Barnlängtan

Har alltid vetat att jag vill ha barn. Blev gravid när jag var 23 år men fick missfall och sen tog det flera år av försök och upprepade missfall innan jag till slut fick mitt äldsta barn när jag var 28 år. Är kvinna.

Ja, nu är jag man, men uppfattar att de allra flesta som pratar om barnlängtan är de som antingen väntat för länge, eller har svårt att få barn, oavsett kön.

De flesta bara experimenterar utan skydd, och utan en uttalad barnlängtan, som på instinkt 😂

Man måste inte ha en stark eller uttalad barnlängtan. Man kan experimentera bäst man vill, så länge man tar ansvar för resultatet.

Tyvärr gör inte alla det. De blir frånvarande föräldrar (oftast pappor), eller finns kanske med men lämnar större delen av ansvaret till mamman.

Därför är det oftast bäst om barn är ett aktivt val och ett gemensamt beslut. Annars bör man inte pippa utan skydd. 

Jag vet vad du menar, men jag säger bara att barnlängtan inte är en grundkänsla. När man tar bort skydd är man ju medveten om det eventuella utfallet, och ställer in sig på det. Jag ville bara ha sagt att känslan av längtan inte var inblandad, och tror att just det vi kallar längtan ofta är ett symptom på nått annat!

Att det är så tror jag beror på att man kan inte riktigt längta efter något man inte upplevt in first person, så vi är snarare byggda så att man skaffar barn på instinkt. I retrospektiv är det svårt att beskriva vad som egentligen låg bakom att vi slutade med skydd och skaffade barn, det kom bara som en naturlig fas i relationen 

Jag var 13 år när jag började få en stark barnlängtan, men på tok för omogen då såklart! 

Första föddes när jag fyllt 22. :) andra när jag fyllt 27, och planerar för tredje nu, och nu blir jag snart 33. :)

Jag har alltid tänkt att jag vill ha barn. Lite oklart i vilken utsträckning det handlat om normer och/eller egen vilja från början (dvs under uppväxten). Sen växte det till konkret vilja och barnlängtan. Såg väl fram emot att få barn från 22 eller så, men tror det var vid 27 jag ansåg att allt fanns på plats för att vara redo, sen tog det ett tag med diskussioner med sambon. Fick första några månader innan jag fyllde 29. 

Oj vad jag inte håller med i sista stycket. Med det vill jag mest betona att vi är olika, naturligtvis kan man längta.

Att jag vill ha barn har alltid varit en självklarhet för mig, är ju en del av livet.
Men barnlängtan började jag känna någon gång i tidiga tonåren och första barnet blev jag gravid med när jag var 17 år.

Vi fick våra ungar innan 25, kanske har det med saken att göra.

Visste från att jag träffade min sambo vid 25 att jag verkligen ville. Haft en aning om att jag velat innan dess. Pluggade dock till 28 så fram till dess var jag glad att det inte blivit ännu, men längtan blev större när man sen fått jobb och hade det praktiska ordnat. Vi hade aldrig några preventivmedel utan hela tiden avbrutet samlag. Vi 29 slutade vi förhindra och med tiden börja logga cykeln, blev gravid ett år senare men fick missfall. Vi hann gå.  två månader och tro att vi skulle bli föräldrar innan missfallet. Då förstod vi båda två hur mycket vi verkligen ville ha barn, men fortfarande jag mer än min sambo. Kämpade ett år till med utredning och innan vi skulle göra ivf så gick det igen. När bebis kom sa min sambo att han inte förstått innan hur mycket han velat det, bara att han velat innan. Så när vi väl fick barn var jag 32 🥰

Håller med. Jag kände aldrig någon barnlängtan. Visst ville jag ha barn och vi planerade och det tog sig direkt, båda gångerna. Men jag kände inte barnlängtan och vet inte hur jag skulle känt om det jag inte blivit gravid. Min man sade att han inte ville adoptera om det inte blev barn på naturlig väg, men det är också lätt att säga när man aldrig varit i sitsen där man fått barnlängtan. 

Jag har egentligen sedan tidig ålder varit ointresserad av barn och bebisar. Men tänkt att det hör väl till att bilda familj. Mellan 20-25 var jag inställd på att inte skaffa barn. Efter 30 och några relationer som inte lett till något, högskolestudier som började lida mot sitt slut blev tanken på att vilja bli förälder allt starkare! Blev förälder vid 36 och har nr 2 på gång nu vid 39 års ålder. Även om mitt liv är stabilt karriärmässigt, ekonomiskt och bostadsmässigt så hade jag velat ha barn i tidigare ålder, nu när jag vet att det inte alltid så enkelt att få barn. Är man över 25 och vill ha barn är det bara att köra! 

Kvinna 39 år