämre partner än vad du är. Han ska va glad att han har en partner öht om han är en sån mansbebis.

Säg med lugn röst:
ja, jag bjuder på min häxbrygd var dag för att han ska stanna

Ibland kan det vara nyttigt att liksom vända på steken för att få ett annat perspektiv och liksom ge sig själv svaret på frågan. Delvis handlar det ju också känslor och ens känslor är just det, ens egna. 

Prova tänk så här: Hur hade du själv svarat på trådstarten om den var skriven av en man om hans mycket snyggare sambo? 

Killarna på hans jobb fäller kommentarer bakom hans rygg som; vad fan ser hon som är så snygg i honom? Höhö, som att kasta pärlor på svin. Med mera mindre snyggt..

Nu är det ju inte en skämtsam höhö ton utan seriös förvåning och att man liksom behöver be andra kollegor också göra en bedömning. Sen kommer kommentarer om att jag har "ett lammkött". När jag säger att han är sju år äldre än mig blir det en pinsam tystnad som verkligen säger allt.
Jag jobbar på en myndighet med högt utbildade personer. Jargongen som finns inom mansdominerade yrken, i omklädningsrum eller fikarum där finns inte hos oss. Utan det är med seriös förvåning de liksom uttrycker sig såhär utan att kunna hindra sig själv. Inget höhö, inget skratt, inget blink med ögat. Utan ett "herrejävlar" av ren förvåning...

Skippa då "höhö" och undvik inte frågan. Hur hade du själv svarat om trådstarten var skriven av en man om hans snygga sambo?

Ändra din kosthållning, så ska du se att både extrakilona försvinner och huden förbättras. Några dyra krämer behövs inte. 

Jag hade en pojkvän för många år sen, ett par år yngre än mig, som var oförskämt modellsnygg,och helt omedveten om det.

När vi var ute betedde sig kvinnorna som om han var den siste mannen på jorden.
De klängde på honom, trängde sig emellan oss när vi dansade, gav honom lappar med telefonnummer och sa rakt ut att de ville ha honom även fast jag stod bredvid .Tom män ville vara nära honom.
Det var helt sjukt, visst var han vansinnigt vacker, men de betedde sig som djur och struntade i alla sociala koder.

Han gjorde dock alltid klart att vi var ett par och visade mig uppmärksamhet.

Jag såg iofs rätt bra ut på den tiden och hade aldrig haft dålig självkänsla eller varit svartsjuk.

Men jag blev mer introvert, ville inte gå ut på krogen eller knappt umgås med mina vänner och blev väldigt svartsjuk och osäker och tyckte inte om den sidan av mig själv. Så jag avslutade förhållandet efter nåt år.

Så jag förstår mycket väl dig och din känsla.

Att vuxna människor kan vara så förbannat plumpa i sin beundran är ofattbart.

Det finns ingen lösning för idioter tyvärr, men om din man får dig att känna dig trygg och älskad så försök att hitta din självkänsla i det, det är ju ändå dig han valt.

Jag skulle nog knappt klara av att leva med en alldeles för snygg man.

Råkade ofrivilligt bli förälskad,i en gift man här i omgivning, snygg, karismatisk och jättetrevlig. 

Självklart sa jag inget och jag har som tur var kommit över det, ha ha!

Men det lustiga är att jag känner mig svartsjuk å hans frus vägnar. Alla tycker om honom och han grejar, fixar och är runt över allt. Till slut kommer någon annan tjej/dam också bli kär i honom så som jag blev...Hur klarar hans fru hans impact på andra, kan man undra.

Själv lever jag med en man som också ser bra ut, men som inte är lika charmig. Vilket känns otroligt skönt, har jag kommit på mig själv att tycka.

Så TS, det är inte bara utseendet som har betydelse, utan charmen också!  Du kan nog vara lugn, han är spelnörd, och det är inte så charmigt. De andra kanske tycker du är bättre på många sätt ändå@

Det är därför man ALDRIG ska spela i en liga ovanför sig själv. Det är ALLTID bättre att dejta någon som är mindre attraktiv än en själv. Annars får man känna så som du gör och alltid vara orolig att nån snor ens partner.